Varför bedrivs operativ samverkan kring individärenden?

Den operativa samverkan kring individärenden beskrivs av kommunföreträdarna som nödvändig för att koordinera insatser och samla gemensam resurser i syfte att bättre hjälpa de arbetssökande in i sysselsättning. Genom en operativ samverkan kan de olika aktörerna också undvika att jobba parallellt kring arbetssökande. För de arbetssökande som är i behov av det kan samverkan enligt en intervjuperson fungera som en ”all-inclusive”, så individer inte behöver ringa runt till flera olika aktörer för att själv driva sitt ärende framåt.

En annan viktig orsak som lyfts i intervjuerna och som även Arbetsförmedlingen beskriver i deras definition av operativ samverkan är att aktörerna genom den bättre kan dela information om arbetssökande. Sammantaget var en generell uppfattning som framkom genom intervjuerna att samverkan är nödvändig för kommunernas arbete för att minska antalet arbetslösa.

Som framkom i kapitlet om tidigare forskning har forskare i tidigare studier beskrivit att det finns ett ömsesidigt resursberoende mellan kommuner och Arbetsförmedlingen som främjar intresset för

50

samverkan mellan aktörerna (se ex Lundin 2007b, s.653; 2018, s.18; 2008, s.8 & 21; Ulmestig &

Panican 2021, s.146). Detta är en bild som bekräftas av de intervjuade kommunala

tjänstepersonerna i denna studie. Utöver ett resursberoende i relationen mellan kommunen och Arbetsförmedlingen har flertalet av intervjupersonerna också gett uttryck för att det finns ett resursberoende i relationen mellan kommunerna och de fristående aktörerna, som grundas i de fristående aktörernas uppdrag från Arbetsförmedlingen att rusta och matcha vissa arbetssökande.

I relationen med Arbetsförmedlingen beskrev kommunföreträdarna att det från kommunens sida dels finns behov av att få tillgång till myndighetens verktyg, exempelvis rehabiliteringsinsatser.

Kommunerna behöver också samverka med Arbetsförmedlingen så att de kan fatta nödvändiga beslut kring arbetssökande avseende olika insatser, exempelvis extratjänster och stödanställningar.

På frågan om vilka de främsta orsakerna var till att samverkan bedrivs kring individärenden svarade exempelvis en medarbetare att:

Rent krasst idag handlar det ju om väldigt mycket beslutsfattande. Att

Arbetsförmedlingen fattar ett beslut kring en individ, väldigt mycket samverkan kring det. Vi gör oftare det operativa jobbet fullt ut med våra individer, sen behöver vi ha ett beslut från Arbetsförmedlingen i vissa saker, så det är väl där vi samverkar mest (Medarbetare kommun 1).

Samtidigt ger flera av intervjupersonerna uttryck för att kommunen besitter viktiga resurser för Arbetsförmedlingen. Kommunerna har bland annat information om de arbetssökande genom

kartläggande insatser som kommunen erbjuder men även genom att det är kommunen som träffar de arbetssökande och ”vet var behoven finns”. Kommunen besitter även en viktig resurs i form av att de är en stor arbetsgivare. Det gäller särskilt i dessa mindre kommuner där kommunen själva många gånger kan vara den största arbetsgivaren. Detta är något som flera av intervjupersonerna beskriver både i relationen till Arbetsförmedlingen och fristående aktörer, som de menar behöver

kommunerna för att bland annat finna praktikplatser och arbetstillfällen. En kommunföreträdare beskrev exempelvis att:

Idag så frågar Arbetsförmedlingen mer av oss som arbetsgivare. Alltså man vill att vi ska ta långtidsarbetslösa in i våra verksamheter och erbjuda olika

stödanställningar och rehabiliteringar (Chef kommun 2).

51 6.3.1. Effekterna av samverkan

På frågan om hur intervjupersonerna uppfattade effekterna av samverkan i bemärkelsen om den förbättrar arbetssökandes möjligheter att komma in i sysselsättning var sju av åtta intervjupersoner mer eller mindre överens om att samverkan leder till positiva effekter när den bedrivs. Några intervjupersoner svarade exempelvis att:

När vi lyckas att samverka går det jättebra tycker jag, då är det kvalitet och då har vi också samma syn på ett ärende (Medarbetare kommun 4).

Absolut. Om alla tar varandra i handen och går mot gemensamma mål blir det naturligtvis mycket smidigare och lättare. Vägen till att närma sig arbete blir kortare om olika myndigheter, näringsliv och kommun samverkar runtikring för att få den här personen närmare ett arbete eller en utbildning eller något annat (Chef kommun 2).

Jamen definitivt. Jag vill ju säga att det är nödvändigt för att vi ska ha en sportslig chans att kunna få ner procenten arbetslösa i kommunen. Det måste till, så enkelt är det. Då tänker jag samverkan dels mellan oss, Arbetsförmedlingen och externa aktörer. Men jag tänker även på samverkan med vården, psykiatrin, socialtjänsten och framför allt näringslivet (Medarbetare kommun 1).

Endast en intervjuperson beskrev att denna uppfattade att kommunen sannolikt skulle kunna hjälpa arbetssökandes möjligheter in i sysselsättning på egen hand och att samverkan endast var nödvändig när det gällde vissa insatser så som lönestöd, men annars inte. Men att samverkan likt det som beskrivits i tidigare forskning inte nödvändigtvis medför bättre resultat var dock något som beskrevs av två andra kommunföreträdare.

En lyfte exempelvis att det kan bli ”tokigt” och ”förvirrande” för arbetssökande när kommunen, Arbetsförmedlingen och en fristående aktör är ”inne i samma person” och att det egentligen borde räcka med endast Arbetsförmedlingen. Medan en annan kommunföreträdare ifrågasatte om fristående aktörer verkligen behövs och menade att om de ska finnas så behöver det finnas ”ett riktigt syfte med det”. Med detta menade intervjupersonen att samverkan med fristående aktörer är beroende på vilken roll de ska ha, där samverkan enligt denne behövs om de har någon form av utredande roll men exempelvis inte om de endast ska arbeta med jobbcoaching.

52

För att samverkan ska vara produktiv lyfte en kommunföreträdare vikten av att det finns transparens gällande vilka mål och visioner olika aktörer har med samverkan samt att det redan från början finns en samsyn gällande hur aktörerna ska arbeta tillsammans. Avseende samsyn tog

kommunföreträdaren exempelvis upp ett lyckat projekt mellan kommunens arbetsmarknadsenhet har tillsammans med socialtjänsten och beskrev att:

Och varför det är lyckat det är just ordet tillsammans, vi gör det mycket mer tillsammans nu. Sen så att vi har gjort ett jättejobb från början och tittat ”här kommer personen in och så här kommer vi jobba”. Så vi har gjort en

processbeskrivning som vi följer och rättar efter vägen, den är ju levande. Så att den är ju oerhört lyckad (Chef kommun 3).

Funktionaliteten i den interorganisatoriska samverkan mellan huvudsakligen kommunerna och Arbetsförmedlingen beskrivs av kommunrepresentanter från samtliga kommuner som

individberoende. En välfungerande samverkan var enligt dem i många fall är beroende på den individuella handläggaren på Arbetsförmedlingen och relationerna mellan denne och handläggarna i kommunen. En viktig faktor som intervjupersonerna lyfte relaterat till detta var att det finns en lokal närvaro för att främja dels kontakter och relationer mellan handläggarna, dels lokalkännedomen hos Arbetsförmedlingens handläggare.

6.3.2. Målsättningar och incitament för att samverka

Som framkom i avsnitt 6.3 så uppfattar flera av kommunföreträdare att fristående aktörer och Arbetsförmedlingen behöver kommunerna i deras roll som arbetsgivare. Kopplat till detta beskriver flera intervjupersoner erfarenheter av att det idag finns ett generellt svagt intresse från de fristående aktörerna att samverka med kommunerna kring gemensamma arbetssökande. Snarare uppfattas det intresse som idag finns att samverka med kommunerna kring individärenden snarare vara utifrån kommunens roll som arbetsgivare, där fristående aktörer vill få in deras deltagare/kunder i exempelvis praktik inom kommunala verksamheter. En chef beskrev till exempel kommunens samverkan med fristående aktörer på följde sätt:

Men här börjar det också bli tydligt att leverantörerna inte är värst intresserade av att samverkan med oss när det gäller våra gemensamma individer, utan de vill samverka med oss som arbetsgivare. Dem vill ha våra platser. Men här måste vi,

53

jag ser att vi måste hitta en samverkan med dem så att inte våra individer ska bli lidande och hamna mellan stolarna (Chef kommun 1).

Kopplat till detta finns det hos intervjupersonerna en tudelad bild avseende gemensamma målsättningar och incitament mellan de involverade aktörerna och kommunen. Flertalet av de intervjuade tjänstepersonerna var överens om att samtliga aktörer i grund och botten har

gemensamma målsättningar om att få ut individer i sysselsättning. Däremot lyfte intervjupersoner från tre kommuner att kommunens bakomliggande incitament för samverkan skiljer sig från de fristående aktörerna. Detta genom att fristående aktörer enligt kommunföreträdarna har andra utgångspunkter och drivs av ekonomiska incitament och ett vinstintresse, medan kommunen snarare har individen i fokus och samverkar för att göra det så bra som möjligt och hjälpa

kommuninvånarna. Två intervjupersoner uppfattade exempelvis att:

Jag tror att tittar man på inte Arbetsförmedlingen men leverantörer, där finns nog en stor vilja till samarbete och samverkan men som gynnar dem. Jag tror inte att de har individen i fokus, utan de har ju ett dollartecken i fokus. Det finns en vilja till samarbete, men olika syn på vad samverkan ska mynna ut till (Chef kommun 1).

Jag tror inte vi kan ha samma målsättningar. Egentligen skulle vi kunna ha samma målsättningar i grund och botten, dvs att hjälpa individen till ett jobb. Men det skiner igenom att jag inte jobbar med dig för det är för dåligt betalt, hänger du med? Om jag skulle få ut dig i jobb så skulle jag jobba med dig varje dag om vi kan liksom, men det gör inte dem för de har inte råd med det. Så att det blir ju att det finns en affär där bakom, det blir inte individen som står i centrum (Chef kommun 3).

I den interorganisatoriska relationen mellan kommunerna och Arbetsförmedlingen beskriver kommunföreträdarna att de båda organisationerna generellt har samma målsättningar. Däremot beskriver två kommunföreträdare erfarenheter om att kommunen har mycket större drivkrafter än Arbetsförmedlingen när det kommer till att initiera samverkan. Detta i kombination med att de numera på grund av sekretessbestämmelser inte får lika mycket information om de arbetssökande har enligt kommunföreträdarna medfört att de ibland kan uppfatta att Arbetsförmedlingen vill ha arbetslösa så att ”de har jobb” och för ”deras egen överlevnad”, även om de poängterar att det troligtvis inte är så.

54

Att samverkan försvåras på grund av sekretessbestämmelser är något som beskrivs av flera

kommunföreträdare. Detta genom att olika sekretessbestämmelser som intervjupersonerna kopplat till GDPR hindrar och försvårar informationsutbyte mellan de involverade aktörerna kring

individärenden. Ett problem anses exempelvis vara att kommunerna inte längre får ta del av namnen på långtidsarbetslösa kommuninvånare. Att kommunföreträdarna inte längre kan ta del av denna typ av information menar åtminstone en intervjuperson påverka tilliten mellan organisationerna på ett negativt sätt.