2.2 Överväganden och förslag
7.2.2 Interimistiska beslut i förverkandemål vid domstol
Det råder delade meningar om huruvida det bör, vid sidan av bestämmelserna om säkerhetsåtgärd i 15 kap. 3 § rättegångsbalken, införas bestämmelser om interimistiska beslut om avflyttning i
162 Interimistiska beslut om avflyttning då hyresrätten är förverkad SOU 2000:76
förverkandemål. Vissa av de organisationer som utredningen tillfrågat anser att det finns ett behov av interimistiska beslut. Samtliga tillfrågade domstolar och hyresnämnder anser att det inte bör införas sådana bestämmelser.
Utredningen har berett SABO och Sveriges Fastighetsägareförbund tillfälle att ge exempel på förverkandetvister där det funnits behov av interimistiska beslut. Organisationerna har endast redovisat ett fåtal sådana fall. Enligt organisationerna anser många hyresvärdar att det går snabbare att få till stånd verkställbara beslut om avflyttning genom att säga upp hyresavtalet med uppsägningstid och hänskjuta frågan om förlängning av avtalet till hyresnämnd (om det rör sig om en bostadslägenhet), än att säga upp avtalet till omedelbart upphörande och låta domstol pröva saken.
Enligt SABO finns det behov av interimistiska beslut i de fall då det föreligger sådana särskilt allvarliga störningar som avses i 25 § andra stycket hyreslagen. Skälen härför är att det kan vara fråga om grava missförhållanden som drabbar grannar, att vissa hyresgäster undanhåller sig delgivning, att handläggningstider hos myndigheterna är långa och att somliga genom överklagande skaffar sig ytterligare kvarboendetid.
Utredningen delar SABO:s uppfattning att det i vissa speciella situationer kan finnas behov av interimistiska beslut om avflyttning. Det gäller enligt utredningens mening framförallt då en hyresgäst utsätter andra hyresgäster i huset för allvarliga störningar och då en lägenhet används för brottslig verksamhet. Det är i dessa fall som övriga hyresgäster i huset och hyresvärden har störst intresse av att hyresgästen flyttar omedelbart.
År 1993 förstärktes hyresgästernas skydd mot störningar i boendet (se prop. 1992/93:115). Det infördes då skyldighet för hyresvärden att uppmana störande hyresgäst att se till att störningarna omedelbart upphör samt, om det är ett bostadshyresförhållande, underrätta social-nämnden om störningarna (se 25 § andra stycket hyreslagen). Vidare infördes bestämmelser om att hyresvärden får rätt att i mycket allvarliga störningsfall genast säga upp hyresavtalet till omedelbart upphörande -utan att först ha uppmanat hyresgästen att vidta rättelse eller underrättat socialnämnden (se 42 § fjärde stycket hyreslagen). Det infördes också bestämmelser om att frågor som rör störningar i boendet skall handläggas särskilt skyndsamt (se 72 § hyreslagen). Avsikten med ändringarna var att hyresgäster som utsätter andra hyresgäster för störningar snabbt skall kunna skiljas från sina lägenheter.
Bestämmelserna från år 1993 förefaller dock inte alltid ha efterföljts.
Enligt utredningens erfarenhet uppmanar hyresvärdar inte alltid störande hyresgäster att upphöra med störningarna eller underrättar socialnämnden om störningarna. Domstolarna handlägger inte heller
SOU 2000:76 Interimistiska beslut om avflyttning då hyresrätten är förverkad 163
alltid störningsmålen med särskild skyndsamhet. Enligt utredningens mening är det angeläget att kännedomen om bestämmelserna ökar och att de tillämpas på rätt sätt. Tillämpas bestämmelserna på avsett sätt begränsas behovet av interimistiska beslut avsevärt.
När det gäller invändningen om att somliga hyresgäster skaffar sig ytterligare kvarboendetid genom överklagande kan detta förhindras genom s.k. verkställighetsförordnande enligt 17 kap. 14 § rättegångs-balken. Domstolen kan på värdens yrkande förordna att domen får verkställas utan hinder av att den inte vunnit laga kraft.
Utöver behovet av en ordning med interimistiska beslut måste följande beaktas.
Rätten till en bostadslägenhet där man har sitt hem har starka sociala inslag. Det är då av särskild vikt att rättssäkerheten inte blir åsidosatt.
Ett interimistiskt beslut bör mot denna bakgrund inte meddelas utan att det finns mycket starka skäl för beslutet. I just de situationer som utredningen anser att det kan finnas behov av interimistiska beslut -störningar och brottslig verksamhet - är det många gånger mycket svårt att ta ställning till om hyresrätten är förverkad utan att bevisningen har bedömts. Det kan sålunda vara svårt att dessförinnan fatta ett materiellt välgrundat beslut.
Rör det sig om ett brott kan förundersökning behöva avslutas innan det kan tas ställning till anklagelserna. Enligt utredningens mening är det inte lämpligt att en hyresgäst och i förekommande fall hans familj enbart genom påstående om brott skall riskera förlora sin bostad. Rör det sig om ett allvarligt brott häktas i allmänhet hyresgästen. Han kommer då inte i kontakt med övriga hyresgäster i huset. Eventuellt kan han då också skiljas från lägenheten innan han avtjänat ådömd påföljd.
Vid upplåtelse av lokal finns inte samma sociala inslag som vid upplåtelse av bostad. Förutsättningarna att tillämpa bestämmelserna i rättegångsbalken om säkerhetsåtgärd torde därmed vara större än vid bostadshyra. Eftersom det gäller i princip samma förutsättningar för ett beslut om säkerhetsåtgärd som för ett beslut om kvarstad (se 15 kap. 1-3 §§ rättegångsbalken), torde en lokalhyresvärd ha samma möjlighet att få till stånd ett beslut om säkerhetsåtgärd innebärande att hyresgästen åläggs att omedelbart flytta, som ett beslut om kvarstad på hyresgästens egendom.
Om en hyresgäst skulle tvingas flytta på grund av ett interimistiskt beslut och beslutet sedan upphävs, måste hyresgästen anses ha lidit skada. En ordning med interimistiska beslut förutsätter därför även att hyresvärden ställer säkerhet för eventuell skada. Om hyresvärden måste ställa säkerhet för skada och under tiden som det interimistiska förordnandet gäller varken kan kräva att hyresgästen betalar hyran eller hyra ut lägenheten till någon annan, torde hyresvärdens intresse att
164 Interimistiska beslut om avflyttning då hyresrätten är förverkad SOU 2000:76
framställa ett interimistiskt yrkande vara begränsat. Endast i speciella fall, såsom då hyresvärden tvingas att evakuera hyresgäster som utsätts för allvarliga störningar av den uppsagde hyresgästen, måste värden anses ha ett reellt intresse av att få tillstånd ett interimistiskt avflyttningsbeslut.
Slutligen kan konstateras att ett system med interimistiska beslut kan fördröja det slutliga avgörandet av många tvister. Det måste kanske hållas sammanträde före ett ställningstagande till att interimistiskt yrkande. Yrkande om att domstolen skall ompröva ett tidigare fattat interimistiskt beslut kan också framställas.
Sammanfattningsvis anser utredningen att en bestämmelse om interimistiska beslut, mot bakgrund av bl.a. de rättssäkerhetsaspekter som redovisats, inte torde komma att få åsyftad effekt och att det därför inte är motiverat att införa en sådan bestämmelse.