En metodologisk diskussion kring validitetsbegreppet

Kvalitativa data kan vara av en mängd olika slag. Just denna mångfald av datatyper i kvalitativ forskning framhålls ofta som en positiv tillgång för kvalitativ forskning. Ett vanligt sätt inom kvalitativ forskning att validera sina resultat är att använda sig av triangulering mellan data som samlats in på olika sätt (Ely et al., 1993; Patton, 1990; Folkestad; 1996; Merriam, 1994). Förfarandet med triangulering är inte oproblematiskt och kritik mot triangulering riktar ofta in sig på att forskaren blir beroende av att data som samlats in med olika metoder verkligen stämmer överens (Ely et al., 1993). Data som samlats in med olika metoder fångar ofta in olika aspekter av det undersökta och det är inte alltid säkert att ett forsknings- resultat stärks av att data insamlats med olika metoder. Forskaren måste också förvissa sig om att de olika metoderna i sig själv äger validitet.

I den föreliggande studien skedde triangulering mellan deltagande observationer (dagbok), intervjuer och samtal och musikalisk informa- tionen representerad av de insamlade datafilerna. Det reflexiva arbetssättet ledde som tidigare nämnts till att arbetet med databasen undan för undan utvecklades. Riskerna för fel vid triangulering kan antas minska genom att jag i analysen av data vägde in min egen förförståelse, teoretiska utgångspunkter och tolkning av tidigare forskning.

Validiteten måste prövas kontinuerligt under alla steg under forskningsarbetet (Kvale, 1995, 1997). Även om forskaren från starten inte har en klar bild av forskningsprocessen och kanske initialt förlitar sig på intuitiva och naiva validitetsprövningar är det ändå viktigt att göra dessa

redan från början. Valideringen blir ”inte bara en granskning som görs i slutet av produktionslinjen utan en kvalitetskontroll som genomförs under kunskapsproduktionens samtliga stadier” (Kvale, 1997, s. 213). Alla faser i en undersökning blir föremål för prövning av validiteten; forskningsfråga, design, insamling av data, hanterandet av insamlade data, analys av data, presentation och slutsatser (diskussion). Det sätt på vilket validiteten prövas kan också bli föremål för diskussion, dvs. valideringens egen validitet prövas. Kvale tar också upp en i mitt tycke viktig (och kanske tidigare förbisedd) aspekt av validering, nämligen att när de metodologiska frågorna om validering angrips väcker detta också teoretiska frågor om de fenomen som undersöks. Med Kvales synsätt blir en levande och djup diskussion av validiteten hos det egna arbetet en drivkraft till ytterligare problematisering av arbetet som kan ge impulser till nya, kreativa angreppssätt.

Kvale (1997) nämner tre allmänna, sinsemellan olika sanningskriterier:

Korrespondenskriteriet som beaktar hur en kunskapsutsaga överens-

stämmer med den objektiva världen; koherenskriteriet som hänför sig till den inre logiken och motsägelsefriheten hos en teori och pragmatiskt

kriterium som relaterar sanningen hos en kunskapsutsaga till dess

praktiska konsekvenser. Alvesson och Sköldberg (1994) talar om ett

trilateralt sanningsbegrepp bestående av tre sanningskriterier som ställs

mot det positivistiskt orienterade sant/falskt: (a) representativt kriterium som uttrycker ett representationsförhållande, ”vad motsvarar detta?”, (b) signifikativt kriterium som relaterar till underliggande mening, ”vad betyder det?” samt (c) applikativt kriterium innebärande en ”pragmatisk realism” som hänför sig till användning, ”hur kan detta användas?” (s. 36). Tre sanningskriterierna utgör integrerade delar i en forsknings- process och att helt utesluta någon av sidorna kan vara ogynnsamt för forskningsprocessen. Forskaren kan i olika faser av en undersökning behöva använda olika kombinationer av strategier.

I realistiska teorier uttrycks kunskapens validitet som dess korrespondens med den objektiva verkligheten. Detta representativa kriterium eller korrespondenskriterium är centralt inom positivistisk vetenskap. Genom svårigheten att identifiera sig med andra människor och uppfatta världen precis som de kan det därför inte bara finnas en sann teori som beskriver en viss livsvärld. I relativistiska teorier skapas beskrivningen därför av människors livsvärld i relation till forskarens förförståelse och det sociala och historiska sammanhanget (Hartman, 1998). I jämförelse med realistiska teorier tillkommer två sidor hos relativistiska teorier; mening och användning.

Kvale menar att genom handling får den pragmatiska bekräftelsen ökad vikt. Kunskap blir förmågan att utföra effektiva handlingar. När vi frågar ”hur kan detta användas?” innebär det just att validiteten hos det undersökta relateras till de praktiska konsekvenser teorin kan tänkas få. Kvale (1987) menar att ”rättfärdigandet av kunskapen ersätts av tillämpning; kunskap blir förmågan att utföra effektiva handlingar” (s. 217). Här är steget inte långt till de amerikanska pragmatisterna Peirce, James och Dewey (se Molander, 1996).

4.3.3 Generalisering

Alvesson och Sköldberg (1994) menar att en generalisering förutsätter något slags korrespondens mellan teori och verklighet, medan Kvale (1997) tar upp flera olika former av generaliserbarhet: Naturalistisk

generalisering, som vilar på personlig erfarenhet och kan verbaliseras och

övergå från tyst kunskap till explicit påståendekunskap, statistisk

generalisering, som är formell och explicit och analytisk generalisering, där

resultaten från en undersökning bedöms efter hur de kan ge vägledning för vad som kan komma att hända i en annan situation.

I kvalitativ forskning består forskningsresultatet av ökad kunskap och förståelse för ett händelseförlopp. Beskrivningen och förståelsen av händelser som verkligen har inträffat kan också ses som en implicit beskrivning av händelser som kunde inträffat. Kvales (1997) analytiska

generalisering kan då sökas i en förståelse av vad som skulle kunnat ske:

”det som kanske kommer att finnas” (s. 212).

Kvale ställer också frågan hur mycket som skall lämnas åt läsaren att generalisera och nämner som exempel Freuds terapeutiska fallstudier vars beskrivningar gör att forskare än i dag generaliserar till aktuella fall från hans upptäckter.

Den pragmatiska sidan hos sanningsbegreppet är, som jag ser det, viktig för bedömningen av en teori inom det pedagogiska och didaktiska fältet och bör innehålla ett visst mått av användbarhet. Läsaren bedömer trovärdigheten hos en teori genom att ta hänsyn till förförståelse, teoretiska utgångspunkter, metod, analys av det empiriska materialet och den syntes som lett fram till teorin.

Som utgångspunkt i en metodologisk diskussion av föreliggande avhandling finns först och främst min egen förförståelse av problem- området. Data som samlas in kommer oundvikligen att vara bärare av kontext och teori. Det är jag som forskare som avkodar och tolkar data. Det sätt på vilket studien utformas är också en konsekvens av mina egna erfarenheter, kompetens, teoretiska kunskaper. En validitetsprövning

träder in som en kontroll av att forskningen inte skenar iväg och tar formen av ett högst personligt projekt. Jag ser det som att ett resonerande kring validitetsproblem fungerar som en slags regulator i forskningsarbetet.