Fallet med pensionärsorganisationernas inflytande

Det korporativa scenariot

Vilka konsekvenser får då pluralismens respektive korporatismens antaganden om fördelningen av makt mellan organiserade intressen för fallet med pensionärs-organisationernas inflytande? Utifrån korporatismens antagande om att välfärds-konsumenternas organisationer inte förfogar över tillräckliga maktresurser i förhållande till staten, kan det förväntas att pensionärsråden upprättats av staten, utan någon form av inverkan från pensionärsorganisationernas sida.

Statens inrättande av råden behöver inte nödvändigtvis ha skett i syfte att förse pensionärsorganisationerna med inflytandemöjligheter över välfärds-programmen.¹²⁰ En möjlighet är att staten inrättat råden i syfte att informera landets äldre befolkning om konsekvenserna av redan fattade beslut eller situationen inom olika verksamhetsområden. Eftersom det utgör själva syftet med rådens verksamhet, finns inget utrymme för pensionärsorganisationerna att väcka egna frågor i syfte att påverka. Detta innebär att de skulle sakna inflytandemöjligheter över politiken genom råden. Pensionärsorganisationernas företrädare i råden skulle helst vilja se att de fick chansen till att kunna påverka politiken genom råden, men den önskan kan de inte driva igenom med hänvisning till statens maktövertag.

En annan möjlighet är att pensionärsråden inrättats av staten i syfte att kooptera pensionärsorganisationerna. Med det avses att staten utövar ett så starkt inflytande över det organiserade intresset, att det organiserade intresset överger sina mål och sluter upp bakom statens. Koopteringssyftet har härletts

120 Skulle det trots allt ha varit fallet kan pensionärsorganisationernas inflytande över politiken förväntas vara begränsat med hänvisning till det asymmetriska maktförhållandet till staten.

ur Cawsons och Rothsteins resonemang, men föregångaren utgörs av George J. Stigler. Han vänder sig mot resonemanget att statens kontakter med organiserade intressen skulle utgöra ett hot mot den representativa demokratin genom att kontakterna bidrar till att främja särintressen. Enligt Stigler förhåller det sig precis tvärtom. Statens kontakter med organiserade intressen kan förse staten med ett inflytande över det organiserade intresset.¹²¹ Orsaken till att koopteringssituationer av det här slaget uppstår har enligt Rothstein och Cawson att göra med att det organiserade intresset befinner sig i ett asymmetriskt maktförhållande till staten. Därmed skulle det organiserade intresset ha svårt att erbjuda motstånd i det fall det utsätts för påverkansförsök av staten.¹²²

Hittills har det tagits för givet att staten startat upp en fungerande verksamhet i råden, men det behöver inte ha skett. Statens inrättande av råden kan vara uttryck för en enstaka symbolhandling som sedan inte följs upp i praktiken. Det kan förhålla sig så att politiker, i vetskap om motpartens avsaknad av tillräckliga maktresurser, inte tar pensionärsråden på allvar och anstränger sig för att få dem att fungera. Därför skulle pensionärsråden komma att utgöra dysfunktionella institutioner, som inte bidrar till att förse pensionärsorganisationerna med inflytandemöjligheter över politiken. Det skulle i så fall framgå av hur pensionärsrådens arbetsformer tar sig uttryck i praktiken utefter faktorer som antal möten, representation samt administrativa rutiner. Förekommer det få eller inga möten i råden, får det av förklarliga skäl en negativ inverkan på pensionärs-organisationernas möjligheter att utöva inflytande över politiken. Detsamma gäller i det fall politikerna slarvar med att närvara på mötena, eller om det inte finns rutiner för utskick av dagordning och upprättandet av mötesprotokoll.

Det pluralistiska scenariot

Pluralismens antagande går ut på att välfärdskonsumenternas organisationer kan förfoga över tillräckliga maktresurser i förhållande till staten. Utifrån det antagandet kan det motsatta scenariot förväntas angående pensionärs-organisationernas inflytande. Till att börja med kan pensionärsråden förväntas ha uppstått till följd av krav från pensionärsorganisationerna på inflytande-möjligheter över de välfärdsprogram kring vilka de organiserat sig runt.

Utifrån pluralismens antaganden kan det också förväntas att pensionärs-organisationerna har inflytandemöjligheter såväl som ett faktiskt inflytande över politiken genom råden, men det behöver inte nödvändigtvis innebära att

121 Stigler 1971.

122 Rothstein 1997, s. 70f; Cawson 1982, s. 39ff.

42

de får igenom sina krav till punkt och pricka. Det kan förhålla sig på det sättet, men det kan även vara så att staten och pensionärsorganisationerna utövar inflytande över varandra. En sådan situation kännetecknas av att pensionärsorganisationerna visserligen får igenom sina krav, men till priset av att ha tvingats till att moderera dem.

Att statens kontakter med organiserade intressen bidrar till att främja särintressen är en vanlig uppfattning. I Ekonomikommissionens slutbetänkande

”Nya villkor för ekonomi och politik” betraktades alltför nära kontakter mellan stat och organiserade intressen som skadliga. Utredningen förordade därför en tydligare ansvarsfördelning mellan staten och organisationerna, vilket bl.a. skulle ske genom ett avskaffande av korporativa institutioner.¹²³ PerOla Öberg kunde dock visa i sin avhandling att statens kontakter med organiserade intressen även kan bidra till att främja allmänintresset. ¹²⁴ Det sker i de fall kontakterna får organiserade intressen till att moderera sina krav. Inom ramen för den korporativa institutionen antas s.k. rationella samtal äga rum, vilka skapar en bättre förståelse för aktörernas respektive situation. Argument stöts och blöts till dess att aktörerna når fram till en lösning som alla kan acceptera. Detta innebär att det organiserade intresset kan komma att tvingas anpassa sina krav till en nivå som accepteras av staten och vice versa.¹²⁵ Utgången av samtalen implicerar att det inte finns någon tydlig vinnare eller förlorare på det sätt som skulle ha varit fallet om det organiserade intresset utsatts för en kooptering. En sådan situation skulle nämligen innebära att det organiserade intresset helt och hållet tvingats till att ge upp sina mål, för att sluta upp bakom statens.

Korporatismens respektive pluralismens antaganden om välfärds-konsumenternas makt diskuteras vidare i avhandlingens slutkapitel utifrån resultaten av den empiriska undersökningen. Den undersökningen inleds i avhandlingens fjärde kapitel. Hur själva studien kommer att gå till, vilket material som används samt källkritiska aspekter på detta material utgör ämnet för nästa kapitel.

123 SOU 1993:16, s. 172ff.

124 Öberg utgår från att dessa rationella samtal äger rum i korporativa institutioner. Därför gör Öberg gällande att det är korporatismen som bidrar till att främja antingen särintressen eller allmänintresset. Frågan är dock om dessa effekter inte lika gärna kan uppstå genom andra typer av kontakter mellan staten och organiserade intressen som lobbying. Jfr Naurin 2001, s. 104.

125 Öberg 1994, s. 15ff. Ett annat sätt att uttrycka det på är att korporatismen främjar förekomsten av deliberativa samtal. Se Naurin 2001, s. 108f; Öberg 2002.