I den stora danssalen har en av handledarna på musiklägret hängt upp hörlurar och rosa vimplar på en rad. Både Alex och Lo har tagit bilder på detta. Lo säger:
Så varje gång jag ska skriva en låt och så där, så kanske jag sitter och lyssnar med hörlurar på och det inspirerar mig antingen till att komma på en text eller börja skriva, eller så lyssnar jag på musik för att få inspiration från ett beat som redan finns. Det kan vara från Kanye West eller vem som helst. Och så tänker jag: den här effekten låter bra. Så hörlurar är en stor del till inspiration av musik. (Lo, 2015-07-15)
Bild 14. Hörlurar, exempel på ting som inspirerar till musikskapande. Foto: Sam, 2015.
Att lyssna på musik inspirerar Lo till att skriva musik och texter, men ljudet som fenomen och sättet att lyssna på musik, i hörlurar, är också av betydelse för inspirationen. Ljudets kroppsliga påverkan på musiklyssnandet och på musik- skapandet berörs av flera under fokusgruppsamtalen vid musiklägret. Alex och Sam säger båda att de föredrar att lyssna på musik i högtalare. Sam vill att musik ska spelas så högt att det känns som att hjärtat byter rytm. Alex säger: ”Det spelar nästan ingen roll hur högt jag har det i hörlurar. Jag vill att det ska vara stora högtalare så det blir ljud i hela rummet” (2015-07-15). Även om personerna i studien föredrar högtalare menar de att det inte alltid fungerar, exempelvis när musiklyssnandet sker i det offentliga rummet. Alex säger: ”Men det är inte alltid man kan.” Jani fortsätter: ”Man måste ha hörlurar in public.” Någon närmare beskrivning av lyssnandet som sker i det offentliga rummet ger inte gruppen, men de är överens om det som Sam uttrycker: ”Ja, det är skönare när man känner det liksom” (2015-07-15). Sams uttalande refererar till mötet mellan ljud, i form av musik, och den egna kroppen.
Även under minilägret berörs samagerandet med ljudkällor. Mio berättar:
Jag brukar vilja om jag spelar musik och så och så spelar jag det i högtalare då brukar jag alltid vilja sänka volymen och i bland till och med mitt i en låt när jag tycker att det är lite mer mellanrum och så sänker jag och så tar jag en annan låt och så höjer jag. Jag
tycker om den övergången istället för at det blir typ, för det kan vara ganska stressande att bara ta en del av en låt, sen byter jag, sen byter jag, sen byter jag sen byter jag. Alltså det blir lite mer neutralt läge och sen blir det en annan låt. (Mio, 2017-06-17)
Mio beskriver i samtalet hur hen använder samma teknik som en DJ för att växla mellan olika låtar när hen lyssnar på musik hemma i högtalare. Av Mios uttalande kan tolkas att abrupta slut och snabba byten mellan låtar upplevs av hen som kroppsligt stressande. Genom att sakta sänka volymen blir det, som hen säger, ett ”mer neutralt läge” ljudmässigt innan den nya låten startar.
Innan det är dags för Lo, Sam, Jani, Alex, Emery, Robi och Rio från musiklägret att spela in i den provisoriska studion, som byggts upp i den röda replokalen, repeterar de tillsammans i den stora danssalen. I salen finns två stora högtalare som återger musikbakgrunden:
Lo, Sam, Jani, Alex, Emery, Robi och Rio är utspridda i rummet och var och en repeterar för sig. Någon sitter still på golvet medan någon annan rör sig runt i rummet och rappar. (Observation 3, 2015-07-14)
Vid observationstillfället befinner sig de olika individerna mitt i musiken med sina kroppar. Trots att de befinner sig i samma rum, agerar med samma musik och ljudkälla är de inte kroppsligt och mentalt aktivt inbegripna i varandra som exempelvis under musikskapandet, utan alla övar på sin del av text och flow. Några rör sig i rummet för att kroppsligen agera med rytm och takt när de övar medan andra sitter still med sina kroppar och intar ljudet samtidigt som de rappar eller läser sina texter rytmiskt.
Efter repetitionen går de gemensamt ner till replokalen på våningen under danssalen för att spela in. Delar av lokalen har bytt skepnad för att den ska kunna fungera som en inspelningsstudio. Framför datorn sitter handledaren redo att börja spela in den första personen:
När de ska börja spela in går var och en in i studion, placerar sig framför mikrofonen och tar på sig hörlurarna som är kopplade till datorn. Musiken spelas upp i lurarna och personen som för tillfället spelar in börjar rappa eller läsa sin text rytmiskt. Direkt efter att de spelat in får de lyssna på inspelningen. Ett par av dem påpekar att det inte låter som de föreställt sig, utan att det låter ”mesigt”. Några av dem blir därför inte nöjda med resultatet. De personerna får möjlighet att spela in sin del en gång till. (Observation 4, 2015-07-14)
Jani är en av dem som påpekar att hen låter ”mesig” och får spela in sin rapp två gånger. Under fokusgruppsamtalet framkommer att Jani föredrar ett samagerande med högtalare då hela kroppen kan involveras i lyssnandet, till skillnad från att samverka med hörlurar. Hen säger: ”Och så krävs det ganska mycket energi när man står bara framför en mick, egen energi, man får ju inte energi från annat.” Uttalandet tolkas som att Jani måste överdriva kroppsligt och med sin röst under inspelningen för att det ska kännas som när hen övar i den stora danssalen med högtalare, med kroppen omgärdad av musiken, rummets akustik och de andra personernas kroppar. Den egna rösten, som är en del av kroppen vars håligheter påverkar klangen och ljudet, utgör en viktig del av musikskapandet för Lo, Sam, Jani, Alex, Emery, Robi och Rio, särskilt i relation till de egna musiktexterna. Efter studioinspelningen vid det första fokusgruppsamtalet med Sam, Lo, Alex och Jani talar de om olika röstideal. De tycker att ju mörkare och hårdare rösten låter, desto coolare är den. De säger att de gärna själva vill låta ”kaxiga”. Efter ”fucka ur”-workshoppen berättar Emery:
Som sagt vi jobbade mycket med röst och uttryck och hiphop handlar mycket om olika uttryck. Antingen, när man rappar en låt är man antingen så här lite kaxig, eller så är man skitsur och då måste man kunna leverera det på scenen eller när man spelar in därför var fucka ur-workshoppen bra. (Emery, 2015-07-15)
Även om de uttrycker en önskan, som Emery, att låta hårda, kaxiga och coola måste rösten och upplevelsen av denna sättas i relation till deras egna kroppar och deras ringa ålder.
Uppfattningen om den egna rösten och deras röstideal kan sägas förhålla sig till personerna själva och deras kroppar, men också till genren hiphop. Under workshoppen om hiphopens historia under musiklägret får de deltagande personerna höra ett ljudexempel på tidig hiphop. Artisten är en ung kvinna och de ger uttryck för att de upplever att musiken genom hennes röst ljudmässigt inte går i linje med deras föreställning om hur hiphopmusik låter. Sam säger: ”Jag tänkte också på det att hennes röst var väldigt ung.” De andra personerna tycker inte heller att det låter som hiphop eftersom artisten nästan sjöng. ”Det är ju inte typiskt klassisk hiphop idag”, fortsätter Jani, som också funderar över om artisten hade kunnat slå igenom 2015. De andra i gruppen håller med Jani om att artisten inte låter som artister inom hiphopgenren idag. De menar att låten och artistens röst nuförtiden skulle bedömas som för ”mesig”. Under musiklägret är det enbart Sam som väljer att sjunga en kortare melodislinga de andra rappar. När Lo, Jani, Alex, Emery, Robi och Rio rappar använder de en mer talnära röst, vilket kan upplevas ge en mörkare klang än vid sång och som går mer i linje med deras föreställning om hur hiphop ska låta. Av samtalet
kan tolkas att deras föreställning om hiphop utgår ifrån sång kontra rapp, men också det kroppsliga soundet som sång eller rapp tillför musikgenren.