Med föreliggande avhandlingsstudie har jag gett tjejer och transpersoner, som deltagit i de tre musikteknologiska lärmiljöerna, en plats i det musikpedagogiska fältet. Utifrån studiens resultat, tidigare forskning, statistik och mot bakgrund av det växande antalet projekt som genomförs med avsikt att öka jämställdheten inom musikbranschen, kan konstateras att relationen mellan teknologi och människor behöver beforskas vidare, inte minst utifrån ett icke-binärt perspektiv. Detta behöver ske om vi i musikteknologiskt präglade lärmiljöer och i samhället på allvar ska kunna förändra föreställningar om teknologi och möjliggöra för fler att ljudsätta världen. I takt med att musiken blir allt mer digitaliserad, vilket även påverkar musikämnet i skolan, behövs mer forskning om digitaliseringens konsekvenser.
Om unga i dag är mer benägna att själva definiera sig utifrån könsidentitet kommer detta få konsekvenser för både lärsammanhang och samhälle i stort, inte minst språkligt. Resultat från denna studie visar vikten av att uppmärksamma görande av kön i olika aktiviteter och uppgifter i musikteknologiskt präglade lärmiljöer, inte bara när det gäller teknologi. En fråga som väckts under arbetet med denna avhandling är: vilka fler göranden bör tas i beaktande när det kommer till teknologi? I denna studie var gruppen personer homogen, på så sätt att de flesta hade liknade etnisk (svensk) och socioekonomisk bakgrund (medelklass). Det kan vara en orsak till att den ekonomiska aspekten enbart diskuterades under minilägret där de deltagande personerna hade lite mer varierad bakgrund. Jag menar att fler aspekter behöver vägas in vid utforskandet av teknologin.
Studiens resultat visade också att ting – kläder, skor och politiska symboler – var av betydelse för tillblivelsen av lärande människor och musikskapare. Dessa ting knyter an till nätverk utanför undersökta lärsammanhang, som populärmusikgenren och musikbranschen. För att forskare och lärare ska få en bättre förståelse för lärande- och musikskaparprocesser behöver fler studier genomföras med fokus på tings påverkan på ungas lärprocesser utifrån ett vidare perspektiv. Erfarenheter från denna studie visar även på möjligheten att utveckla nya forskningsmetoder för det musikpedagogiska fältet med
hjälp av ANT och därigenom också få en bättre förståelse för icke-mänskliga materialiteters påverkan på forskningsprojekt och deras resultat.
För denna studie var musiktexten central för tillblivelsen av både musikteknologi och musikskapare. Därför anser jag att musiktexten, dess innehåll och funktion, behöver utforskas vidare i relation till såväl jämställdhet som musikteknologi, musikskapande och musikpedagogik. Eftersom jag själv är musik- och svensklärare ser jag i framtiden framför mig ett tvärvetenskapligt forskningsprojekt där texten ägnas lika mycket uppmärksamhet som musiken. Projektet ser jag som ett möjligt samarbete mellan forskare inom musik- och svenskämnena.
Summary
Introduction
In 2020, many women and girls play electronic or electric instruments and are active as songwriters, DJs and music producers. However, statistics show that the music industry is far from equal when it comes to privileging who can create and produce most of the music in Sweden. In general, technology is often constitutive for masculine subjectivities, meaning that the gender identity of men can be enhanced by embodied relations with machines and technology. Technology can also be perceived as a component of a social system where gender relations are constructed, which means that different forms of technology are given a different status depending on which gender or which bodies are associated with the technology. For example, everyday domestic technologies such as white goods are traditionally associated with femininity. This technology has been ascribed a lower status in contrast to technology not utilized in our everyday routines like that found in a recording environment, where the association to skills and power aligns with hegemonic masculinity.
The combination music–technology–pedagogy is now an established research area in the music education field, and over the years a number of gender-related studies focusing on music technology and composing have seen the light of day. Most of this research includes both girls and boys, and many studies have taken place in the school environment. Previous studies regarding music technology and gender equality point in different directions. For example, studies show that historical and cultural aspects incorporated in technology mostly favor men’s and boys’ use of technology and that boys and men, to a larger extent than girls and women, are dubbed “technology experts” in the school classroom. Other studies point out that the development of music technology and the internet generally has come to democratize composing and music production.
Today, several different practical projects have started in Sweden in order to enhance the participation of girls and transgender persons in music, projects that are aided by technology. In these ventures, new social contexts for composing and music technology have arisen for girls and non-binary persons. In previous research related
to this study, the focus has mainly focused on girls’ and boys’ partaking of music- technology learning contexts. This means that persons who do not identify themselves within the binary gender scheme, that is, as a man or a woman, are largely not scientifically represented. The result is that researchers and practitioners, even today in 2020, still have limited knowledge of the relation between music technology and transgender persons in creative and educational environments. I have identified a lack of studies in music education concerning music technology and transgender persons. Although studies of this kind do exist, I nevertheless conclude that this topic has been given little attention.
In addition to the gender track, my interest in this study concerns the effect of computers and music software on music making and learning. In recent years, studies on the relation between humans and new technology have surfaced in the field of music education. In these studies, the hierarchy of human over machine has been put into question. I am interested in tracking relations between technology and persons leading to the learning and creating of music. In this context, the term “relations” refers to connections not only between persons but also between persons and the things that surround them.
The purpose of this dissertation is to contribute to a better understanding of the relations between music technology and girls and transgender persons (aged 13–21) in music making. The object is leisure time music making in music technology learning environments, where issues of gender equality are emphasized. A further aim is to discuss the shaping of music technology learning environments from the perspective of music education and gender equality.
To meet the purpose of my dissertation, I frame the study with the following research questions:
• What are the significant actants in learning and music making?
• What is formed in the relations between the actants in the composing networks of music makers?
• How do actants shape and re-shape music technology learning environments in the light of gender equality?
This ethnography-inspired dissertation leans on sociomaterial theory, a tradition focusing on actions, making, relations and agency. With the purpose of contributing to a better understanding of girls’ and transgender persons’ music making in learning environments characterized by music technology, I focus on the relations between persons and things that result in music technology, learning and music making. The term “significant actant” is used for persons and things, which together have a
decisive impact on actions such as learning and music making (Latour, 2005). The term “composing network” embraces actions by a collection of actants co-operating for the goal of making music. Thompson (2007) writes, “It’s a kind of dance, a form of choreography. Everything is related to everything else. And gets itself assembled, one way or another” (p. 491).