Genomförandeplan för omhändertagande av låg och medelaktivt avfall

avsnitt 3.3, Genomförandeplan för låg- och medelaktivt avfall, avsnitt 5.3 som beskriver behoven av fortsatt forskning och utveckling avseende det låg- och medelaktiva avfallet samt kapitel 6 som mer i detalj beskriver forsknings- och teknikutvecklingsinsatser för det låg- och medelaktiva avfallet som pågår, startas eller avslutas under innevarande Fud- period.

4.1 Genomförandeplan för omhändertagande av låg- och

medelaktivt avfall

SSM:s synpunkter i detta avsnitt kompletterar de mer övergripande synpunkter som lämnats i kapitel 3 på SKB:s verksamhet och handlingsplan. SSM:s synpunkter avseende transportsystemet redovisas sammanhållet i kapitel 6, och SSM:s synpunkter avseende kärnämneskontroll redovisas sammanhållet i kapitel 7, i denna rapport.

SKB:s redovisning

SKB:s arbete med såväl utbyggnaden av SFR som utvecklingsarbetet med SFL har försenats. SKB anger att tidsplanerna anpassats till att tillståndsprövningarna bedöms ta längre tid än vad som tidigare antagits. Enligt nuvarande planering förväntas utbyggnaden av SFR kunna starta först under 2022, med en planerad provdrift 2028, vilket är en försening med ungefär fyra år jämfört med Fud-program 2013. Av redovisningen framgår också att arbetet med SFL är försenat. Förutom att slutförandet av säkerhetsvärderingen flyttats fram två år, från 2016 till 2018, så framgår av tidsplanerna som redovisas i såväl figur 3-2 som figur 3-5 i Fud-programmet att planerad start av förstudierna har skjutits fram ca fyra år.

Av redovisningen framgår att beslutet att stänga ner fyra reaktorer i närtid påverkar branschens behov av mellanlager och slutförvar. Några av kärnkraftsföretagen har för avsikt att anordna mellanlager för kortlivat rivningsavfall tills SFR-utbyggnaden tas i drift, antingen på kraftverksområdena eller på annan plats. I Fud-programmet hänvisas till en utredning om möjligheten till ett centralt mellanlager och att utredningen klargjorde att SKB inte bör driva frågan om ett centralt mellanlager för kortlivat rivningsavfall i egen regi.

Nuvarande planer innebär att SFR inte kommer att ta emot något avfall för slutförvaring under tiden som utbyggnaden pågår, vilket innebär att det kommer att finnas ett behov av att mellanlagra driftavfall på de avfallsproducerande anläggningarna under motsvarande period. Skulle ett starkt behov av att deponera avfall under utbyggnadsperioden uppstå, anger SKB att ett deponeringsfönster planeras in. Av redovisningen framgår att för Barsebäck Kraft AB, OKG AB och Ringhals AB bedöms det finnas behov av utökad kapacitet för mellanlagring av kortlivat avfall. Forsmark Kraftgrupp AB bedöms ha tillräcklig kapacitet, detta under förutsättning att utrymmen i befintliga mellanlager kan frigöras innan utbyggnaden av SFR påbörjas.

Det långlivade rivningsavfallet planeras att mellanlagras lokalt på kraftverken och enligt redovisningen i Fud-programmet i SFR-utbyggnaden när denna är driftklar. Eftersom SFL planeras att driftsättas år 2045 behöver uppkommet långlivat rivningsavfall lagras åtminstone fram till denna tidpunkt. Av redovisningen framgår att OKG AB och Ringhals AB bedöms ha tillräcklig kapacitet i befintliga mellanlager. Vid såväl Barsebäck Kraft AB som Forsmark Kraftgrupp AB finns kapacitet för mellanlagring av långlivat avfall men det framgår inte av redovisningen om denna kapacitet bedöms vara tillräcklig. Vidare framgår att AB Svafo planerar att uppföra ett nytt mellanlager som ska vara i drift år 2019, för att täcka sina behov. Om SFL inte är driftklart när den förvaringsdel i SFR som är tänkt att användas som mellanlager av långlivat avfall behöver användas för deponering av kortlivat avfall, behöver det långlivade avfallet föras till ett annat mellan- lager. SKB anger att man kontinuerligt ser över behovet av mellanlagring av långlivat avfall eftersom en god lagringskapacitet säkrar ett robust hanteringssystem för avfallet. Av SKB:s redovisning framgår också att transportsystemet behöver kompletteras med en behållare för transport av långlivat avfall, avsett för slutförvaring i SFL och att nuvarande planering innebär att nya transportbehållare för långlivat avfall kommer att levereras 2020.

SSM:s bedömning

SSM instämmer i SKB:s beskrivning av de förändrade förutsättningarna för omhänder- tagande av det låg- och medelaktiva avfallet. Utöver konsekvenser i form av en tidigare- lagd avveckling av reaktorerna Oskarshamn 1 och 2 respektive Ringhals 1 och 2, har konkreta avvecklingsåtgärder initierats vid såväl Barsebäcksverket som forsknings- reaktorerna på Studsviksområdet.

SSM konstaterar att såväl avvecklingsbesluten som de senarelagda planerna för idrifttagandet av SFR påverkar arbetet med att säkerställa en tillräcklig mellanlagrings- kapacitet i befintliga och planerade mellanlager för både kortlivat och långlivat avfall. SSM bedömer att den övergripande beskrivning av planeringen med att säkerställa en tillräcklig mellanlagringskapacitet som ges i Fud-program 2016, behöver utvecklas och fördjupas till nästkommande redovisning av Fud-programmet. SSM bedömer också att något mer detaljerade beskrivningar behöver ges av dels ungefärliga avfallsvolymer som behöver mellanlagras vid respektive anläggning, dels ungefärliga mellanlagrings-

kapaciteter, för kortlivat respektive långlivat avfall över tid.

SSM bedömer vidare att de anläggningar som drivs och planeras av SKB i tillämplig omfattning kan komma att utgöra viktiga resurser för omhändertagande av annat radioaktivt avfall än det som idag omfattas av Fud-programmet, till exempel:

• Avfall från kärnteknisk verksamhet som inte omfattas av 12 § lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet, t.ex. avfall från bränslefabriken i Västerås samt

anläggningarna i Ranstad och Studsvik.

• Avfall från sjukhus, forskning och industri, varav visst avfall (såsom uttjänta strålkällor) redan har överförts till anläggningarna i Studsvik.

• Avfall från innehållande förhöjda halter av naturligt förekommande radioaktiva ämnen, som inte kan deponeras på kommunala deponier. Det kan också röra poster med höga halter uran, t.ex. utarmat uran.

Det långlivade rivningsavfallet planeras att mellanlagras lokalt på kraftverken och enligt redovisningen i Fud-programmet i SFR-utbyggnaden när denna är driftklar. Eftersom SFL planeras att driftsättas år 2045 behöver uppkommet långlivat rivningsavfall lagras åtminstone fram till denna tidpunkt. Av redovisningen framgår att OKG AB och Ringhals AB bedöms ha tillräcklig kapacitet i befintliga mellanlager. Vid såväl Barsebäck Kraft AB som Forsmark Kraftgrupp AB finns kapacitet för mellanlagring av långlivat avfall men det framgår inte av redovisningen om denna kapacitet bedöms vara tillräcklig. Vidare framgår att AB Svafo planerar att uppföra ett nytt mellanlager som ska vara i drift år 2019, för att täcka sina behov. Om SFL inte är driftklart när den förvaringsdel i SFR som är tänkt att användas som mellanlager av långlivat avfall behöver användas för deponering av kortlivat avfall, behöver det långlivade avfallet föras till ett annat mellan- lager. SKB anger att man kontinuerligt ser över behovet av mellanlagring av långlivat avfall eftersom en god lagringskapacitet säkrar ett robust hanteringssystem för avfallet. Av SKB:s redovisning framgår också att transportsystemet behöver kompletteras med en behållare för transport av långlivat avfall, avsett för slutförvaring i SFL och att nuvarande planering innebär att nya transportbehållare för långlivat avfall kommer att levereras 2020.

SSM:s bedömning

SSM instämmer i SKB:s beskrivning av de förändrade förutsättningarna för omhänder- tagande av det låg- och medelaktiva avfallet. Utöver konsekvenser i form av en tidigare- lagd avveckling av reaktorerna Oskarshamn 1 och 2 respektive Ringhals 1 och 2, har konkreta avvecklingsåtgärder initierats vid såväl Barsebäcksverket som forsknings- reaktorerna på Studsviksområdet.

SSM konstaterar att såväl avvecklingsbesluten som de senarelagda planerna för idrifttagandet av SFR påverkar arbetet med att säkerställa en tillräcklig mellanlagrings- kapacitet i befintliga och planerade mellanlager för både kortlivat och långlivat avfall. SSM bedömer att den övergripande beskrivning av planeringen med att säkerställa en tillräcklig mellanlagringskapacitet som ges i Fud-program 2016, behöver utvecklas och fördjupas till nästkommande redovisning av Fud-programmet. SSM bedömer också att något mer detaljerade beskrivningar behöver ges av dels ungefärliga avfallsvolymer som behöver mellanlagras vid respektive anläggning, dels ungefärliga mellanlagrings-

kapaciteter, för kortlivat respektive långlivat avfall över tid.

SSM bedömer vidare att de anläggningar som drivs och planeras av SKB i tillämplig omfattning kan komma att utgöra viktiga resurser för omhändertagande av annat radioaktivt avfall än det som idag omfattas av Fud-programmet, till exempel:

• Avfall från kärnteknisk verksamhet som inte omfattas av 12 § lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet, t.ex. avfall från bränslefabriken i Västerås samt

anläggningarna i Ranstad och Studsvik.

• Avfall från sjukhus, forskning och industri, varav visst avfall (såsom uttjänta strålkällor) redan har överförts till anläggningarna i Studsvik.

• Avfall från innehållande förhöjda halter av naturligt förekommande radioaktiva ämnen, som inte kan deponeras på kommunala deponier. Det kan också röra poster med höga halter uran, t.ex. utarmat uran.

För att underlätta förståelsen för förutsättningarna för SKB att ta emot sådant avfall är det önskvärt att SKB tydliggör vilka möjligheter som finns och kommer att finnas för deponering av radioaktivt avfall utöver kärnavfall i SKB:s anläggningar.

SSM lämnar synpunkter på SKB:s redovisning av transportsystemet i sin helhet i kapitel 6.