I den yrkesrådgivningslitteratur som börjar dyka upp kring 1920 framstår användningen av begreppet kall i hög grad som ett nivåsorterande instrument. Ibland är rangordningen av olika yrken implicit, andra gånger mer explicit. Ett exempel på att öppet konstruera och beskriva en yrkeshierarki finner man i böck- erna Anlag och levnadskall av Bertil Hammer och Flickornas yrkesval av Emilia Bromée. Här delas yrkena upp i tre nivåer: lägre, medelklass och högre yrken, eller olärda, detaljyrken och facklärda.19 Hammers bok är särskilt intressant både för att kallbegreppet förstärker nivåindelningen och för att det här finns utveck- lade tankegångar kring vad som karaktäriserar yrkena på de olika nivåerna, lik- som vad som krävs av dess utövare. Industriarbetena hör till de lägre yrkena. Medelklassyrkena sägs vara till exempel telefonist, maskinskriverska, biblioteks- och banktjänsteman. Till de högre yrkena räknas läkarens, prästens, lärarens, for- skarens och författarens verksamheter. Vad krävs av utövarna? Av industriarbe- tarna krävs förmågor som uppmärksamhet och reaktionsförmåga. Medelklassyrkena kräver i varierande grad fingerfärdighet, tolkningsförmåga,
Del III • Utbildning, organisering och arbetsmarknad kring sekelskiftet 1900
språkkunskaper samt i vissa fall förmåga att handskas med folk. Förmågan att handskas med folk krävs med starkare eftertryck i de högre yrkena. När Hammer sammanfattar sina tankar om de högre yrkena genomsyras texten av en stark känslosamhet.
Vad är det då som egentligen skapar författaren, forskaren, prästen, läraren, läkaren, om icke detta: hågen att tolka de skälvande upplevelserna i språkets form, att söka sanningen, att sörja för människornas själar, att fostra och bota människor; kort sagt: intresset för det väsentliga i yrket; med ett ord: kallelsen? Vi hänvisas sålunda åter till dessa själsområden/…/ :intresset, viljan, personligheten.20
I citatet kan vi se hur de högre yrkena explicit kopplas samman med en kalltanke och i det här fallet är det ”hågen” – det vill säga det starka intresset – som är ”kal- lelsen”. Intressant här är den innebörd som tillskrivs ”kallelsen” samt hur den får en statusfylld klang i och med att den associeras till de ”högre” yrkena. Detta är inte något isolerat exempel. De yrken som Hammer förknippar med kallbegrep- pet återkommer även hos andra författare, men förutom läkare, präst och lärare/ lärarinna nämns även domare, ingenjör, sjuksköterska och barnmorska som kall.21 Relaterat till det hierarkiserande inslaget i kallbegreppet är att det könas. Vissa yrken, ibland benämnda som kall, inlemmas i en sorts könsordning. Den köns- och klassrelaterade hierarkiseringen av kallbegreppet smälter ofta samman. Yrkesrådgivningslitteraturen i stort tenderar att osynliggöra flickor, eller ge dem en underordnad plats.22 I de tre böcker som riktar sig direkt till flickor finns dock en kvinnopolitisk medvetenhet. Två av böckerna, skrivna av Emilia Bro- mée och Sigrid Sjövall, betonar vikten av att flickor skaffar sig utbildning, det är lika viktigt för flickor som för pojkar.23 Även om kvinnan lämnar yrkeslivet då hon gifter sig är inte utbildning bortkastad. De kunskaper och förutsättningar som kvinnan skaffar sig under den tid hon är yrkesverksam kommer också att göra henne lämpad att sköta ett hem.24 I den mån arbetsuppgifter nämns i Bro- mées och Sjövalls böcker passar de överlag in i en dualistisk förståelseram av res- pektive köns egenskaper; kvinnan tar hand om det som av tradition har tillkommit henne i hemmen – det vill säga uppfostran, vård och omsorg.25
Den tredje boken, Kvinnliga yrken, har ett något annorlunda kvinnopolitiskt budskap än de två andra. Här framstår det till exempel inte lika självklart att kvinnan lämnar arbetslivet när hon gifter sig. Till skillnad från i Bromées och Sjövalls böcker beskrivs alla yrken som ytterst lämpliga för kvinnor. Boken inne-
håller uppsatser om totalt 45 yrken av olika karaktär som alla benämns eller beskrivs som specifikt kvinnliga kall, yrken eller verksamhetsområden. Det före- ligger dock skillnader i vad som läggs i det kvinnliga och vad som läggs i kallbe- greppet – när det förekommer. Ibland finns bara könandet och ”kallet” med i uppsatsrubriken. Så är till exempel fallet i ”Journalistiken som kvinnligt kall”. Här står ingenting om något specifikt kvinnligt och inga kallelseliknande idéer om arbetet kan skönjas. Kallbegreppet tycks vara synonymt med begreppet yrke – sannolikt med det underliggande budskapet att även kvinnor kan bli journalis- ter. Som en stark kontrast kan uppsatsen ”Barnträdgården – ett kvinnligt verk- samhetsfält” nämnas. ”Kallet” finns inte med i benämnandet av arbetet, men i uppsatsen talas det om en ”inneboende kallelse” för verksamheten och om att det förutom moderskallet är svårt att finna ett mer sant kvinnligt yrke än barn- trädgårdsledarinnans. Inom denna verksamhet kan nämligen de bästa kvinnliga egenskaperna få utvecklas och användas; det finaste, varmaste och ömmaste som naturen nedlagt hos kvinnan.26 Liknande särartsresonemang anförs, med större eller mindre emfas, kring sjuksköterske-, barnmorske- samt gymnastikverksam- heten som kvinnliga kall. Skillnader finns dock i hur framträdande kalltanken är. I uppsatser där traditionellt manliga yrken presenteras som potentiella yrkes- banor för kvinnor, kombineras ibland särartstänkandet med idéer om komple- mentaritet. Särartsidéerna och de komplementära föreställningarna formuleras på ett sådant sätt att de ska passa in på det yrke som för tillfället sägs vara kvinnligt. Kemin sägs till exempel kräva tålamod och noggrannhet, och med hjälp av dessa egenskaper sägs ”ingenjörskvinnan” kunna ”bjuda männen spet- sen”.27 I uppsatserna om läkaryrket, juridiken och teologin framförs andra särart- sidéer. Här talas det om kvinnlig intuition och förståelse samt om kvinnans detaljsinne, omsorg om individen och tålamod. Det framförs också komple- mentära uppfattningar som handlar om att det verksamhetsfält man vill in på
behöver kvinnor. Kvinnohälsovården behöver kvinnliga läkare, damer vill gärna
bli biträdda av en kvinnlig notarie och själavården skulle berikas av närvaron av kvinnliga teologer då ju en kvinna inte kan gå till en man för att få hjälp i en själsfråga, hur finkänslig och skicklig han än är.28
Kvinnliga yrken framstår i många stycken som ett feministiskt projekt. Förfat-
tarna håller sig inte riktigt inom gränserna för den traditionella arbetsdelningen. I detta skiljer sig denna bok från Emilia Bromées Flickornas yrkesval, som utan krumbukter anpassar sig till idén om en könsuppdelad arbetsmarknad. Förfat- tarna till Kvinnliga yrken sätter däremot gärna in kvinnors yrkesarbete i ett his-
Del III • Utbildning, organisering och arbetsmarknad kring sekelskiftet 1900
toriskt sammanhang och många uppsatser andas framstegstro och hopp om kvinnoarbetets utvecklingsmöjligheter.29 I boken förekommer även en del miss- nöjesyttringar över rådande förhållanden. Hårfrisörskan beklagar att yrket i utlandet håller på att tas över av män, urmakeriyrket – som vanligen bedrivs av män – sägs av olika skäl vara minst lika lämpligt för kvinnor, och i flera fall kla- gar författarna över formella och informella svårigheter som möter kvinnor inom olika branscher. Argumentationens stil och karaktär är beroende av den sektor som åtrås. De kvinnliga akademiker som skriver i boken presenterar en argumen- tation som framstår som mer komplementär än den vi finner i exempelvis sjuk- sköterskans och barnmorskans texter. Bokens författare vill generellt sett höja sitt köns status och samtidigt få tillgång till den status som förväntas följa med tillgången till ett ”bra” yrke. Vissa yrken är redan etablerade, ”bra” yrken, andra yrken är nya och deras status mer ”svajig”, vilket säkert till viss del återverkar på resonemangen kring dem.
Kopplingen mellan kall och status är tydlig om än implicit i Kvinnliga yrken. Det är till exempel knappast någon slump att det bland alla de 45 yrken som pre- senteras i boken inte finns ett enda av arbetarkaraktär. Så gott som alla är av aka- demisk- eller tjänstemannakaraktär. Men användningen av kallbegreppet har även andra konnotationer. Förutom den yrkeshierarkiserande effekt som följer av statuskopplingen är den vanligaste betydelse som ges kallbegreppet i dessa upp- satser att kallet är en livsuppgift, ett ”levnadskall”, vilket implicerar en positiv syn på arbete i sig. Arbetet framstår som något centralt och i grunden gott för människan. En tredje innebörd som redan nämnts är den som kopplar kalltan- ken till könspecifika egenskaper – ibland till moderskallet, andra gånger till egenskaper som inte precis för tankarna till moderskap men som ändå ter sig kvinnligt associerade. En fjärde innebörd är den ideella drivkraften och en speci- fik etisk hållning, till exempel benämnd som offervilja eller kärleksgärning.30 Framställningen i uppsatsen om sjuksköterskeyrket innehåller i varierande grad alla de fyra element som nämnts. Ett outtalat budskap i uppsatsen är att arbetet är något statusfyllt och att det är en livsuppgift. Uttalat är kopplingarna till kvin- nokönet och betoningen av nödvändiga ideella drivkrafter – nämligen en etisk hållning. Allt detta ska jag återkomma till.