Vad händer med kallbegreppet under perioden fram till 1800-talet? Fortsätter ”kvinnans kall” att förknippas med hushållsståndet? Det är inte möjligt att inom ramen för detta avhandlingsarbete ge en heltäckande bild av kallbegreppets väg från svenskt 1500-tal och fram till 1850-talets diakonissor. För att skapa en brygga
Del I • Idéer om kvinnans kall från 1500-tal till 1800-tal
till 1800-talets bruk av kallbegreppet, bör ändock något sägas. Ser man till exem- pel i Ordbok över svenska medeltidsspråket tycks det som om begreppet från 1500- talet börjar användas i meningen syssla. I medeltidsordboken förekommer term- erna ”kalla”, ”kallan” och ”kallilse”/”kallilsa”. Det framstår här som om kallbe- greppet i medeltidssamhället främst användes i ett religiöst sammanhang. Begreppet kopplas till den helige ande, till apostlarna och till ett helgon.44 Under 1500-talet tycks det som om kallbegreppet även används i anslutning till världs- liga arbeten. I handlingar efter kung Erik XIV finner man dåtida icke-religiösa sysselsättningar som ”jernschriffwere” och ”clädeschriffwere” benämnas som kall.45 Samma användning syns gällande slaktare, bönder och fiskare på 1600- talet.46 Dessa 1500- och 1600-talsexempel framstår emellertid som undantag från regeln att ”kall” och upphöjelse, det vill säga status, hör samman. Ett allmänt intryck är att när kallbegreppet används i anslutning till icke-religiösa uppgifter handlar det om uppgifter eller ämbeten av mer upphöjd karaktär. Den kanske mest upphöjda uppgiften som kallbegreppet förknippas med är kungens. Gustav II Adolf förknippar i olika urkunder sin position med ett av Gud givet kall, 1700-talsförfattarinnan Hedvig Charlotta Nordenflycht beskriver kungens makt som gudagiven och talar om kungens ”dyra purpur-kall” och Thomas Thorild räknar även in folket och kungens eget hjärta som uppdragsgivare till kungens kall.47 Andra högt uppsatta tjänster som betecknas som kall är guvernören, land- shövdingen, häradshövdingen och högsta domstolens ledamöter.48 I samtliga fall handlar det om sysslor för män. Det tycks alltså som om mannens kall är förknippat med vad vi idag skulle benämna yrke – om det så är som slaktare eller på en mer statusfylld position i statens eller kyrkans tjänst.
Vad händer då med det kvinnligt kopplade kallbegreppet? Svenska Akade-
miens ordbok anger endast ett fåtal exempel från denna tidiga period där kallbe-
greppet förknippas med kvinnan. Det skulle kunna bero på hur ordboksredaktionen riktat sitt intresse samt hur man valt källor – möjligen skulle ”kvinnokallet” finna fler exempel i texter av ensidig religiös karaktär – men det kan också vara ett uttryck för att idéer om kvinnans kall inte utvecklades på samma sätt som idéer om mannens kall. I Svenska Akademiens ordbok finner man att exemplen där kvinnans kall är nämnda är hämtade ur Zacharias Livins Kyrko-
ur kyrkoordningsförslaget av år 1608. I Livins folkliga versepos talas om värdin- nekall. I kyrkoordningsförslaget och i Biblisk Qvinnospegel förknippas kvinnans kall med moderskap och med skötsel av hushåll, med allt vad det innebär. Så här framställs kvinnans kall i kyrkoordningsförslaget från 1608:
Dok skola samma barnmoderskor alltid gifva quinnomen ett godtt hop till lifs och icke förfära them i theras wånda /…/ och guifa them thet in, att the aldrigh kunna någon tidh bättre döö än äwen nw medan the stadde äro wthi theras rätta kall, huarföre the och skola wara fulwissa på Gudz nådh och hans saliga rike, ther om och S. paulus rörer säijandes quinnorna warda saliga genom barnsbördena, om the blifua i tronne.49
Citatet är en anvisning till barnmorskor om hur de ska förhålla sig vid nödsitua- tion under förlossning, i det här fallet nöddop. Barnmorskan ska försäkra kvin- nan om att hon kan känna sig viss om Guds nåd, även om både hon och barnet dör under förlossningen. Kvinnan utövar nämligen när hon föder barn sitt rätta kall. Detta ligger både i innehåll och framställning mycket nära den lutherska dogmatiken.50 Temat om salighet i barnsbörden förekommer även i Kolmodins bibliska kvinnospegel. Han skriver där i anslutning till berättelsen om Rakel som dör när hon föder Benjamin: ”Och fast the [kvinnorna] i sin nöd sin anda måst uppgifwa, The likwäl saliga uti barnsbyrden blifwa.”51 Av dessa två urkunder att döma tycks uppfattningarna om kvinnans kall främst ha haft en reproduktiv grund och placerats inom äktenskapet och hushållet, vilket alltså följer ett luther- skt tänkande.52
Det svenska 1700-talet är dessvärre ett mindre utforskat århundrade vad gäller kvinnohistoriska aspekter än 1600-talet.53 Det är därför svårt att i en kort- fattad översikt ge utfyllnad åt de källor som finns. Med utgångspunkt från Kolmodins fylliga text tycks det åtminstone inte som om ”kvinnokallet” flyttat ut från hushållssfären. Själva uttrycket kall förekommer här relativt sparsamt. Det är dock uppenbart att kvinnans kall är förknippat med idéer om moderskap, det framgår av det ovan nämna citatet rörande salighet vid barnsbörd. I en annan passage säger Kolmodin mer explicit att det är kvinnans främsta kall att föda barn.54 Han talar för övrigt en hel del om plikter. Även om själva ordet kall inte förekommer, ligger det nära till hands att se begreppen ”plikt” och ”kall” som i princip synonyma i hans bok. Kvinnans plikter har till stor del med moderskapet att göra. Hon ska inte skada det barn hon bär på när hon är gravid, det är en plikt att själv amma och sköta om sina barn och att dessutom sörja för deras kris-
Del I • Idéer om kvinnans kall från 1500-tal till 1800-tal
tliga uppfostran.55 Kolmodin konstaterar att människan har två kallelser, nämli- gen att söka Guds rike samt att vara flitig i sin kallelse – det vill säga i sitt arbete. Gud har nämligen befallt att människan troget och med flit ska sköta sitt jordakall. Kvinnans kall kopplas i detta sammanhang till hushållet, det är något hon inte får glömma bort. Hon ska inte heller försöka vända upp och ned på Guds ordning. Riktigt vad Kolmodin syftar på här är oklart. Genom hans beskrivning av människans kall kan man dock skönja en värld där var och en har sin plikt och sin gåva och där alla är lemmar i en kropp. Det ämbete man fått ska man akta och villigt göra de sysslor som kommer för en. Kvinnor som inte vill arbeta flitigt utan föredrar att spela kort, dansa och charma män framställs naturligtvis mycket negativt.56 Måhända är det dessa Kolmodin syftar på när han varnar för att vända upp och ner på Guds ordning. Den rätta ordningen är att kvinnan är underordnad mannen – ett tecken på det är till exempel att kvinnan kommer ur mannens revben – och den goda hustrun är entydigt stödjande, upp- muntrande och tröstande, för ”Tå är hon rätt hans hielp, therpå han lita kan; Tå hedrar hon sig sjelf, tå ärar hon sin man”.57 Mannens och kvinnans inbördes positioner och sfärer uttrycks kärnfullt som: ”En konung styrer land och har ej där sin like:/ Så gör en hustru i sitt hushålls lilla rike.”58
Som tidigare nämnts är tillgången på kvinnohistorisk forskning kring svenskt 1700-tal begränsad. Litteraturvetenskapliga studier med könsperspektiv visar emellertid att 1700-talet är ett århundrade då nya idéer om relationerna mellan könen börjar spira och debatteras. Detta trots att inte själva begreppet ”kvinnans kall” är under diskussion Ett par litterära exempel på dessa nya idéer är den tidi- gare nämnda Hedvig Charlotta Nordenflycht som i sin Fruentimrens försvar (1762) polemiserar mot de könsrollskonserverande teser den franske filosofen Jean Jaques Rousseau driver i boken Émile eller om uppfostran (1762). Även den i samtiden så uppskattade författarinnan Anna Maria Lenngren riktar en udd mot det ojämlika förhållandet mellan könen, till exempel i dikten ”Några ord till min k. dotter – i fall jag hade någon” (1798). I den press som börjar växa fram under nämnda århundrade är en återkommande fråga den om kvinnan och kvinnans rätta plats.59
Ett par levande exempel på tolkningar av kvinnans kall under 1700-talet finner man inom väckelserörelsen, jag syftar här på herrnhutarna och de radikal- pietistiskt präglade gråkoltarna. I båda dessa till antalet tämligen små rörelser behandlades kvinnorna relativt jämbördigt och de kunde ha framträdande roller som andliga förmedlare och förkunnare.60 Gråkoltarna, som var aktiva kring
1730, är särskilt intressanta med sin för den svenska samtiden avvikande livsstil. Det avvikande tog sig uttryck i deras klädsel som bestod av enkla grå vadmal- skoltar, men även i deras sätt att leva samman i vad som närmast kan betecknas som en storfamilj. Kvinnorna inom rörelsen kan knappast sägas ha levt i enlighet med rådande uppfattningar om det kvinnliga kallet. I stället för moder- och hus- truskap prioriterades det religiöst andliga livet. Kvinnorna förkunnade och förmedlade Guds ord och vilja. De kom också att ställas inför rätta på grund av olovlig konventikelverksamhet, den säregna dräkten och sin sällsamma livsstil.61 I sin samtid ansågs kvinnorna inom denna radikalpietistiska sekt vara fanatiska.62 Ur ett historiskt perspektiv kan deras livsstil förstås som en omtolkning av vad kvinnans kall i livet var. De kvinnliga gråkoltarna kan kanske – även om det inte fanns direkta samband – ses som ett förebud om de inomreligiösa omtolkningar av kvinnans kall som skulle komma att göras på 1800-talet, bland annat av diako- nissorna.
Kan man av detta dra slutsatsen att idéer om det kvinnliga kallets plats och innebörd under 1500-, 1600- och 1700-talen i Sverige tolkades inom ramen för hushållssfären? Det finns mycket som tyder på det. En mer systematisk och förd- jupad forskningsinsats skulle säkert ge en mer nyanserad bild av kallbegreppets användning under denna period, än vad som kunnat presenteras här. Det tycks som att medan kallbegreppet för mannens vidkommande delvis ändrar innebörd, kvarstår för kvinnan ett kallbegrepp som i stort sett är oförändrat. Mannen kunde sägas ha ett kall som inte nödvändigtvis var inom kyrkans ramar, utan som statlig ämbetsman eller för den delen som fiskare eller bonde. Kvin- nans kall var hela tiden kopplat till hennes reproduktiva förmågor, hon var i första hand maka och mor och hade sin självklara plats inom hushållet. Uppfatt- ningen om hierarkin mellan de två könen börjar ifrågasättas något under 1700- talet och en granskning av kvinnans och mannens förgivet tagna positioner inleds. I fallet med gråkoltarna är det till och med som om positionerna så smått skakas om. Uppfattningen om kvinnans kall som förknippat med hemmet och äktenskapet framstår ändå som den allmänt rådande fram till början/mitten av 1800-talet. Denna uppfattning bekräftades dessutom av det sätt på vilket männi- skor levde sina liv. Samhällsförändringar och nya tänkesätt skulle under 1800- talet komma att driva fram nya idéer kring och praktiker av kvinnans kall. Män- niskovårdande sysslor kom att utgöra ett av fälten för detta kall. Detta är vad nästa del av avhandlingen ska behandla.
Del II • Vårdutbildningsanstalternas jordmån