Det lärande av bemötandeetik som studenterna beskriver förstås med hjälp av tolkningsperspektivet livsvärld och system som livsvärldens förståelseinriktade kommunikation. Enligt Habermas är det inom uppväxtens relationer som de grundläggande uppfattningarna och handlingsrationaliteterna bildas. I ljuset av livsvärldsperspektivet går det att förstå hur studenterna genom närheten till bety-delsefulla människor i sin omgivning har erfarit och förstått normer om vänlig-het, engagemang och omhändertagande såsom goda värden. Det går också att förstå hur de i de beskrivna relationerna erhållit bekräftelse, omsorg och respekt och med dessa lagt grunden till sin egen kompetens i samma riktning. Denna ti-–––––––––
223 Erfarenheter av att sjuksköterskestudenter lägger grunden till sin omsorgskompetens långt innan det aktuella utbildnings- och yrkesvalet har konstaterats i flera studier, bl.a. av Halvorsrud, 1996 och Rask Eriksen, 1993
224 von Wright, 2000
diga värdekommunikation kan ses som ett lärande och ett bildande av studenter-nas personliga inre kompasser. Med samma förklaring kan brister i bekräftelse och omsorg ligga till grund för en mer sökande inställning.
Erfarenheter av etik ses av Habermas som ett tillägnande av de omgivande nor-merna utan någon större grad av ifrågasättande och krav på överskridande. Detta innebär att andra personer och andra livshistorier blir förståeliga när de inom en delad livsform är sammanflätade med den egna identiteten. Lärandet av etik sker således erfarenhetsmässigt i en delad kultur och tradition där den egna livshisto-rien ingår i ett livssammanhang. Habermas anser att moralutveckling sker genom en motsvarande social integration där det kommunikativa handlandets strukturer kommuniceras och lägger sig till grund för en moralisk rationalitet. Det tidiga lä-randet av moral innebär att i gemensamheten förstå att visa respekt för sig själv och andra som unika och handlingskraftiga, sociala personer.
Habermas har på ett uttömmande sätt beskrivit relationerna mellan moral, moral-utveckling och rättvisa men inte på samma sätt gett innebörd till etik och de vär-den som kan innefattas i det goda livet. Som tidigare framgått, menar han, att det goda livet utgörs av kulturellt sammanflätade normer och värden som inte ifråga-sätts, utan ses som givna. Enligt min tolkning utgör den form av omsorg som studenterna berättar om just en sådan etisk norm, som tillsammans med många andra normer och värden ligger till grund för etiska handlingar. Då Habermas an-tar omsorg som ett väsentligt relationellt värde men inte beskriver det så har jag kompletterat tolkningsperspektivet med en teori om vad omsorg innebär.
Lära omsorgsetik
Med hjälp av den danske filosofen Knud Egil Lögstrups (1905-1981)225 teoribild-ning vill jag således ge omsorgen en djupare innebörd. Lögstrup menade att om-sorg är den främsta förutsättningen för människoblivande och att människors liv är så invecklade i varandra att det skapas en fordring att bry sig om och ta hand om varandra.
En människa kan aldrig komma i beröring med en annan människa utan att det på något sätt påverkar den andras liv. Det kan handla om något så obetydligt som ett kortvarigt stämningsläge, att väcka känslor. Men det kan också innebära något oerhört betydelsefullt, så att den andres liv faktiskt vilar i den enskildes hand. 226
–––––––––
225 Lögstrup, 1989. Valet av Lögstrup som utgångspunkt i beskrivningen av omsorgsetik har skett med inspiration av flera norska omsorgsteoretiker bl.a. Martinsen och Lövlie. Enligt min uppfatt-ning bidrar Lögstrups teori till att förstå vad omsorg är medan de feministetiska teorierna om om-sorg mer fokuserar på omom-sorgens villkor. Att välja Lögstrup innebär också att avhandlingens be-skrivning av omsorgsetik inte ska förstås i relation till kvinnlighet utan ses som ett uttryck för all-män all-mänsklighet. Detta är ett val som inte på något sätt förringar att kvinnor, av kulturella skäl, utvecklat en stor omsorgskompetens såväl praktiskt som teoretiskt.
226 Lögstrup, 1989 s. 25
Lögstrup framhöll att omsorg är ett fenomen som både är och bör. På samma gång som det kan ses som ett villkor i världen som inte behöver reflekteras över, utgör det etiska normer som det behöver reflekteras över. Detta är också något som skett och på flera sätt vidareutvecklats till normativa omsorgsteorier för mänskligt och professionellt handlande. De värden som Lögstrup lyfter fram som avgörande för omsorg är tillit och barmhärtighet och han menar att tillit är det mest grundläggande, då vi föds med en tillit till andra människor. Med denna ut-gångspunkt blir det etiska idealet att ta tillvara den andres tillit för dennes bästa.
Det handlar, enligt Lögstrup, om att se och bekräfta den andre och respektera in-tegriteten hos honom / henne. Att se barmhärtighet som avgörande för omsorg sker genom att vi föds till livet sårbara och beroende och är så hela livet. Genom vissheten om vår egen och andras sårbarhet har vi lagt grunden till att förstå och hjälpa andra att tillfredsställa deras behov och därmed också bevara deras vär-dighet och överlevnad. Att stå inför lidande appellerar till hjälp genom att vi känner igen och förstår det när vi ser det. Detta är en förståelse som grundar sig i att vi själva, mer eller mindre, har upplevt både lidande och behov av hjälp.
Utan tillit och någon form av behovstillfredsställelse och omhändertagande blir vi inte människor, om inte annat så av den enkla anledningen att vi inte överle-ver. Omsorg är, m.a.o., något som vi alla känner igen för att vi har upplevt den.
Detta medför att den både känns igen av andra och blir förståelig när den förvän-tas. På detta sätt är det möjligt att se hur omsorg handlar om bekräftelse i sin djupaste mening och på så sätt också ligger till grund för lärandet av omsorg och bekräftelse.
Med detta vill jag visa hur studenternas lärande redan från unga år har skett genom att erfara andra och, mer eller mindre intuitivt, erfara de normer och kommunika-tionsmönster de mött i sina personliga relationer. Det tidiga lärandet har sedan be-kräftats och förstärkts genom de personliga vårderfarenheterna. Betydelsen av de personliga upplevelserna i vården kan förstås med att vårdpersonal utgör betydel-sefulla personer både för vårdsökande och närstående som i sin situation är öppna och känsliga för de handlingar de möter. När de kommunicerade värdena förstods av studenterna, i roller som vårdsökande eller närstående, lades de också grunden till ett lärande om yrkesmässigt bemötande, allt utifrån den självbild, de ideal och de förväntningar de hade. Med utgångspunkt i berättelserna om hur vårdpersona-lens olika handlingar medfört olika upplevelser av allt från bekräftelse, glädje och beundran till kränkning och besvikelse kan man också förstå hur upplevelserna bi-dragit till idealen om professionellt bemötande. Sammanfattningsvis utgör person-liga upplevelser i relation till betydelsefulla personer något som ger starkt förank-rade erfarenheter och som senare får betydelse i pedagogiska situationer. Samtidigt som relationell kommunikation ligger till grund för lärandet och innebär en föränd-ringspotential, så utgör erfarenheter från uppväxten och upplevda känsliga situatio-ner en kunskapsgrund som väger tungt.
7. Vårdyrkeserfarenheter – en kunskapsgrund inför sjuksköterskeutbildningen
Då alla studenterna hade debuterat i vårdyrkeskulturen innan de påbörjade sjuk-sköterskeutbildningen hade också minnena från dessa erfarenheter blivit grund-läggande i lärandet. Vårdyrkeserfarenheterna gav en inblick i problematiken kring bemötandet i vården och lade grunden till vissa ställningstaganden som se-dan stått kvar. Med detta framstår de första mötena med vårdsökande och vård-kulturen i övrigt som betydelsefulla för det fortsatta lärandet. Först i kapitlet kommer studenternas kunskapsgrundande erfarenheter av att vara nära och själva bedriva vård att beskrivas. Därefter beskrivs deras erfarenheter av vårdens orga-nisatoriska klimat och kultur. Kapitlet avslutas med en problematiseringsdel som är ämnad att ge en fördjupad förståelse av det som beskrivs.