Som en följd av att röster höjts och brister påtalats har svenska myndigheter rea-gerat och intresserat sig för bemötandet i vården. De flesta av alla de aspekter forskningsresultaten lyft fram som väsentliga för bemötandet i vården återfinns också i statliga utredningar i de lagar och förordningar som är ämnade att styra hälso- och sjukvården samt socialtjänsten i landet.
I den statliga utredningen ”Patienten har rätt”47 framkommer det att yngre och välutbildade vårdsökande är mer kritiska till bemötandet än vad äldre och lågut-bildade är. Yngre personer drar sig inte för att klaga och de med längre utbild-ning ställer högre krav. Flera undersökutbild-ningar har visat att dessa grupper inte har –––––––––
46 Jfr. Croona, 2000a
47 SOU 1997:154
samma respekt för auktoriteter och man ifrågasätter saker äldre uppfattar naturli-ga. Kritiken riktar sig främst emot bristen på information och förtroendefulla dia-loger. Enligt utredningen beror mycket av bemötandeproblematiken på kultur-krockar mellan den hierarkiska sjukvårdsvärlden och det mångkulturella och moderna informationssamhället. Samtidigt som sjukvården ställer krav på ökat egenansvar hos vårdsökande och närstående växer brukarnas krav på service.
Många onödiga konflikter skulle, enligt utredningen, kunna undvikas om man i ökad utsträckning värnat om att upprätta goda dialoger med relevant information.
Dessutom poängteras att resursbrist i form av minskat antal vårdpersonal och därmed minskad tid för var och en är ett gissel i dagens vård. Med högre effekti-vitetskrav blir det svårare att frigöra tid för information och samtal. Av dessa an-ledningar pläderas det för omprioriteringar då välinformerade vårdsökande som upplever sig ha kontroll över sin situation måste ses som en tillgång för hälso- och sjukvården. Dessutom framställs kraven på att svagare grupper ska ha sam-ma rätt till kunskap och delaktighet som andra, i synnerhet med tanke på att soci-al ohälsa och hälsorisker ofta är relaterade till socisoci-al grupptillhörighet.
En statlig utredning, vars resultat är relevant i sammanhanget, är ”Bemötande av kvinnor och män inom hälso- och sjukvården”48. I ett delbetänkande har det fram-kommit skillnader mellan hur kvinnor och män blir bemötta. Resultatet, som rör det professionella bemötandet, grundar sig i flera studier av relationen mellan läka-re och vårdsökande. Förutom att manliga och kvinnliga läkaläka-re skiljer sig markant när det gäller kommunikation och bemötande så visar utredningen att det före-kommer brister i jämställdheten i vården. Kvinnor och män uttrycker olika krav på bemötande som inte tillfredsställs på ett godtagbart sätt. Kvinnor ställer större krav på att bli bemötta ur ett helhetsperspektiv och uttrycker oftare att de blir missför-stådda och misstänkliggjorda i sina möten med professionella vårdare.
Den mest kritiserade vårdformen under senare år är sannolikt äldrevården. Detta har medfört att Socialdepartementet, efter beslut av regeringen 1995, utsåg en ut-redningsgrupp för att kartlägga och analysera frågan om bemötandet av äldre.
Utredningsarbetet grundar sig i ett omfattande material, alltifrån enskilda upple-velser uttryckta i brev till de samlade uppgifterna hos olika tillsynsmyndigheter.
Även information från enkäter och intervjuer utgjorde grund för det omfattande analysarbetet. Utredningsarbetet har resulterat i flera rapporter under arbetets gång och 1997 också i ett slutbetänkande – ”Bemötandet av äldre”49. I detta fast-slås att bemötandet av vårdsökande är betydelsefullt på olika sätt. Å ena sidan visar det sig att bemötandet har förvånansvärt stor betydelse när det gäller till-frisknande och andra positiva effekter av vård- och behandlingsinsatser. Å andra sidan visar utredningen att det finns brister i bemötandet, att de berör allt från nonchalans till våld och därmed ligger till grund för kränkningar och lidande. I en delrapport ”Invandrare i vård och omsorg – en fråga om bemötande av äld-re”50 kommer antagandet om att äldre invandrare upplever brister i bemötandet –––––––––
48 SOU 1996:134
49 SOU 1997:170
50 SOU 1997:76
lite på skam. Överlag var både vård och omsorg mycket uppskattade även om omsorgsinsatserna fick några mer kritiska röster än sjukvårdsinsatserna. Det som upplevdes problematiskt var, förutom språksvårigheter, kulturella trösklar i form av att som kvinna bli behandlad av män och vice versa. En annan aspekt var en kulturell skepsis mot den svenska vården och omsorgen, som inte stämde med de förväntningar man hade. Enligt utredningen går det inte att utesluta att svaren är präglade av både tacksamhet och respekt för auktoriteter. I slutrapportens sam-manställning visar det sig dock att det finns en betydande bemötandeproblematik inom både vård och omsorg och det läggs stor vikt vid utbildning och kunskaps-uppbyggnad. Dessa båda och fortlöpande förbindelser mellan verksamhet och forskning anses vara oerhört väsentligt för att möta dagens och framtidens krav.
En annan delrapport i bemötandeutredningen är Socialstyrelsens rapport ”Vär-digt bemötande – går det att lära ?”51 som visar svårigheter men också möjlighe-ter att lära gott bemötande. Rapporten omfattar både gymnasieskolans omsorgs-program och högskoleutbildning inom social omsorg och grundar sig på de stu-derandes upplevelser. Den visar också att bemötandeaspekter inte haft någon framträdande roll under utbildningarna. Detta var särskilt framträdande i de gymnasieutbildningar där medicinska kunskaper stått i fokus. De högskoleutbil-dade hade i någon större utsträckning uppfattningen att bemötande som tema haft en given plats i undervisningen, men mest ur ett arbetsledarperspektiv. Trots ett nedslående resultat avslutas rapporten med att visa på möjligheter till utveckling:
Värdigt bemötande går att lära. Men det förutsätter att de lärare och praktikhandledare som de studerande möter i sin utbildning är kompetenta och engagerade i bemötandefrågor och kan stimulera de studerande avseende den personliga utvecklingen. Vidare måste de mjuka frågorna om etik och moral få komma i förgrunden och ges högre status, såväl inom utbildningarna som i yrkeslivet. Slut-satsen av denna studie blir således att det krävs en översyn av både innehållet och formerna för undervisning och praktik för dem som utbildas för att arbeta inom äldreomsorgen.
I slutbetänkandet av ”Utredningen om bemötande av personer med funktions-hinder”52 betonas att bedömningar om bemötandekvaliteter alltid måste ha sin utgångspunkt i de sociala system som omger mötet. I sammanfattningen av den-na utredning sägs:
På ett tidigt stadium i utredningen stod det klart att bemötandet av enskilda människor i mycket hög grad präglas av förutsättningar som skapas av yttre faktorer. Enskildas värderingar liksom de för-väntningar man själv har om vad man har rätt till har naturligtvis betydelse. Men också arbetsförhållanden, otydliga och komplice-rade regelsystem som ofta ändras, brist på resurser och de värde-ringsförändringar som kommit i den ekonomiska krisens spår på-–––––––––
51 SoS-rapport 1997:17
52 SOU 1999:21
verkar bemötandet. På det sättet är bemötande en politisk fråga och ett uttryck för samhällets kollektiva bemötande.