Inflytandemöjligheter 1996-2002 Mötes- och deltagandefrekvens

Utöver pensionärskommittén, försågs alltså pensionärsorganisationerna under 1996 med ett par andra kanaler in till maktens rum. Det handlade dels om årliga träffar med statsministern, dels en försäkran om fler platser i statliga utredningar. Hur blev det med den saken i praktiken? Data angående mötesfrekvens i pensionärskommittén inklusive träffar med statsministern visar att regeringens löften kom att uppfyllas (se tabell 5.2).

Tabell 5.2

Antal möten i pensionärskommittén samt möten med statsministern 1996-2002 ÅR MÖTEN I PENSIONÄRSKOMMITTÉN MÖTEN MED STATSMINISTERN 1996 Mars, juni, augusti, november December

1997 Januari, april, augusti, november December 1998 Mars, maj, augusti -

1999 Januari, juni, september, november Februari 2000 Januari, april, juni och december Oktober 2001 Mars, juni och november Augusti

2002 Maj - Källa: 1996-1998: Socialdepartementet, Stencil angående pensionärskommitténs sammanträdes-datum 1993-1999. 1999: PRO, Verksamheten 1999, s. 5. 2000: PRO, Verksamheten 2000, s. 12. 2001: PRO, Verksamheten 2001, s. 5. 2002: PRO, Verksamheten 2002, s. 5.

Under hela perioden har pensionärsorganisationerna i regel haft minst fyra möten per år med regeringen, inklusive mötena med statsministern. Undantaget utgörs av åren 1998 och 2002. Efter valet 1998 hade socialminister Engqvist, enligt en artikel i Dagens Nyheter, inte haft tid att träffa pensionärskommittén.

Inte heller statsministern hade tid att träffa pensionärsorganisationerna och sköt därför upp det årliga mötet till början av 1999.⁴⁸ Historien upprepade sig under valåret 2002, då antalet träffar i pensionärskommittén var färre, och mötet mellan statsministern och företrädare för samtliga pensionärsorganisationer kom att skjutas upp till början av 2003.

Överenskommelsen från 1996 var också tänkt att ge pensionärs-organisationerna ökad representation i statliga utredningar. Även den delen av överenskommelsen kom att ge resultat, vilket framgår av avhandlingens bilaga VII. I början av 1990-talet var PRO och SPF representerade i någon enstaka utredning, men under 1996 öppnades nya dörrar genom överens-kommelsen med regeringen. År 1999 var ett toppår då samtliga organisationer fanns med i minst en utredning och PRO fanns med i hela sex stycken.

Därefter sjönk pensionärsorganisationernas deltagande i utredningsväsendet drastiskt och 2002 var det tillbaka på samma nivå som i början av 1990-talet.

Det är dock för tidigt att dra slutsatsen att det skulle bero på att värdet sjunkit av den överenskommelse som träffats med regeringen. Istället kan det bero på att många utredningar (varav flera hade kopplingar till arbetet med det nya pensionssystemet) inom äldreområdet slutförde sitt arbete i samband med millennieskiftet, samtidigt som det inte tillkom några nya.

48 Dagens Nyheter, 1998-12-23, s. A16.

116

Utöver deltagandet i pensionärskommittén och det övriga kommitté-väsendet, fanns pensionärsorganisationerna också med i det s.k. Äldreprojektet som tillsattes hösten 1997. Syftet med projektet var att utarbeta en nationell handlingsplan för äldrepolitiken och ansvara för dess genomförande.⁴⁹ Till det projektet kopplades ett s.k. Nationellt äldreråd som bestod av företrädare för pensionärsorganisationerna. Äldrerådet var, enligt en tjänsteman på departementet, inkopplat redan från starten och lämnade synpunkter på de förslag som skulle finnas med i den nationella handlingsplanen för äldrepolitiken.⁵⁰ Efter det att handlingsplanen överlämnats till riksdagen i propositionsform, fortsatte arbetet i Äldrerådet med att följa upp de förslag som lagts. Ett konkret exempel på det arbetet, var att pensionärsorganisationerna lämnade synpunkter på vilka kriterier som skulle tillämpas i urvalet av projekt som skulle bedrivas för att stimulera nya initiativ inom äldreområdet.⁵¹ Antalet möten i Äldrerådet uppgick under 1998 till sju stycken. År 1999 hölls endast ett par möten och arbetet i Äldrerådet avslutades formellt i januari 2001.⁵²

Pensionärsorganisationernas bedömningar

Det blev alltså tätare kontakter mellan Socialdepartementet och organisationerna under andra halvan av 1990-talet, men upplevde sig pensionärs-organisationerna också ha inflytandemöjligheter över politiken genom dessa kontakter? Intervjuer med pensionärsorganisationernas representanter visar att de upplevde sig ha det, samtidigt som det inte heller förekom några missnöjes-yttringar i pensionärsorganisationernas medlemstidningar. De intervjuade tillfrågades om pensionärskommitténs inflytandemöjligheter direkt såväl som indirekt genom frågor om samrådets karaktär och pensionärskommitténs sätt att fungera.⁵³

Ingen av de intervjuade uttryckte något direkt missnöje angående pensionärskommitténs sätt att fungera. Däremot framförde de synpunkter på att antalet möten kunde ha varit flera; att de övriga departementen kunde bli bättre på att aktualisera frågor som berör de äldre; att politikerna borde lyssna mera; och att det ibland kunde vara svårt att föra en dialog i en så pass stor församling. Det handlar således om synpunkter som ger uttryck för uppfattningen att det i grunden fungerar bra, men att det finns vissa delar som kunde förbättras. På frågan om samrådets karaktär, har respondenterna anmodats att resonera kring huruvida det främst har handlat om samråd inför

49 Direktiv till Äldreprojektet. I: Bilaga till protokoll 59 vid regeringssammanträdet 1997-12-18.

50 Intervju 17.

51 Intervju 72 (Tjänsteman).

52 Minnesanteckningar från Nationella äldrerådets sammanträden 1998-1999 samt intervju 72.

53 Intervjuer har skett med samtliga ordföranden under perioden 1996-2002 för de pensionärs-organisationer som fanns representerade i pensionärskommittén.

beslut i kommittén eller om information om redan fattade beslut. Frågan har ställts mot bakgrund av att det under perioden 1991-1995 visade sig förekomma att regeringen inte förankrade alla frågor i pensionärskommittén inför beslut av intresse för de äldres organisationer. Nedan följer några exempel på hur intervjupersonerna har svarat:

”På central nivå är vi inne på i processen på ett mycket tidigt stadium.

Överenskommelsen med regeringen är den att vi skall ha fyra träffar inom pensionärskommittén per år. Dessutom tillkommer träffen med statsministern en gång per år. De sammanträdena läggs på ett sådant sätt att vi kommer in på ett tidigt stadium av processen.”⁵⁴

”Det är bägge delarna. Vid varje sammanträde har regeringen något att informera om, men huvuddelen vill jag nog påstå har varit försök att påverka före beslut.”⁵⁵

”Eftersom vi tar upp frågor handlar det om mycket av samråd inför beslut.”⁵⁶

Även de intervjupersoner vars svar inte använts i exemplifierande syfte, är av åsikten att det i många frågor handlar om samråd inför beslut, antingen genom att regeringen hämtar in synpunkter inför beslut eller att pensionärs-organisationerna väcker egna frågor. Det råder därför enighet kring bedömningen att pensionärskommittén bidrar till att förse pensionärsorganisationerna med inflytandemöjligheter över politiken.

Ordförandena för pensionärsorganisationerna har även anmodats att resonera kring hur pass viktig de bedömer att pensionärskommittén är, jämfört med andra påverkanskanaler. Svaren är genomgående att de bedömer pensionärskommittén som viktig, men det finns en skillnad mellan pensionärs-organisationerna. PRO och SPF poängterar nämligen i högre utsträckning än de övriga organisationerna, betydelsen av informella metoder för påverkan. I intervjun med PROs ordförande Andréasson nämner denne betydelsen av informella kontakter inom arbetarrörelsen.⁵⁷ SPFs ordförande Barbro Westerholm resonerar på samma sätt och poängterade betydelsen av det kontaktnät hon haft med sig från sin tid i riksdagen.⁵⁸ Pensionärsorganisationernas tillgång till pensionärskommittén innebär alltså inte att de avstår från att kunna påverka politikens utformning också genom informella kontakter.

Tvärtom kan pensionärskommittén ha gett upphov till en slags spin offeffekt för förekomsten av informella kontakter. En av de intervjuade statssekreterarna exemplifierade hur denna spin offeffekt kunde ta sig i uttryck i praktiken:

54 Intervju 36.

55 Intervju 25.

56 Intervju 63.

57 Intervju 36.

58 Intervju 63.

118

”Om det på ett möte uppstod en situation där pensionärs-organisationerna påstod att det förhöll sig på ett visst sätt och vi sade: ’Att om ni anser att det är på det här sättet och ni har material som visar det så vill vi gärna titta på det.’ I sådana sammanhang förekom direktkontakter mellan enskilda företrädare och enskilda tjänstemän, eller direkt med mig eller min kollega.

Det innebar att man lärde känna varandra under den här tiden och det var enklare för dem att slå en signal”.⁵⁹

Den bilden bekräftas av en tjänsteman på departementet, som menar det skapas en relation mellan pensionärsorganisationernas representanter och människor på departementet genom samtalen i kommittén:

”… man får en relation till de här människorna så att man lätt kan kontakta dem när det gäller olika frågor. När man behöver deras hjälp eller åsikter är det lätt att ta kontakt med dem.”⁶⁰

Genom att pensionärsorganisationerna träffar den politiska ledningen och tjänstemännen på Socialdepartementet flera gånger per år uppstår alltså en personkännedom, som i sin tur stimulerar förekomsten av informella kontakter mellan mötena i pensionärskommittén.

5.4 Slutsatser

Undersökningen visade att den pensionärskommitté som tillsatts 1991 inte enbart gav pensionärsorganisationerna inflytandemöjligheter över politiken på papper, utan även i praktiken. Under perioden 1991-1995 förekom emellertid kritik från pensionärsorganisationerna över att pensionärskommittén inte alltid sammanträdde inför det att regeringen överlämnade förslag till riksdagen av betydelse för landets pensionärer. Det förekom också kritik från pensionärsorganisationerna över att deras representation i det traditionella kommittéväsendet var för liten och att statsminister Bildt inte ville träffa dem. Kort sagt, pensionärskommittén försåg pensionärsorganisationerna med inflytandemöjligheter över politiken, men de kunde bli bättre genom att regeringen aktualiserade flera frågor i kommittén av intresse för landets äldre befolkning. Inflytandemöjligheterna ansågs även kunna bli bättre i andra sammanhang som det statliga utredningsväsendet.

Kritiken resulterade i att pensionärsorganisationerna började driva den s.k. inflytandefrågan i mitten av 1990-talet. Den socialdemokratiska regeringen svarade med att träffa en överenskommelse med pensionärsorganisationerna om utökade inflytandemöjligheter. Av materialet drogs slutsatsen att pensionärs-organisationerna haft ett inflytande över regeringens beslut att ingå

59 Intervju 77.

60 Intervju 70.

kommelsen. Graden av inflytande var dessutom hög, eftersom överenskommelsen innehöll konkreta utfästelser från regeringen på just de punkter som upplevts som problematiska av pensionärsorganisationerna. Undersökningsmaterialet tyder också på att själva betingelsen för pensionärsorganisationernas inflytande utgörs av att de representerar en viktig väljargrupp för socialdemokraterna.

Under 1996 rasade en debatt om de äldres inflytande i samhället, vilket resulterade i uppkomsten av ett nytt pensionärsparti. För att slå undan benen för ett sådant parti var det därför klokt av den socialdemokratiska regeringen att träffa en överenskommelse med pensionärsorganisationerna om utökade inflytandemöjligheter.

Den överenskommelse som träffades mellan regeringen och pensionärs-organisationerna kom också i praktiken att förse pensionärspensionärs-organisationerna med utökade inflytandemöjligheter under perioden 1996-2002. Den slutsatsen drogs för det första utifrån uppgifter om att pensionärsorganisationerna träffade ministrarna på Socialdepartementet en gång i kvartalet, träffade statsministern en gång per år samt deltog i utredningsväsendet i större utsträckning än perioden innan. För det andra drogs slutsatsen utifrån pensionärsorganisationernas egna bedömningar, som gick ut på att de hade möjligheter att utöva inflytande över politiken genom pensionärskommittén.

Det framgick emellertid att de även använde sig av andra kanaler än pensionärskommittén för att kunna påverka politikens utformning. I den kommande undersökningen av pensionärsorganisationernas faktiska inflytande över politiken, kommer jag därför att hålla öppet för möjligheten att inflytandet inte nödvändigtvis behöver ha uppstått genom just kommittén, utan även genom andra kanaler som lobbying.

120

6. Pensionerna

I föreliggande kapitel ställs frågan om pensionärsorganisationernas inflytande över pensionerna under 1990-talet, närmare bestämt pensionernas värde-utveckling. Visar det sig att pensionärsorganisationerna inte haft ett inflytande, eller endast till viss del, ställs följdfrågan om detta beror på att regeringen haft ett inflytande över pensionärsorganisationerna. För det första besvaras frågorna i kapitlets inledande avsnitt genom att läsaren introduceras till grundbultarna i det pensionssystem som var i bruk under 1990-talet. I anslutning därtill redovisas uppgifter angående antalet pensionstagare samt samhällets kostnader för de allmänna pensionerna. Frågorna besvaras därefter i kapitlets andra avsnitt genom en undersökning av pensionärsorganisationernas agerande i anslutning till skattereformen i början av 1990-talet och krispaketen hösten 1992. I anslutning till skattereformen och krispaketen lade regeringen förslag om nedskärningar inom pensionssystemet, över vilka pensionärs-organisationerna inte hade något inflytande. I kapitlets tredje och fjärde avsnitt undersöks därför pensionärsorganisationernas agerande i syfte att förmå regeringen till att lägga förslag om återställare. Deras krav gällde dels att basbeloppet fullt ut skulle återspegla prisökningen i samhället, dels att pensionerna skulle beräknas utifrån ett fullt basbelopp. Pensionärs-organisationerna kom också till en början att driva krav på återställare av pensionernas ”rätta värde” i slutet av 1990-talet, men det kom att överges till förmån för ett annat krav om en särskild skattereduktion för pensionärer.

Bakgrunden till den prioriteringen och hur den mottogs bland medlemmarna undersöks i kapitlets femte avsnitt. I det sjätte avsnittet studeras pensionärs-organisationernas drivande av kravet på en skattereduktion för pensionärer gentemot regeringen. Avslutningsvis sammanfattas resultaten av undersökningen i kapitlets sjunde avsnitt.