Inrättandet av ett nytt ämbete, antikvitetsintendenten, och utnämningen av Sjöborg för posten utgjorde ett steg i Götiska förbundets plan för minnes- vård och fornforskning, menar Torkel Molin i sin klargörande avhandling
Den rätta tidens mått: Göthiska förbundet, fornforskningen och det antikvariska
landskapet.35 Götiska förbundets medlemmar ansåg, i likhet med Engeström
och Sjöborg (som senare invaldes i detsamma), att Vitterhetsakademien och den dåvarande riksantikvarien Jonas Hallenberg helt försummade fornminnena och fornforskningen. Planen markerade Götiska förbundets oppositionsställning till Vitterhetsakademien, men i Engeström hade man en mäktig allierad. 36
32 Ibid., s. 360.
33 Ny forskning om turerna kring Sjöborgs tillsättning redovisar Molin (2003), s. 140ff. 34 Nils Henrik Sjöborg, De i Danmark ådagalagde bemödanden och widtagne författningar till
Antiquiteters upptäckande, wård och bibehållande, jemförde med Swenskars åtgärd wid denna del af Nordens Historia. Berättelse, aflemnad, på Hans Excellences Stats-Ministerns och Akademi- Kanslerens m. m. Herr Grewfe L. von Engeströms befallning (1813).
35 Molin (2003).
Götiska förbundet stiftades 1811. Enligt stiftelseurkunden, som författa- des av förbundets eldsjäl och sekreterare Jacob Adlerbeth, var målet för förbundet att ”upplifva minnet af Göternas bedrifter, och att återvinna den kraftfulla redlighet, som var förfädrens egen”. Svenskarna hade ”urartat från sina stolta stamfäder”, blivit liknöjda för det allmännas väl till förmån för ”den brottsliga omtanken att främja blott egna fördelar”.37 Adlerbeth
fortsatte:
Men genom hvad medel kan det folk räddas, som hastar till sin un- dergång? Endast genom dess återhemtade ursprungliga nationalka- rakter. Den tid är således kommen, då våra landsmän måste återfö- ras till likhet med sina förfäder, om icke friheten skall förjagas från vårt fädernesland, dess uråldriga hembygd.38
Enligt stadgarna var Götiska förbundet en ”broderlig förening af män”. Kretsen skulle vara begränsad till antalet, medan varje ”redlig Svensk” kunde anses som dess osynlige medbroder. Däremot skulle ingen förbin- das, som i en orden, till tystnad ”då vårt ändamål är utbredandet af vårt sätt att tänka och verka”.39 Om förbundets tillkomst skrev Erik Gustaf Geijer
långt senare:
Göthiska Förbundet var ett frö, hvaraf blef mer än dess stiftare fö- reställde sig. Fröet föll i en tacksam jord. I denna förening, som hvarken var eller ville vara något ordensällskap, var ingenting annat bestämdt än den fosterländska riktningen. Men denna hade i allmän- het blifvit nylifvad af flera orsaker. Fäderneslandet hade nyss stått på branten af undergång, och hade i detta ögonblick blifvit dyrbarare för alla sina söner. Dess öde var ännu oafgjort, dess räddning tvif- velaktig. Det sökte ett stöd äfven i sina minnen, och svenska hjer- tan voro stämda mer än förr att lyssna äfven till de halft förglömda äldsta, som talade om nordisk kraft och ära.40
37 Rudolf Hjärne, Götiska förbundet och dess hufvudmän: Fosterländska teckningar (1878). Bilaga 2: ”Stiftelsurkunden jämte Stadgar för det Götiska Förbundet”, s. 98-104. Cit. s. 100. 38 Ibid., Cit. s. 100.
39 Ibid., Cit. s. 103 och s. 104.
40 Erik Gustaf Geijer, ”Berättelse om Götiska förbundets stiftelse och verksamhet”, Iduna XI (1845), s. 17f.
Med Götiska förbundet skapades en ny samlingsplats för fornminnesäls- karna och förbundet fick strax karaktär av antikvarisk förening, något som underströks av att förbundet ägde en samling fornsaker. Delar av denna samling utgjordes av en donation från samlaren och fornforskaren Per Wilhelm Tholander. Två av föremålen i Götiska förbundets samlingar be- skrevs av signaturen E. G. D. i fjärde häftet av Iduna. Föremålen, ett stort mässingsfat och en urna, skulle enligt signaturen ha hittats i en ättehög i Medelpad av nämndemannen Nils Pehrson i Harf ”då han i ättehögen skulle anlägga en källare”. Efter att ha lämnat en beskrivning över ättehö- gen meddelade E. G. D. att en kemisk undersökning, utförd av brukspatro- nen Emil Rothoff, visat att ”de ur ättehögen uppgrafne metalliska föremål alla bära stämpel af en hög ålder, och utgöra en förening af koppar, tenn, och kol.”41
Den korta uppsatsen ger en ögonblicksbild av vitterhetsälskarnas anti- kvariska forskningar. Genom Iduna hade de fått ett nytt publikt forum och Adlerbeth knöt dem samman genom en intensiv privat korrespondens. Viktiga aktörer i denna krets var, utom de redan nämnda (Geijer, Sjöborg och Adlerbeth) Leonard Fredrik Rääf, Pehr Tham, Magnus Bruzelius, Jo- han Haqvin Wallman och Abraham Ahlqvist. De var alla samlare och flera av dem bidrog med upplysningar om landsbygdens fornlämningar, upphit- tade föremål och handskrifter i Iduna.42
Också i ett annat avseende hade Götiska förbundet drag av förening för antikvarisk forskning. Götiska förbundet, ånyo med Adlerbeth som dri- vande kraft, framträdde som organisatör och finansiär av fornforskning. Flera av dess medlemmar bekostade antikvariska forskningar. Tham och Adlerbeth hörde till dem.43 Tham, hovintendent och senare överinten-
dent, var arvtagare av en stor förmögenhet, bosatt på herrgården Dagsnäs i Västergötland, och hängiven rudbeckian. Tham hävdade bestämt att de gamla asarna först hade slagit sig ned i Västergötland och att man ännu kunde finna deras spår. Han ägde en stor fornsakssamling, omgav sitt slott med runstenar och han initierade och understödde frikostigt antikvarisk forskning, bland annat flera av Sjöborgs resor. Själv publicerade han flera
41 [E. G. D.] ”Fornlemningar: 1. I Medelpad”, Iduna, IV (1813), s. 174f. 42 Hjärne (1878), s. 43-54.
0
götiskt inspirerade böcker.44 Enligt Molin kom Götiska förbundet särskilt
att omhulda den antikvariska resan. Den blev Götiska förbundets viktigaste materiella praktik.45