Greger Andersson avled den 28 december 2012. Han var född den 6 augusti 1952 i Stehag i Skåne och växte upp i Kristanstad, där garnisonsstadens militärmusik inspire- rade honom att själv börja musicera. Hans första instrument i ungdomsorkestrarna blev trombonen. Studierna i Lund och senare Uppsala fullbordades med doktorsexamen 1982. Greger återvände till Lunds universitet i slutet av 1980-talet och utnämndes där till professor i musikvetenskap år 1996. Det var i och med återkomsten till Lund, närheten till sina första forskningsmiljöer och kontakterna med Danmark och Tyskland som Gregers
egen forskning började blomstra. 1997 blev han ledamot av Kungl. Musikaliska Akademien, och då han 2003 tog plats i Kungl. Vitterhetsakademien hade hans introduktionsföreläsning rubriken ”Kammarmusiken – död eller levande?” Han invaldes 1991 som ledamot av Vetenskapssocieteten i Lund och var åren 2001 till 2004 dess præses.
Greger forskade på flera fält. Avhandlingen ägnas åt en tidigare försummad del av svensk och nordisk musikhistoria, de civila svenska blåsmusikkårerna under andra hälften av 1800-talet. Musicerandet var utbrett, det tjänade till både bildning och nöje, som Greger markerar med två ord i bokens titel.1 Studien lyfter fram intressanta samband mellan 1800-talets urbaniseringsprocess och förändringar i kultur- och musiklivet. Greger förblev som forskartyp empiriker, även om han ingalunda stod främmande för eller var obekant med kulturteo- rier, mentalitetsforskning och liknande perspektiv. Som arkivforskare var han utrustad med en gynnsam blandning av nyfikenhet och sund kritik, inlevelse
och distans, uthållighet och vilja att slutföra det han påbörjat. Hans framställ- ning är tydlig, klar och systematisk, med stadigt grepp om den socialhistoriska kontexten och de stora linjerna i utvecklingen inom musiklivet.
Avhandlingens forskningsfält utvidgades till studier av stads- och häradsmu- sikanterna i Skåne, mässingsmusiken vid järnbruk i Värmland och musikmil- jöerna vid de skånska godsen i äldre tid. Efterhand insåg Greger hur beroende dessa miljöer och repertoarer varit av kontakterna med Danmark, Nordtyskland och Polen, och att hela Östersjöområdet därför borde studeras som ett vitalt musikaliskt landskap. Han utvecklade ett mycket gott och fruktbart interna- tionellt samarbete, särskilt med nordtyska forskarkolleger. Ett direkt resultat av dessa kontakter var tanken att producera en nordisk musikhistoria. Idén kom ursprungligen från professor Heinrich Schwab i Kiel och var ett uttryck för en i Tyskland vanlig uppfattning att Nordens musikliv kunde betraktas som en enhetlig region med många inbördes likheter. Antologin blev verklighet i Musi- kaliska Akademiens regi med Greger som huvudredaktör i en sällsynt harmonisk arbetsprocess. I det samnordiska redaktionsrådet överbryggade han och tonade skickligt ned alla tendenser till nationella särintressen. Musik i Norden utgavs både i Akademiens skriftserie och som Föreningen Nordens årsbok 1998 och översattes 2001 till tyska som Musikgeschichte Nordeuropas.2
Gregers uthålliga engagemang för europeiska samarbetsprojekt kom senare till uttryck bland annat i det av European Science Foundation stödda ”Musical Life in Europe 1600–1900”, där Greger bidrog med ”Music from Abroad in Eighteen-Century Sweden”.3
Greger var en solid akademiker som genomförde det han åtog sig, och han gjorde det väl. Det var naturligt att Greger anlitades som redaktör för en rad böcker inom musikvetenskapen, däribland Spelglädje i Lundagård till Akade- miska kapellets i Lund 250-årsjubileum4 och Musiken i Sverige, del 1: Från
forntid till stormaktstidens slut. Dessutom skrev han i dessa volymer betydande
egna texter.5 Greger trivdes i samarbetena. Här kom hans säkra vetenskapliga omdöme, hans ledaregenskaper, humor och goda humör till sin fulla rätt. Hur seriös musikforskning kan förenas med underfundig humor visar han till exempel i sitt bidrag ”Musik och järnväg” i festskriften till företrädaren Folke Bohlins 80-årsdag 2011. Här spåras lokal musikhistoria, växlandet sker mellan dåtid och nutid, och den tekniska utvecklingen illustreras av ett urval manskör- sånger som hyllar fartens tjusning. I Otto Lindblads ”Snapphanens sång vid Jernbanan” från 1860-talet anas också en viss skepsis inför den nya tekniken: ”en urspårning kunde i värsta fall förlänga resan ända till himlen”, skriver Gre- ger.6 Med sin spirituella, glada och genuint vänliga framtoning kunde Greger
lätt uppmuntra och stödja nya idéer och infallsvinklar, men han hade samtidigt inga svårigheter att med pondus dra gränser och sätta stopp för långrandiga utvikningar och partsinlagor. Han var aktiv i planering och genomförandet av historieprojektet ”Människor – makt – modernitet. Skånska godsmiljöer från högmedeltid till nutid” där han medverkade med flera delstudier om musiklivet på gods som Vittskövle och Krapperup.7 Ett av de sista större forskningsprojekt i vilka Greger deltog var det Lundabaserade ”Fruktan, fascination och frändskap” som undersökte det svenska kulturlivets och vetenskapssamhällets relation till nazism och fascism 1930–50. Han bidrog där med flera uppsatser, däribland ”Myt och propaganda. Musiken i nazismens tjänst i Sverige och Tyskland”8, en sammanfattning för Forum för levande historia av resultaten på musikområdet. Utifrån erfarenheterna från detta framgångsrika projekt hade Greger vid sin bortgång långt utarbetade planer på en fortsättning med fokus på det svenska musiklivets relationer till DDR fram till ”die Wende”.
Gregers kapacitet och kreativitet resulterade i ett par viktiga vetenskapliga och institutionella innovationer. Som ämnesföreträdare initierade han fram- synt en utvidgning av den traditionella musikvetenskapen i form av det tvär- vetenskapliga ljudmiljöcentret ”Lyssnande Lund”, etablerat 2005 och unikt i universitetsvärlden. Trots sin betydelse för varje individ har ljudmiljön inte alls tillmätts samma vikt som andra miljöfrågor. Greger insåg dock att den utgjorde ett idealiskt studiefält. Det är en banbrytande ansats på ett kraftigt underbeforskat område som växer i betydelse både i vetenskapliga och vardagliga sammanhang. Greger blev centrets förste ordförande. Musikforskningen är också en central del i det Körcentrum Syd som bildades tillsammans med Musikhögskolan i Malmö. Även i detta fall var Greger starkt pådrivande, och initiativet fick stöd av universitets- och fakultetsledningarna.
Uppdraget som dekanus för historisk-filosofiska sektionen åren 2003 till 2008 var omfattande och svårt. Det samtidiga ordförandeskapet i lärarförslagsnämn- den innebar ansvar för åtskilliga befordringar och tillsättningar. Greger och hans dekankolleger drog ett tungt lass under den bevärliga tid i början av 2000-talet då humanistiska och teologiska fakulteterna i Lund drabbades av minskande studentantal och nedskärningar i ekonomin. Ett stopp för antagningen av nya doktorander infördes som i vissa fall varade i fyra år. Att finanserna gick på kraftigt minus var dock en sak; värre var den närmast existentiella ångest som drabbade institutioner och professorer. Samtidigt som sparsamhet påbjöds var det nödvändigt att blicka framåt. De religionsvetenskapliga och teologiska ämnena hade samlats i Centrum för teologi och religionsvetenskap (CTR). Språk och litteraturcentrum (SOL) stod klart och erbjöd en sammanhållen fysisk miljö
för tidigare utspridda ämnen. Önskan var att också samla flertalet historisk- filosofiska institutioner, inledningsvis i kvarteret Hyphoff, senare längre norrut i zoologiska institutionens tegelborg. Efter en namntävling beslöts att det nya komplexet skulle heta LUX. Denna verbala pendang till SOL resulterade nog i ett och annat befriande leende, men mest i förhoppningar om en ljusare framtid för lundahumanisterna.
I kölvattnet av dessa fysiska omgestaltningar blev det nödvändigt att också genomföra förändringar i fakultetsorganisationen och förenkla beslutsgångarna. Resultatet blev en gemensam fakultetsdekan och tre prodekaner med ansvar för olika verksamheter. Numera verkar det råda enighet om att resultaten av dessa omstruktureringar är goda. Greger satte sin prägel på förändringarna. Prefekt- luncher hade funnits tidigare men i och med samlokaliseringen av institutioner kunde de samtal som fördes få nya dimensioner. Dessa sammankomster och träffarna med prefekterna inom de historiska-filosofiska institutionerna prägla- des under Gregers ledning av öppenhet, ömsesidigt respekt och tillit. Bland de anställda på fakultetskansliet var han både en välkommen glädjespridare och en respekterad dekan som man gärna och förtroendefullt samarbetade med. Som præses för Vetenskapssocieteten framträdde hans förmåga att finna praktiska lösningar, oräddhet för förändringar och förmåga att anpassa traditioner till nutidens villkor. Han var en viktig länk mellan de lärda sällskapen i Lund och humanistiska fakulteten.
Gregers inbjudande sinnelag innebar att han inte behövde söka uppgifter. Uppgifterna sökte sig till honom. Samtidigt som han ägnade allt mer av sin forskning åt konstmusiken och dess relationer till omgivningen bevarade och utvecklade han kontakterna med amatör- och underhållningsmusiken. Under sin tid i Uppsala hade han bildat Salongsorkestern på Norrlands nation, den enda nationsorkester på orten med både symfonisk musik och wienervalser på repertoaren. Lundensiska Röda kapellet fick i honom en lika tålmodig som entusiasmerande dirigent. Kammarmusiken låg honom varmt om hjärtat, och från 1999 var han en mycket uppskattad styrelseledamot av Lunds Kam- marmusiksällskap. Greger intresserade sig särskilt för de unga kompositörerna, och han sörjde för att deras verk kunde framföras i de sammanhang som han hade inflytande över. Han ansåg kammarmusiken vara en av de konstnärligt förnämsta musikgenrerna, men ofta bräcklig och utsatt. I samband med hans sista årshögtid som præses för Vetenskapssocieteten uppvaktades han under middagen med ett musikaliskt divertissemang med endast unga bleckblåsare. Greger blev synbart rörd och höll ett spontant tacktal där det klart framgick hur han identifierade sig med de unga musikerna och mindes sin väg in i musi-
ken och musikvetenskapen. För honom var det musikaliska utövandet och den akademiska analysen starkt sammankopplade.
Gregers sista år präglades naturligt nog av sjukdomen och insikten om livets bräcklighet. Tankarna vandrar nu därför till andra och gynnsammare tider. Det var en glädje att uppleva Greger i sin fulla kraft, särskilt i det charmiga hemmet i Åkarp. Privat behövdes inte mycket inspiration för att trombonen eller dragspelet skulle plockas fram, åtminstone inte så länge humöret och hälsan stod honom bi. Hans imitationer av och parodier på musiker och deras agerande på scenen var storartade och träffsäkra. Greger var reslig och man lade märke till honom. Men Greger märkte också andra och hade alltid ett gott ord att säga, såväl till tröst som till uppmuntran. Greger var en generös människa.
Noter
1 Bildning och nöje. Bidrag till studiet av de civila blåsmusikkårerna under 1800-talets senare
hälft. Studia musicologica Upsaliensia 1982.
2 Musik i Norden (huvudred. Greger Andersson). Kungl. Musikaliska Akademiens skriftserie nr 85, Föreningen Nordens årsbok 1998. Trelleborg 1997. Musikgeschichte Nordeuropas (Dänemark-Finnland-Island-Norwegen-Schweden). Verlag J. B. Metzler, Stuttgart & Weimar 2001.
3 The Circulation of Music in Europe 1600-1900. A Collection of Essays and Case Studies (red. Rudolf Rasch). Berliner Wissenschafts-Verlag, Berlin. 2008 (s. 159–172).
4 Spelglädje i Lundagård: 250 år med Akademiska kapellet. Lund University Press 1996. 5 Musiken i Sverige, del I (Fischer & Co., Värnamo 1994): ”Allmän översikt” och ”Stad
och landsbygd”, s. 189–98 resp. 359–96.
6 ”Musik och järnväg: 1800-talets teknikutveckling återspeglad i text och ton.” Melos och
logos. Festskrift till Folke Bohlin (red. M. Lundberg & S.-Å. Selander). Artos & Norma
bokförlag, Skellefteå 2011 (s. 9–19).
7 Resultaten redovisas bland annat i ”Musicerandet”, i Slotten och landskapet (Prisma 2002). Se även ”Elit och allmoge sida vid sida. Musicerandet på de skånska godsen ca 1700–1900”, i Gods och bönder från högmedeltid till nutid. Kontinuitet genom omvandling på Vittskövle
och andra skånska gods. (Nordic Academic Press 2006).