SKB:s redovisning
I ansökan om Kärnbränsleförvaret har SKB valt att (SKBdoc 1172138 ) redovisa en helhetsbild av hur en tänkt kärnämneskontroll ska ske från mottagning och inkapsling vid Clink via transporten till slutförvarsanläggningen och till den slutliga deponeringen. Detta är en avgörande skillnad mot redovisningen i Fud-program 2016, som presenterar utveck- lingen av varje system för sig och som därmed inte ger samma helhetsbild. I Fud-program 2016 fokuserar SKB:s redovisning inom kärnämneskontroll primärt på projekt för att karaktärisera kärnbränsle.
I Fud 2016 framgår översiktligt att SKB arbetar med att stödja forskning bl.a. i form av doktorandprogram. SKB deltar också i internationella grupper så som IAEA:s arbets- grupp Astor som ett led i arbetet med kärnämneskontrollen.
SSM:s bedömning
SSM ser positivt på att SKB har ett program för kärnämneskontrollen och de insatser som genomförs inom speciellt verifieringsmätningar av kärnbränsle. SSM anser dock att SKB behöver utveckla en mer översiktlig bild av kärnämneskontrollen. Speciellt hur
hanteringen av kärnbränslet från verifiering till dess att det placerats i slutförvaret kan ske på ett sätt som uppfyller internationella krav (t.ex. att bibehålla kontroll/kunskap om kärnbränslet efter verifiering, s.k.”Continuity of Knowledge”). Detta inbegriper krav på transportbehållaren. Denna utveckling bör ske i dialog med SSM och de internationella kontrollorganen.
SSM anser vidare att SKB redan nu bör översiktligt ta med krav från kärnämnes- kontrollen när det gäller planeringen av slutförvaret för långlivat avfall (SFL), eftersom den anläggningen även kommer att ta emot kärnämne. Frågor att ta hänsyn till är hur kärnämneskontrollen eventuellt påverkar utformning och lokalisering av anläggningen och konditioneringen av avfallet.
SSM noterar att SKB i Fud-program 2016 (i likhet med Fud-program 2013) inte, eller mycket sparsamt, redovisar de resultat som tagits fram i forsknings- och utvecklings- arbetet under perioden. I framtida redovisningar önskar SSM att SKB översiktligt beskriver resultat från forsknings- och utvecklingsarbetet inom kärnämneskontrollen. SSM anser det positivt att SKB:s personal deltar direkt i olika samarbetsorgan för att hålla sig uppdaterad över hur de internationella kraven växer fram för slutförvar. SSM noterar dock att SKB:s forskning inom kärnämneskontroll är begränsad med undantag för projektet för verifieringsmätningar för kärnbränsle, vilket även begränsar kompetens- försörjningen. SSM anser att SKB bör överväga att bredda forskningen och därmed kompetensförsörjningen inom kärnämneskontroll.
7.2 Slutförvaret för långlivat avfall (SFL)
SKB:s redovisning
SKB redovisar i den övergripande handlingsplanen att platsvalsprocessen för SFL inleds ca 2020 och att SKB planerar att välja plats för slutförvaring av det långlivade avfallet ca 2028. SKB öppnar också för möjligheten att dela upp SFL i två förvar på olika platser och kanske även för samlokalisering med andra slutförvar med samutnyttjande av ramp och schakt. Det framgår dock inte i Fud-program 2016 om en eventuell samlokalisering avser slutförvaret för kortlivat avfall (SFR) eller slutförvaret för använt bränsle.
SSM:s bedömning
SSM konstaterar att det idag förvaras kärnämne i bergrumslagret AM i Studsvik och att detta står under internationell kontroll. Det består av uran (det mesta utarmat) och torium, som förekommer företrädesvis i bulkform. SSM tolkar SKB:s planer som att detta material ska slutförvaras i SFL tillsammans med övrigt långlivat avfall. Även om materialet är mindre känsligt från icke-spridningssynpunkt jämfört med det använda kärnbränslet kommer det att innebära att SFL behöver vara under internationell kontroll. Kärnämneskontrollens särskilda karaktär kan komma att medföra speciella utmaningar om olika slutförvarsanläggningar skulle lokaliseras i närheten av varandra. SSM anser därför att SKB redan i förstudiearbetet för att lokalisera SFL ska beakta kärnämnes- kontrollen, bland annat med hänsyn till anläggningens lokalisering, hur material kan verifieras innan konditionering, hur avfallsbehållare ska kunna identifieras och spåras, mm. SSM noterar från SKB:s planer att konditionering av avfallet från bergrumsförvaret AM kan komma att ske innan SFL har tagits i drift. SSM anser därför att SKB redan under nästa Fud-period behöver inleda ett arbete i syfte att utveckla en process för hur det aktuella kärnämnet kan verifieras innan konditionering.
7.3 Slutförvarssystemet för använt kärnbränsle
SKB:s redovisning
SKB har sammanfattat utvecklingsbehoven för kärnämneskontrollen främst i avsnitt 7.6, som en del av forskningsbehoven för kärnbränslet. Här nämner SKB översiktligt vilka moment i kärnämneskontrollen de ser framför sig för de två anläggningarna, Clink och Kärnbränsleförvaret. SKB beskriver att de har identifierat två huvudsakliga
utvecklingsbehov inom kärnämneskontrollen, verifiering av kärnbränsle och verifiering av kapseln.
SKB beskriver utförligt sitt arbete med att utveckla metoder för att verifiera parametrar hos kärnbränslet, bl.a. för att fastställa resteffekten. Här stöttar SKB forskningsinsatser för verifiering av kärnbränsle, i samarbete med Uppsala universitet och Los Alamos National Laboratory, USA. Efter det att mätningar gjorts i inkapslingsanläggningens verifieringsposition anger SKB att kärnbränslet placeras så att det inte kan förväxlas med overifierat kärnbränsle men hänvisar inte till något särskilt utvecklingsarbete inom området.
7.2 Slutförvaret för långlivat avfall (SFL)
SKB:s redovisning
SKB redovisar i den övergripande handlingsplanen att platsvalsprocessen för SFL inleds ca 2020 och att SKB planerar att välja plats för slutförvaring av det långlivade avfallet ca 2028. SKB öppnar också för möjligheten att dela upp SFL i två förvar på olika platser och kanske även för samlokalisering med andra slutförvar med samutnyttjande av ramp och schakt. Det framgår dock inte i Fud-program 2016 om en eventuell samlokalisering avser slutförvaret för kortlivat avfall (SFR) eller slutförvaret för använt bränsle.
SSM:s bedömning
SSM konstaterar att det idag förvaras kärnämne i bergrumslagret AM i Studsvik och att detta står under internationell kontroll. Det består av uran (det mesta utarmat) och torium, som förekommer företrädesvis i bulkform. SSM tolkar SKB:s planer som att detta material ska slutförvaras i SFL tillsammans med övrigt långlivat avfall. Även om materialet är mindre känsligt från icke-spridningssynpunkt jämfört med det använda kärnbränslet kommer det att innebära att SFL behöver vara under internationell kontroll. Kärnämneskontrollens särskilda karaktär kan komma att medföra speciella utmaningar om olika slutförvarsanläggningar skulle lokaliseras i närheten av varandra. SSM anser därför att SKB redan i förstudiearbetet för att lokalisera SFL ska beakta kärnämnes- kontrollen, bland annat med hänsyn till anläggningens lokalisering, hur material kan verifieras innan konditionering, hur avfallsbehållare ska kunna identifieras och spåras, mm. SSM noterar från SKB:s planer att konditionering av avfallet från bergrumsförvaret AM kan komma att ske innan SFL har tagits i drift. SSM anser därför att SKB redan under nästa Fud-period behöver inleda ett arbete i syfte att utveckla en process för hur det aktuella kärnämnet kan verifieras innan konditionering.
7.3 Slutförvarssystemet för använt kärnbränsle
SKB:s redovisning
SKB har sammanfattat utvecklingsbehoven för kärnämneskontrollen främst i avsnitt 7.6, som en del av forskningsbehoven för kärnbränslet. Här nämner SKB översiktligt vilka moment i kärnämneskontrollen de ser framför sig för de två anläggningarna, Clink och Kärnbränsleförvaret. SKB beskriver att de har identifierat två huvudsakliga
utvecklingsbehov inom kärnämneskontrollen, verifiering av kärnbränsle och verifiering av kapseln.
SKB beskriver utförligt sitt arbete med att utveckla metoder för att verifiera parametrar hos kärnbränslet, bl.a. för att fastställa resteffekten. Här stöttar SKB forskningsinsatser för verifiering av kärnbränsle, i samarbete med Uppsala universitet och Los Alamos National Laboratory, USA. Efter det att mätningar gjorts i inkapslingsanläggningens verifieringsposition anger SKB att kärnbränslet placeras så att det inte kan förväxlas med overifierat kärnbränsle men hänvisar inte till något särskilt utvecklingsarbete inom området.
Vidare anger SKB att enskilda kapslar och deras innehåll ska kunna identifieras och att det ska gå att verifiera att anläggningen byggs enligt ritningar. SKB nämner forsknings- insatser om märkning och identifiering av kopparkapslar. Likaså beskriver SKB att kapseltransportbehållaren skall kunna förses med sigill.
SKB hänvisar till att de deltar i diskussioner med de internationella kontrollorganen om anläggningsbeskrivningar (Base Technical Characteristics, BTC) och i IAEA:s arbetsgrupp Astor.
Remissinstansernas synpunkter
Som redovisats ovan i avsnitt 2.3.3 vill Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll
(Swedac) med sitt remissyttrande påvisa fördelar med att använda ackrediterade kontroll-
former i stället för ny-utveckling av system i olika former. Swedac anger mer specifikt att organ exempelvis kan ackrediteras för uppgifter inom kärnämneskontroll enligt
programmets avsnitt 7.6 dvs. administrativa system för redovisning av kärnämne och var det finns placerat, samt tekniska system för kontroll och bevakning av att det inte avleds.
Stockholms universitet anser med hänvisning till redovisningen i avsnitt 7 i Fud-
programmet att det är bra att det finns stort fokus på att säkerställa att bränsle eller bränsleavfall inte kommer på avvägar och på olika förslag på hur man verifierar avfallets integritet.
SSM:s bedömning
SSM anser att SKB bör klargöra om de beräkningsmodeller som enligt redovisningen uppgraderas för att bättre ta fram nukleidinnehållet i bestrålat bränsle, även kan användas för kärnämneskontrollen.
SSM bedömer, liksom i granskningen av Fud-program 2013, att SKB:s utveckling av mätmetoder för använt kärnbränsle ger SKB möjlighet att möta dagens och framtida krav på verifiering. SSM ser positivt på att SKB avser slutföra denna utveckling inom nästa Fud-period, men anser att det saknas en redovisning av vad som hitintills uppnåtts. SSM anser också att SKB i kommande Fud-perioder bör översiktligt undersöka vilka mät- metoder som passar icke-typiska kärnbränsleelement, speciellt bränslerester från
Studsvik. Detta för att försäkra sig om att det inte innebär påverkan på designen av Clink. SSM anser, liksom i granskningen av Fud-program 2013, att SKB ska medverka till att ta fram metoder för att försäkra ”Continuity of Knowledge”. SSM konstaterar att SKB gjort vissa begränsade insatser under perioden genom stöd till JRC Ispra för märkning av kopparkapseln. SSM anser dock att SKB i kommande Fud-period behöver utveckla modeller för hur det ska säkerställas att ingen förväxling kan ske av kärnbränslet efter verifieringsmätningar fram till placering i slutförvar. Hanteringen i Clink kommer vara komplex, speciellt med tanke på att det kommer vara möjligt att återta kapslar. SSM anser vidare att SKB under nästa Fud-period bör utveckla metoder för hur kapseln kan märkas med minimal påverkan på den långsiktiga säkerheten.
SKB redogör inte för om utvecklingsarbetet avseende transportbehållaren för inkapslat kärnbränsle omfattar behov av att säkerställa att sigill kan användas. SSM bedömer det som viktigt att SKB inkluderar relevanta krav på kärnämneskontroll i utvecklingen av transportbehållaren.
SSM konstaterar att SKB genomfört vissa begränsade insatser med att ta fram procedurer för kärnämneskontroll för ett slutförvar där utgrävning, deponering och återfyllnad sker samtidigt, enligt synpunkter lämnade i granskningen av Fud 2013. Diskussioner har förts med IAEA och EU-kommissionen om Draft BTC. SSM bedömer att detta arbete bör intensifieras under kommande Fud-period.
SSM vill i övrigt påpeka att IAEA:s modeller för kontrollen av ett kärnbränsleförvar bygger på att det finns en s.k. ”restricted zone” där inga aktiviteter får ske inom området (såväl på ytan som under jord), förutom utgrävning av tunnlar för Kärnbränsleförvaret, deponering av kopparkapslar och återfyllnad.
SSM konstaterar att SKB inte redovisar några insatser i det internationella arbetet för att ta fram krav på kärnämneskontroll efter förslutning av ett slutförvar, vilket myndigheten ansåg behövas i granskningen av Fud 2013. SSM anser att SKB mer aktivt ska verka för att sådana krav utvecklas.
SSM instämmer i SKB:s bedömning att forskning och utveckling inom området kärnämneskontroll fortsatt bör ske i dialog med SSM och de internationella kontroll- organen. Arbetet bör inbegripa anläggningsbeskrivningar, BTC, för inkapsling och slutförvar samt transportbehållaren utan att för den skull förlora helheten.
SSM noterar SKB:s redovisning i avsnitt 3.4.3 om åtgärder för att öka lagringskapaciteten i Clab genom att segmentera och kompaktera styrstavar från BWR-reaktorer som för närvarande lagras i anläggningens förvaringsbassänger. SKB anger som en möjlighet att föra ut styrstavarna från lagringsdelen för segmentering och tätpackning och därefter antingen föras tillbaka till förvaringsdelen eller transporteras till ett mellanlager på annan plats. SSM bedömer att frågan om att föra ut material från förvaringsutrymmet och eventuellt vidare ut från anläggningen är frågor som behöver tas upp i dialog med de internationella kontrollorganen. Eftersom det kompakterade materialet planeras att slutförvaras i SFL, kan även utvecklingsarbetet för den anläggningen påverkas av dessa beslut.
SKB noterar också SKB:s beskrivning om att ett projekt startats upp med målsättningen att ta hand om allt skadat kärnbränsle vid anläggningarna. Hanteringen innebär att bränslestavarna kapas, torkas och kapslas in i speciella hylsor i en hotcell, vilket även är planerat att ske på Clab. SSM konstaterar att ett sådant förfarande kan innebära att utrustning för att hantera enskilda stavar installeras på Clab. SSM vill framföra att även detta kan förändra förutsättningarna för systemet för kärnämneskontrollen vid Clab. SSM vill med anledning Swedacs remissynpunkt förtydliga att SSM av regeringen har i uppdrag att utöva tillsyn av kärntekniska verksamheter, inklusive tillsyn inom
kärnämneskontroll. Kärnämneskontrollen syftar till att Sverige uppfyller internationella överenskommelser i syfte att förhindra spridning av kärnvapen. Att Sverige - och svenska anläggningar - efterlever dessa överenskommelser (Icke-spridningsfördraget och
Euratomfördraget) övervakas av de internationella kontrollorganen IAEA och Euratom. Denna kontroll kan inte delegeras till en nationell organisation.
SSM konstaterar att SKB genomfört vissa begränsade insatser med att ta fram procedurer för kärnämneskontroll för ett slutförvar där utgrävning, deponering och återfyllnad sker samtidigt, enligt synpunkter lämnade i granskningen av Fud 2013. Diskussioner har förts med IAEA och EU-kommissionen om Draft BTC. SSM bedömer att detta arbete bör intensifieras under kommande Fud-period.
SSM vill i övrigt påpeka att IAEA:s modeller för kontrollen av ett kärnbränsleförvar bygger på att det finns en s.k. ”restricted zone” där inga aktiviteter får ske inom området (såväl på ytan som under jord), förutom utgrävning av tunnlar för Kärnbränsleförvaret, deponering av kopparkapslar och återfyllnad.
SSM konstaterar att SKB inte redovisar några insatser i det internationella arbetet för att ta fram krav på kärnämneskontroll efter förslutning av ett slutförvar, vilket myndigheten ansåg behövas i granskningen av Fud 2013. SSM anser att SKB mer aktivt ska verka för att sådana krav utvecklas.
SSM instämmer i SKB:s bedömning att forskning och utveckling inom området kärnämneskontroll fortsatt bör ske i dialog med SSM och de internationella kontroll- organen. Arbetet bör inbegripa anläggningsbeskrivningar, BTC, för inkapsling och slutförvar samt transportbehållaren utan att för den skull förlora helheten.
SSM noterar SKB:s redovisning i avsnitt 3.4.3 om åtgärder för att öka lagringskapaciteten i Clab genom att segmentera och kompaktera styrstavar från BWR-reaktorer som för närvarande lagras i anläggningens förvaringsbassänger. SKB anger som en möjlighet att föra ut styrstavarna från lagringsdelen för segmentering och tätpackning och därefter antingen föras tillbaka till förvaringsdelen eller transporteras till ett mellanlager på annan plats. SSM bedömer att frågan om att föra ut material från förvaringsutrymmet och eventuellt vidare ut från anläggningen är frågor som behöver tas upp i dialog med de internationella kontrollorganen. Eftersom det kompakterade materialet planeras att slutförvaras i SFL, kan även utvecklingsarbetet för den anläggningen påverkas av dessa beslut.
SKB noterar också SKB:s beskrivning om att ett projekt startats upp med målsättningen att ta hand om allt skadat kärnbränsle vid anläggningarna. Hanteringen innebär att bränslestavarna kapas, torkas och kapslas in i speciella hylsor i en hotcell, vilket även är planerat att ske på Clab. SSM konstaterar att ett sådant förfarande kan innebära att utrustning för att hantera enskilda stavar installeras på Clab. SSM vill framföra att även detta kan förändra förutsättningarna för systemet för kärnämneskontrollen vid Clab. SSM vill med anledning Swedacs remissynpunkt förtydliga att SSM av regeringen har i uppdrag att utöva tillsyn av kärntekniska verksamheter, inklusive tillsyn inom
kärnämneskontroll. Kärnämneskontrollen syftar till att Sverige uppfyller internationella överenskommelser i syfte att förhindra spridning av kärnvapen. Att Sverige - och svenska anläggningar - efterlever dessa överenskommelser (Icke-spridningsfördraget och
Euratomfördraget) övervakas av de internationella kontrollorganen IAEA och Euratom. Denna kontroll kan inte delegeras till en nationell organisation.