Enligt högskolelagen (SFS 1992:1434) ska mål för högskoleutbildning på grundnivå ge studenter förmåga att utveckla självständighet, kritiskt granska, urskilja, formulera och lösa problem, samt att söka och värdera kunskap på vetenskaplig nivå och följa kunskapsutvecklingen.
Vetenskapligt förhållningssätt under verksamhetsförlagda studier innebär att studenten uppmuntras att (Mogensen et al, 2006):
- vara aktiv och skaffa sig kunskap, vilket betyder att ställa frågor till handledare samt knyta an till vetenskaplig kunskap, såsom böcker, artiklar och rapporter
- genom handledning få möjligheter till personlighetsutveckling och ges tillfällen till bearbetning och kritisk analys av de erfarenheter som erhålls under studietiden, vilket kan ske genom att tränas i att reflektera över och analysera olika omvårdnadssituationer
- visa motivation i sina studier och utveckla självständighet och ansvarskänsla
Nedan beskrivs tre grundläggande moment i yrkeshandledning med inspiration av Mogensen et al (2006), vilka kan vara vägledande för att skapa kontinuitet såväl för studenten som för handledare. Efter det presenteras en översikt till hur den patientfokuserade handledningsmodellen kan användas i verksamheten som process och mål för att nå högskolemässighet och vetenskapligt förhållningssätt i lärandet. Emellertid förutsätter den patientfokuserade handledningsmodellen framför allt att handledningen tar sin utgångspunkt i studentens livsvärld, därför är det väsentligt att själva metoden inte blir för styrande (Ekebergh, 2009). Handledarens roll är att vara öppen och följsam i handledningen och att sätta sig in i var studenten befinner sig i sin lärutveckling och börja handleda därifrån (Lauvås & Handal, 2001; Ekebergh, a.a).
Förberedelse
- avdelningen vet att det kommer studenter
- välkomstbrev, mottagandet, genomgång av schema etc.
- förhandledning – studentens tidigare erfarenheter och lärandemål Genomförande
- omfattar själva handlingen/aktiviteten, teoretiska kunskaper, egna och andras erfarenheter, reflektioner om varför och skäl till prioriteringar och liknande etiska ställningstaganden - handledarens roll är att se vem studenten är och var studenten befinner sig för att stödja och
vägleda studenten framåt Uppföljning
- efterhandledning – uppföljning av en enskild situation, kan ske i form av återkoppling eller reflekterande samtal
- planerade reflektionstillfällen
- uppföljning av halv- och heltid – bedömningssamtal
P
ATIENTFOKUSERAD HANDLEDNINGSMODELL-
GENOMFÖRANDEStudieveckorna börjar med en introduktionsvecka för att lära känna och förstå det vårdkontext man befinner sig i, under denna vecka handleds studenten enligt traditionell metod genom att följa en handledare.
Studenten gör en skriftlig formulering av sina personliga mål med utgångspunkt i de lärandemål som finns i kursplan och studiehandledning. Genomgång och samtal om studentens tidigare erfarenheter och de lärandemål som är aktuella för studieveckorna sker tillsammans med huvudhandledare och klinisk adjunkt (Ekebergh, 2009).
Huvudhandledaren har avsatt tid för uppdraget och har ett övergripande ansvar för kontinuiteten i handledningen av studenterna på avdelningen. Hon introducerar studenterna på avdelningen samt planerar schema och arbetspasshandledare i samråd med studenterna på avdelningen (SFS 1992:1434; Ekebergh, 2009). Planering för när halvtids- och heltidsbedömning ska genomföras sker under första veckan.
Från andra studieveckan börjar studenten/studentparet vårda ett mindre antal patienter.
Utifrån förmåga och nivå i utbildningen tar studenten egna initiativ och utför vårdande och vårdarbete så självständigt som möjligt. Syftet är att lära utifrån ett helhetsperspektiv och att förstå mening och sammanhang i vårdandet av patienten (Matilainen, 2004).
Genom att studenterna går i par på studieplatsen kan de stödja varandra i vårdandet och vara varandras kritiska vänner (critical friends), vilket går ut på att i reflektioner över de gemensamma aktiviteterna kritisk granska och sätta perspektiv på vård och vårdande som stöd i utvecklingen (Mogensen et al, 2006).
Handledningen pendlar mellan aktiv närvaro i konkreta handledningssituationer och reflekterande samtal.
Kärnan i handledningen är vägledande samtal och reflektion om vårdandet och vårdarbetet som sker under dagen samt av uppföljande återkoppling och reflektion av enskilda vårdsituationer (Lauvås & Handal, 2001; Ekebergh, 2009). De vägledande samtalen syftar till att hjälpa studenter att hantera olika situationer, vilket såväl innebär att stödja studenter i att finna möjligheter som att bearbeta svårigheter (Hägg & Kuoppa, 2007).
Handledningen genomförs av flera olika arbetspasshandledare under studieveckorna.
Handledande sjuksköterska är den person som är omvårdnadsansvarig för de patienter som studenten är knuten till.
Planerade reflektionssamtal i grupp med verksamhetens studenter sker tillsammans med huvudhandledare en gång i veckan, klinisk adjunkt deltar vid två tillfällen under en fem veckors period.
Huvudhandledaren genomför bedömningssamtal vid halv- och heltid med samtliga studenter i den egna verksamheten.
Bedömningssamtalen planeras under första introduktionsveckan så alla hinner förbereda sig. Studenten använder bedömningsformulär som underlag och gör en självbedömning av sin utveckling inför bedömningssamtalet. Syftet är att tydliggöra studentens eget ansvar och att få träna i att kunna argumentera för sina ställningstaganden. Vidare får studenten träna på att leda och hålla samman en diskussion samt att huvudhandledaren får en tydligare bild av studentens förmågor. Huvudhandledaren som samlat in underlag för bedömning från arbetspasshandledare, bedömer den utveckling som skett under studieveckorna (Mogensen et al, 2006).
A
NSVARSFÖRDELNINGS
TUDENTEN- ska sträva efter att vara aktiv, kunskapssökande och ansvarstagande - gör en skriftlig formulering av sina mål med varje studieperiod - gör en självskattning inför och deltar aktivt i bedömningssamtalet
- deltar i reflektionsträffar tillsammans med arbetspasshandledare, huvudhandledare, medstudent och klinisk adjunkt
- skriver med fördel reflektionsdagbok för att ha som underlag vid reflektionsträffar
H
UVUDHANDLEDAREN- har ett övergripande ansvar för studenterna, har avsatt tid för uppdraget - planerar för och introducerar studenterna på avdelningen
- stöd för studenter och arbetspasshandledare
- tar del av och följer upp studentens erfarenheter och mål
- genomför reflektionsträffar i grupp med studenterna på avdelningen 1g/v - samordnar bedömningsunderlag och genomför bedömningssamtal - sammanställer studenters utvärderingar av studieplatsen
- är arbetspasshandledare
- ingår i nätverk med andra huvudhandledare och klinisk adjunkt
- informerar kollegor om sjuksköterskeprogrammet och övrig information från HVV
A
RBETSPASSHANDLEDAREN- handleder studenten under arbetspasset
- stödjer, instruerar och vägleder utifrån studentens behov och mål - ger utrymme för reflektion och återkoppling till studenten
- delger huvudhandledaren bedömningsunderlag inför halv- och heltidsbedömning
K
LINISK ADJUNKT- stödjer studenter och huvudhandledare - tar del av studentens erfarenheter och mål - vid behov stöd/diskussionspart vid bedömning - reflektionsträffar med studenter i verksamheten - ansvarar för nätverksträffar med huvudhandledare - informationsansvarig
REFERENSER
Beck, C.T. (1993). Caring Relationships Between Nursing Students and Their Patients. Nurse Educator, 18, (5), 28-32.
Bengtsson, J. (1993). Theory and practice: Two fundamental categories in the philosophy of teacher education. Educational Review, 45 (3), 205-211.
Bengtsson, J. (1998). Fenomenologiska utflykter. Människa och vetenskap ur ett livsvärldsperspektiv. Göteborg: Daidalos.
Bengtsson, J. (2005). En livsvärldsansats för pedagogisk forskning. I: J. Bengtsson (red): Med livsvärlden som grund. 2 utg. Lund: Studentlitteratur.
Carmnes (2000:1 AR) Klinisk/tillämpad utbildning ur studenters och handledares perspektiv: om mästergesällärande och högskolemässighet i vård- och sociala omsorgsutbildningar. Stockholm : Högskoleverket.
Crafoord, C. (2005). Människan är en berättelse: tankar om samtalskonst. Andra utg. Stockholm: Natur och Kultur.
Dahlberg, K. (1998). Ett handledande, vårdande och forskande livsvärldsperspektiv. I: K. Dahlberg (red.): HYV- Handledning i yrkesmässig växt inom vården. (s.13-18). Lund: Studentlitteratur. Dahlberg, K., Segesten, K., Nyström, M., Suserud, B-O. & Fagerberg, I. (2003). Att förstå
vårdvetenskap. Lund: Studentlitteratur.
Ekebergh, M. (2001). Tillägnandet av vårdvetenskaplig kunskap. Reflexionens betydelse för lärandet. Akademisk avhandling. Åbo Akademi. Åbo: Åbo Akademis förlag.
Ekebergh, M. (2009). Att lära sig vårda - med stöd av handledning. Lund: Studentlitteratur. Gustavsson, B. (2002). Vad är kunskap? En diskussion om praktisk och teoretisk kunskap. Kalmar:
Lenanders grafiska AB. http://pedagogik.cfl.se//pdf/vad-arkunskap. pdf Hämtad 2008-07-08 Hägg, K. & Kuoppa, S. M. (2007). Professionell vägledning - med samtal som redskap. Andra utg.
Lund: Studentlitteratur.
Högström, M-B. & Tolonen, L. (2004). Att tänka, känna och handla vård – att gestalta vårdandet utgående från ett vårdvetenskapligt bildningsideal. I: D. Matilainen & K. Eriksson (red.): Vårdvetenskapens didaktik. Caritativ didaktik i vårdandets tjänst. (s. 65-84). Vasa: Åbo Akademi.
Intentionsdokument (2004). HÖGSKOLEMÄSSIG KLINISK VÅRDUTBILDNING I LANDSTINGET SÖRMLAND. Hämtad 2009-10-18
http://www.mdh.se/polopoly_fs/1.13683!intentionsormland.pdf
Lauvås, P. & Handal, G. (2001). Handledning och praktisk yrkesteori. Lund: Studentlitteratur.
Matilainen, D. (2004). Caritativ didaktik - en bildning i vårdandets tjänst. I: D. Matilainen & K. Eriksson (red.): Vårdvetenskapens didaktik. Caritativ didaktik i vårdandets tjänst. (s. 21-37). Vasa: Åbo Akademi.
Merleau-Ponty, M. (1999). Kroppens fenomenologi. (Första delen) (W. Fovet, övers.). Göteborg: Daidalos. (Orig. Phénoménologie de la perception. Paris: Gallimard, 1945).
Mogensen, E., Thorell Ekstrand, I. & Löfmark, A. (2006). Klinisk utbildning i högskolan – perspektiv och utveckling. Lund: Studentlitteratur.
Peyrovi, H., Yadavar-Nikravesh, M.,Oskouie, S.F. & Berterö, C. (2005). Iranian student nurses´ experiences of clinical placement. International Nursing Review, 52, 134-141.
Sigrell, H. (2006). På väg mot yrkeskompetens. Akademisk avhandling. HLS-förlag. SFS 1992:1434. Högskolelagen. Stockholm: Universitet och Högskolor.
SFS 1993:100 (ändr. 2006:1053). Högskoleförordningen. Stockholm: Universitet och Högskolor.
Suikkala, A. & Leino-Kilpi, H. (2005). Nursing student-patient relationship: Experiences of students and patients. Nurse Education Today, 25, 344-354.
Suikkala, A., Leino-Kilpi, H. & Katajisto, J. (2008). Factors related to the nursing student-patient relationship: The students´ perspective. Nurse Education Today, 28, 539-549.
1
1