Situationen globalt

Underlag till texten i detta avsnitt är i huvudsak hämtat från IPCC:s senaste utvärderingsrapport AR5 (delrapporten från arbetsgrupp III17_{). Om andra källor} använts anges detta särskilt.

2.1.1 drivkrafter

Utsläppen av växthusgaser fortsätter alltså att öka globalt (se kapitel 1) trots att omfattningen av nationella och regionala/lokala klimatplaner och klimatstrategier har ökat kraftigt under senare år, se avsnitt 2.2.2.

Ekonomisk tillväxt och fortsatt befolkningsökning har varit de två huvudsak- liga övergripande drivkrafterna bakom de ökade utsläppen i världen. Bidraget från befolkningsökningen har i stort sett legat på samma nivå sedan 1970, medan bidraget från ekonomisk tillväxt har ökat kraftigt under detta århundrande. Efter år 2000 har denna drivkraft varit betydligt större jämfört med den dämpande effekten av förbättrad energieffektivitet. De övergripande drivkrafterna påverkas i sin tur av utvecklingen av underliggande drivkrafter, och omfattningen av styrme-

17 IPCC, 2014: Climate Change 2014: Mitigation of Climate Change. Contribution of

Working Group III to the Fifth Assessment Report of the Intergovernmental Panel on Climate Change.

B

EGRÄNSAD

KLIMA

TP

Å

VERKAN

del och åtgärder, schematiskt illustrerat i figur 1.18. En underliggande förklaring till att ökningen av utsläpp varit högre under perioden 2000–2010 jämfört med tidigare perioder, ligger i den snabba tillväxten av kolbaserad energitillförsel, ökad industriproduktion och en mycket omfattande urbanisering i Kina.

Figuren visar den absoluta förändringen av förbränningsrelaterade koldioxid- utsläpp för varje tioårsperiod fördelat på olika drivkrafter. Negativa staplar visar påverkan mot minskade utsläpp. Ekonomisk tillväxt per capita har under detta sekels första årtionde varit den dominerande drivkraften för ökade koldioxidut- släpp (miljarder ton per år).

Figur 1.18. Schematisk illustration över kopplingar mellan växthusgasutsläpp,

omedelbara drivkrafter, underliggande drivkrafter och styrmedel/åtgärder

Med drivkrafter avses de aktiviteter/processer som bidrar till växthusgasutsläpp. I figuren har en uppdelning gjorts mellan ”omedelbara drivkrafter” (nära relaterade till själva utsläppen), och ”underliggande drivkrafter”, som utgör drivfjädern bakom på de omedelbara drivkrafterna.

KÄLLA: ÖVERSATT FRÅN IPCC 2014: CLIMATE CHANGE 2014: MITIGATION OF CLIMATE CHANGE. CONTRIBUTION OF WORKING GROUP III TO THE FIFTH ASSESSMENT REPORT OF THE INTERGOVERNMENTAL PANEL ON CLIMATE CHANGE.

Utsläpp av växthus- gaser Växthus- gas- intensitet Omedelbara drivkrafter BNP per capita Befolkning Beteende Medvetandegörande Ekonomiska styrmedel Andra styrmedel (ej klimat) Direkta regleringar Planering Forskning och utveckling Informations- spridning Resurs- tillgång Samhälls- styrning Teknologi Urbanisering Industriali- sering Infra- struktur Utveckling Handel Energi- intensitet

2.1.2 förutsättnngar för att Begränsa klimatpåverkan genom utsläppsminskande åtgärder gloBalt

För att världens länder ska klara av att uppfylla Klimatkonventionens (UNFC- CC18_{) övergripande mål, att stabilisera halten växthusgaser i atmosfären på en} nivå som förhindrar farlig mänsklig påverkan på klimatsystemet, krävs både åtgärder för att stabilisera halten växthusgaser i atmosfären och åtgärder för att anpassa samhället till de klimatförändringar som inte går att undvika. För att komma överens om och genomföra åtgårder som är tillräckliga för att de globala utsläppen ska minska i tillräckligt snabb takt och till tillräckligt låga nivåer finns en rad olika förutsättningar (förhållanden) som behöver beaktas.

Åtgärder för att begränsa klimatpåverkan behöver vidtas inom ramen för ett arbete som leder till en global utveckling som är både hållbar och rättvis. Klimat- strategier, styrmedel och åtgärder behöver utvecklas och utvärderas inom denna mycket vittomfattande ram.

Ett effektivt åtgärdsarbete kommer inte att kunna nås om individuella aktörer och länder enbart ser till sina egna intressen utan att samarbeta med andra.

För att klimatförändringarna ska kunna begränsas, krävs kollektivt agerande i global skala. De flesta växthusgaser är långlivade och oavsett var utsläppen sker så ackumuleras dessa över tid och blandas i atmosfären till en i stort sett likartad halt över hela jorden. Ett utsläpp på aktörsnivå (individ, företag, land) i en ensta- ka världsdel, påverkar alltså verksamheter och människor i hela världen. samtidigt som fördelarna av åtgärder för att minska utsläpp inte kan tillgodogöras den som utför utsläppsminskningarna direkt19_{. Internationellt samarbete är därför nödvän-} digt för att begränsa klimatförändringarna till en icke-farlig nivå. Ny kunskap och teknik för utsläppsminskningar ger dessutom ”överspillningseffekter” genom att kunskapen kan spridas till andra länder och företag. Internationellt samarbete kan bidra till utveckling, kommersialisering, spridning och överföring av nya lösningar.

Förhandlingar om omfattning och ansvar för utsläppsminsknings- och anpass- ningsåtgärder väcker frågor om vad som är att betrakta som rättvist för olika länder. Ländernas bidrag till de historiska utsläppen, och till den framtida utveck- lingen av utsläppen i världen ser mycket olika ut20_{. Förutsättningarna för att} genomföra utsläppsminskningar och anpassningsåtgärder skiljer sig också åt på många sätt, både tekniskt, strukturellt, ekonomiskt och institutionellt. En överens-

18 United Nations Framework Convention on Climate Change.

19 Inom samhällsvetenskaplig forskning brukar detta benämnas allmänningens dilemma eller tragedi.

20 Det gäller såväl de totala utsläppens storlek som utsläppen räknat per capita eller jämfört med storleken på landets ekonomi.

B

EGRÄNSAD

KLIMA

TP

Å

VERKAN

kommelse eller ett samarbete har störst möjlighet att ge effekt om överenskom- melsen uppfattas som rättvis eller rimlig av alla parter.2122

Klimatpolitik interagerar med politik för att nå andra samhällsmål och kan medföra både positiva och negativa sidoeffekter i förhållande till sådana mål. Om detta samspel hanteras väl kan det förstärka basen för att vidta klimatåtgärder (och därmed minska omfattningen av det globala beslutsdilemmat (se ovan, ”Ett effektivt åtgärdsarbete kommer inte att kunna nås…”). Det gör också klimat- strategier mer robusta i förhållande till en osäker framtid. Klimatåtgärder kan till exempel påverka människors hälsa, luftkvalitet, livsmedelsförsörjning, ener- giförsörjning, användning av naturresurser, biologisk mångfald, levnadsförhål- landen och en rättvis hållbar utveckling i världen. Det omvända gäller också. Väl utformad politik för andra samhällsmål kan på liknande sätt påverka möjligheten att begränsa klimatförändringarna. Dessa interaktioner kan vara betydande men ibland även svåra att kvantifiera, särskilt i välfärdstermer. Samordningsbehov och potentiella samordningsvinster gäller även strategier för att minska växthusgasut- släpp och för att anpassa samhället till ett förändrat klimat.

Klimatförändringarnas natur för även med sig att beslutsfattare behöver kunna hantera risker och väga in bedömningar om framtida klimatförändringar, vilkas storlek och omfattning är osäkra, i de beslut som fattas i nutid. Klimatpolitiken påverkas därmed av hur individer och organisationer uppfattar risker och osäker- heter om framtiden och hur dessa värderar närliggande nyttor i förhållande till handlingar för att nå långsiktiga mål. Klimatpolitiken måste därför ha förmågan att ta till sig sannolikhetsbedömningar och riskbedömningar, och kunna förmedla dessa så att de går att inkludera i beslut under osäkerhet. Riskerna för samhälls- utvecklingen som klimatförändringarna för med sig, blir inte mindre av att de är osäkra. Klimatstrategier behöver vara långsiktiga, robusta och samtidigt flexibla för att kunna hantera ny kunskap om klimatförändringarnas risker.

21 Forskare har utvecklat olika fördelningsprinciper för hur ansvar för utsläppsminskningar skulle kunna fördelas mellan länder. Sådana resultat kan ge viss vägledning för parter i de internationella förhandlingarna men det har hittills inte visat sig vara möjligt att nå fram till någon gemensam ”formel” för vad som skulle kunna känneteckna en rättvis fördelning av utsläppsminskningar mellan världens länder. (se IPCC, 2014: Climate Change 2014: Mitigation of Climate Change. Contribution of Working Group III to the Fifth Assessment Report of the Intergovernmental Panel on Climate Change, kapitel 6).

22 De analyser som legat till grund för dessa beräkningar har dessutom inte förmått väga in effekter på andra samhällsmål, än mindre i förväg ge annat än ytterst osäkra och grovt förenklade bedömningar av vad olika omfattning av utsläppsminskningsbeting, egentligen kan komma att ge för ekonomisk effekt. (se New Climate Economy, 2014: Better Growth, better climate – the New Climate Economy report kap. 5).

2.2 Effekter av styrmedel och åtgärder på de totala utsläppen