Varför bilder?

Många empiriska studier av musikskapande har präglats av ett vuxen- orienterat synsätt på barnens musikskapande, något som även framhålls av Sundin (1998) och Barrett (1998a). Syftet med den föreliggande studien är att undersöka, beskriva och söka förståelse för barnens musikskapande och jag fick tidigt idén att använda bilder för att initiera barnens musik- skapande. I de i Kapitel 2 nämnda studierna av Kratus (1989) och Webster (1989) gavs barnen ett flertal verbala instruktioner, något som utifrån min utgångspunkt kan utgöra ett hinder för barnens kreativitet. Därför såg jag användningen av en bild tillsammans med en mycket enkel instruktion som en möjlig lösning på detta problem. Även av validitetsskäl är det viktigt att uppgiften är relevant för undersökningen och för deltagarna och att dessa förstår uppgiften och instruktionerna (Barrett, 1998a).

En studie som fokuserar på att undersöka den kreativa processen måste också erbjuda en positiv miljö för skapande och kreativitet. Hogg (1994) identifierade i sin studie av musikundervisning i England och Australien en rad faktorer för att främja elevernas musikskapande. Hogg menar att barnen bör få fortlöpande möjligheter att arbeta med musikskapande, få enkla uppgifter och tillräckligt med tid så att deras egna idéer mognar. Den tid som åtgår för att skapa musik varierar mellan olika individer och även mellan olika tillfällen för samma individ, något som metoden måste ta hänsyn till.

Forskaren bör inte ge deltagarna för många eller styrande instruk- tioner, vilket betonas av Folkestad (1996):

The aim was to give the participants as few instructions as possible, but sufficient information to make it possible for them to

start working by themselves. A general problem with instructions that are too detailed is that they easily become overprescriptive and may limit both the imagination and creativity of the person being instructed. (s. 111)

Även Hickey (1997) menar att ju öppnare uppgift, desto större möjlighet att arbetet resulterar i kreativa produkter. Allför många förutbestämda regler hindrar divergent tänkande och uppkomsten av kreativa resultat, menar Hickey.

Mina egna erfarenheter som musiklärare i grundskolan ledde också fram till att i studien arbeta mycket med ett fåtal öppna instruktioner i stället för många och detaljerade.

Lärarna i klassen arbetade mycket med bilder, vilket genom min beredskap att arbeta med öppna, icke-verbala instruktioner blev till något som jag kunde utnyttja i studien. Bilderna fungerade som en slags ”prompts” (Ruud, 1995) som stimulerade deltagarna att sätta igång. I de två första delarna, Landskap och Vatten, gavs lärarnas didaktiska perspektiv utrymme, medan övriga delar, Porträtt, Kandinsky och avslutande intervju med möjlighet att skapa ytterligare musik, mer var utformade från mitt forskningsperspektiv.

Som utgångspunkt för den avslutande delen av musikskapandet valdes en målning av den ryske målaren Wassily Kandinsky (1866-1944): studie till Komposition VII (nr 2), utförd 1913. Målningen är i original på duk 78 x 99,5 cm. Kandinskys målningar hade vid denna tid lämnat den föreställande konsten helt och konstnären beskrev själv sina målningar från denna period som ”uttryck för en långsamt formad inre känsla”. Målningen beskrivs i Konsten genom tiderna (1991) som ett viktigt arbete i måleriets historia:

Figurerna, färgformerna, saknar helt motsvarigheter i företeelsernas värld. Dessutom saknas perspektiv och därmed finns det inte några rumsförhållanden så som vi vanligen uppfattar dem, utan färgformerna flyter och roterar i en sig kontinuerligt utvidgande och sammandragande rymd, som våra medvetna jag inte känner till men som är besläktad med den i våra drömmar. (s. 658).

Barnen fick i undersökningen möjlighet att låta sig inspireras av bilden på eget sätt, även inkluderande möjligheten att bortse från den.

4.1.4 Utrustning

I studien användes det professionella sequenser- och notediterings- programmet Cubase Score 3.02 tillsammans med synthesizern Roland

XP10 som uppfyllde kraven att fungera väl tillsammans med dator och att även vara lämpligt som ”klassrumsinstrument”.

Arbetsstationerna bestod av två Apple Performa 5200-datorer som fanns på skolan innan projektet började. Barnen använde hörlurar vid själva komponerandet och högtalare när de ville att andra skulle lyssna. Datorerna hade 15 tums bildskärmar, vilket gjorde att programmets grafiska gränssnitt kunde visas tydligt och överskådligt.

Syntesizern Roland XP 10 är en vanlig och lättskött synt för skolbruk. Ljuden är av GM-standard med 128 olika ljud + 7 olika trumset. Jag gjorde i förväg alla nödvändiga inställningar på datorn och synten, liksom att öppna rätt startdokument.

Ett snabbkommando programmerades så att man med en enkel knapptryckning kunde nå kommandot Save As. Detta underlättade sedan sparandet av de olika stegen i arbetet. Inför arbetet med Porträttmusiken och Kandinskymusiken hade som tidigare nämnts de 128 namnen på GM-ljuden översatts till svenska (bil. 1).

Folkestad (1996) anser att arbetet med ett professionellt musikprogram i forskning ger många fördelar jämfört med programvara särskilt utformad för exempelvis barn. En viktig faktor är att ett kompetent och öppet så kallat skalprogram inte sätter snäva gränser för vad användaren kan göra. Programmets layout, som alltså representerar kontaktytan, gränssnittet (eng. interface), mot användaren går ofta att anpassa för skiftande behov. Ett skalprogram som Cubase Score ger dessutom forskaren tillgång till ett kraftfullt verktyg för sin analys, vilket beskrivs i detta avsnitt.

Kortfattad beskrivning av hur musikprogrammet Cubase Score användes

Programmet har en lättanvänd design där kontrollerna för inspelning och uppspelning liknar dem på en bandspelare (se fig. 4.1). Programmets tre viktigaste fönster beskrivs kortfattat i det följande.

1. Arrangefönstret är det fönster som barnen använde för sina inspel-