Korets valvhjässa återger änglar med Kristi pinoredskap.15 I norra valvkappan ser vi fyra parvis ordnade gestalter: evangelisten Johannes tillsammans med kyr- kofadern Gregorius, och evangelisten Markus med kyrkofadern Hieronymus. Under dessa, i västra valvsvickeln, möter vi en manlig figur med språkband i vänster hand. Bandet återger texten Macrobius philosophus.16 Till höger, i den östra valvsvickeln, återfinns en liknande bröstbild med språkbandet Juvenalis
poeta i höger hand. Figurerna är vända mot varandra. Deras lediga händer är
formade till talgester (fig. 3 och 4).
Strax nedanför, längst upp på norra korväggen återfinns en scen med enhör- ningsjakten: ängeln Gabriel med hundarna Spes, Fides och Caritas jagar en
enhörning som flyr till jungfru Maria. Längre ner på väggen finns följande motiv: den heliga släkten, Joakim vägras offra i templet, aposteln Jakob. Under dessa återfinns S. Dorotea, aposteln Bartolomeus, änglar med monstrans och Marie födelse.
I den södra valvkappans östligaste del möter vi evangelisten Lukas tillsammans med kyrkofadern Augustinus. Till höger, i den västra delen av valvkappan, står en manlig figur mellan en ängel och en säckpipeblåsare.17 Scenen inkluderar ett språkband med utplånad text. I valvsvicklarna nedanför möter vi återigen bröstbilder. Figuren i den östra svickeln håller i sin vänstra hand ett språkband med texten Lucanus poeta. Den andra bröstbilden som befinner sig i den västra svickeln håller i höger hand ett språkband vars text har utplånats helt.18 Såsom på nordväggen, är även författarna på sydväggen vända mot varandra medan deras händer är formade till talgester (fig. 5 och 6). Nedanför, högst uppe på sydväggen, ser vi Johannes Döparen i sällskap med djur och fåglar.19 Längre ner följer S. Katarina av Alexandria, aposteln Andreas och en helig biskop.
Målningarna på korets östvägg visar följande motiv: ärkebiskop Jakob Ulfssons
vapen hållet av en ängel; ärkestiftets vapen, likaså hållet av en ängel; bebådelsen för Joakim; bebådelsen för Anna; Marie bebådelse; Marias och Elisabeths möte; S. Olof och S. Erik.
Ikonografiskt sett domineras målningarna i kyrkans kor av huvudsakligen mariologiska motiv: motivvalet fokuserar på Marie roll i inkarnationen. Inkarna- tionen är också det överordnade huvudtemat för korets program.20 Förekomsten av antika icke-kristna författare i detta sammanhang är oväntad. Kilström och Odenius förbigår bröstbilderna helt, trots en grundlig genomgång av motiven i koret.21 Cornell och Wallin kallar de fyra bilderna för ”profetbröstbilder”.22 En sådan felaktig identifiering är inte helt oförklarlig. Vanligtvis fylls valvsvicklarna just av profetbilder. Så är även fallet i de resterande valven i Tolfta. Det finns dock ett väsentligt drag som utmärker korets författarbilder: dessa är avsevärt mindre än profetbilderna i mellanvalvet och västvalvet.
En adekvatare beskrivning ges av Anna Nilsén som identifierar figurerna som de antika författarna Macrobius, Juvenalis samt Lucanus, och behandlar dem relativt utförligt i ett kapitel ägnat åt litterära och lärda motiv.23 I hennes klas- sifikation hamnar gestalterna under kategorin andliga och profana skribenter.
Medan författarna i Tolfta kan betecknas som profana författare, har Nilsén fun- nit ett parallellmotiv i Vallby kyrka där korets valvsvicklar befolkas av andliga
skribenter: Prudentius, Isidorus av Sevilla och Rufinus. Då de sistnämnda var
kristna författare är förekomsten av framställningarna i kyrkovalven inte lika förvånande. Till skillnad från figurerna i Tolfta är författarna här utrustade med språkband med citat ur sina verk.24
Nilsén ställer frågan om ett eventuellt samband mellan målningarna i Tolfta och Vallby och konstaterar att ett sådant är mycket svårt att påvisa. Målningarna i Vallby klassificeras som tillhörande renässanstyp och dateras till 1520-talet. Den gemensamma nämnaren för båda kyrkorna är att bildprogrammens upphovsmän antagligen varit någon lärd andlig, präst eller munk som ”betraktat bildpro- grammet som en lärd predikan, där det gällt att visa bredden av sin bildning”. Likaså vänder sig bilderna till en lärd publik: placerad i koret, prästerskapets utrymme, kan denna lärda predikan inte ha varit adresserad till menigheten.25
Som förslag på möjlig inspirationskälla bakom programmens uppkomst nämner Anna Nilsén ärkebiskopen Jakob Ulfsson, rektor för det nygrundade universitetet i Uppsala. Den sena dateringen av målningarna i Vallby skulle
dock utesluta denna möjlighet.26 I Tolftas fall skulle ett sådant antagande vara kronologiskt möjligt, även om det är högst osäkert huruvida ärkebiskopen intresserade sig för lantkyrkornas bildprogram.
Prästlängderna för Tolfta kyrka lämnar oss i osäkerhet. Församlingen utgjor- de länge ett annex till Västland. Från 1490 och framåt var församlingens kyrkoherde en man vid namn Laurentius.27 Något närmare vet vi inte om honom förutom att samme man även var präst i grannförsamlingen Tierp runt 1504. Det är inte orimligt att leta efter programgivare bland prästerna i Tierp. Förutom den av Cornell och Wallin föreslagna Ericus Olai (d. 1486) har församlingen haft flera höglärda präster: Matthias Olavi från Trögd (d. 1495) och Martinus Praal (d. 1494).28 Årtalen för dessa prästers verksamhet överensstämmer inte med den sena dateringen till tiden kring 1510. Vid denna
tid går inte någon av historikerna identifierad lärd präst eller kyrkoherde att finna i Tolfta eller Tierp.