Forskningsmetod: Insamling och analys av det empiriska materialet

Den huvudsakliga metodologiska tekniken som jag brukar inom ramen för denna uppsats är semi-strukturerade intervjuer (se Vromen 2018, s.246). Uppsatsens huvudsakliga metodologiska

tillvägagångssätt med semi-strukturerade intervjuer kompletteras sedan med en genomgång av olika dokument som källa för data (Bryman 2016, s.546).

5.2.1. Semi-strukturerade intervjuer

För att inhämta en fördjupad förståelse i analysen av hur förutsättningarna och formerna för den operativa samverkan i individärenden påverkas av reformeringen har totalt åtta intervjuer med kommunala företrädare för fyra kommuner genomförts. Detta i syfte att inhämta material om deras erfarenheter av hur deras arbete och samverkan med övriga involverade aktörer påverkats av Arbetsförmedlingens reformering (Bryman 2016, s.468 & 498).

De kvalitativa intervjuerna har genomförts semi-strukturerat. Det innebär, jämfört med ostrukturerade intervjuer, att jag på förväg utformat en intervjuguide med frågor som

intervjupersonerna ska svara på. Men intervjupersonerna kan svara på frågorna relativt fritt och frågorna frågas inte alltid exakt så som de är skrivna. Vid intervjun kan även följdfrågor som inte finns med i intervjuguiden ställas. På en generell nivå ställdes dock samma frågor på samma sätt.

En semi-strukturerad intervju liknar en ostrukturerad intervju på så sätt att intervjuprocessen, jämfört med strukturerade intervjuer, är flexibel. Denna flexibilitet i kombination med öppnare frågor i kvalitativa intervjuer möjliggör, till skillnad från strukturerade intervjuer, att fokus mer kan ligga på intervjupersonens perspektiv (Bryman 2016, s.466-468; Yin 2007, s.117).

Utifrån de ontologiska och epistemologiska utgångspunkterna och inom ramen för den kvalitativa forskningsdesignen har jag antagit ett fenomenologiskt förhållningssätt för intervjuerna. Intresset inom detta förhållningssätt är att genom forskningsintervjun skapa förståelse för sociala fenomen utifrån aktörernas egna perspektiv. Detta med utgångspunkt i ett antagande om att ”den relevanta

37

verkligen är vad människor uppfattar att den är” (Kvale & Brinkmann 2014, s.44). Att använda samtalsintervjuer för att inhämta information om hur människor själva uppfattar sin värld kan ses som en av samtalsintervjuns ”paradgrenar” (Esaiasson m.fl 2012, s.253).

Inför intervjuerna har, så som beskrivits ovan, förvaltnings- eller enhetschefer för relevanta förvaltningar/enheter som ansvarar för arbetsmarknadspolitiska frågor i de utvalda kommunerna kontaktats via mejl med en förfrågan om deltagande i studien (se bilaga 1). I förfrågan beskrevs att jag önskade genomföra två intervjuer. En med ansvarig enhetschef och en med en medarbetare inom förvaltningen som har praktisk erfarenhet av operativ samverkan kring individärenden. I mejlet poängterades även att medverkan i studien är frivillig och alla uppgifter som lämnas kommer behandlas konfidentiellt.

Intervjuerna var mellan 30-50 minuter långa och genomfördes digitalt via Teams i mars 2022. Att intervjuerna genomförts digitalt har möjliggjort för en större geografisk spridning, jämfört med om dem skulle genomförts fysiskt på plats i de aktuella kommunerna. Eftersom digitala intervjuer ger en ökad flexibilitet och oftast ses som mer tidseffektiva kan de medföra att personer som annars hade avböjt deltagande väljer att tacka ja. Det visuella elementet som en digital intervju genom Teams möjliggör gör även att vissa nackdelar som annars kan uppkomma genom till exempel telefonintervjuer till följd av att vi inte ser varandra motverkas. Däremot finns så som alltid vid digitala intervjuer en viss risk för tekniska problem som kan påverka intervjun och dess kvalitet (Bryman 2016, s.492). Några tekniska problem har dock inte förekommit i nämnvärd utsträckning under intervjuerna i denna uppsats.

Samtliga intervjuer spelades in, efter samtycke från intervjupersonerna, och transkriberades

(Bryman 2016, s.481). Detta för att genom ljudinspelningen och det transkriberade materialet få en rikare och mer fullständig återgivning av intervjun (Yin 2007, s.119). Utifrån att fokus för

intervjuerna var på innehållsaspekter om vad intervjupersonen sa och inte hur denne sade det har en grov transkribering i form av en bastranskribering genomförts. Det innebär att jag inte lagt någon större vikt vid exempelvis hummanden eller exakta mätningar av pauser (Norrby 2014, s.99-100).

Det är sedan det transkriberade materialet varit grunden i empirin.

5.2.2. Urval av intervjupersoner

I respektive kommun har två intervjuer genomförts. En med ansvarig chef för den aktuella enheten/förvaltningen och en med en medarbetare på lägre organisatorisk nivå som mer direkt involverade i den operativa samverkan i individärenden. Att två intervjuer genomförs i respektive

38

kommun har gjorts i syfte att möjliggöra en bredare och mer rättvisande bild av uppfattningar hos förvaltningen i de olika kommunerna. Det huvudsakliga kriteriet för urvalet av intervjupersonerna är att de ska ha insyn i kommunens operativa arbetsmarknadspolitik. För att identifiera eventuella förändringar var det även önskvärt att de skulle ha en viss kännedom om hur arbetet såg ut innan reformeringen trädde i kraft. I en intervju deltog utifrån kommunföreträdarnas egna initiativ två medarbetare. Totalt genomförs därför åtta intervjuer med nio kommunala företrädare. Urvalet illustreras genom tabell 3.

För urvalet av kommunföreträdare till intervjuerna har centralitet, att undersöka centralt placerade källor, varit en övergripande urvalsprincip. De centralt placerade källorna har identifierats genom ett strategiskt målmedvetet urval i kombination med ett snöbollsurval. Detta genom att de

kontaktade cheferna för relevant enhet/förvaltning i respektive kommun ombads hänvisa vidare till medarbetare med särskild erfarenhet relevant för studien, i detta fall erfarenhet av att praktiskt arbeta med operativ samverkan kring individärenden (Bryman 2016, s.413 & 415; Esaiasson m.fl 2012, s.258; Yin 2007, s.117).

Potentiella risker med att de kontaktade cheferna fått ”välja ut” medarbetare som ska delta i studien är att de pratat ihop sig inför intervjun eller att den kontaktade chefen väljer ut en medarbetare som har värderingar och åsikter som överensstämmer med chefens (jämför Yin 2007, s.118). Det skulle kunna leda till att medarbetarens åsikter inte nödvändigtvis stämmer överens med de uppfattningar som finns inom den övriga förvaltningen. Risken att medarbetarens uppfattningar inte stämmer överens med den övriga förvaltningen eller att chefen påverkat medarbetaren skulle å andra sidan även kunnat uppkomma om jag självt valt ut medarbetare i förvaltningen. Dessutom skulle det vara svårare för mig att lokalisera relevanta medarbetare och finna deras kontaktuppgifter på egen hand.

Att kontakten med relevanta medarbetare gick genom dennes chef ansågs därför var det bättre alternativet.

Tabell 3. Urval av intervjupersoner

Kommun med kontor Kommun med samarbetslösning Chef för relevant

enhet/förvaltning

Medarbetare med praktisk erfarenhet av operativ samverkan

39 Kommun med samarbetslösning Chef för relevant

enhet/förvaltning

Medarbetare med praktisk erfarenhet av operativ samverkan

5.2.3. Kompletterande material

För att utöka min egen förståelse för hur arbetsmarknadspolitisk samverkan bedrivs i allmänhet och mer specifikt hur de involverade aktörerna operativt samverkar i individärenden har offentliga utredningar, rapporter från forskningsinstitut, dokument från Arbetsförmedlingen, SKR och kommuner bearbetats. Dokument som källa för data har även brukats för att studera hur olika aktörer beskrivit att reformeringen påverkat arbetsmarknadspolitiken och förutsättningarna för samverkan. Centrala källor har utgjorts av regleringsbrev, Arbetsförmedlingens egna analyser och återrapporteringar på regleringsbrevsuppdrag, IFAUs rapporter, analyser från SKR, rapporter från IAF och Statens offentliga utredningar (SOU). Dessa offentliga dokument har även kompletterats av rapportering från massmedia (Byrman 2016, s.552 & 554).

En viktig roll för dokumenten har också varit att styrka den data och belägg som är hämtade från intervjuerna. Detta genom att dokument möjliggör för att ge andra och mer specifika detaljer som bekräftar information från andra källor (Yin 2007, s.113-115).

5.2.4. Abduktiv ansats

Reformeringen och de förändringarna inom det arbetsmarknadspolitiska området som den medför innebär ett unikt tillfälle att relatera tidigare teorier om förutsättningar för interorganisatorisk samverkan i en ny kontext. Analysen av det empiriska materialet kommer därför genomförs utifrån en abduktiv ansats.

Som utgångspunkt för den abduktiva ansatsen har inspiration hämtats från Alvesson och Kärreman och deras bok ”Kreativa metoder - skapa och lösa mysterier”. I den beskriver Alvesson och

Kärreman abduktion som en form av teoriutveckling där ”intresset ligger i att problematisera och ompröva dominerande idéer och teorier när de empiriska intrycken uppmuntrar till ett sådant behov av nytt tänkande”. Detta genom ett samspel mellan teori och det empiriska materialet där empirin ses som en ”kritisk dialogpartner” och källa till inspiration genom att det används för att

problematisera tidigare teoretiska idéer och vokabulär. Det empiriska materialet kan därmed användas som stimulans för omprövning av traditionell visdom. Det är sedan öppenheten för dessa

”sammanbrott” som skapar möjligheter till lärande och kunskapsproduktion. Detta utifrån ett

40

forskningsproblem som möjliggör för nya insikter som lägger till något viktigt eller strider mot tidigare föreställningar (Alvesson & Kärreman 2012, s. 23-24, 27-30, 74-76, 138 & 150). Analysen startar därmed i empirin som vid induktion men erkänner samtidigt betydelsen av teoretiska

utgångspunkter som vid deduktion.

Sammanbrott används i denna uppsats genom det som Alvesson och Kärreman benämner som

”sammanbrottskänsligt forskningsprojekt”. Det betyder att det finns ett starkt till måttligt intresse för potentiella mysterier och att mysterieransatsen opererar som en kompletterande styrprincip. Det centrala är dock att det finns en möjlighet att bruka sin fantasi i arbetet med det empiriska materialet (Alvesson & Kärreman 2012, s.143-144 & 149).

5.2.5. Tematisk dataanalys

Det inhämtade empiriska materialet bearbetas i uppsatsen genom en tematisk dataanalys (Bryman 2016, s.581). Inom ramen för detta har ett första inledande steg varit att läsa igenom det material som ska analyseras i syfte att lära känna materialet och för att börja med en inledande kodning. En utgångspunkt för den tematiska dataanalysen har varit att identifiera teman som relaterar till det teoretiska ramverket, där de utifrån teorin identifierade förklarings- och påverkansfaktorerna kan ses som ett ramverk eller språngbräda som det empiriska materialet relaterats till (Bryman 2016, s.585-589). Utifrån den abduktiva ansatsen har det parallellt med detta även skett ett aktivt sökande efter nya rivaliserande förklaringsfaktorer, sammanbrott, i det empiriska materialet. Det vill säga om det finns faktorer och teman som lyfts fram i tidigare forskning som inte verkar ha bäring utifrån resultaten i min studie och/eller om någon ytterligare faktor kan identifieras.

Vid sökandet efter teman har några strategier varit att: leta efter repetition, det vill säga saker som återkommer i olika datakällor som är relevant för undersökningens forskningsfokus. Att leta efter likheter och skillnader i hur olika områden beskrivs av olika intervjupersoner och i viss utsträckning även vilka ord som används. Jag har även sökt efter teorirelaterat material samt beaktat ”missing data” (eventuell information som utelämnats). För att undvika de risker som vanligtvis framförs med kodning inom en kvalitativ dataanalys har jag aktivt beaktat kontexten inom vilket någonting sades och det narrativa flytet (Bryman 2016, s.583-586).

När olika teman har identifierats i det transkriberade materialet har dessa avsnitt färgkodats, där olika färger relaterar till olika teman. De identifierade avsnitten i det empiriska materialet har tolkats genom en meningskoncentrering, som innebär att det som sagts sammanfattats till centrala teman (Kvale & Brinkmann 2014, s.248). Tolkningarna har ägt rum på en högre nivå genom att

41

syftet inte enbart varit att beskriva tjänstepersonernas uppfattning, utan snarare att utifrån de beskrivna uppfattningarna göra en bredare tolkning av vad de betyder för arbetsmarknadspolitisk samverkan på lokal nivå (Kvale & Brinkmann, s.254).