Elevernas upplevelser av sina egna levnadsvanor (T1)

I följande analys har fokus lagts på att lyfta fram elevernas syn på hälsa, upplevd fysisk aktivitetsnivå och matvanor, före Hälsocoachprojektet startade i mars 2011. På detta sätt hoppas en kort bakgrundsinformation kunna ges om interventionsgruppens tankar och förhållningssätt till sina levnadsvanor innan hälsocoachen påbörjade sitt arbete. Detta tillsammans med den analys som gjorts av lärarnas/pedagogernas upplevelser (T1) förväntas i sin tur kunna ge er läsare en bild av hälsocoachens förutsättningar till att bedriva hälsofrämjande aktiviteter i denna skolmiljö. Eleverna presenteras i citaten bara som icke-föreningsaktiva elever eller föreningsaktiva elever. Då svaren var relativt likvärdiga har endast en kategori utkristalliserats, utifrån den analys och tolkning som gjorts av elevernas svar – olika resurser för hälsa.

Olika resurser för hälsa

Av intervjusamtalen med eleverna att döma var många barn aktiva under

skoltid, likt det lärarna och pedagogerna också påtalade. Enligt Dencker et al.

(2005) är det inte ovanligt att barn i den åldern rör på sig mycket. Några av de föreningsaktiva barnen påtalade emellertid att alla i klassen inte rörde på sig under rasterna. De hade noterat att det var cirka fyra till sex stycken av klasskamraterna som istället brukade sitta och rita, prata, gunga eller leka FBI eller maffia. Detta ligger då mer i linje med vad andra rapporter och studier belyst – att det är få barn som når rekommendationen om minst 60 minuter måttlig till hög fysisk aktivitetsnivå per dag (Folkhälsomyndigheten, 2014; Veroligne et al., 2012). En anledning till att några barn blir stillasittande på rasterna skulle kunna bero på att de inte riktigt själva kommer på något att göra, för flera av de icke-föreningsaktiva pratade nämligen om att de gärna skulle velat ha mer uppstyrda lekar på rasterna, vilket tolkas som att de hade brist på motivation och egna idéer.

När det gällde elevernas fritidsvanor blev bilden relativt likartad lärarnas och pedagogernas uppfattningar, det vill säga, att några elever var mycket aktiva på sin fritid medan andra var mindre aktiva. De icke-föreningsaktiva eleverna lyfte fram mer stillasittande fritidsaktiviteter, som att spela playstation, sitta vid datorn eller leka med katten eller kompisar. De föreningsaktiva däremot, kopplade endast ihop sin fritid med olika fysiska aktiviteter de utförde – en tydlig skillnad. Det anses att unga som är med i en förening oftast är de som är mer fysiskt aktiva även utanför föreningslivet (RF, 2005), vilket även analysen av dessa intervjuer antyder. Det finns emellertid andra studier som pekat på motsatsen (Nielsen et al., 2013), och därmed blir analysen av elevernas fysiskt aktiva steg extra intressant att lyfta fram och beskriva. Till skillnad från de föreningsaktiva som var nöjda med sin aktivitetsnivå, var alla icke-föreningsaktiva barn överens om att de skulle vilja vara mer fysiskt aktiva på fritiden. Andelningen till att de inte var så aktiva på sin fritid, kan tolkas som att det beror på andra intressen, som att ”Det kanske är något bra på Tv” (Icke-föreningsaktiv flicka, 10 år). Framförallt pratade dessa elever om att de ville bli mer fysiskt aktiva för att ”kunna mer”, för att ”det är kul” eller för att ”få bra kondition”. Några av de icke-föreningsaktiva ger således uttryck för att inte vara helt nöjda med sin fysiska aktivitetsnivå och inte heller med sin idrottliga kompetens (Harter, 1985, 2012). Detta kan bero på att de definierade begreppet fysisk aktivitet med ord som ”träning”, ”att vara i form”, eller att ”röra på sig mycket”. De skulle också kunna vara så att de jämförde sig med sina andra klasskamrater och upplevelsen blev då kanske att de kände sig mindre kompetenta. Detta finns det stöd för i tidigare forskning som visat att det finns ett samband mellan idrottskompetens och fysisk aktivitet (Eriksson et al., 2008), vilket blir tydligt av elevernas utsagor där det uttrycktes att de skulle vilja bli bättre rent fysiskt.

Av de föreningsaktiva var det däremot ingen som direkt kopplade ihop begreppet fysisk aktivitet med träning och att det måste innebära att man rör på sig mycket, utan de lyfte fram saker som ”hoppa”, ”springa” eller ”när man gör olika rörelser och grejer”. Om denna bredare kunskap om begreppet fysisk aktivitet kommer från deras hemförhållanden eller från deras erfarenheter i idrottsmiljön framkommer inte av intervjusamtalen. Troligtvis kommer den inte ifrån skolan, då eleverna nämnde att det här med vikten av

att röra sig ”[…] bara kommer upp ibland […]” och syftade då på under skoltid i stort.

Kunskapen om begreppet hälsa tolkas också som om det skiljer sig åt mellan de föreningsaktiva och de icke-föreningsaktiva eleverna. De föreningsaktiva barnen gav en snabb förklaring till dess innebörd, som att ”må bra”, ”motionera” och ”hur man äter”, medan bara ungefär hälften verkade veta vad det innebar i den icke-föreningsaktiva gruppen, där flera svarade ”Vet inte” eller ”Att man hälsar på någon, hej”. Detta skulle kunna bero på att vissa barn får mer kunskap om hälsa och om hälsofaktorer i hemmet än andra, vilket delvis också kan hänga ihop med deras socioekonomiska bakgrund (Sjöberg et al., 2011), som i sin tur kan sammankopplas med deltagandet i en eller flera idrottsföreningar (Wagnsson, 2009), där de kan ha pratat om hälsobegreppet. Det räckte dock med att en elev visste vad hälsa innebar för att de andra snabbt skulle kunna hänga på i samtalet, men alla elever i den föreningsaktiva gruppen var snabba med att framhålla sin åsikt om begreppet hälsa, vilket kan tyda på att de hade mer kunskap om innebörden av hälsa jämfört med vad de icke-föreningsaktiva barnen hade.

Att några barn inte kunde förklara vad hälsa är, tyder också på att det inte heller har talats frekvent om detta i skolan, likt begreppet fysisk aktivitet. Barnen menade att man endast hade pratat ”lite grann” om vad hälsa innebar, i ämnet idrott och hälsa, och i skolan överlag. Några elever sa emellertid att de inte hade pratat om det alls, men barn kan dock ha svårt att minnas tillbaka i tiden (Sallis & Owen, 1999). Av barnens utsagor att döma innehöll ämnet idrott och hälsa och övriga skolämnen således endast lite, eller ingen teori om hälsa och fysisk aktivitet.

En markant skillnad mellan de föreningsaktiva och de icke-föreningsaktiva elevernas utsagor märktes också gällande kost och kostvanor. De föreningsaktivas kostdiskussion handlade till övervägande del om vanlig mat (det vill säga inte om så kallad ”skräpmat”), om sallad och grönsaker, vilket skulle kunna bero på att deras föräldrar själva intog mer av denna vara och att det mer frekvent fanns sådan typ av mat tillgänglig i deras hem (Rasmusson, 2006). I den icke-föreningsaktiva gruppen pratades det tvärtom mest om sötsaker och om att deras föräldrar tyckte att de skulle äta mer grönsaker, vilket alla inte var så förtjusta i. De allra flesta barn – i båda grupperna – sa

dock att de endast brukade äta godis, chips och glass på helgerna, men däremot var det några av de icke-föreningsaktiva som nämnde att de fikade flera gånger i veckan om det fanns tillgång till detta i hemmet:

- […] de köper alltid hem lite gott någon dag (syftar på vårdnadshavarna) och så hittar jag det och så börjar jag äta det (fnissar)

- I: Äter du det istället för mat? - Jaaa (fnissar igen)

- I: Vad är det för något du äter då?

- Det kan vara vad som helst, om det är gott (syftar på sötsaker) - I: Vad är det som är gott då?

- Allt. (Ur samtal med Icke-föreningsaktiv elev)

En elev, bland de icke-föreningsaktiva, uppgav vidare att han drack läskedryck varje dag, vilket skiljde sig från den föreningsaktiva gruppen som påstod att de bara drack läsk på födelsedagar. Denna grupp pratade också om att de fick ont i magen av godis och flera nämnde att det brukade dippa grönsaker hemma till fredagsmyset. Av barnens diskussioner att döma tolkas det emellertid som att flertalet av deras vårdnadshavare redan var noga med att deras barn skulle få i sig näringsrik mat och att det serverades bra mat i hemmet. En skillnad mellan grupperna kunde dock märkas i kostdiskussionen, på samma sätt som i diskussionen kring hälsa och fysisk aktivitet.

Utifrån både eleverna, lärarnas och pedagogernas svar, går det att se ett mönster av de olika egna resurser som fanns till att eleverna själva skulle kunna påverka sin hälsa i positiv riktning.

Sammanfattning av elevers upplevelser, T1

Av analysen att bedöma var de flesta elever aktiva under skoltid, men lärarna och pedagogerna belyste att det fanns några elever som ofta blev mer eller mindre stillasittande på rasterna. Vad gällde elevernas fritidsvanor, tolkas det som att det var de föreningsaktiva eleverna som var mest aktiva även utanför sin idrottsaktivitet. De icke-föreningsaktiva elever som intervjuats ville vara

mer aktiva och en anledning till detta var, att de ville bli mer idrottsligt kompetenta, vilket alla inte upplevde att de var.

Vidare tolkas vissa elever redan ha ganska mycket kunskap om hälsa och hälsofrämjande levnadsvanor, men det framkom en viss skillnad mellan grupperna, där de föreningsaktiva bedöms ha större kännedom. Analysen tyder också på att det var de föreningsaktiva eleverna som fick i sig mer och bättre mat, även om allas vårdnadshavare verkade noga med att deras barn skulle äta näringsriktigt. Det tolkas i alla fall som att eleverna inte har fått några teorilektioner kring hälsoområdet i skolan, utan att de fått sina lärdomar på annat sätt.