Internationellt samarbete

Den centrala globala processen för att minska klimatpåverkan är arbetet inom Klimatkonventionen, UNFCCC, vilken har pågått sedan år 1992. Det saknas dock fortfarande överenskommelser och åtaganden för hur utsläppen av växthusgaser ska minska så att målet om att begränsa de globala utsläppen så att temperatur- ökningen underskrider två grader kan nås. Inom ramen för Klimatkonventionen fortsätter förhandlingarna kring ett nytt globalt klimatavtal som ska träda i kraft år 2020, se avsnitt 2.8.3.

2.3.1 kyotoprotokollet

Under Kyotoprotokollets första åtagandeperiod förband sig industrialiserade länder37 _{att under perioden 2008–2012 minska sina växthusgasutsläpp med} cirka fem procent jämfört med 1990 års nivå. De sammanlagda utsläppen från industriländerna har minskat till en lägre nivå än målsättningen under den första åtagandeperioden. Att utsläppsminskningarna blivit större än förväntat beror till största del av andra anledningar än direkta åtgärder till följd av Kyotoprotokollet, en bidragande orsak har varit den ekonomisk nedgången 2008/2009. Samtidigt ökade de globala utsläppen med cirka 31 procent jämfört med år 1990. Utsläpps- utvecklingen har därmed kraftigt förändrats i världen och industriländerna står inte längre för den största andelen38_{. Att några viktiga industriländer har valt att} stå utanför Kyotoavtalet och att tillväxtekonomier med stora utsläpp inte har haft åtaganden om minskade eller dämpade utsläpp har bidragit till att effekten på global nivå inte har blivit tillräckligt omfattande för att utsläppsutvecklingen ska utvecklas i linje med den typ av utsläppsbudget som målet om att begränsa tempe- raturökningen till högst två grader ställer krav på, se kapitel 1. Kyotoprotokollet har dock fört med sig att länder nu arbetar med övervakning och rapportering av utsläpp, vilket är en viktig förutsättning inför kommande överenskommelser.39

2.3.1.1 Flexibla mekanismer under Kyotoprotokollet

Från 2005 och framåt har marknadsbaserade flexibla mekanismer under Kyoto-

36 Ibid

37 Industriländerna innefattar i detta sammanhang de länder som omfattades av Kyoto- protokollets bilaga B, industrialiserade länder, länder i ekonomisk övergång och EU. 38 År 2005 passerade Kina USA som det land som har de största sammanlagda utsläppen av

växthusgaser i världen. Utsläppen per person är dock betydligt lägre i Kina jämfört med motsvarande utsläpp från medelamerikanen.

39 IPCC, 2014: Climate Change 2014: Mitigation of Climate Change. Contribution of

Working Group III to the Fifth Assessment Report of the Intergovernmental Panel on Climate Change.

B

EGRÄNSAD

KLIMA

TP

Å

VERKAN

protokollet, framförallt CDM (Clean Development Mechanism), tillämpats. EU:s system för handel med utsläppsrätter har berättigat företag att minska sina utsläpp genom tillgodoräknande av utsläppsreduktioner från CDM-projekt (CER:s). Detta i kombination med vad som initialt uppfattades som ett relativt ambitiöst utsläppstak har lett till att handelssystemet har varit globalt drivande för investeringar inom ramen för mekanismen. Sedan finanskrisen 2008 har det dock inom EUs handelssystem funnits ett stort överskott av utsläppsrätter och priset på dessa har därmed successivt sjunkit. Som följd har även efterfrågan och priset på CER:s sjunkit drastiskt och marknaden är idag mycket liten.

Effektiviteten av CDM har varit blandad, bland annat till följd av osäkerheter kring additionaliteten av projekten, det vill säga huruvida projekten skulle ha genomförts utan mekanismen, och osäkerheter kring framtagning av referenssce- narier (baselines).40 _{Under de senaste åren har det dock pågått ett reformeringsar-} bete och en CDM-reform har tagits fram för att förbättra systemet.

2.3.2 forum för internationellt samarBete

Under senare år har det institutionella landskapet och internationella samarbetet kring klimatfrågan blivit mer komplext. I IPCC-rapporten betonas att FN:s klimat- konvention kvarstår som det centrala internationella forumet för internationellt klimatsamarbete. Samtidigt noteras att sedan mötet i Köpenhamn 2009 och över- enskommelsen i Cancún 2010 (där länder lade fram sina nationella bidrag till år 2020) har den tidigare mer centraliserade, top-down-styrningen förknippad med Kyotoprokollet gått mot en mer bottom-up-betonad process med decentraliserad men koordinerad nationell politik. Utanför UNFCCC har nya initiativ tillkommit och andra existerande forum blivit allt viktigare för att accelerera åtgärder inom klimatområdet (men även inom andra policyområden såsom hållbar utveckling, biologisk mångfald, handel och energi). Figur 1.21 illustrerar internationella sam- arbeten inom klimatområdet. Dessa forum kompletterar och underlättar även för- handlingarna under UNFCCC.

Under senare år har även en rad nya institutioner inom UNFCCC-processen tillkommit, till exempel den gröna klimatfonden (the Green Climate Fund) och en teknikmekanism, the Technology Mechanism, med tillhörande regionala centra som ska underlätta tekniköverföring samt adressera hur barriärer för teknikimple- mentering kan undanröjas. Klimatanpassning har fått en mer central roll i klimat- förhandlingarna, och diskussioner om finansiering löper parallellt med att under- söka fler möjligheter till utsläppningsminskningar.

Under Klimatkonventionen har även en mekanism för olika typer av åtgärder inom skogssektorn (ökad återbeskogning, förhindrande av avskogning och

40 IPCC, 2014: Climate Change 2014: Mitigation of Climate Change. Contribution of

Working Group III to the Fifth Assessment Report of the Intergovernmental Panel on Climate Change (Technical Summary).

bedrivande av ett hållbart skogsbruk) införts, benämnd REDD+. REDD+ nämns i IPCC-rapporten som ett potentiellt viktigt verktyg att minska avskogningen glo- balt sett och öka kolupptaget.

Vid sidan av Klimatkonventionen märks även utvecklingen under Montrealpro- tokollet, som har haft stor betydelse för att minska de globala växthusgashalterna (se också Skyddande ozonskikt).