5.2 Datainsamling och dataanalys
5.2.5 Pedometer - stegmätning
Fysik aktivitet är inte oproblematiskt att mäta, även om det finns relativt många olika metoder - både subjektiva och objektiva. Ett validerat instrument för att på ett enkelt sätt bedöma fysisk aktivitet är stegräknare (pedometer) (Bassett et al., 1996; Crouter, Schneider, Karabulut & Basset, 2003; Tudor-Locke, Williams, Reis & Pluto, 2002), vilket har valts i denna studie. Detta är ett billigt verktyg som kräver en liten insats av respondenten då den är enkel och diskret att bära. Dessutom är stegräknare lätta att administrera vid analys av större grupper (Hassmén & Hassmén, 2008), vilket passade forskningsdesignen eftersom flera mätmetoder planerades. Nackdelen med stegräknare är dock att de ej mäter mönster, intensitet och aktiviteter som ridning, simning och cykling (Tudor-Locke et.al., 2002; Trost, 2001; Raustorp, 2005). En stegräknare mäter vertikala rörelser (Raustorp et al., 2005) och är mindre noggrann vid bedömning av avstånd och kilokalorier (Crouter et.al.,
2003), samt vid väldigt långsam gång (under 1,6 km/timme) (Melanson et al., 2004). Trots dessa brister anses den ändå vara så pass tillförlitlig att den skattas som ett användbart instrument av flera forskare (Bassett et al., 1996; Crouter et.al., 2003; Pate, O'Neill & Mitchell, 2010; Raustorp et.al., 2005; Tudor-Locke et.al., 2002).
Fysisk aktivitetsmätning kan också göras med hjälp av en accelerometer, som även det är ett validerat instrument och en av de mest använda metoderna (Nilsson, 2008; Sallis & Owen, 1999). En accelerometer fungerar ungefär på samma sätt som en pedometer - är enkel att använda men kan utöver vertikala rörelser dessutom registrera intensitet, frekvens och tid (Nilsson, 2008). Flera forskare menar att en accelerometer är ett något mer tillförlitligt instrument (Pate et.al., 2010; Tudor-Locke et al., 2002), än exempelvis en stegräknare. Nackdelen är dock att dessa mätare är avsevärt dyrare än en pedometer, vilket kan göra studier kostsamma (Hassmén & Hassmén, 2008). Tudor-Locke et.al. (2002) poängterar emellertid att val av instrument beror på studiens syfte, forskningsfrågor och projektets budget. De billigare och enkla stegräknarna har fullt stöd för att fungera som användbara instrument i forskning och praktik (Ibid.; Bassett et al., 1996).
Det finns även andra objektiva instrument att tillgå gällande fysiska aktivitetsmätningar, så som DLW (dubbelmärkta vattenmetoden), och
pulsmätare (Heart rate monitoring, HR). DLW är en dyr metod och var inget
alternativ i denna studie, då den kostnaden inte inrymdes i projektets ekonomiska kalkyl. Vidare är pulsmätare en användbar metod, men dessvärre också relativt kostsam. Detta instrument är emellertid populärt vid bedömning av fysisk aktivitet eftersom den ger ett linjärt samband mellan pulsslag och energiförbrukning vid steady-state (Trost, 2001). Det finns likväl flera problem även med denna metod, när det gäller mätning av exakta värden. Faktorer som exempelvis ålder, kroppsbyggnad och stress påverkar nämligen pulsslagen, vilket innebär att resultatet inte alltid blir reliabelt. Dessutom kan hjärtfrekvensmätaren vara opassande att använda på barn, eftersom den kan släpa efter, eller förbli hög efter en förhöjd pulsnivå, vid sporadiska rörelser (som barn kanske ofta gör) (Ibid.). Projektets syfte och förutsättningar (ekonomiska resurser) var dock avgörande för val av instrument och därför blev pedometer ett användbart verktyg i studien.
Genomförande
Vid tre tillfällen (i mars 2011, 2012 och 2013) har stegmätning genomfördes på elever (2011: n=107, 2012: n=112, 2013: n=121) i både interventionsgrupp och jämförelsegrupp. De pedometrar som använts var av märket Yamax/Keep Walking LS 2000 (d v s Yamax SW200, Tokyo, Japan), vilka har brukats i flera nationella och internationella studier (Marshall et al., 2009; McClain & Tudor-Locke, 2009; Raustorp et al., 2006; Raustorp & Ekroth, 2010; Raustorp, Svensson & Perlinger, 2007; Locke et al., 2008; Tudor-Locke et al., 2011), eftersom de anses vara en av de mest tillförlitliga stegmätarna på marknaden (Basset et al., 1996; Crouter et al., 2003). Innan stegmätningen kunde påbörjas kodades alla pedometrar med en siffra (samma som enkäterna). Därefter upplystes alla elever igen om frivilligheten med att deltaga.
De elever vars vårdnadshavare givit sitt samtycke fick sedan sätta på sig en stegräknare, med uppmaning om att den skulle placeras i byxlinningen rakt ovanför knät, liksom tidigare studier gjort (Crouter, et al., 2003; Raustorp et al., 2003; Raustorp et al., 2007). Pedometrarna förslöts därefter med ett buntband, så att barnen inte skulle öppna dem. Detta för att förhindra reaktivitet - det vill säga minska risken för att eleverna skulle lockas till att påverka sina steg om de ser dem (Tudor-Locke et al., 2004; Vincent &
Pangrazi, 2002), och för att inte eleverna skulle råka radera sina steg. De unga
fick också skriva ett kontrakt på att inte fuska (exempelvis inte skaka stegmätarna eller vara mer aktiv än vanligt), lova att fylla i om de tagit av sig mätaren i mer än 30 minuter under dagen och att varje morgon skriva ner om de utfört någon speciell fysisk aktivitet dygnet innan, utöver den vardagliga som lek på raster eller liknande. Mer precist ombads alltså eleverna att skriva ner om de utfört någon form av föreningsidrott, om de cyklat, simmat eller genomfört någon aktivitet som inte kunde mätas av pedometern, samt om de haft idrott i skolan eller ej.
Totalt mättes elevernas aktiva steg under fyra hela dagar, morgon till kväll, vilket sägs vara tillräckligt för att mäta barns aktiva steg (Tudor-Locke, McClain, Hart, Sisson & Washington, 2009; Trost, Pate, Freedson, Sallis & Taylor, 2000), och jag var själv på plats varje morgon före lektionsstart för att läsa av stegen, hjälpa eleverna med ifyllandet av den fysiska aktivitet de utfört
dagen innan och åter försegla stegmätaren, för att sedan lämna tillbaka den till eleverna igen. Vidare gjordes dagliga väderanteckningar, då det också är en faktor som bör tas med till analys av elevernas aktiva steg, eftersom väder sägs kunna påverka människors fysiska aktivitetsmönster – åtminstone vuxnas (Chan, Ryan & Tudor-Locke, 2006). Dessutom gjordes alla steginsamlingar under mars månad, då rekommendationen är att genomföra stegmätning under höst- eller vårterminen, eftersom stegantalet per dag har uppgetts skilja sig avsevärt åt mellan sommar och vinter (Tudor-Locke et al, 2004).