Studenterna ser en stor fördel med att de kliniska erfarenheterna ger verkliga ex-empel att reflektera över och diskutera när de åter möter medstudenterna och rarna på högskolan – bemötande lär jag mest när jag reflekterar över det jag lä-ser och så i diskussioner efter praktikperioder också. Praktiken är viktig att lyfta exempel ur. Men det förekommer naturligtvis också lärande direkt i vårdprakti-ken. Studenterna är mycket uppmärksamma på och kritiska iakttagare av vad som händer och kanske främst vad de egna handledarna gör och inte gör. Att lära genom att uppleva hur andra gör är inte alltid en medveten process och därmed inte heller lätt att uttala sig om. En student uttrycker dock – när det är positivt så tänker man inte så mycket … men man hoppas ju att man anammar det … ja det gör jag. Andra försöker mer medvetet att tillägna sig det de ser och hör – om jag ser något som jag tycker är bra så tänker jag mycket på det. Då försöker jag tänka att så där skulle jag också vilja göra … hur de är som personer, vad de gör som är särskilt och så där. Detta visar att andras och särskilt de egna hand-ledarnas handlingar är väsentliga för studenternas lärande.
Att som handledare utföra bemötandets praktiska dimensioner genom att visa dem i handling är en enkel pedagogisk strategi och syftet är då att studenterna ska observera och ta efter. I de fall då denna handledningsform förespråkas gör sjuksköterskorna / handledarna inte mycket mer än arbetar som vanligt och har studenterna som åskådare. Handledningen handlar då om en förhoppning om att studenterna ska lära något om bemötandeetik.
– H: Handledningen är en naturlig del tycker jag, dom följer ju med och det är ju enda sättet dom har att lära sig på, det är att se hur andra gör. Det går ju aldrig att läsa sig till, tror inte jag, i viss mån kanske … men man måste nog ändå vara med som elev i praktiken för att veta hur man ska göra. Det måste man ju träna själv också naturligtvis men … allra först måste man nog vara med någon mer erfaren … även om studenter tycker att det är mer eller
mindre bra vissa saker så lär dom sig i alla fall … dom lär sig även om det är dåligt … så ska man inte göra.
– Men i din roll som handledare så har du någon slags tanke … ?
– Ja, då går jag in för att lära dom på ett bra sätt, så klart … Men jag tänker nog inte så mycket … jag står ju inte och pratar om för eleven utanför dör-ren – nu ska jag gå in och nu säger jag si och så och nu ska vi tänka på detta och detta … utan det faller sig när man går in, jag tycker nog det. I så fall är det nog bättre att ta upp saker efteråt – varför sa du så eller något sånt …
– Händer det ?
– Jag har aldrig varit med om det men det är mycket möjligt att det händer … vad det gäller själva bemötandet har inte någon ifrågasatt … när det gäller själva bemötandet så tror jag nog inte att man tänker på det … utan det är det praktiska som ska göras … dom tänker inte på det. Det är ju som en hel-het alltihopa och det är ju inte någon som vill gå in och göra något allra första gången utan att ha sett det … det måste vara så det går till.
– Tänker du något extra på bemötandet av patienter när du har studenter med ?
– Nej, det tror jag inte. Det tror jag inte att man gör, jag menar jag måste ju behandla alla patienter lika och kan inte behandla en patient annorlunda bara för att jag har en student med mig … det tror jag inte att jag gör, inte medvetet i alla fall …
Inom denna form av handledning deltar studenterna i det som händer – oavsett vad som händer – med risken att det ibland uppstår svåra situationer.
– H: Det som slår mig … det var ett bra tag sen och det var ju väldigt tragiskt
… och det kan ju bli fel då för alla inte har så mycket på fötterna när de kommer hit. Jag tänker på en trafikolycka och det var väldigt tragiskt för det var barn med och studenterna var flockade runt där och det var många som tog illa vid sig. Då tror jag att det är väldigt viktigt att prata om … både om dom ska vara med och sen efteråt … och i detta fallet så var det inte många som upplevt det som hände på samma sätt. Där måste man som handledare vara observant, plockar man in en student i en sån situation så får man ock-så vara beredd på att handleda efteråt … I detta fallet ock-så var det ock-så upp-stressat, det var en sån dag när det kom slag i slag i slag och det var inte någon som fick tid till att ha några samtal och jag vet att det pratades myck-et om dmyck-et länge efter … dmyck-et hade kanske kunnat bli bättre. För dom pratar ju mycket på sitt sätt … det var ett skräckexempel, det tror jag.
En mera medveten, men ändå passiv, handledningsform äger rum då handledare uppfattar sig själva som föredömen. Det egna bemötandet av vårdsökande ses som en förmedling av kunskap och värden – Jag ska ju vara ett föredöme helst, det är ju så det ska vara. Att medvetet agera förebild utan vidare kommunikation innebär att hysa förhoppningar om, och sätta sin tilltro till, att det egna handlan-det inverkar positivt för studenternas lärande.
– H: Liksom att … dom blir ju färgade av sin handledare …
– Blir dom det ?
– Ja, det blir dom ju. Under tiden dom går med mig så blir jag ju lite grann … dom hittar ju inte sin egen roll. Sen kommer dom till en annan avdelning och
då gör den sköterskan på ett annat sätt … så småningom kan jag ju hoppas på att dom har nånting med från mig …
– Det vill du ?
– Ja, jag tror att det är bra grejer … jag känner att det jag … det är inte skryt, men jag känner att jag har en väldigt bra relation till patienterna.
Att delta i situationer och på nära håll uppleva handledarnas handlingar gentemot vårdsökande har, enligt studenterna, gjort djupa intryck i både positiv och nega-tiv bemärkelse. När handledarna utför handlingar som studenterna upplever som goda bemötanden beskrivs det som en känsla av glädje och värme. Sådana hand-lingar vill de gärna efterlikna.
– S: Jag har tänkt många gånger, Gud så bra och så där … såna där smågre-jer som jag … wow … så himla bra. Det kan bara vara att man sätter sig ner en liten stund, eller att man frågar om nån är törstig eller så eller … ska jag fixa med kuddarna lite eller en liten kram, ja du vet … inte flänger på toalet-ten och så där … när jag ser sånt blir jag varm liksom, det känns så mysigt, det smittar av sig liksom … det hon gör sker naturligt, inte för att visa mig eller så. Jag lär mig av att vara med, så vill jag också vara.
I samma tonart som studenterna berättar om hur de vid sina första vårderfarenhe-ter upplever ett dåligt bemötande mot vårdsökande som något obehagligt, men lärande i sin motbild, så berättar de om liknande situationer som innefattar deras handledare. De situationer då handledarna uttrycker sig negativt och nedsättande om vårdsökande upplevs svåra av studenterna och de vågar inte ta upp och tala om hur de tänker och känner. Om möjligt upplevs dessa situationer ännu värre än när någon annan personal uppför sig illa. Detta p.g.a. att handledarna är de stu-denterna helst vill ha goda relationer med och kunna diskutera med.
– S: Jag vet ibland … det ligger i personalens attityder också när det kommer invandrare. Det är besvärligt med invandrare. Det var en tjej som kom in och hennes mamma och en annan granne var med och det kom fler efter, då gick snacket må du tro. Men när man står lite i bakgrunden så ser man sa-ker. Jag räknade, det var sex stycken där inne men snacket sa att ”det gick inte att komma in i rummet, det var minst femton- tjugo personer där”. Jag sa inget, jag vill inte göra för mycket när jag bara är en kort tid. Men det säger rätt så mycket, eller hur ?
– Pratade du med din handledare om det ?
– Nej, hon var den som sa det ! Som student får man nog akta sig lite. Om man säger för mycket saker som är annorlunda mot rutinerna så blir man också obekväm. Då slår det tillbaka. Jag har hört hur det kan slå tillbaka. Du ska inte komma här och tro … Som färdig sjuksköterska skulle jag ha sagt nåt.
Dom har ju andra vanor än vi, varför kan vi inte acceptera det, alla ska inte behöva vara lika.