Jämställdhet är som ämnesområde tvärvetenskapligt, och när det är fråga om arbetsgivarnas jämställdhetsplanering kommer dessutom en ledningsaspekt med i bilden. I detta arbete är mitt syfte att använda mig av juridikens metoder, såsom rättsdogmatiken och komparativ, eller jämförande juridik/rättsforskning.
Jämförande juridik innebär att man jämför olika rättssystem, men jämförande juridik begränsas inte enbart till att hitta likheter och olikheter mellan olika rättssystem. Jämförelsen kan innebära att likheterna och olikheterna måste klargöras, men detta är inte självändamålet. Enligt Bogdan skall dessa ”bearbetas och användas till något meningsfullt syfte”.76 Listan på dessa syften som jämförande juridik kan betjäna kan inte beskrivas uttömmande.
75 Bogdan M. (1996), s.3
76 Bogdan M. (1996), s.1-2
Enligt Jyränki kan jämförande rättsforskning ”bidra till (a) förståelse av främmande rättskulturer;
(b) utvärdering av ens egna rättskultur;
(c) import av rättsideologi (idéer, begrepp och principer);
(d) import av lagstiftningsmodeller, institutioner och författningstexter;
(e) förståelse och förklaring av rättens förändring (eller icke-förändring).77
Jyränki ser jämförande rättsforskning som ”det svåraste jag vet på rättsvetenskapens vida fält” och beskriver att jämförande rättsforskning handlar om att ”utforska förhållandet mellan två eller flera rättssystem, söka likheter och skillnader och orsaker till dem.
Härvid gäller det att kasta samma frågeschablon över två eller flere rättssystem eller delar av dem.”78
En utmaning som man stöter på i samband med jämförande juridik är att kulturen i de länder som är objekt för jämförelsen kan vara olika.
Tolkningen av den information man får i en jämförande rättsforskning försvåras av att man inte kan utgå ifrån sin egna kulturella omgivning.
Niemivuo beskriver utmaningen enligt följande: ”[d]et räcker inte att man känner till lagar och paragrafer. Utan en bredare kännedom om den kulturella bakgrunden är man ute på hal is – ett uttryck som för en person från medelhavsländerna kan kännas underlig. Ju längre borta från grannlandet Sverige vi gör rättsjämförelse, desto halare blir isen.”79 I detta fall görs jämförelsen inte längre än grannlandet Sverige, men trots det måste man i analysen beakta att man kan hamna på hal is.
77 Jyränki A. (1996), s.12
78 Jyränki A. (1996), s.10
79 Niemivuo M. (1996), s.82
Betydelsen av jämförande juridik har i Finland ökat till följd av internationaliseringen, EU-rätten, samt internationella konventioner.
Motiven för att använda jämförande juridik är dock varierande.
80 Jämförande juridik skiljer sig såtillvida från övriga juridiska forskningsmetoder, att det inte finns någon färdigt given metod att tillämpa, utan metoden måste skräddarsys från fall till fall beroende på vad man är ute efter, samt enligt syftet för att använda sig av jämförande juridik.81 Detta kan ses som en faktor till som utmanar forskaren som gett sig ut på jämförande juridikens fält.
I detta fall använder ja en jämförande metod för att jämföra hur man i de svenska och finländska jämställdhetsplanerna ser på vad som krävs enligt lagen. Målet är att analysera hur planeringsskyldighetens innehåll upplevs, varför jag har valt att analysera innehållet i jämställdhetsplaner.
För att kunna analyserna jämförelsen är jag tvungen att också använda mig av praktisk jämförande juridik. Praktisk jämförande juridik har som syfte att främst jämföra lagtexter eller prejudikat, utan att gå in på skillnader i rättskulturen eller i hur juridiken används i praktiken.82 Att jämföra direkt lagtexterna kan inte i sig ses som så värdefullt med tanke på en de lege ferenda-diskussion, men i detta fall då syftet är att jämföra hur lagens innehåll upplevs i jämställdhetsplanerna är det motiverat att också beskriva den lagformulering från vilken jämställdhetsplanerna är utarbetade utgående ifrån. Detta snarast för att förstå om eventuella skillnader eller likheter i hur lagen upplevts i planerna kan förklaras med skillnader eller likheter i lagen, eller något annat. Betoningen i den jämförande analysen är dock inte på jämförelsen av lagtexterna, utan på innehållet i jämställdhetsplanerna och hur planeringsskyldighetens innehåll tolkats i jämställdhetsplanerna.
80 Mikkola T. (2001), s.1-17
81 I artikeln ”Oikeusvertailun metodit globalisoituvassa maailmassa” skriver Husa:
”Oikeusvertailun erityisyys syntyy siitä, ettei sillä ole suoranaista emätiedettä tai metodologis-teoreettista sisarusta, vaan se joutuu rakentamaan oman metodologiansa omaehtoisesti ja tapauskohtaisesti.” (Husa J. (2017), s.1089)
82 Husa J. (2014), s. 5
De jämställdhetsplaner som jag analyserat består av 35 finländska och 35 svenska jämställdhetsplaner. Eftersom kvaliteten på jämställdhetsplanerna i de tidigare undersökningarna i Finland verkar ha varit varierande och de flesta arbetsgivare inte kunnat specificera några konkreta åtgärder som vidtagits på grund av jämställdhetsplaneringen, tyder det på att de verkliga satsningarna på främjandet av jämställdheten var små och av liten betydelse. För att få information om hur jämställdhetsplaneringsskyldigheten stöder jämställdhetsmålet har jag valt att analysera jämställdhetsplaner som antagligen inte till kvaliteten motsvarar genomsnittet, utan snarare representerar ett urval som seriöst har till syfte att uppfylla lagens krav på jämställdhetsplaneringen.
De finländska jämställdhetsplanerna består huvudsakligen av ett urval jämställdhetsplaner från jämställdhetsombudsmannens arkiv som jämställdhetsombudsmannen skrivit utlåtande om. Utöver detta har jag lagt planer som varit tillgängliga på nätet till urvalet. Alla dessa planer är seriöst utarbetade för att uppfylla lagens krav.
De svenska planerna har slumpmässigt valts bland de planer som fanns tillgängliga på nätet, men som alla tydligt haft till syfte att uppfylla lagens krav. De svenska jämställdhetsplanerna var lättare tillgängliga än de finländska, och ett liknande finländskt urval gick inte heller att få på nätet. Min avsikt har ändå varit att hitta ett urval /snarast högklassiga planer, eller åtminstone planer där man seriöst eftersträvat att uppfylla lagens krav. I min analys utgår jag ifrån att jämställdhetsplanerna har haft som syfte att uppfylla lagens krav.
Eftersom en stor del av materialet har överlåtits åt mig med förutsättning att materialet används konfidentiellt, behandlar jag materialet så att arbetsplatserna inte framgår ur materialet. För att analysera materialet har jag för frågor som berör könsstrukturen, delat in materialet i grupper enligt arbetsplatsens könsstruktur. Antalet planer med en viss könsstruktur framgår ur texten. Till den del det i planerna har funnits fakta om arbetsplatsens könsstruktur och jämställdhetsläge har jag
också separat sett på hur arbetsplatser som eventuellt kan antas ha ett jämställdhetsproblem, har behandlat dessa problem. För analysen av övriga frågor har materialet inte delats in enligt arbetsplatsen könsstruktur, utan enbart de svenska och finländska planerna har analyserats separat.
Både det finländska och det svenska urvalet består till en stor del av planer inom den offentliga sektorn, men även planer från den privata sektorn finns med. Fakta om vilka branscher planerna är utarbetade för, om det är frågan om privat eller offentlig verksamhet, samt ett ungefärligt antal anställda planerna är utarbetade för finns i bilaga 1.
De jämställdhetsplaner som använts har alla utarbetats efter att planeringsskyldigheten preciserades i Finland år 2005, men de senaste preciseringarna år 2015, som främst gällde lönekartläggningsskyldigheten och processen för samarbetet, hade inte trätt i kraft före utarbetandet av dessa planer. En stor del av både det finländska och det svenska materialet gäller planerade åtgärder för åren mellan 2011 och 2014.
I slutet av år 2017 gjorde jag en uppföljningsundersökning för de finländska jämställdhetsplanernas del och för detta ändamål kontaktade jag de finländska arbetsplatser vars jämställdhetsplan jag analyserat och bad om att få den senaste jämställdhetsplanen för en uppföljningsundersökning. Av dessa 35 arbetsplatser hade 12 arbetsplatser inom en mansdominerad bransch fusionerats och utarbetat en gemensam jämställdhetsplan. Denna plan är med i uppföljningsundersökningen, men den går inte att direkt jämföra med de tidigare planerna. 5 planer gick inte att få, men de övriga 16 som är med i uppföljningsundersökningen är direkt jämförliga med den tidigare jämställdhetsplanen. Totalt är 28 av de ursprungliga arbetsplatserna med i uppföljningsundersökningen, men 12 av dessa har alltså en gemensam jämställdhetsplan.
I de rättsdogmatiska avsnitten i avhandlingen har jag beaktat både den finländska och den svenska lagstiftningen med förarbeten, som
jag också jämfört sinsemellan. Eftersom jag har valt att även använda mig av jämförande juridik och jämföra innehållet i finländska och svenska jämställdhetsplaner, kommer jag huvudsakligen att använda mig av den centrala finländska, men även svensk rättslitteratur inom ämnesområdet.
Eftersom lagstiftningen i båda länderna utvecklats och ändrats på flera punkter kommer jag att analysera planerna utifrån den lagversion som var i kraft vid den tidpunkt då planerna utarbetades, vilket är nödvändigt för att kunna analysera huruvida jämställdhetsplanerna uppfyllde lagstiftningens krav och mål, men också för att förstå om likheter eller olikheter i den jämförande analysen kan förklaras med lagstiftningens formulering. Ställvis kommenterar jag också nya lagändringar men även äldre lag med förarbeten, då det förklarar förfaranden och jämställdhetsmål som rotat sig i jämställdhetsplaneringen.
Eftersom vi är bundna av EU-rätten, som format strikta riktlinjer för likabehandlingsprincipen, har EU-rätten och EU-domstolen en central roll som gällande rätt. Även FN:s kvinnokonvention, som Finland undertecknade före sitt EU-medlemskap, ska beaktas. Förutom dessa bindande källor har jag också beaktat icke bindande källor, såsom nationella jämställdhetsombudsmannens utlåtanden och rekommendationer inom både EU-rätten och kvinnokonventionen.
För att beskriva de jämställdhetsproblem som förekommer i arbetslivet har jag också använt statistiska uppgifter, främst från Statistikcentralen.
I de statistiska uppgifterna har uppgifter som publicerats t.o.m. år 2018 beaktats.