Syftet med studien har varit att undersöka den operativa arbetsmarknadspolitiska samverkan kring individärenden på handläggarnivå i ett urval svenska kommuner samt hur kommunala
tjänstepersoner uppfattar att förutsättningarna för denna samverkan påverkats av
Arbetsförmedlingens reformering. Jag har för detta genomfört semi-strukturerade intervjuer med totalt nio kommunala tjänstepersoner i fyra olika kommuner. Analysen har sedan utgått från förklarings- och påverkansfaktorer inom teori om interorganisatoriska relationer vid
policyimplementering samt genom teori om implementeringsnätverk med inspiration från så kallade aktörsanalys och nätverksanalys.
Nedan följer några sammanfattande slutsatser utifrån studiens resultat och analys, reflektioner kring reformeringens effekter utifrån ett bredare perspektiv samt förslag till fortsatt forskning.
8.1. Slutsatser
Utifrån uppsatsens resultat och analys kan vi se att det verkar finnas en samsyn hos de intervjuade kommunföreträdarna och Arbetsförmedlingen, även i den reformerade verksamheten, om att operativ samverkan i individärenden inom den aktiva arbetsmarknadspolitiken är effektiv i bemärkelsen att den förbättrar arbetssökandes möjligheter att komma in i sysselsättning. Den huvudsakliga förklaringsfaktorn till varför aktörerna samverkar operativt kring individärenden beskrivs av kommunföreträdarna vara ett ömsesidigt resursberoende. Det vill säga att aktörerna behöver varandra för att uppfylla deras respektive målsättningar. Avseende samverkansrelationerna visar studiens resultat att Arbetsförmedlingen tycks ha en central roll att forma vilken samverkan som bedrivs samtidigt som kommunerna huvudsakligen verkar var den aktör som driver på så att samverkan bedrivs.
I samtliga intervjuade kommuner beskrivs erfarenheter av att förutsättningarna för den operativa samverkan kring individärenden på lokal nivå påverkats negativt av Arbetsförmedlingens reformering. Det uppfattas av kommunföreträdarna bland annat bero på Arbetsförmedlingens minskade lokala närvaro, försämrade relationer på handläggarnivå och krångligare kontaktvägar.
Faktorerna verkar utifrån kommunföreträdarnas beskrivningar hänga ihop och är enligt dem nödvändiga för att för att det sak bli en välfungerande och ändamålsenlig samverkan.
Erfarenheterna om försämrade förutsättningar för samverkan ser på ett generellt plan likartade ut i samtliga intervjuade kommuner, men uppfattningar om att tidigare relationer inte längre finns kvar
71
tycks i större utsträckning förekomma i kommunerna där Arbetsförmedlingen inte längre har arbetsförmedlingskontor med fast bemannad personal. Resultatet visar också kommunala
erfarenheter om att en bristfällig samverkan och lokal närvaro till följd av reformeringen tycks leda till att fler uppgifter ”övervältras” till dem. Vilket medfört att kommunerna numera behöver ta en större roll, framför allt för att stödja arbetssökande som har svårt att ta till sig digitala kanaler eller åka till närliggande arbetsförmedlingskontor.
Att fristående aktörer fått en större roll för utförandet av arbetsmarknadspolitiken verkar i sin tur påverkat den operativa samverkan i individärenden genom att Arbetsförmedlingens roll till följd av detta minskat. Vilket i kombination med tidigare svaga band mellan kommunerna och fristående aktörer samt Arbetsförmedlingens bristande samordning av utbytesrelationerna lett till en minskad samverkan. Dessutom tycks samverkan mellan kommunerna och de fristående aktörerna kring gemensamma individer försämrats av en ökad konkurrens genom det nya ersättningssystemet inom Rusta och Matcha. Samtidigt som samverkan enligt vissa kommunföreträdare försvåras ytterligare av att de båda aktörerna utgår från olika logiker.
Slutligen verkar studiens resultat ge ett generellt stöd för det presenterade teoretiska ramverket i tabell 1. Detta genom att de olika faktorerna som presenterades där också verkar vara användbara för att studera och förklara förutsättningarna för den interorganisatoriska samverkan i den
undersöka kontexten. Dock tillskrivs lokal närvaro och personliga relationer särskild stor betydelse av intervjupersonerna. Det finns således anledning att i större utsträckning även beakta dessa som betydelsefulla påverkansfaktor för interorganisatorisk samverkan.
8.2. Avslutande reflektion om reformeringens effekter
Som alltid när det gäller komplexa politikområden och stora omställningsprocesser är det inte enbart svart eller vitt, bra eller dåligt. Det gäller även Arbetsförmedlingens pågående
omställningsprocess. Arbetsförmedlingen är som känt en stor myndighet som ansvarar för en mångfald av komplexa frågor inom det arbetsmarknadspolitiska området. Det finns således flera olika perspektiv att beakta när reformeringen diskuteras och studeras.
Utifrån ett kontrollperspektiv har exempelvis Inspektionen för Arbetslöshetsförsäkringen (IAF) i flera rapporter konstaterat att Arbetsförmedlingens reformering och centralisering av
kontrollfunktionen medfört stora förbättringar avseende kontrollen av arbetssökande (IAF 2022). I detta hänseende har reformeringen alltså medfört positiva effekter. Arbetsförmedlingens
reformering som helhet bör därför inte enbart ses som negativ. Samtidigt blir det utifrån resultaten i
72
denna studie tydligt att centraliseringen och distansering inom den aktiva arbetsmarknadspolitiken utifrån kommunföreträdarna perspektiv lett till försämrade förutsättningar för den operativa samverkan i individärenden. I detta hänseende finns det en stor utvecklingspotential för att
ytterligare stärka arbetet och effektiviteten inom utförandet av den aktiva arbetsmarknadspolitiken på lokal nivå.
I inledningen av denna uppsats beskrev att samverkan mellan Arbetsförmedlingen, kommuner och andra aktörer kan ses som en förutsättning för att realisera arbetsmarknadspolitiken. Ett avslutande medskick är därför att de kommunala erfarenheterna som presenterats genom denna studie är viktiga att beakta i syfte att främja en välfungerande arbetsmarknadspolitik som på ett effektivt sätt kan hjälpa arbetssökande som har behov av det.
8.3. Förslag på vidare forskning
I uppsatsen har utgångspunkten tagits från kommunala tjänstepersoners erfarenheter av hur den operativa samverkan i individärenden påverkats av Arbetsförmedlingens reformering. Deras erfarenheter visar så som beskrivs ovan att förutsättningarna för denna samverkan försämrats till följd av att bland annat tidigare upparbetade samverkansstrukturer och personliga relationer på handläggarnivå reducerats.
Utifrån dessa insikter är ett viktigt nästa steg att undersöka erfarenheter hos övriga centrala aktörer inom den aktiva arbetsmarknadspolitiken på lokal nivå. Arbetsförmedlingens perspektiv har tidigare framför allt beskrivits genom analyser och andra dokument publicerade av myndigheten själva på central nivå. Genom intervjuerna i denna uppsats framkom uppfattningar hos vissa
kommunföreträdare om att handläggare på lokal nivå inom Arbetsförmedlingen utryckt missnöje över reformeringens effekter. Det skulle därför vara relevant att undersöka deras erfarenheter närmare. För att få en mer heltäckande bild av den operativa samverkan i det reformerade systemet är det också viktigt att i framtida studier studera erfarenheter hos fristående aktörer. Utifrån
resultaten i denna studie skulle det exempelvis vara angeläget att undersöka hur fristående aktörerna ser på samverkan och de övriga involverade aktörerna samt närmare undersöka deras logik för att samverka med andra aktörer.
För att ytterligare stärka uppsatsens resultat är det också angeläget att undersöka hur
kommunföreträdare i fler kommuner ser på reformeringen och om deras erfarenheter skiljer sig jämfört med de deltagande kommunerna i denna uppsats. Eftersom samtliga deltagande kommuner varit mindre är det särskilt angeläget att undersöka erfarenhet i större kommuner. Utifrån
73
erfarenheterna som exempelvis framkommit genom remissvaren på Ds 2021:27 torde skillnaderna inte vara allt för stora, men för att med mer säkerhet uttala sig om detta krävs fler studier.
Avslutningsvis behövs det vidare forskning som fortsätter följa utvecklingen inom området över tid.
74