Två teman dominerar i diskussioner kring elevutbildningen. Det ena temat han- dlar om urvalsprinciper för att finna elever som kan bli bra sjuksköterskor och målet för utbildningen. Det andra temat rör lämpliga metoder för att utbilda önskvärda kårmedlemmar. I fortsättningskurserna är metodfrågor betydligt oftare uppe till diskussion än urvalsprinciperna. Enigheten tycks vara total kring elevens personliga egenskaper, de moraliska förutsättningarna samt kravet på starkt intresse för sjukvårdsarbete.189 Urvalsprinciper och tillvägagångssätt är man dock inte ense om. Skulle man till exempel acceptera ”mindre skolade” sköterskor, eller var det bättre för yrket att enbart satsa på bättre skolade sjuk- sköterskor, de som hade elementarskola som förkunskap?190 Betydelsen av elev- ens personlighet tycks man dock generellt vara överens om. Ett gott hems inverkan på karaktären kan ha större betydelse än hög skolbildning, som grund för sjuksköterskeutbildningen.191
Frågan om hur man ska gå tillväga för att få fram bra sjuksköterskor dis- kuteras ofta. Sett utifrån den terminologi som används i metoddiskussionerna råder det enighet kring hur elevutbildningen bör gå till. Uttryck som är vanliga i detta sammanhang är ”exemplets makt”, ”fostran” och ”uppfostran”. Vad innebär det? Ser man till diskussionerna är enigheten om innehållet i dessa begrepp inte så självklar. Det begrepp som tycks innehålla minst tvetydigheter är
”exemplets makt”.192 Begreppen ”fostran” och ”uppfostran” fylls däremot med olika innebörder, sannolikt för att det inte rådde enighet om den disciplinerande sidan av utbildningen. Ofta föreligger en spänning mellan å ena sidan omsorgen om eleven, å andra sidan den uppfostrande aspekten av utbildningen. Man ska till exempel vara förstående inför ungdomen, vara lugn och mild vid tillsägelser och till exempel inte tillrättavisa eleven inför andra.193 Den ansvariga sjuksköter- skan bör ta emot eleven med omsorg, kärlek och intresse. Hon bör till exempel se till att eleven i sin villighet och plikttrohet inte försummar sin ledighet och att hon äter ordentligt.194 Men en sjuksköterska ska inte bli för familjär med eleven då respektingivande avstånd och disciplin behövs i sjukvården.195 Det framstår inte som om frågan är om eleverna behöver kontrolleras, utan i vilken grad. Ett exempel på uppfattningar om detaljstyrning av den blivande sjuksköterskan har redan nämnts. Styrningen av eleven hade som mål att fostra fram en ideal sköter- ska vad gäller socialt beteende inklusive moraliskt förhållningssätt. Kontrollen har ofta just med elevens – eller sjuksköterskans – beteende ur moralisk syn- vinkel att göra.
Hur resonemangen kunde se ut och vad de motstridiga uppfattningarna ofta handlade om ska nu illustreras med en scen från fortsättningskursen 1923. Före- draget för dagen har rubriken ”Sköterskans förhållande till eleven”. I diskus- sionen som följer på föredraget är inte bara det som sägs intressant, utan även vilka som deltar. Mötesordföranden vid just detta tillfälle är kursdeltagaren Gerda Höjer som sedermera kommer att bli först SSF:s sekreterare från 1933, och från 1945–1960 dess ordförande.196 I deltagarlistan för denna kurs syns även sjuk- sköterskan Sigrid Höjer som var syster till Gerda. Trots föredragsrubriken kom- mer diskussionen att handla om frihet. Detta uttrycks kring två specifika frågor: religiösa påtryckningar samt dräkt och lydnad.197 I inledningsanförandet fram- hålls bland annat balansen mellan förståelse och disciplin i den goda relationen mellan sköterska och elev, samt lämpliga sätt att anmärka på elevens personliga uppträdande.198 Diskussionen inleds med några uttalanden kring hur man ska göra med de ”hårdsagda” eleverna, det vill säga de som inte förstår en blick, eller enkel tillsägelse. Därefter tar en diskussion vid där Gerda och Sigrid Höjer intar en position medan Bertha Wellin och Agda Meyerson intar en annan. Gerda Höjer ogillar uppenbarligen vissa delar av den fostrande sidan av elevutbildnin- gen och hon försöker inledningsvis få till stånd en diskussion om det religiösa inslaget i sköterskeutbildningen. Sköterskan lämnas väldigt stor makt när hon förväntas dana elevens personlighet. Faran är att ”hon [sjuksköterskan] i sin
Del III • Status och professionalisering
nitiskhet söker påverka elevens åsikter. T.e.x. religiös påtryckning”.199 Sigrid Höjer stöttar sin syster under diskussionens gång genom att försöka hålla liv i frågan om religiösa påtryckningar och hävdar att elever som inte vågar säga ifrån (som jag förstår det på grund av sköterskans makt) utsätts för religiöst tvång.
Bertha Wellin försvarar den fostrande sidan av utbildningen. Sjuksköter- skeutbildningen måste vara enhetlig, den är inte bara teoretisk, ”utan även per- sonligheten måste fostras för ett så krävande arbete som sjuksköterskans”.200 Wellin säger inte ha hört talas om något religiöst tvång men anser att det är elev- ens skyldighet att delta vid den obligatoriska aftonbönen på sjukhuset, även om det skulle innebära en uppoffring. Av protokollet att döma är ingen av de andra mötesdeltagarna delaktiga i diskussionen om det religiösa inslaget i elevutbild- ningen. Engagemanget i gruppen syns dock när frågan om det religiösa tvånget hamnar i skymundan och frihetstemat istället kommer att handla om vad eleven gör, och hur hon är klädd, under sin fritid.
Gerda Höjer har – av protokollet att döma – lite provokativt framhållit att eleverna bör ges mer frihet under fritiden och hon har fått svar på tal av Bertha
Så här kunde det se ut när Svensk sjuksköterskeförening höll sina fortsättningskurser. Denna bild är från kursen 1917–1918. (TAM)
Wellin som inte alls anser att eleverna har för lite frihet. Wellin, som verkar sätta likhetstecken mellan frihet och dans, framhåller att det är både olämpligt och motsägelsefullt att tänka sig att en elev skulle dansa på sin fritid. I detta har Wellin stöd av Agda Meyerson som menar att det är viktigt att klargöra för eleven att hon ”kommer till en uppfostringsanstalt och att den som vill bli en riktig sköterska bör behålla endast de goda nöjena”. I detta sammanhang vaknar gruppdeltagarnas engagemang. Det blir en diskussion där frågor om elevens klädsel och lydnad dyker upp. I olika inlägg ställs frågor och ges synpunkter som: kan eleven ta av dräkten när hon sportar, visst är det en fördel om hon alltid bär sin dräkt, om en elev inte lär sig lyda kommer hon få svårt att underordna sig som färdig sköterska. I slutet av detta diskussionstillfälle är gruppen åter inne på frågan om relationen mellan sjuksköterskan och eleven – hur finna medelvägen för det respektingivande avståndet mellan sköterska och elev? Bertha Wellin kastar med en sista fråga in en brasklapp i debatten: ”Skola eleverna niga för sköterskorna?” I protokollet kommenteras diskussionen sålunda: ”Som svar härpå följde några uttalanden av vilka framgick, att meningarna voro mycket delade.”201
Jag har valt att lyfta fram just detta diskussionstillfälle för att det på många sätt är representativt för hur diskussionerna kring formandet av elevens person- lighet kunde se ut. Föredraget ska handla om förhållandet mellan sköterska och elev, men diskussionen hamnar i frågor om religiöst tvång och dräktbärande. Ordet ”frihet” är en utlösande faktor, och formandet av elevens personlighet tycks för merparten av diskussionsdeltagarna handla om att lära eleven ofrihet och underordning. Även om hon inte sympatiserar med aftonbönen på sjukhuset bör hon uppoffra sig och vara med, hon bör förstå att underordna sig sina äldre kamrater som vet bättre än hon själv och hon måste lära sig att lyda så att hon kan underordna sig som färdig sjuksköterska. Den sistnämnda underord- ningen torde syfta på relationen till institutionen och läkaren, det vill säga det som Estrid Rodhe uttrycker i sin uppsats om etik.202
Ett intressant inslag i denna diskussion är dräktfrågan. Hur kan det till exem- pel komma sig att Wellins uttalande om det olämpliga i att en sjuksköterskeelev skulle gå på dans, direkt åtföljs av ett inlägg som framhåller fördelarna med att eleven alltid bär dräkt? Och varför dyker en kommentar om lydnad och under- ordning upp i direkt anslutning till en ordväxling om dräktbärandet? Det ges ingen förklaring i just detta protokoll. Vid ett annat diskussionstillfälle ges en rimlig förklaring till varför många ansåg att det var så viktigt med ett dräkttvång
Del III • Status och professionalisering
även under elevens fritid. Här förknippas dräkten med stöd och skydd för eleven. Det sägs att uniformen förpliktigar och därför innebär ett moraliskt stöd. Stödet handlar om att eleven på grund av sin speciella klädsel är lätt att identifiera och därmed – kan man förmoda – att kontrollera. Dräkten associeras även till under- ordning. Eleven ska under utbildningstiden växa samman med den och om man inte kan ”finna sig i det tvånget att underordna sig som elev, hur skall man kunna vänja sig vid det som sköterska, för hela livet är ju ett ständigt underord- nande på ett eller annat sätt”.203 Det är naturligtvis möjligt att föredragshållaren anser att livet i sig innebär ett ständigt underordnande. Men jag tror inte det. Min tolkning är att föredragshållaren menar att livet som sjuksköterska innebär ett underordnande. Kopplingen till uniformen är för henne uppenbar. Den är någonting man underordnar sig och eftersom sjuksköterskeeleven med sin speci- fika klädsel går att identifiera, gör dräkten det möjligt att kontrollera att hon lyder reglerna. Att det lades ytterligare innebörder i dräkten är emellertid tydligt.