Även om frågor om genus och jämställdhet står på agendan i de olika undersökta sammanhangen, både bland personerna som deltar och arrangörerna, är det musikutövandet och musikskapandet som står i fokus. Av vikt för arrangörerna är också att skapa trygga musikmiljöer. Vid lägerstart (musiklägret och minilägret) upprättas därför gemensamma regler. Dessa regler, som görs upp gemensamt, har till funktion att omfatta de behov som finns hos personerna i gruppen för att skapa ett så trivsamt, tillåtande och inkluderande klimat som möjligt.
Personerna som deltar i musikhacket har tidigare varit med i liknande musiktävlingar, men inte i något musikhack. Alla utom Sam från musiklägret har varit på läger förut, men då med andra inriktningar, såsom pop/rock och folkmusik. Ingen av personerna som deltar i minilägret ger uttryck för att ha liknande lägererfarenhet sedan tidigare. Personerna i studien talar om att de blir inspirerade till eget musikskapande när de träffar andra som skapar musik, som under musiklägret, vilket kan ses som ytterligare en anledning till att de sökt sig till dessa musikmiljöer. Lo yttrar: ”Det var precis som Sam sa, man blir inspirerad av att se andra göra musik” (2015-07-17).
Jani fortsätter:
Det är också att jag blir inspirerade av andra. Jag tog en bild på våra namnskisser. Ja, just denna bild betyder att jag blir inspirerad av andra, men också när vi sitter typ och funderar på namn då kan jag komma på en massa låtar liksom eller texter så det blir så att när jag håller på med en sak så inspireras jag till att hålla på med något annat som är typ samma sak men inte riktigt.
Det är också att jag blir inspirerade av andra […]. Jag både inspireras av andra och jag blir också inspirerad av mig själv när jag sätter igång. Då vill jag göra allt på en gång liksom. Då finns det inget stopp. (Jani, 2015-07-17)
Utifrån Sams, Los och Janis uttalanden tolkar jag att de i dessa miljöer inspireras av andra såväl som av sig själva till att skapa musik.
En annan viktig aspekt för val av musiksammanhang för de deltagande personerna är det pedagogiska upplägget för musikskapandet under musiklägen och musikhacket. Alla hand- och hackledare är själva professionella eller semiprofessionella musiker, artister eller producenter. Flera av handledarna på musiklägren har själva deltagit i liknande musikskapande gemenskaper. Det pedagogiska upplägget vid lägren utgår ifrån handledarnas egna professioner, vilket innebär att de som är rappare håller i textworkshoppar medan de med producentbakgrund håller i workshoppar för musik- skapande och musikteknologi.
Under observationerna vid musiklägren framträder olika metoder som handledarna använder för att introducera de deltagande personerna till musikprogrammen. Exempelvis börjar handledarna under musiklägret med att spela upp ett ljud eller trumbeat och därefter får var och en på egen hand leta efter ett färdigt ljud som finns i programmet som hen anser passar ihop med ljudet som nyss spelats upp.
Ett annat sätt att introducera programmen sker under minilägret, där en av handledarna går igenom funktion för funktion. Medan hen går igenom funktioner skriver en av de andra handledarna upp kortkommandona för de olika funktionerna på ett papper som tejpats upp på väggen. Om någon inte förstår något moment, tas det om. Därefter går handledaren runt och hjälper till vid respektive dator. Med andra ord utgår handledarna från sin egen kunskap om musikprogrammen och sin profession när de undervisar, därefter får varje person prova på musikprogrammet på egen hand.
Under workshopparna på musiklägren sitter de deltagande person framför en dator och i samverkan med musikprogrammet provar de på de olika moment som lärs ut. Under workshopparna är allas blickar riktade framåt mot handledaren eller mot datorskärmen där programmet Logic Pro X (minilägret) eller MAGIX Music Maker (musiklägret) visualiseras. Några av personerna som deltar skriver också ner kommandona under workshoppen i skrivboken som de får vid lägerstart eller i anteckningsblock som de själva har tagit med. Dee från minilägret, som har laddat ner programmet i förväg men inte provat det ännu, säger: ”Nu, vi har ju gått igenom, vi har haft typ föreläsningar. Jag har suttit aktivt och verkligen försökt att lära in. Så nu när vi skulle arbeta med det så var det enkelt och kul” (2017-06-17). Under workshoppen antecknar Dee flitigt, vilket jag tolkar ingår i hens beskrivning av att delta aktivt.
Under musikhacket är hackledarnas uppgift främst att inspirera till musikskapande genom att uppmuntra de deltagande personerna att prova på de olika musik- stationerna. Det sker med andra ord inte någon genomgång av de olika stationerna eller musikprogrammen, utan musikskapandet blir mer av ett utforskande mellan de deltagande personerna och tingen.
Hackledarna agerar, utifrån sina professioner som musikproducenter, mer vägledande om någon är i behov av hjälp. En av hackledarna har också på förhand fått i uppgift att mixa samman musiken som skapats under musikhacket till en komposition som ska spelas upp vid finalen av musiktävlingen, som hacket är en del av.
Under musikhacket finns en station för textskrivande. Denna station leds inte av någon av de båda hackledarna, utan av en person som själv verkar som hiphopartist. Under musikhacket kommer textskrivandet i skymundan för musikskapandet, vilket
både märks under kvällen och vid lyssningen av den gemensamma kompositionen. Det mesta av textskapandet sker vid exempelvis en av stationerna som består av en loop-pedal och mikrofon och där ord och ljud tillsammans improviseras fram och spelas in. Således skrivs inte texterna ner i samma utsträckning som under musiklägren.
Textskrivandet lärs under musiklägren ut på liknande sätt som musikskapandet, det vill säga att handledarna börjar med att instruera hela gruppen och förebilda genom att själv rappa eller läsa texter rytmiskt. Därefter får de deltagande personerna börja skriva på sina egna texter. När texten är klar framförs den eller spelas in av hen som skrivit den, till skillnad från skapandet av exempelvis beats där flera kan vara involverade.
Vid textworkshoppen under minilägret har handledarna skrivit upp enstaka ord uppdelade i tre rundor. Första rundan innehåller orden keps, stil, rosor, studio; andra rundan: parfym, sockor, skog, älskling; tredje rundan: musik, Nokia3310, bord, vatten. Tanken med orden är att de ska användas som stöd för att de deltagande personerna ska komma igång med textskrivandet. Efter workshoppen berättar Kimi och Dee:
Kimi: Jag skriver inte på svenska. Så texten som jag skrev igår den tog vi inte med idag. Dee: Vi fick inte ens läsa den.
Kimi: Det var knappt tanken. Jag har en text men den var sådär blä! Nej, det var för att jag var tvungen att hålla mig efter grejer. Jag skrev på ett språk som jag inte är bekväm med att skriva på. (Kimi & Dee, 2017-06-17)
För Kimi blir språket ett hinder för hens textskrivande vid workshopparna. Dagen efter skriver Kimi istället en ny text på engelska och utgår ifrån ett ämne som jag förstår engagerar hen:
Okej, vad ska jag skriva från det här och då blev jag såhär irriterar för att det stod k-i-d [hänvisar till en filmtrailer]. Internetanvändande ungefär. Mina föräldrar har typ, de måste kontrollera mig och se till att jag inte gör dumma saker. I got to deal with the k-i-d. Och jag, fight me! Och då fick ja sådär idéen till texten. (Kimi, 2017-06-17) Under musiklägret får alla, i grupp, prova på att rappa utifrån en på förhand skapad text och ett beat som en ingång till rapp och eget textskapande:
Alla ställer sig i ring nära högtalarna. Handledaren börjar med att rappa en text. Efter det delas ett papper med texten ut till var och en. Tillsammans börjar alla rappa. Efter ett tag delar handledaren in personerna i mindre grupper. Varje grupp får två rader var att rappa. Alla deltar aktivt. Efter det börjar handledaren improvisera med ord och de andra följer efter. Innan de börjar improvisera får de deltagande personerna instruktioner om att de kan säga ”pass” om de inte vill delta. Ett par av dem väljer att passa när det är deras tur. (Observation 2, 2015-07-15)
I situationen som fångas under observationen provar några på att rappa för första gången. För dem som inte vill rappa själva finns möjlighet att säga ”pass”. Om någon säger ”pass” behöver hen inte delta. Personen ifråga behöver inte heller förklara varför den väljer att inte vara med. När de ska prova på att rappa på egen hand för första gången är det ett par som väljer att säga ”pass”. Emery berättar efteråt:
Jag tycker verkligen om vad ledarna gör, för de säger, de har sagt det vid varje sak vi gör, det här är på lek. Ni behöver inte känna någon press. Det är helt ok att passa och det tycker jag är väldigt skönt. (Emery, 2015-07-15)
Emery är en av dem som väljer att delta i alla moment fram tills det är dags att rappa själv till musiken. Emery uttrycker att det är skönt att själv kunna välja att vara med eller inte. Konsekvensen blir dock att ett par av dem, precis som Emery, lämnar workshoppen utan att ha provat på att agera med musiken och rappa på egen hand som de andra i gruppen. Med andra ord kan sägas att även om avsikten är att skapa trygga musikmiljöer väljer vissa att inte delta alls eller enbart i vissa moment. Day från musikhacket ger uttryck för hur sammanhanget påverkar hens möjlighet att bli till som musikskapare och en del av musikteknologin: ”För mig är det väldigt baserat på dagsform och i mitt fall kändes inte miljön jättebra. Det var lite ansträngt liksom så jag valde att kliva ifrån” (2015-05-16). Att ”kliva ifrån” innebär att Day inte tar eller ges möjligheten att samverka med musikprogram, datorer, de andra personerna som deltar och/eller hackledarna, utan hen blir istället åskådare under musikhacket. Detsamma gäller Mimis från minilägret som deltar i mycket liten utsträckning, även om hen rent fysiskt hela tiden befinner sig i rummet där workshoppar och musikskapande pågår. Mimis väljer också att inte delta i fokusgruppssamtalet och därmed kommer hen inte till tals. Av det skälet behandlas inte Mimis som en av deltagarna i denna studie som helhet eftersom underlag saknas.
Trots det kan sägas att de flesta upplever musikskapandet och lärandet i musikmiljöerna som något positivt. Jani och Emery från musiklägret berättar:
Ja, jag var bara så glad att vi hade börjat rappa och jag kände att jag tyckte väldigt mycket om det, och att jag valde rätt läger och så, för jag var lite osäker innan eftersom jag inte hållit på med hiphop och så men då kände jag att det vart rätt för att jag blev glad, för positiv attityd var vad jag hade så jag var bara glad. (Jani, 2015-07-15) Men jag uppskattar verkligen, så där. Jag har ju en del läger att jämföra med. Jag tror att jag gått på sex olika läger i hela mitt liv. Och så där jag tycker verkligen om vad ledarna gör för de säger, de har sagt det vid varje sak vi gör. Det här är på lek. Ni behöver inte känna någon press. (Emery, 2015-07-15)
En anledning till att de deltagande personerna upplever miljöerna som musiklägret som positiva är att skapandet och lärandet är något lekfullt. Robi säger: ”Men det var också skönt att det var så där lek typ, att vi skulle göra den där videon typ. Det var skönt” (2015-07-15). Rex från musikhacket säger i sin tur: ”Jag tänker att hacket var mer som när man var mindre lite, mer lekfullt för då tänkte man inte så här att det ska göras en låt, lite mer lekfullt” (2015-05-16).
Således tolkar jag att det pedagogiska upplägget, lärandet och skapandet som sker i musikmiljöerna framför allt ses som något lekfullt och positivt av majoriteten av de deltagande personerna.