En ekologisk ansats till perception och lärande

Ett grundläggande begrepp inom psykologin är perception. Med perception avser Gibson (1979) dock även sådant som inte direkt aktiverar sinnesreceptorerna, som exempelvis minne, förväntan, kunskap och föreställning (för en sammanfattning på svenska av Gibsons ekologiska ansats, se Åberg-Bengtsson, 1996). Gibsons ansats har likhet med Polanyis (1983) tidigare nämnda koncept tacit knowing. När Polanyi betraktar perception som ”an instance of tacit knowing” (s. 15) syftar han, liksom Gibson (1979), inte bara på den perception som orsakats av direkt sinnesretning. Gibson uttrycker sin hållning som att ”knowing is an extension of perceiving” (s. 258).

Gibson (1979) anser att en avbildning aldrig är direkt jämförbar med en verbal beskrivning och är kritisk mot riktningar som menar att vi läser bilder på samma sätt som vi läser ett språk: ”the essences of a picture is just that its information is not explicit” (s. 285).

Ett av Gibsons (1979) centrala begrepp är affordances som i hans icke- dualistiska ansats utgörs av de erbjudanden från omgivningen som en individ upplever. Qvarsell (1998) betraktar Gibsons begrepp affordances som ”beteckningen för den aspekt av miljön som erbjuder mening och inspirerar till meningsskapande” (s. 17) och kallar dem miljöns ”meningserbjudanden” (Qvarsell, 1996a, s. 86). Qvarsell (1998) drar även paralleller till Bruners (1967) diskussion av tekniska redskap som

förstärkare (eng. amplifiers). Qvarsells översättning av Gibsons begrepp affordances till det svenska meningserbjudanden är välfunnen och antyder

också den utvidgning och generalisering av Gibsons begrepp till andra domäner än visuell perception som skett under senare år.

Gibson menar att perceptionen är direkt och kallar detta information

pickup: ”Direct perception is the activity of getting information from the

ambient array of light. I call this a process of information pickup” (s. 147). Gibsons uppfattning om perception skiljer sig från kognitions- forskningens perspektivså tillvida att man där tänker sig att kunskap om världen och ords betydelse representeras av kognitiva schema som i någon form lagras ”i våra huvuden” (Gärdenfors, 1992). Betydelsen av ett ord ”finns i huvudet på språkanvändarna” (s. 97) en uppfattning som dock tillbakavisas av Ryle (2000). Gärdenfors (1996) använder begreppet

kategorisk perception för att beskriva hur perceptionen påverkas av

erfarenheten genom att det kategorisystem som individen medvetet eller omedvetet använder ”bestämmer inte bara vad man ser utan framför allt det man inte ser” (s. 79). Kognitionsforskningens begrepp kategorisk

perception refererar bakåt i tiden till kategorier man redan är förtrogen

med i motsats till Gibsons (1979) modell affordances med sina öppna erbjudanden om möjligheter att uppleva och att handla. Affordances och

meningserbjudanden (Qvarsell, 1996, 1998) pekar därmed framåt mot

kommande tid och ger därigenom större möjlighet att förklara hur nytänkande och skapande uppstår.

Charles S. Peirce (1990) utarbetade i slutet av 1800-talet en teckenteori, en semiotisk fenomenologi, baserad på matematisk relationslogik, som skiljer sig från Gärdenfors ovan beskrivna uppfattning om hur percep- tionen fungerar. I denna triadiska kategorilära utgör en triadisk teckenrelation en relation mellan vad Peirce kallar förstahet (firstness),

andrahet (secondness) och tredjehet (thirdness). Teckenrelationerna hos

Peirce beskrivs av Bertilsson och Voetman Christiansen (1990) i ett exempel med en tecknad fisk i Roms katakomber: förstahet: existens oberoende av något annat – fisken uppfattas ikoniskt som grafitti,

andrahet: existens såsom en reaktion på det första – fisken uppfattas

indexikalt, exempelvis som en ganska väl avbildad fisk och tredjehet: existens såsom en förmedling mellan något första och andra – fisken uppfattas symboliskt som ett märke varigenom de kristna i hemlighet bekände sin tro på Kristus.

Teckenrelationerna är inte absoluta, utan ska ses som relativa. När ett föremål först uppfattas är det förstahet. När betraktaren uppfattar objektet som föreställande blir det andrahet och när vi sätter in föremålet i ett allmänt sammanhang genom de associationer det ger, uppfattas det symboliskt (s. 23), som tredjehet. (Se exemplet med den tecknade fisken ovan).

I ett försök att använda teckenrelationerna i en musikalisk kontext kan vi föreställa oss en individ som lyssnar på en ensam ton, låt oss säga tonen tvåstrukna c (cirka 523 Hz). Vi inser att sinnesretningen (förstahet) orsakad av en ensam ton inte medför en entydig mening (tredjehet). Exempelvis kan tonen c2 tänkas generera en mängd olika meningar, även om vi begränsar perceptionen av den till en enstaka individ. Vi kan tänka oss att det instrument eller den röst som alstrar tonen påverkar den mening som erfars; tonen c2 är en ganska hög ton på en trombon eller för en tenor, men inte på en klarinett eller för en sopran. När Jussi Björling tog sitt höga c symboliserade tonen c2 samtidigt ett element i tenorernas praktik, med alla värdeladdningar och innebörder som förknippas med denna. På liknande sätt får tonen c2 en ny betydelse i varje ny kontext. Därtill finns de mera analytiska innebörderna; tonen c2 är grundton i C- durs tonikatreklang, men har en annan betydelse i ett Ab_{-ackord, eller i} ett D7. Här finns en mängd olika tänkbara kontexter, alla med olika möjligheter för tonen c2 att symbolisera olika saker. Vi kan också tänka oss att musikanter använder tonen c2 utan att kalla den för tonen c2; en musikaliskt oskolad, men musikintresserad person kanske tänker på tonen c2 som just den höga ton Michael Jackson sjunger i personens favoritlåt. Möjligheterna är många.

Genom att möjligheten, slumpen i Pierces (1990) teckenteori tillhör förstaheten får detta som en intressant konsekvens att musiken redan

innan den skapats kan ses som en förstahet. Med stöd av Peirces

resonemang kan även Gibsons (1979) affordances innan någon gör bruk av dem uppfattas som förstheter. Winter (1998) går ännu längre och menar att Gibsons teori om information pickup pekar på hur vi knyter samman perception och handling: ”Gibson´s theory is directly appealing in that it stresses the way we tie perception to action without reflection” (s. 135). Winter tar som exempel hur vi direkt reagerar på sensorisk stimulans och nämner som exempel hur vi inte spottar ut ”besk” föda, utan spottar ut ”farlig” föda. Som vi sett i vårt musikaliska exempel ovan leder dock även ett så enkelt exempel som varseblivningen av en enda ton till en mängd olika tolkningar och upplevelser, alla kulturellt betingade.

3.2 Muntlighet

Dagens människa lever i en värld där muntlig och skriftlig kultur samverkar. Det unga barnets värld är till en början en muntlig värld där större delen av kommunikation, handlingar och interaktioner utformas och sker genom muntlig kommunikation. Även efter att ha lärt sig att läsa

och skriva utför den vuxne de flesta av sina dagliga bestyr med hjälp av sitt talspråk.

Språket kan betraktas som det mest kraftfulla av våra psykologiska verktyg (se avsnitt 3.1). Det finns en diskussion rörande förhållandet mellan muntlig och skriftlig kultur. Ong (1991) uppfattar skriftspråket som en ”teknologisering av ordet”, men Finnegan (1988) har en viktig poäng när hon också för fram muntligheten som en form av teknologi: ”oral communication must also be included in any consideration of infor- mation technology in a comparative and historical perspective” (s. 4). När innebörd och konsekvens av skrift eller tryck diskuteras, görs detta i förhållande till muntlig kommunikation, menar Finnegan. Skriftspråk och muntlighet betraktas i denna avhandling som skilda psykologiska verktyg som står i en viss relation till varandra.

Syftet med detta avsnitt är att lyfta fram några i fenomenet muntlighet grundade öppnande begrepp (Qvarsell, 1996) som kan fungera som analytiska verktyg i arbetet med att besvara forskningsfrågorna. Exempel på sådana begrepp är muntlighetens situerade och konkreta natur, det klingande ljudet som försvinner undan, muntlighet som ett sätt att tänka, det skapande och improvisatoriska draget hos muntligheten, muntlig- hetens föränderlighet, språk som handling. I den följande framställningen kommer begreppen muntlighet och muntlig kultur att användas i en utvidgad betydelse, innebärande ett särskilt sätt att använda språket, att handla och tänka. Undersökningen av barnens musikskapande har gjorts i ljuset av en sådan utvidgad förståelse av muntlighet.