Inom all forskning finns ett antal etiska överväganden att beakta (Forskningsrådet, 2018). En utmaning i sig är trovärdighet och transparens, i synnerhet för kvalitativt utformade undersökningar. Förutom förutsättningar och villkor för denna studies genomförande fanns flera etiska utmaningar. Den mest avgörande var åldern på de deltagande personerna, eftersom etiska svårigheter tilltar i forskning som rör barn och unga. Eftersom undersökningen skedde inom det musikpedagogiska fältet med fokus på unga tjejers och unga transpersoners lärande och musikskapande ansåg jag det nödvändigt att på olika sätt ta del av deras egna berättelser och upplevelser. Inför genomförandet av studien sändes därför en förfrågan till Lunds universitets etikprövningsnämnd. Eftersom undersökningen fokuserar på lärande och musikskapande, inte på personerna som deltog, ansågs studien inte beröra känsliga personuppgifter, och därmed bedömdes att ingen ytterligare prövning behövdes. Ytterligare en utmaning som jag fick erfara var genusdefinitionen av personerna som deltog. Ingången till studien var, som nämnts i kapitel 1, att undersöka musikskapande med musikteknologi bland dem som inte representerar normen, vilket jag på förhand hade en föreställning om var flickor/tjejer. Dock framkom tidigt att det fanns ett flertal personer som inte definierar sig som flickor/tjejer, alternativt gav de uttryck för flytande eller könsöverskridande identitet, eller påtalade en ovilja mot att bli benämnd utifrån kön. Samhandlingen med personerna som deltog och de olika lärsammanhangen gjorde därmed att fokus förflyttades från genus i relation till musikteknologi och musikskapande till synliggörande av föreställningar om jämställda musikteknologiska lärmiljöer. Trots förflyttningen kvarstod under arbetsprocessen utmaningen med benämning av personerna som deltog, inte minst etiskt. Under arbetet kom jag i kontakt med en mer feministisk ingång till ANT genom Mol. Med inspiration därifrån valde jag att inte könsbestämma personer, för att, som Mol (2010) skriver ”avoid repeating the categories of ‘man’ and ‘woman’ and instead strive to ‘shift and change’ them” (s. 256). Det fick till följd att de deltagande personerna i avhandlingen tilldelades fingerade namn med könsneutraliserande avsikt, alternativt benämns de med pronomenet hen. I enlighet med Språkrådets rekommendationer (2013) används hen även som objektsform. Ambitionen med tilltaget var att undvika att med avhandlingsstudien bidra till upprätthållandet av genus/kön, men beslutet byggde också på en respekt för personernas ringa ålder och bevarande av anonymitet. Utifrån Mols (2010) tankar och studiens karaktär har jag valt att ta ett helhetsgrepp rörande genuskategorisering som innebär att åberopade tänkare enbart omnämns vid efternamn i brödtexten. Det innebär att ingen av dessa heller benämns med pronomen som hon/han, henne/honom, hennes/hans.
I studien förelåg tillika etiska utmaningar gällande metod. Eftersom foto och film kan hänföras till fysiska personer räknas dessa som personuppgifter (PUL, 1998:204). Därför fick de deltagande personerna tydliga instruktioner inför fototillfällena om att motiv av ting var att föredra framför bilder av människor, eftersom det senare sannolikt skulle innebära att användandet av bilderna kunde begränsas för mig vid redovisning och presentation av studien. Om film skriver Vetenskapsrådet (2011) att sådan endast bör användas om det inte går att nå samma resultat med en annan metod. För bruket av film i föreliggande studie fanns inget alternativ, eftersom rörlig bild tillförde en dimension till det empiriska materialet som är onåbar för text och audio – att fånga exempelvis samagerandet som skedde med kroppsspråket, till exempel subtila ögonrörelser. Visst material var redan offentliggjort via YouTube och Bambuser, vilket underlättade användandet. Musikvideon som framställs under musiklägret kan däremot inte ingå i presentationer av studien, eftersom majoriteten av personerna syns med ansikte i bild. Men videon införlivades i analys, resultat, diskussion och finns sparad för att validitet och reliabilitet ska kunna kontrolleras. När det gäller etik för webbaserad forskning finns fortfarande många frågetecken; riktlinjerna uppdateras ständigt. God forskningsetik fokuserar på individers integritet, vilket kan vara en utmaning när forskningen rör sig i digitala miljöer. Fördelen med webbaserad forskning är att materialet är förhållandevis lättillgängligt, men därmed kan lätt allt stoff som publicerats på nätet uppfattas som möjligt empiriskt material, vilket kan ge upphov till etiska svårigheter för såväl samtycke som anonymitet (Berg, 2015). Från första datainsamlingstillfället (musikhack) användes Facebook som ett stöd för minnet och som ett komplement till fokusgruppsamtal och observationerna. Filmer från YouTube används tillsammans med bilder från Facebookgruppen för att analysera gester. Vid det andra datainsamlingstillfället (musiklägret) agerar Facebook som insamlingsplats för de deltagande personernas foton, men också för att kommunicera om den pågående studien. Även om personerna uppmanades lägga upp bilder i den slutna gruppen var det flera som valde att inte lägga upp alla sina bilder, utan vissa visades enbart upp under fokusgruppsamtalen på personernas egna telefoner. Vid det tredje och sista datainsamlingstillfället (minilägret) fanns ingen anledning att använda Facebook, eftersom fokusgruppsamtalen utgick från musiken som skapats under lägret. Under minilägret gjordes heller inga uppdateringar via sociala medier.
Etiska val för forskare innebär mer än att följa riktlinjer för forskningsetik; det är även av stor vikt att reflektera över sin egen roll utifrån bakgrund, ålder, kön, etnicitet och social klass i förhållande till personerna som deltar, men det spelar även roll vilken utrustning som används (Fors & Bäckström, 2015). Utifrån mina tidigare erfarenheter av att arbeta med unga, som lärare och handledare i liknande projekt,
samt genom studier av rapporter om ungas medievanor antog jag att alla hade en egen mobiltelefon att samagera med vid fotografering och delande av bilder. Inför det andra datainsamlingstillfället (musiklägret) frågade projektledaren om engångskameror skulle köpas in och delas ut, vilket gav upphov till reflektioner om praktiska förutsättningar för metoden även utifrån ett etiskt perspektiv. Problem uppstod dock aldrig, eftersom alla, precis som jag antagit, hade kameror i sina mobiler och tillgång till internet.
För undersökningens validitet var det av största vikt att personerna själva fick möjlighet att beskriva sin erfarenhet och upplevelse, inte vad de ”styrdes” kunna erfara utifrån studiens syftesformulering. Det var därför angeläget att de som deltog upplevde att de informerats tillräckligt. Eftersom jag själv har arbetat som musiklärare och har handlett unga i liknande projekt kunde jag under observationerna uppleva en konflikt i att beforska en förtrogen miljö, som bestod i att jag som person innehar kompetens att vara behjälplig men att jag som forskare inte kan tillhandahålla den. Musikhacket var, som tidigare nämnts, initierat av mig och dessutom hölls det under en internationell musiktävling för vilken jag i min profession som producent var en av huvudarrangörerna. Betydelsefullt var därför att inför hacket och denna del av studien tydliggöra min forskarroll för de deltagande personerna och mina kolleger. Vid själva genomförandet var det hackledarna och mina kolleger som ansvarade för det praktiska, själv deltog jag enbart som observatör. Såväl vid observationerna som under fokusgruppsamtalen upplevde jag att de deltagande personerna, mina kolleger och jag själv tydligt kunde skilja mina två roller åt. Min bedömning är att detta agerande minskade risken för en påverkan på studiens validitet och resultat.
Däremot uppstod vid ett par tillfällen, under fältstudierna, situationer då rollen som forskare enkelt skulle ha kunnat invaderas av rollen som musiker, handledare eller lärare. Det kunde till exempel röra sig om att en konflikt uppstod i någon grupp eller att någon behöver hjälp med sitt musikskapande eller textskrivande. I dessa situationer gjordes aktiva val att lämna över information och ansvar till handledare och projektledare för att studiens validitet inte skulle påverkas. Vid ett av dessa tillfällen gjordes även valet att lämna rummet, då en situation uppstod som krävde styrning. Detta gjordes i syfte att upprätthålla forskarrollen och inte riskera validitet för studien. Denna utmaning kom tydligast till uttryck under musiklägret, som varade under en längre tid.
En fråga som jag har ställt mig under arbetet var hur min egen position kan ha påverkat studiens validitet och min tolkning av det empiriska materialet. Oavsett hur goda mina intentioner har varit att fånga och lyfta relationer, de olika aktanternas röster eller perspektiv kan jag inte helt frångå det faktum att jag är den jag är: feminist, privilegierad, medelålders, vit, heterosexuell kvinna med många års
erfarenhet som lärare, handledare, kulturproducent och musiker. Dessutom innehar jag från början en föreställning om att normer, genus och ojämställdhet kan sättas i samband med makt, patriarkala strukturer, samhällsordningar men också med musik och musikutövande. Jag kan i efterhand se att det teoretiska perspektiv som studien vilar på har gett mig möjlighet att fjärma mig från mina egna föreställningar och erfarenheter som kvinna inom musikbransch och skolväsen. Med hjälp av det teoretiska perspektivet har fokus riktas mot relationerna som skapades i stunden, istället för det som sker utanför det konkreta sammanhanget. Det innebar dock inte att föreställningar om jämställdhet, genus och normer inte fördes in i de studerade lärmiljöerna genom människor och ting, men dessa är ingenting som på förhand har tagits för givna.
Resultat
Ibland kan jag sitta vid pianot och spela en melodi och ibland skriver jag bara text när jag sitter på bussen eller om jag känner mig ensam. Eller så har jag ett beat och så skriver jag till det. När man bestämmer sig för att göra en låt så tycker jag det är lättast att sätta på ett beat och sen så skriver man efter beatet och en känsla och sånt.
(Robi, 2015-07-15)
Citatet kommer ur ett av fokusgruppsamtalen under musiklägret. Under samtalet beskriver Robi sina olika sätt att skapa musik och text. I detta kapitel redovisas resultatet av analysen av det empiriska materialet. Förutsättningarna är, som tidigare nämnts, att det är en etnografiskt inspirerad studie som metodologiskt bygger på fokusgruppsamtal, som exempelvis har genererat en bild av personerna som ingår i studien och en inblick i olika skaparprocesser, likt Robis ovan. Resultatet kommer i detta kapitel att betraktas ur ett sociomateriellt perspektiv med begrepp som främst är förbundna med aktör–nätverksteori (ANT). Det teoretiska perspektivet utgår ifrån de sammanflätade relationerna mellan det sociala, kulturella och materiella. Både människor och ting behandlas som aktanter, med förmåga att agera, därav ses de som potentiellt lika viktiga att följa vid en analys. Att agera eller handla innebär att det materiella ges möjlighet till agens genom relationer till andra materialiteter, det vill säga att de blir till som aktanter. Det betyder dock inte att icke-mänskliga aktanter, som ting, har egna intentioner, utan att icke-mänsklig materialitet inte enbart är en passiv bakgrund, eller agerar som verktyg för mänskliga handlingar eller mänsklig agens. Begrepp som har varit relevanta för att åskådliggöra relationer och aktanter är generell symmetri, nätverk, noder och assemblage.
Redovisningen av det empiriska materialet bygger på material samproducerat av människor och ting: film- eller mobilkameror, röstmemo, datorer och musikprogram. Datamaterialet består av citat från fokusgruppsamtalen, observationer, mina reflektioner från observationerna, musiktexter skrivna av personerna som medverkar, foton tagna antingen av mig eller de deltagande personerna (musiklägret) samt rörlig bild som likt intervjuerna har transkriberats.
Resultatkapitlet är indelat under fyra huvudrubriker. Ambitionen här är att synliggöra relationer, de olika aktanterna och vad som blir effekten av mötena dem emellan. Kapitlet tar sin början i musikmiljöerna. Avsnittet behandlar föreställningar om jämställdhet, lärande och skapande. Därefter följer att avsnitt om mötet med musik- teknologi. Där behandlas förutsättningar, förväntningar och upplevelser av mötena mellan deltagarna (ting och människor). Slutligen synliggörs vad som händer i möten mellan den mänskliga kroppen och ting såsom ljudkällor, instrument, effektpedaler, kläder och skor. Kapitlet avslutas med en inzoomning på fem musikskaparprocesser, där relationerna får ytterligare skärpa.