6.2 Intervjuer med lärare, pedagoger, elever och hälsocoacher på
6.2.1 Lärares och pedagogers upplevelse av deras skolas befintliga
6.2.1 Lärares och pedagogers upplevelse av deras
skolas befintliga hälsofrämjande arbete och av
elevernas levnadsvanor (T1)
Analysen har tagit utgångspunkt i lärarnas och pedagogernas upplevelser av skolans hälsofrämjande arbete och deras önskemål om förbättringar samt i deras syn på elevernas fysiska aktivitet och matvanor. Utifrån respondenternas utsagor har analysen lett fram till följande kategorier; hindrande faktorer, skilda
levnadsvanor och villkor, vilka redogörs för här nedan. I de fall citat framhålls
representeras jag som intervjuare av bokstaven I. Lärarna och pedagogerna presenteras som; gruppdiskussion 1 (fyra lärare), gruppdiskussion 2 (två fritidspedagoger), gruppdiskussion 3 (två lärare och en specialpedagog) och
gruppdiskussion 4 (två fritidspedagoger och två lärare). Hindrande faktorer
Tolkningen av de intervjuer som gjordes med lärare och pedagoger, före Hälsocoachprojektet drog igång, var att de kopplade ihop begreppet hälsofrämjande arbete med ämnet idrott och hälsa, med enstaka friluftsdagar eller likande och med den friskvårdstimma de själva hade till förfogande en
gång per vecka. De framkom också, enligt deras uppfattning, att idrottslektionerna mest bestod av fysisk aktivitet och att hälsodelen var bristfällig, vilket inte är unikt för just denna skola då tidigare studier visat på liknande resultat (Jakobsson, 2005; Quennerstedt, 2006; Skolinspektionen 2012). Anledningen till att hälsa ofta bortprioriterades i ämnet trodde de kunde bero på att man som lärare vill att eleverna ska röra på sig, eftersom det finns få lektioner avsatta till idrott och hälsa. Detta är i samklang med hur lärare tänker och agerar även på många andra skolor (Skolverket 2010a). En av pedagogerna antydde dock att hälsa togs upp ibland, men endast i liten omfattning.
Flera av lärarna och pedagogerna uttrycke vidare att de själva varken hade kompetens, tid eller motivation för hälsofrämjande arbete – de hade andra mål de ansåg vara viktigare för dem. Citatet nedan är ett exempel på deras uttalande om brist på tid:
Jo jag kan känna det där som du säger va, att gör man för mycket så får man ju dåligt samvete för att man inte hinner med, och hur går det i matten egentligen, kan de det där och nej vi kan nog inte göra det eller vi kan nog inte göra det för att alla mål ska ju ha nåtts liksom.
Och jag ska ju inte ha missat något när terminen är slut. Det hänger över mig måste jag säga. Det gör mig mindre flexibel. (Ur gruppdiskussion 1)
Respondenterna påvisade, likt det som Hoelscher et al. (2004) har belyst, att de väljer bort hälsorelaterad undervisningen till förmån för sina ordinarie ämnen.
När projektet började hade följaktligen interventionsskolan inget uttalat hälsofrämjande arbete. De hade dock dragit ner på socker på fritids och i cafeterian, berättade lärarna och pedagogerna. Skolmaten ansåg de emellertid ha blivit sämre de senaste åren, även om några fortfarande tyckte att den var acceptabel. Främst hade salladsutbudet minskat, något de upplevde som beklagligt då de hävdade att detta inte främjade barnens grönsaksintag. Det betonades också att mycket av den mat som serverades var av halvfabrikat och såg oaptitlig ut, vilket skulle kunna vara en orsak till att några elever inte åt någon mat alls och kanske därför fick i sig för lite näringsämnen – ett problem som trots vårt välfärdssamhälle existerar i Sverige idag (Livsmedelsverket, 2012a). Lärarna och pedagogerna lade dock ingen skuld på någon, eftersom de
inte hade så stor inblick i skolmaten, utan påpekade bara att det troligtvis skulle behövas mer resurser i form av både tid och pengar för att förbättra maten.
Vidare såg de ett behov av mer resurser till att rusta upp skolans fysiska miljö som i nuläget inte direkt främjade hälsa – mycket av skolans material och skolgårdsmiljö var slitet. De belyste bland annat att det var dålig kvalitet på redskapen både ute och inne i gymnastiksalen, vilket enligt respondenterna gjorde det svårt att anordna redskapsbanor och liknande som de upplevde att många av barnen gillade. Idrottshallen uttrycktes till och med som ”katastrof” och ”hälsovådlig”, och där fanns flera saker som skulle behöva bytas ut. En upprustning av skolmiljön skulle enligt de intervjuade lärarna och pedagogerna kunna åtgärdas med enkla medel, frågan var bara vem som skulle åta sig detta arbete. Respondenterna hade emellertid några förslag till hur det skulle kunna organiseras. Om de fick önska helt fritt hade de gärna sett att det fanns en person på skolan som enbart kunde ägna sig åt detta med hälsofrämjande arbete eller att det ingick som en del i en idrottslärares tjänst. Denna idé kan naturligtvis vara färgad av att de visste om att det skulle komma en hälsocoach till skolan. Lärarna och pedagogerna underströk också att personen i fråga verkligen skulle brinna för ämnet och kunna inspirera andra (syftade både på personal och på elever), samt anordna aktiviteter, men också stödja lärarna, komma med idéer, fixa utrustning etc.:
- Om man tittar nu och läser i alla, vad man ska göra, så står det att eleverna ska röra på sig varje dag och då funderar man ju på hur ska, vem ska? - Vem ska se till det?
- Ja just det? (Ur gruppdiskussion 1)
Det skulle ju vara någon som är helt frisläppt från allt annat då och som kan ägna sig åt det här. För det tar ju tid att planera och fixa också. Och sen är det ju fördel om det är någon som brinner för det här med motion och hälsa själv och som kan inspirera andra. Och som kanske har möjlighet att gå ut till klasser, komma till fritidsgrupper och kanske anordna aktiviteter och sådana saker också då. (Ur gruppdiskussion 2)
- Jo men någon, någon som... Då pratar jag om någon som pushar på, som kanske kommer med idéer. En som kanske har en liten ersättning. - Ja, ja.
- Kanske kommer med idéer och, ja ’ska vi hitta på det här’ och kollar upp lite grann. Vad finns det för någonting och kanske kan äska lite pengar och liksom vara en sådan där idéspruta.
- Någon som är lite ansvarig för det.
- Ja, ansvarig för det, liksom att det blir någonting, för annars blir det ju ofta ingenting tycker jag.
- Nej.
- Man har inte tid tycker man och det är det ena med det andra. (Ur
gruppdiskussion 3).
Med andra ord såg flera lärare och pedagoger ett behov av en ansvarig person för denna form av arbete. Citaten ovan är bara några exempel, men bedöms skildra deras upplevelser av hindrande faktorer.
Skilda levnadsvanor och villkor
De intervjuade lärarna och övriga pedagoger var överens om att flertalet av eleverna redan var fysiskt aktiva under skoltid, då projektet började. Pedagogernas uppfattning var att eleverna oftast var ”antingen eller” på sin fritid - det vill säga antingen var de väldigt aktiva och sysslade med flera olika idrottsaktiviteter eller så var de helt inaktiva:
- Men dom som är aktiva är ju verkligen aktiva.
- Och dom som inte är aktiva, dom är inte alls… Dom är… - Inaktiva. (Ur gruppdiskussion 4)
Det är endera så eller så tycker jag (visar med händerna att det är väldigt mycket
eller inget). Endera är de jätteaktiva och tränar tre dagar i veckan och spelar
match på helgen eller också gör man ingenting. Sitter framför datorn. (Ur
gruppdiskussion 1)
Den ”problembild” lärare och pedagoger målade upp gällande elevernas fysiska aktivitetsnivå var främst kopplad till barnens fritidsvanor, och inte till
skoldagen, även om det kunde framgå vissa likhetstecken. Vissa barn tycktes vara mindre aktiva än andra överlag. Ett par lärare klagade dessutom på att en del elever protesterade när de skulle ut och gå i skolan. Detta gällde då framförallt de barn som respondenterna upplevde inte var så aktiva på sin fritid. Men det kunde även gälla vissa pojkar som på fritiden var med i någon lagidrott. En anledning till denna ”lathet” trodde de kunde bero på att det kanske hade ”curlats” för mycket hemifrån – föräldrar upplevdes skjutsa sina barn även kortare sträckor och barnen blev på så sätt inte vana att röra på sig i vardagen, menade lärarna och pedagogerna.
Respondenterna hade föga kännedom om barnens matvanor. De hade dock sett vissa tendenser i skolan där några barn slarvade med maten, åt ensidigt och valde bort sallad. Om barnen åt näringsrik mat i hemmet eller ej, verkade lärarna och pedagogerna ha dålig insyn i, men de hade ändå en hypotes om att många elever äter mycket färdiglagat/halvfabrikat eftersom det inte lagas så mycket mat i hemmen numera. Dessutom hade de också noterat att det var flera barn som inte åt frukost hemma:
[…] det är ju flera som kommer till mig och säger att dom inte ätit frukost, så då har jag frågat varför, och då säger dom ’Ja, jag hann inte’, ’Ja, men då får man försöka att gå upp lite tidigare’ (säger läraren till eleven), men då skyller dom på att ’nej men mamma väckte inte mig tidigt nog’. (Ur gruppdiskussion
4)
Det är väl frukost som en del är dåliga på. Att de kan komma utan att ha ätit och sådana grejer. De lite större, som kanske går själva och så då, när inte föräldrar är hemma och sådant. (Ur gruppdiskussion 2)
Att barnen inte fick i sig frukost ansåg lärarna och pedagogerna påverkade elevernas koncentrationsförmåga till skolarbetet, vilket av naturliga skäl upplevdes negativt. De var dock medvetna om att det inte alltid var barnens fel:
- Det finns inte mat hemma hos en del. - Nej
- Det får man också ta med i beräkningen faktiskt. (Ur gruppdiskussion 1)
De diskuterade att det här med matvanor främst var ett föräldraansvar och att skolan borde anordna föräldramöten med diskussioner om kost, eftersom en
del barn inte åt frukost, hade med sig ”fel” saker på utflykter och aldrig hade med sig frukt:
- Jag menar, föräldramöten kanske kan handla om vad viktigt det är med kosten och sånt går ju absolut och utveckla.
- För det är ju inte det att de inte vill sina barn sitt bästa tror jag, utan det är säkert kunskapen. (Ur gruppdiskussion 3)
- Nä men sen föräldrarna, det ser man ju ibland när de skulle haft någon matsäck med sig till något ställe va.
- Vilka lustiga saker de skickar med dem va… Jag vet att jag hade särskilt en pojke och han kom med en 2 liters coca-cola, sen hade han en bullpåse och så hade han sådana här, ja det var muffins. (Ur gruppdiskussion 1)
Respondenterna pratade om att föräldrarna borde ta ett större ansvar och lära barnen om goda levnadsvanor, men de var dock medvetna om att alla inte hade den kunskapen som behövdes. Här ansåg de att skolan kunde bidra och bjuda in föräldrar till diskussionsmöten om kost, för att de i sin tur lättare skulle kunna främja goda kostvanor för sina barn. De påtalade vidare att det var svårt att nå föräldrarna, som sällan kom när skolan anordnade saker.
Sammanfattning av lärares och pedagogers upplevelser, T1
Sammanfattningsvis hade interventionsskolorna obefintligt hälsofrämjande arbete när Hälsocoachprojektet startade och det tolkas som att lektionerna i idrott och hälsa innehöll mest idrott och ytterst lite hälsokunskap. Av analysen att döma diskuterades det sällan kring hälsofrämjande levnadsvanor i skolan, vilket tycktes hänga ihop med resursbrist både i form av tid och i pengar. Lärarna och pedagogerna upplevde att de inte hann med detta arbete. Resurser verkade också saknas för att förbättra skolmaten och skolans miljö, som inte heller upplevdes befrämja elevernas hälsa. Många barn uppfattades dock redan ha goda levnadsvanor, men upplevelsen var också att det trots allt fanns några elever som var väldigt stillasittande, och då framförallt på sin fritid. Troligtvis var det så, som kommer fram i intervjuerna med lärarna och pedagogerna, att ett antal barn rörde sig väldigt mycket och en del i stort sett inte alls. De intervjuade lärarna och pedagogerna trodde att många föräldrar behövde mer kunskap för att kunna främja sitt barns hälsa på bästa sätt. Mot
ovanstående bakgrund tolkas det som att barnen hade relativt skilda förutsättningar till att själva kunna främja sin hälsa, då alla inte verkade ha tillräckligt med kunskap och heller inte tillräckligt med stöd hemifrån.