T EORETISKT RAMVERK
3.5 Föränderlighet, osäkerhet och oförutsägbarhet
Genom de föregående avsnitten löper föränderlighet och osäkerhet som en röd tråd. Det är därför på sin plats att diskutera hur tankar om föränderlighet, tillfällighet, osäkerhet och oförutsägbarhet kan bidra till att förklara och beskriva händelseförlopp som involverar musikalisk improvisation och skapande.
Ett musikaliskt exempel på hur tillfälligheter kan fungera som medskapare får vi i ett exempel förmedlat av Lilliestam (1995) där gitarristen Ry Cooder berättar hur han gjorde musiken till filmen Paris,
Texas (1985). Hans gitarr hade fallit i golvet på hotellrummet och
stämskruvarna fått en smäll så att gitarren stämt om sig till ett öppet maj- ackord. Cooder kommenterade episoden med att han bara fortsatte att spela med den uppkomna gitarrstämningen och hoppades att han skulle få några användbara idéer. Att tänka sig slump och tillfälligheter som medspelare och medskapare bidrar med nya perspektiv på improvisation och kreativitet.
Bruner (1976) betonar att en av de unika egenskaperna hos en kreativ produkt är att den, fastän delvis välkänd, ändå innehåller något som är överraskande. I kinesisk filosofi sägs att det enda som inte förändras är att allt förändras.
Inom den klassiska behaviorismen, såsom den ursprungligen formu- lerades av Watson på 1920-talet, ansågs att en individs handlingar skulle kunna förutsägas genom att känna de retningar, stimuli, som han/hon utsattes för. Omvänt skulle den behavioristiske forskaren kunna bestämma vilka retningar som en individ utsatts för genom att analysera de reaktioner som observerats (Andersson, 1992). Uppfattningen att det är möjligt att göra säkra förutsägelser om framtiden och samtidigt kontrollera förfluten tid tillhör deterministiska förklaringsmodeller.
Fysikaliska experiment visar att universum är indeterministiskt på sin mest grundläggande nivå, vilket innebär att universum självt har slumpen inbyggd i sig (Davies, 1993; Nørretranders, 1994; Bateson; 1995). Världen kan därför inte betraktas som deterministisk och intresset för instabila och oförutsägbara system har ökat på senare tid. Forskningen kring kaos och de därmed besläktade fraktalerna har gett nya infallsvinklar på gamla problem. Redan relativt enkla modeller av förändringar i dynamiska system har kaotiska tillstånd inbyggda i sig (Dahl, 1989). Som ett näraliggande exempel i naturen kan nämnas hur små förändringar i någon av väderparametrarna kan medföra stora förändringar i vädret.
Det förefaller rimligt att anta att oförutsägbara och tillfälliga händelser kan spela en viktig roll i skapande och kreativa processer. Musicerande, musikskapande och improvisation inkluderar sällan händelser som är entydigt iakttagbara, mätbara och möjliga att kontrollera. Bateson (1995) är övertygad: ”kreativt tänkande måste alltid inbegripa en slumpmässig komponent” (s. 253).
Balansen mellan ordning och oordning i musikens värld kommenteras av Bastian (1990):
Begreppen styrning/slump står i ett komplementärt förhållande till varandra, de utesluter varandra samtidigt som de beskriver samma sak; ju mer vi vill bestämma, ju mer avskärmar vi oss från det oväntade, och då får vi för litet att leka med; ju mer vi överlåter åt slumpen, desto vanskligare blir det att efterrationalisera tonerna meningsfullt och kaos utbreder sig i salen (s. 167).
Det förhållande mellan styrning och slump, mellan ordning och oordning, som Bastian här ger uttryck kan jämföras med de i avsnitt 3.3 diskuterade begreppen paidia och ludus.
Det är skillnad på att beskriva och förklara händelser som redan skett i förfluten tid och att med hjälp av lagar och regler försöka förutsäga vad som kommer att ske i framtiden. Ett exempel på det förra är Darwins utvecklingslära som förklarar hur livet på jorden utvecklats genom att det skett ett urval av slumpvis uppkomna genetiska förändringar, mutationer, i DNA hos levande organismer. De förändringar som har högt över- levnadsvärde för organismen kommer genom naturligt urval att fortplantas vidare till kommande generationer genom arvsmassan. Vilka mutationer som kommer att ske kan emellertid inte förutsägas. Darwin rättfärdigade själv sin teori med något som vi kan kalla ”rättfärdigande genom bästa förklaring” (Hartman, 1998, s. 127). Gould (1989) citerar Darwin, som själv menade att ingen annan teori än hans egen evolutionsteori bättre kunde förklara alla disparata data i form av exempelvis embryologi, biogeografi, fossil eller taxonomi: ”If the principle of natural selection does explain these and other large bodies of facts, it ought to be recieved” (s. 282).
En förklaring av den typ som Darwins evolutionsteori är ett exempel på, kallar Gould (1989) en historisk förklaring (historical explanation):
I am not speaking of randomness … but of the central principle of all history – contingency. A historical explanation does not rest on direct deductions from laws of nature, but on an unpredictable sequence of antecedent dates, where any major change in any step of the sequence would have altered the final result. (s. 283)
Becker (1994) berättar om när han som student fick i uppgift av sin lärare (Herbert Blumer) att tillämpa vilken som helst av de aktuella socialpsyko- logiska teorierna på vilka som helst tio minuter av sitt eget liv. Det lyckades inte så bra och Becker konstaterar:
If these theories couldn’t deal with something as simple as how I make breakfast, how could they deal with the nature of urbanism, class conflict and the rest of it. (s. 185)
Efteråt kan vi ta fram vad som var viktigt för att en händelse skulle inträffa, menar Becker, men vi kan inte specificera dessa premisser i förväg. Becker lånar termen retrodiktion (retrodiction) från Von Wright (1971) för att förklara att en händelse kan inträffa. Motsatsen är prediktion som försöker förklara varför en händelse kommer att inträffa. Becker efterlyser ett sätt att tala om hur saker blev möjliga: ”but this way of talking has to preserve the chancy caracter of what happened, the sense that it might not have happened at all” (s. 188). En retrodiktion kan inte användas för att göra förutsägelser eftersom den inte innehåller någon trosföreställning om vad som kommer att hända i framtiden, utan innehåller resonemang kring tillfälligheter och möjligheter. Geertz (1973) menar att en teori om kultur inte är ämnad till att göra förutsägelser, men ska, förutom att förklara och tolka sådant som skett, helst intellektuellt överleva.
En tänkbar anledning till att vetenskapssamhället ofta föredrar en förklaring genom åberopande av tvingande lagar kan vara att det kan uppfattas som besvärande att arbeta med teorier som inte förutsäger precis vad som kommer att ske, utan i stället handlar om möjliga händelser, om stokastiska processer och slumpmässiga komponenter (Bateson, 1995). Denna typ av förklaringar verkar rentav kunna uppfattas som oestetiska och fula. Sandqvist (1999) beskriver olika uppfattningar om hur fulheten gör intrång i det renas sfär. Fulheten ses då som en negation av skönheten och av sanningen. På detta sätt blir sanningen och skönheten sammanbundna. Skönheten och sanningen bygger på en känsla av identifikation med det egna och det bekanta, med sin motsats i det obekanta och främmande. Det verkar finnas en föreställning om det fula som avvikande, fel och smutsigt och Gould (1989) menar att naturvetenskapen ser ner på historiska förklaringsmodeller just för att dessa framstår som mindre eleganta:
Science has also tended to denigrate history, when forced to a confrontation, by regarding any invocation of contingency as less elegant or less meaningful than explanations based directly on timeless ”laws of nature.” (s. 51)
Ovilligheten att fullt ut acceptera Darwins evolutionsteorier kan alltså enligt Gould även ses ur ett estetiskt perspektiv. Kanske oförutsägbarhet och tillfälligheter uppfattas som fula? Tanken att evolutionära krafter genom naturligt urval förstärker en variation som uppkommit genom tillfälligheter står i motsättning till en föreställning om evolutionen som en kraft med syften i form av ändamålsenlighet, kausaliteter och bestämda mål. Förklaringar där handlingar, naturskeenden och
naturföreteelser kan och bör förklaras genom svar på frågan vilket ändamål de tjänar kallas teleologiska. Von Wright (1971) uttrycker detta som att teleologiska förklaringar pekar mot framtiden: ”This happened, in order that that should occur” (s. 83).
Nobelpristagaren i medicin Roger Sperry (1986) var en av dem som gick i spetsen för nya teorier om medvetande och icke-kausala förlopp där händelser inte har en entydig orsak-verkan relation. Under 1990-talet har teorier förts fram som förklarar hur idéer och nya tankar genereras med hjälp av darwinistiska processer i hjärnan. Denna idé framkastades intressant nog av William James redan 1874, femton år efter att Darwins
The Origins of Species publicerats (Calvin, 1996). Bateson (1995) formulerar
som sin övertygelse hundra år senare: ”såväl genetiska förändringar som den process som kallas inlärning (inbegripet de somatiska förändringar som införs av vanor och miljöer) är stokastiska processer” (s. 205). Även Bergström (1992) har varit inne på liknande tankegångar. Bateson definierar begreppet stokastisk sekvens som en sekvens som ”kombinerar en slumpmässig komponent med en urvalsprocess, så att bara vissa resultat av de slumpmässiga tillåts vara kvar” (s. 311).
En bra illustration i miniatyr till hur evolutionära processer fungerar visas i ett intressant mikrobiologiskt experiment utfört av en amerikansk forskargrupp (Wichman, Badgett, Scott, Boulianne, & Bull, 1999). I experimentet placerades två genetiskt identiska virusstammar på skilda håll i identiskt lika miljöer. Efter 10 dagar hade de båda virusstammarna på helt olika sätt anpassat sig genetiskt till sin nya miljö. Det totala antalet mutationer var förhållandevis lika, 14 respektive 15, men uppvisade i övrigt mycket stora skillnader. Hälften av mutationerna var unika för respektive virusstam, vilket bäst förklaras med att mutationerna skett helt slumpartat och utan bestämd ordning. Varje upprepning av försöket kan förväntas ge ett unikt resultat. Forskarna kunde i efterhand studera de uppkomna mutationerna, men det finns ingen tvingande lag som förutsade vilken mutation som skulle inträffa härnäst.
En sammanhängande teori som behandlar lärande och kreativitet ur ett evolutionsteoretiskt perspektiv presenterades av Calvin (1987, 1994, 1996) som kallar sin modell för darwinmaskin. Calvins darwinmaskin kräver sex samtidiga grundläggande betingelser för att fungera fullt ut:
1. Ett mönster. I naturen är det fråga om gener, men mönstret kan också tänkas vara kulturellt som exempelvis en melodi.
2. Kopior tillverkas på något sätt av detta mönster; celler delar sig, människor visslar en melodi de råkat höra.
3. Mönstren kan förändras genom tillfälligheter. Vi känner till mutationer genom kosmisk strålning, men ännu vanligare är enligt Calvin kopieringsfel.
4. Kopiorna tävlar om en begränsad miljö (jämför exempelvis hur olika gräsarter konkurrerar om livsutrymmet i en gräsmatta). 5. Hur bra de olika varianterna lyckas beror av en mångsidig miljö. I fallet med gräset har vi näringsämnen, vatten, sol och exempelvis gräsklippning. Detta är vad Darwin kallade naturligt urval (natural selection).
6. Nästa generation baseras på de varianter som klarade sig fram till en reproduktiv ålder.
De kulturella mönster som nämns i den första betingelsen har kommit att kallas memer, ett begrepp myntat av Dawkins (1992). Calvin (1996) menar att sådana kulturella mönster kan jämföras med DNA-sekvenser hos gener och antar att det även kan vara fråga om mönster i hjärnan som hör samman med att man tänker en tanke. Dawkins (1992) ovan nämnda begrepp memer har blivit allmänt accepterat och används nu i olika kulturella och vetenskapliga sammanhang4. Med mem (meme) menas en idé, ett mönster, ett beteende eller en kunskap som kan föras vidare genom imitation. Det kan vara berättelser, melodier, mode, uppfinningar, recept och liknande, men även mera komplexa system som exempelvis religiösa eller politiska begrepp. Dawkins menar att memer kopierar sig själv liksom gener gör. Intressant är att begreppet mem, genom sin stora spridning, själv är ett exempel på en mem.
I Calvins darwinmaskin tillverkas kopior av mönster, kopior som slumpmässigt kan komma att förändras och sedan tävlar om att överleva genom ett naturligt urval. Den överlevande generationen bildar basen för kommande generationer. Calvin (1996) menar att tankar är flyktiga kombinationer av känslor och minnen, men att tankar också kan betraktas som händelser som ännu inte inträffat.