Lönefrågan kan inte separeras från övriga

Av de finländska jämställdhetsproblemen i arbetslivet har löneojämställdheten fått en hel del politisk uppmärksamhet.⁵ En allmänt känd uppfattning är att kvinnans euro är 80 cent. Enligt Statistikcentralen var kvinnornas medellön, räknad enligt ordinarie arbetstid, 83,3 % av männens medellön år 2014. Motsvarande tal var 80,6 % år 2000.⁶ Om man jämför medelmånadslönerna enligt utbildningsgraden för heltidsarbete hos kvinnor och män, ser man att männen förtjänade i medeltal mer än kvinnorna inom alla utbildningsnivåer år 2014. Män som har andra stadiets utbildning förtjänade i medeltal 3 114 euro per månad, medan kvinnor som har samma utbildningsgrad förtjänade i medeltal 2 501 euro i månaden. Män som har högre högskoleexamen förtjänade enligt Statistikcentralens statistik i medeltal 5 022 euro i månaden, medan motsvarande tal för

3 Finlands officiella statistik (FOS): Jämställdhetsbarometern 2012. Se mer: Sosiaali- ja terveysministeriön julkaisuja 2012:23, s. 28–37.

4 Finlands officiella statistik (FOS): Jämställdhetsbarometern 2017. Se mer: Sosiaali- ja terveysministeriön julkaisuja 2018:8, s. 67–71.

5 Regeringen och arbetsmarknadsorganisationerna startade år 2006 ett likalönsprogram för att minska skillnaderna mellan lönerna för kvinnor och män. I helhetsbedömningen för likalönsprogrammet 2010–2014 konstaterades att skillnaderna mellan löner för kvinnor och män har minskat i långsammare takt än målet utstakade. I Social- och hälsovårdsministeriets rapport 2015:25 (Samapalkkaisuusohjelman kokonaisarviointi 2010-2014) konstateras att målet, som var att minska löneskillnaderna mellan könen till högst 15 % på hela arbetsmarknaden har fördröjts på grund av den svaga ekonomiska situationen och mindre löneförhöjningar än under de tidigare åren.

6 Naiset ja miehet Suomessa 2016 (2016), s. 62. Se även Finlands officiella statistik (FOS): Förtjänstnivåindex 2000 samt 2004

kvinnornas del var 4 122 euro i månaden.⁷ Under det tredje kvartalet år 2018 var de manliga löntagarnas genomsnittliga månadslön 3 777 euro och kvinnornas 3 169 euro.⁸ Kvinnans euro närmar sig 84 cent.

Den främsta orsaken till löneskillnaden mellan kvinnor och män ser ut att vara segregation. Enligt en undersökning av Korkeamäki och Kyyrä beror över hälften av löneskillnaden mellan könen på

”uppgiftssegregation”, dvs. att kvinnor och män jobbar med olika arbetsuppgifter, medan branschsegregation i denna undersökning inte spelade en så stor roll. Löneskillnaden på 15 % kan också enligt Korkeamäki och Kyyrä förklaras med att kvinnor och män jobbar i olika företag. Den oförklarliga löneskillnaden i denna undersökning var 6 %, som eventuellt helt eller delvis har kunnat bero på den grova indelningen i befattningskategorier.⁹ Enligt Statistikcentralen uppgifter är löneskillnaden mellan könen i arbetsuppgifter med samma befattningsbenämning och hos samma arbetsgivare obefintlig inom den offentliga sektorn och ungefär 5–6 % inom den privata sektorn.¹⁰ Andra faktorer som forskare har förklarat leda till skillnaden i männens och kvinnornas lönenivå, eller kanske man i detta sammanhang snarare borde använda begreppet inkomstnivå,¹¹ är att kvinnorna till följd av familjeledigheter har mindre arbetserfarenhet än

7 Naiset ja miehet Suomessa 2016 (2016), s. 66. Se även Finlands officiella statistik (FOS): Förtjänstnivåindex 2014

8 Finlands officiella statistik (FOS): Förtjänstnivåindex 2018, 3:e kvartalet

9 Det är möjligt att också en del av den 6 % av löneskillnaden som i undersökningen inte kunde förklaras också kan bero på uppgiftssegregation. Uppgiftsklassificeringen i undersökningen var grov, vilket leder till att varje uppgiftsklass i undersökningen innefattar flera olika uppgifter. Det är möjligt att kvinnor och män också inom dessa uppgiftsgrupper placerar sig i olika arbetsuppgifter, vilket kan vara en orsak, i alla fall delvis, till den oförklarliga delen av löneskillnaden.

Undersökningsmaterialet i undersökningen bestod av lönestatistik inom industrin.

Se mer: Korkeamäki O. & Kyyrä T. (2006)

10 Finlands officiella statistik (FOS): Lönestrukturstatistik 2016

11 Med begreppet inkomstnivå har jag som avsikt att betona att skillnaderna i inkomstnivå inte nödvändigtvis beror på att kvinnor och män betalas olika lön i proportion till det utförda arbetet, utan att det kan finnas andra faktorer som exempelvis mängden utförda arbetstimmar som leder till olika inkomstnivåer mellan könen.

männen.¹² Enligt Statistikcentralens uppgifter har den genomsnittliga arbetserfarenhetstiden mellan könen dock jämnats ut. Enligt de senaste uppgifterna, år 2013, var kvinnornas genomsnittliga arbetserfarenhetstid 21,6 år och männens 21,8 år.¹³

En annan faktor som påverkar inkomstnivån är att kvinnorna arbetar kortare arbetstid än männen.¹⁴ En betydligt större andel kvinnor än män arbetar på deltid. År 2014 arbetade 19,5 % av de kvinnliga arbetstagarna och 9,3 % av de manliga arbetstagarna på deltid.¹⁵ Den främsta orsaken till arbete på deltid var för kvinnornas del det att heltidsarbete inte var tillgängligt. Av de deltidsarbetande kvinnorna var det 31 % som arbetade på deltid därför att de inte lyckats få heltidsarbete. Det motsvarande talet för männen var 26 %. Om man beaktar att deltidsarbete år 2014 var över 10 procentenheter vanligare för kvinnor än för män ser man att problemet visserligen drabbar både kvinnor och män, men i högre grad kvinnor. Därför kan det ses som ett jämställdhetsproblem som också påverkar skillnaden i inkomstnivån mellan könen. Av de deltidsarbetande männen arbetar 35 % på deltid på grund av studier, medan det motsvarande talet för kvinnor var 27

%. Av de deltidsarbetande kvinnorna arbetade 12,3 % på deltid för att ta hand om sina barn eller andra anhöriga, medan det motsvarande talet för männen var bara 1,2 %.¹⁶ Kvinnorna väljer oftare än männen att jobba på deltid för att sammanjämka arbete och vård av närstående, vilket i sig kan upplevas som en positiv möjlighet som underlättar sammanjämkandet av arbete och familjeförpliktelser. Men till följd av

12 Professor Mika Maliranta förklarar skillnaden med tre faktorer; segregationen, arbetstiden och arbetserfarenheten. Se Naisen euron mysteeri – asiantuntijat selittävät palkkaeron syitä (2017). www.jylkkari.fi/2017/02/naisen-euron-mysteeri-asiantuntijat-selittavat-palkkaeron-syita/, hämtad 17.11.2017

13 Finlands officiella statistik (FOS): Arbetsmiljö 2013

14 Professor Mika Maliranta förklarar skillnaden med tre faktorer; segregationen, arbetstiden och arbetserfarenheten. Se Naisen euron mysteeri – asiantuntijat selittävät palkkaeron syitä (2017). www.jylkkari.fi/2017/02/naisen-euron-mysteeri-asiantuntijat-selittavat-palkkaeron-syita/ , hämtad 17.11.2017

15 Finlands officiella statistik (FOS): Arbetskraftsundersökningen 2014

16 Finlands officiella statistik (FOS): Arbetskraftsundersökningen 2014

den ensidiga könsfördelningen är detta också en faktor som påverkar skillnaden i inkomstnivån mellan könen. I statistiken för år 2018 ser man att andelen deltidsanställda ökat. I november 2018 arbetade 23,1

% av kvinnorna och 12,7 % av männen på deltid.¹⁷

I de ovan presenterade uppgifterna om orsakerna till löneskillnaderna mellan könen tas inte ställning till hurdana löneskillnaderna är mellan könen i arbetsuppgifter av lika värde, utan analyserna baserar sig på jämförelser mellan arbetsuppgifterna i samma befattning eller i en grupp av befattningar. Befattningsbenämningen motsvarar inte heller alltid arbetsuppgifternas verkliga innehåll, vilket är av betydelse vid tillämpningen av likalöneprincipen. Likalöneprincipen innebär att arbetsgivaren är skyldig att betala samma lön för samma och likvärdigt arbete, vilket innebär att man för att kunna tillämpa likalöneprincipen är tvungen att göra lönejämförelserna också över olika yrkes- och befattningskategorier. Likalöneprincipens effekt kan därför inte nonchaleras. I teorin kan detta leda till att en arbetsgivare som anställer både kvinnodominerade yrkesgrupper som är lågt avlönade och mansdominerade yrkesgrupper som gör likvärdigt arbete men har en högre lönenivå, kan bli tvungen att jämna ut lönegapet. I praktiken har dock brist på arbetskraft ansetts inom EU-rätten vara ett objektivt grundat ekonomiskt skäl för att höja lönen för en viss befattning då det har varit nödvändigt för att dra till sig sökande på arbetsmarknaden.¹⁸ Löneskillnaden beror bara till en mycket liten del på att kvinnor och män får olika lön i samma arbetsuppgifter hos samma arbetsgivare.

Hur stor del av löneskillnaden som beror på att kvinnor och män betalas olika lön i likvärdigt arbete hos samma arbetsgivare har vi däremot inte tillförlitliga uppgifter på. Eftersom en stor del av löneskillnaden förklaras med andra faktorer än diskriminering i tillämpning av likalöneprincipen, kan kvinnornas lägre lönenivå inte separeras från de övriga jämställdhetsproblemen. Löneskillnader mellan könen kan bero på diskriminering trots att de inte strider mot likalöneprincipen.

17 Finlands officiella statistik (FOS): Arbetskraftsundersökningen 2018, november

18 C-127/92 (Enderby)