Hur uppfattar intervjupersonerna att reformeringen påverkat förutsättningarna för

På frågan om hur den operativ samverkan kring individärenden mellan kommunerna och

Arbetsförmedlingen påverkats i och med reformeringen är en generell återkommande erfarenhet hos kommunföreträdarna att den påverkats negativt och inte alls ser ut som den har gjort. En

huvudsaklig förklaringsfaktor som framför allt beskrivs i de kommuner där Arbetsförmedlingen inte längre har kontor med fast bemannad personal är att det skett en distansering mellan

organisationerna på handläggarnivå. Vilket enligt intervjupersonerna kan härledas till en utebliven eller begränsad lokal närvaro.

56

Från tidigare heltidsbemannade arbetsförmedlingskontor består Arbetsförmedlingens lokala

närvaron enligt kommunföreträdarna i kommun 1, 3 och 4 av att personal från Arbetsförmedlingen idag är på plats en gång i veckan, två gånger i veckan eller en gång i månaden. Antingen i egna lokaler eller genom att de hyr in sig i kommunens lokaler. Utifrån de behov som finns ansåg kommunföreträdarna att denna närvaro inte är ändamålsenlig. Men även i kommun 2 (där Arbetsförmedlingen har ett fast bemannat kontor) uppfattade kommunföreträdarna en förändrad lokal närvaro i bemärkelsen att personalen på arbetsförmedlingens kontor fått andra roller och inte längre arbetar lika lokalt med arbetssökande. Denna utveckling ansågs olyckligt. Sammantaget uppfattade samtliga intervjupersoner som svarade på frågan (sju av åtta) att Arbetsförmedlingens lokala närvaro som den ser ut idag inte är ändamålsenlig. Något som enligt kommunföreträdarna påverkar förutsättningarna för att samverka och kommuninvånarnas möjligheter att få stöd och hjälp vid behov.

Att kommuner uppfattar att Arbetsförmedlingen till följd av reformeringen inte har en ändamålsenlig lokal närvaro har även beskrivits i analyser om kommunala perspektiv på

arbetsmarknadspolitiken som Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) genomfört kontinuerligt sedan 2019. I den senaste analysen från 2021 finner SKR bland annat att endast en fjärdedel av Sveriges kommuner svarat att Arbetsförmedlingens lokala resurser är tillräckliga för samverkan på operativ nivå kring individer med behov av stöd från båda parter. Resultatet visade också att de kommuner som uppgav att Arbetsförmedlingens resurser var tillräckliga i betydligt högre

utsträckning var kommuner i vilka det fortsatt fanns kvar arbetsförmedlingskontor (SKR 2022 s.17-18).

Kopplat till den uppfattade distanseringen är en återkommande erfarenhet hos kommunföreträdarna, oavsett hur Arbetsförmedlingen valt att arrangerat myndighetens lokala närvaro, att tidigare

upparbetade kontakter och relationer på handläggarnivå försämrats eller försvunnit. Det uppfattas dels bero på att handläggare från Arbetsförmedlingen helt enkelt inte finns kvar på orten, dels på att handläggare på Arbetsförmedlingen fått nya uppdrag och inte längre har samma mandat att

samverka med kommunerna. Erfarenheterna tyder dock på att tidigare relationerna i större

utsträckning finns kvar i kommunen där Arbetsförmedlingen har kvar fast bemannad personal. På en följdfråga om hur intervjupersonerna uppfattar att banden och relationerna mellan kommunen och de andra involverade aktörerna påverkats i och med reformeringen svarade två

kommunföreträdare:

57

Jamen det har det. Det blir distanserat oerhört mycket och svårjobbat. Långa ledtider. Det är alltid lättare att gå och knacka på en dörr än att skicka ett mejl eller försöka ringa. Det har nog påverkats negativt (Chef kommun 4).

Det har väl egentligen kanske blivit sämre överallt tycker jag. Jag kan väl tycka så här att inom kommunen, okej, vi jobbar mera internt nu. Alltså vi sluter oss istället för att öppna oss (Chef kommun 2).

En viktig faktor avseende samverkan som lyfts i intervjuerna är som sagt personliga relationer. På en följdfråga om den specifika relationen mellan kommunen och Arbetsförmedlingen är desamma efter reformeringen svarade en kommunföreträdare att:

Ja, det är lika så till vida att vi har en bra chef från dem som är här. Men däremot är det väldigt annorlunda för man inte får tag på folk, ska göra det digitalt, det tar tre-fyra veckor, när det kan ta en dag. …

Så att det är struligare när vi tar kontakten och det säger de själva. När de exempelvis tog beslut över denna kommun eller län så kände vi de personen, nu sitter ju någon i Stockholm och tar beslut men har ingen relation. Vad bygger egentligen samhället på? Jo det bygger ju på relationer. Det är så du får jobb, kompisar och så vidare. Men här tar man bort alla former av relationer. Det finns ju en fara med relationer att man kan bli för snäll eller för arg. Men just i det här fallet så är det mycket svårare för oss idag att hjälpa arbetssökande, så är det. Det tar längre tid och de tycker det är trögare (Chef kommun 3).

Avseende Arbetsförmedlingens lokala närvaro beskriver kommunföreträdare från samtliga kommuner att en stor skillnad är att det inte längre finns handläggare på lokala

arbetsförmedlingskontor som arbetar lokalt mot invånarna i kommunen. Det medför enligt kommunföreträdarna flera olika implikationer. Exempelvis beskrev en kommunföreträdare att:

Idag kommer dem inte på möten med den enskilde individen om individer, dem har inte tid och det är säkert inte prioriterat hos dem. Vi har kvar

Arbetsförmedlingen på orten, det har vi. Men det kan vara så att en arbetslös har en handläggare någon helt annan stans som inte har någon lokal kännedom.

Mycket av det här som ska lösas handlar ju om relationer, kontakter, nätverk, att känna till vilka utbildningar och företagare som finns här, vilket näringsliv som finns här. Och det saknas ju när man sitter någon annan ort (Chef kommun 2).

58

Andra implikationer som beskrivits av kommunföreträdarna när Arbetsförmedlingens lokala närvaro förändrats är enligt kommunföreträdarna längre ledtider samt krångligare kontaktvägar, som enligt dem gjort det svårare att få tag på rätt person som ”äger” en fråga. Att det blivit längre ledtider uppfattas också bero på att handläggarna på Arbetsförmedlingen nu är mer styrda av andra uppgifter och har inte samma frihet jämfört med tidigare att exempelvis fatta beslut. Detta påverkar enligt kommunföreträdarna både förutsättningarna för samverkan men framför allt så riskerar det påverka kommuninvånarna. På en fråga om den operativa individsamverkan påverkats och om det såg annorlunda ut innan reformeringen svarade en kommunföreträdare exempelvis:

Jamen det gjorde det, dem (arbetssökande) fick mycket mer hjälp och vi fick mycket mera hjälp också. Då kunde det bygga ännu mer på personliga kontakter och få snabbt svar, nu har du 2-4 veckor liksom. Man kan uppleva då hade vi samma mål för ögonen och det tror jag vi fortfarande har, men de fixar inte det nu. Då var det liksom att ”visst det här ska vi lösa”. Nu hinner de inte med liksom. Det är ju en otroligt stor skillnad och där drabbas individerna hårt skulle jag vilja påstå (Chef kommun 4).

Till följd av Arbetsförmedlingens reformering och centralisering beskriver flera kommunföreträdare även erfarenheter om att Arbetsförmedlingens drivkraft till att samverka minskat. Det kopplas enligt några av intervjupersonerna till organisationernas olika uppdrag och Arbetsförmedlingens interna strukturer, som enligt kommunföreträdarna gör att handläggare på Arbetsförmedlingen inte längre har samma möjlighet eller utrymme att samverka. På en fråga om hur kommunföreträdarna upplever Arbetsförmedlingens samordnande roll beskrev exempelvis en intervjuperson att:

Relationen är bra. Om jag säger så här att vi kan sätta oss ner och det är no hard feelings och tycka att det var bättre då. Men jag märker ju det att de har ett helt annat uppdrag. Det har jag förklarat för mina medarbetare. De har sitt uppdrag från regeringen och vi har vårt uppdrag från våra lokala politiker. Sen så får vi försöka få ihop det här på något sätt, så man får ju förlåta. De gör ju sitt jobb. De är ålagda att göra det som de gör och vi är ålagda att göra det vi gör, sen får man försöka få ihop det. Men om man tänker på kommuninvånaren som är långt ifrån arbete eller arbetslös så tycker jag att det blivit sämre för den personen. De faller lite mellan stolarna. Jag tror det är svårare för dem att komma vidare (Chef kommun 2).

59

I tre kommuner beskrev cheferna även erfarenheter om att Arbetsförmedlingen dragit sig ur eller dragit sig undan från tidigare formaliserade samverkansstrukturer som bedrivits genom projekt som exempelvis finansierats genom Europeiska socialfonden (ESF).

Avseende den operativa samverkan mellan kommunerna och de fristående aktörerna har flera kommunföreträdare beskrivits att den redan var bristfällig innan reformeringen. I dessa fall har den fortsatt att vara det. Men de kommunföreträdare som haft någon form av samverkan kring

gemensamma individer tidigare beskriver att även denna samverkan efter reformeringen försämrats.

Det anses likt relationen mellan kommunerna och Arbetsförmedlingen bero på att de fristående aktörernas lokala närvaron försämrats och att det inte längre är ”lokala människor” som arbetar där.

En minskad samverkan uppfattas också bero på att aktörerna tidigare inte såg sig som

”konkurrenter” och kopplat till det att de fristående aktörerna idag inte är lika intresserade av att samverka kring gemensam individer.

En majoritet av kommunföreträdarna beskrev likt Arbetsförmedlingens kartläggning av kundresan (se avsnitt 6.2) att det i praktiken blivit en otydligare ansvarsfördelning mellan de involverade aktörerna till följd av reformeringen. Vilket enligt kommunföreträdarna bland annat medfört en ökad risk för att arbetssökande bollas mellan olika aktörer och inte vet vart de ska vända sig. Sju av åtta kommunföreträdare beskriver också explicit erfarenheter av att kommunerna efter

reformeringen och Arbetsförmedlingens förändrade lokala närvaro fått ta en större roll och gör idag saker som de uppfattar att Arbetsförmedlingen eller fristående aktörer borde göra. Det handlar primärt om information och stöd till kommuninvånare som av olika anledningar har svårt att ta till sig myndighetens digitala kanaler. Detta gäller framför allt i de kommuner där Arbetsförmedlingen inte längre har fast bemannade lokalkontor. Två intervjupersoner beskrev exempelvis att deras respektive Arbetsmarknadsenheter efter reformeringen får många frågor som egentligen inte berör dem, utan som snarare handlar om Arbetsförmedlingen:

Alltså det är inte svåra saker att hjälpa till med. Utan det är mest att man ska läsa något meddelande man fått eller något sådant. Så att vi kan ju bara läsa innantill.

Men personerna behöver den personliga kontakten upplever jag (Medarbetare kommun 4).

Men jag tror att mer liksom landar hos oss nu och framför allt saker som, jag tänker lite på det här med aktivitetsrapportering osv, den biten. Det är ingen jättestor bit egentligen, men det är ju många som har problem med det där, det ska

60

man inte sticka under stolen med, det är svårt. …

Jag vet ju att många av mina kollegor sitter och hjälper till månadsvis med rapportering och med att söka jobb. Det är klart, det ingår i vårt jobb också, men jag tror man gör det i större utsträckning än vad man gjorde tidigare (Medarbetare kommun 1).

Utvecklingen har bland annat medfört att företrädare för en kommun uppgav att kommunen övervägde att starta ett medborgarkontor för att hjälpa och stödja kommuninvånare med att exempelvis aktivitetsstöd, ekonomiskt bistånd, deras a-kassa och skicka in papper. Detta eftersom kommunen ser ett stort behov från många individer som inte klarar av de digitala kanalerna samtidigt som de inte ser att Statens Servicecenter (SSC) inte kommer kunna hjälpa alla dessa individer.

Kommunföreträdare från flera kommuner har i intervjuerna gett uttryck för att också handläggare på Arbetsförmedlingen uppfattat att det skett en icke önskvärd försämring, där de fått nya uppdrag och inte längre har samma utrymme att samverka:

Jag skickade faktiskt in en fråga för ett par veckor sedan om det ska vara så här liksom på deras klagomur typ. Då svarar en där att ”aa tyvärr, det har blivit bara sämre sen vi blivit färre och jag tror inte det kommer bli bättre”. Så personen var ju väldigt ärlig i och för sig (Chef kommun 3).

För min del handlar samverkan väldigt mycket om just att de fattar dem beslut jag vill egentligen kring arbetsmarknadsanställningar och sådana bitar. Idag sker allting sådant centralt på Arbetsförmedlingen vilket är ett problem. Det tycket de också själva lokalt på Arbetsförmedlingen, de skäms ju för sin organisation idag om vi ska vara ärlig (Chef kommun 1).

Sammanfattningsvis beskriver kommunföreträdarna att det blivit svårare att få till den

interorganisatoriska samverkan kring individärenden till följd av reformeringen. Både när det gäller samverkan mellan kommunerna och Arbetsförmedlingen samt mellan kommunerna och fristående aktörer (i de fall där de samverkade innan reformeringen). Den huvudsakliga orsaken till den försämrade samverkan, med i huvudsak Arbetsförmedlingen, beskrivs vara en förändrad lokal närvaro, minskade kontaktytor och minskade personliga relationer på handläggarnivå. Dessa faktorer har av kommunföreträdarna också identifierades som de viktigaste faktorerna att åtgärda för att det ska bli en ändamålsenlig och välfungerande samverkan.

61