• No results found

6 Diskussion

6.2 Implikationer av studiens resultat

Med utgångspunkt i avhandlingens resultat formuleras fyra implikationer, hur man inom skolan kan utveckla lärares digitala didaktiska repertoar i förhållande till den digitala skrivtavlan, där valet att inkluderar den digitala skrivtavlan sker utifrån elevens möjlighet till att lära.

• Skapa en skolkultur där lärarnas undervisning är utgångspunkt för lärares professionella utveckling

• Ge lärarna i uppdrag att integrera digitala resurser och redskap i undervisningen

• Skapa en lokal IKT-strategi som genomsyrar verksamheten från klassrumsnivå till förvaltningsnivå

• Utveckla IT-support utifrån lärarnas behov i undervisningen

Såväl avhandlingens resultat som genomgång av tidigare forskning visar att den digitala skrivtavlan tycks gynna en viss sorts undervisning där lärarens position som ledare i klassrummet har blivit tydligare. Genom berättelsen om Sara exemplifieras hur undervisningen framträder som lärarcentrerad samtidigt som eleverna ges möjlighet att vara delaktiga i undervisningen. Klafkis (1997, 2002) kritisk-konstruktiva didaktik kan användas som en utgångspunkt för att diskutera den digitala skrivtavlan och skolans digitalisering. Avhandlingens resultat visar att den digitala skrivtavlan är en utmaning för lärare och att det tar tid att integrera den i undervisningens olika delar. De grundläggande didaktiska frågorna vad? - innehållsaspekten, hur? - metodaspekten och

varför? – legitimitetsaspekten, behöver besvaras på nytt av varje lärare utifrån

dennes föreställningar om undervisning.

Lärarna i studien besvarar frågan varför de väljer att använda den digitala skrivtavlan utifrån pedagogiska önskningar i förhållande till undervisningens

konkreta genomförande i form av t.ex. deltagande och delaktighet. Detta leder till frågor som: Vad för sorts deltagande och delaktighet användningen av den digitala skrivtavlan leder till? Om deltagande och delaktighet enbart handlar om att elever ställer frågor som lärare söker svar på via den digitala skrivtavlan, eller att lärare visar film oftare för att eleverna är vana digitala mediekonsumenter, måste vi också ställa frågan om denna utveckling är eftersträvansvärd. I föregående avsnitt diskuterades att det i den aktuella kommunen har varit en svag styrning med oklara förväntningar och mål, när den digitala skrivtavlan introducerades. Didaktiska implikationer som här uppmärksammas berör därför inte enbart läraren och undervisningens genomförande.

Det som framträder som unikt för den digitala skrivtavlan, i förhållande till andra digitala redskap, är att lärarna har fått utökade möjligheter att använda en gemensam dator som ett pedagogiskt redskap i undervisningen, där läraren har full kontroll på vad som förmedlas. Detta är betydelsefullt, inte minst med tanke på, att vad lärare visar och gör på datorn är förebildande för elever, vilket har betydelse när eleverna använder individuella redskap i form av datorer, lärplattor och mobiltelefoner. Med tanke på samhällsutvecklingen och den ökade digitaliseringen handlar lärares val i undervisningen om till vad, hur och varför – inte om – digital teknik ska integreras i den dagliga undervisningen för elevers lärande (se t.ex. Hargreaves 2004; Loveless & Williamson 2013).

Skapa en skolkultur där lärarnas undervisning är utgångspunkt för lärares professionella utveckling

Utifrån exemplet digital skrivtavla tycks den största utmaningen gällande skolans digitalisering handla om att påverka lärarnas önskan att vilja använda digital teknik i undervisningen. I resultatet visar det sig att lärare använder den digitala skrivtavlan på färre sätt när de värderar sin egen IKT-kompetens lägre. Konsekvensen av bristande kompetens blir att tavlan förstärker en traditionell lärarroll, där elevernas lärande blir sekundärt på grund av att fokus hamnar på tekniken. Laurillard m.fl. (2013) menar att det grundläggande kravet för att införa ny teknik ska vara att tekniken verkligen ska underlätta lärarnas ordinarie undervisning. Att lärarna i avhandlingens resultat använder den digitala skrivtavlan främst till informationssökning och filmvisning kan alltså ses som exempel på hur undervisningen underlättas.

Lärarna i resultatet ger uttryck för att de har dubbla känslor i förhållande till den digitala skrivtavlan i undervisningen. Lärarna uttrycker en önskan om att ha tillgång till den digitala skrivtavlan, eftersom det finns en känsla av att detta kan vara didaktiskt utvecklande både för de enskilda elevernas uppmärksamhet, motivation och lärande och för att utveckla helklassundervisning som form. Men sedan blir det aldrig tillfälle att hinna lära sig hur den kan användas i undervisningen utöver ovan nämnda presentationsformer. Det finns också en rädsla för att tavlan ska begränsa deras möjlighet att förverkliga den undervisning som de tror är bäst för eleverna, ekonomiska satsningar som då gjordes och som fick relativt liten betydelse i

undervisningen, är det inte konstigt att de lärare som har erfarenhet av denna period är försiktiga att införliva den digitala skrivtavlan i undervisningen, särskilt när den nya tekniken inte upplevs som helt tillförlitlig (jfr McGarr 2009). Risken med att lärare inte görs delaktiga i utvecklingen av hur teknik kan användas utifrån undervisningens villkor, är att misslyckade satsningar kan innebära svårigheter för framtida förändringsarbete i skolan (se t.ex. McGarr 2009). Med detta sagt kan jag inte påstå att satsningen på digital skrivtavla är misslyckad, men lärarnas uppdrag att implementera den digitala skrivtavlan har varit otydligt. Vid studiens genomförande saknades en nationell strategi för IKT i skolan, vilket Hylén (2010) menar har betydelse för att svenska lärare i ett internationellt perspektiv har förhållandevis negativ inställning till och använder IKT i mindre utsträckning i undervisningen, än lärare i andra jämförbara länder.

6.2 Implikationer av studiens resultat

Med utgångspunkt i avhandlingens resultat formuleras fyra implikationer, hur man inom skolan kan utveckla lärares digitala didaktiska repertoar i förhållande till den digitala skrivtavlan, där valet att inkluderar den digitala skrivtavlan sker utifrån elevens möjlighet till att lära.

• Skapa en skolkultur där lärarnas undervisning är utgångspunkt för lärares professionella utveckling

• Ge lärarna i uppdrag att integrera digitala resurser och redskap i undervisningen

• Skapa en lokal IKT-strategi som genomsyrar verksamheten från klassrumsnivå till förvaltningsnivå

• Utveckla IT-support utifrån lärarnas behov i undervisningen

Såväl avhandlingens resultat som genomgång av tidigare forskning visar att den digitala skrivtavlan tycks gynna en viss sorts undervisning där lärarens position som ledare i klassrummet har blivit tydligare. Genom berättelsen om Sara exemplifieras hur undervisningen framträder som lärarcentrerad samtidigt som eleverna ges möjlighet att vara delaktiga i undervisningen. Klafkis (1997, 2002) kritisk-konstruktiva didaktik kan användas som en utgångspunkt för att diskutera den digitala skrivtavlan och skolans digitalisering. Avhandlingens resultat visar att den digitala skrivtavlan är en utmaning för lärare och att det tar tid att integrera den i undervisningens olika delar. De grundläggande didaktiska frågorna vad? - innehållsaspekten, hur? - metodaspekten och

varför? – legitimitetsaspekten, behöver besvaras på nytt av varje lärare utifrån

dennes föreställningar om undervisning.

Lärarna i studien besvarar frågan varför de väljer att använda den digitala skrivtavlan utifrån pedagogiska önskningar i förhållande till undervisningens

lärare. Den investering som kommunen gjort i de digitala skrivtavlorna måste därför betraktas som ett kravlöst erbjudande till lärarna. Att man på detta sätt förser lärare med redskap som de får använda om de vill, kan ur ett perspektiv ses som en välvillig handling, men ur ett annat framträder problem. Som jag tidigare har nämnt handlar problemen dels om hur skattemedel används, dels om att tidigare erfarenheter av implementera ny digital teknik utifrån ett top- down perspektiv inte har varit framgångsrikt (Cuban 1986, 2001; Nissen 2002).

Utgångspunkten för IKT-strategin bör vara lärarna i klassrummet, eftersom det är där den digitala skrivtavlan ska användas. Att det finns en gemensam syn på IKT från lärare till förvaltning är en av de framgångsfaktorer, som Grönlund (2014) tar upp gällande lyckade en-till-en- satsningar.

Utveckla IT-support utifrån lärarnas behov i undervisningen

Tidigare forskning visar att det är nödvändigt att undanröja hinder som begränsar lärares användning av digitala redskap och resurser i undervisningen, för att lärare ska kunna utveckla en digital didaktisk kompetens som inbegriper digital skrivtavla (Ertmer 2005; Gu m.fl. 2012; Orlando 2014). I resultatet framkommer att lärarna upplever att det finns olika former av hinder i form av att de digitala pennorna inte fungerar, att datorprogram behöver uppdateras och installeras med mera. Utifrån ett lärarperspektiv får dessa hinder stora konsekvenser för undervisningens genomförande då läraren är ansvarig för alla elevers lärande i en klass, vilket leder till att lärare väljer att inte använda den digitala skrivtavlan. Att dessa hinder löses handlar om ett grundläggande krav att tekniken ska vara ett stöd i lärarnas undervisning och inte ett hinder (Laurillard m.fl. 2013). I tidigare forskning klassificeras denna form av hinder som enkla (Ertmer 1999), även om det kan vara kostsamt för skolans huvudman att åtgärda.

Det finns inte endast en modell för hur man kan stödja lärarnas möjlighet att inkludera digital teknik i undervisningen. Men de modeller som har visat sig fungera har innehållit support i syfte att undanröja externa hinder för att använda tekniken (se t.ex. Ertmer, Ottenbreit-Leftwich & Tondeur 2015; Gu m.fl. 2012; Olofsson m.fl. 2011). Tekniken måste fungera och programvaror vara uppdaterade, men det behöver också finnas flexibilitet så att nya programvaror med kort varsel kan installeras.