De nationella målen tar sikte på förutsättningarna för ett bra liv i Sverige när det gäller arbete och delaktighet i samhällslivet. I samband med detta uppstådd behovet av att man bildar en ny myndighet som ska ta över ansvaret för integrationen i kommunerna och för den långsiktiga
integrationspolitiken. Lösningen var att bilda integrationsverket. Den började sitt arbete den första juni 1998 och huvudkontoret för myndigheten ligger i Norrköping. Filialer finns i Malmö, Göteborg och Stockholm. Totalt arbetar enligt Ulla Fischer något mer än 70 anställda inom verket. När det gäller sammansättningen av verket är den flervetenskaplig med ca 10 % personer som har invandrar bakgrund. Bildandet av verket är ett markering att man sätter tyngdpunkten på integrationen enligt Lars Ivan Nilsson, handläggare på integrationsverket med filial i Malmö. En stor del av arbetet som nu utförs av integrationsverket föll tidigare på invandrarverkets ansvar. Men man ansåg att ett samma myndighet behandlade både
invandrings och integrationspolitiken och detta var inte den bästa lösningen anser Lars Ivan. Därför gick man ut med bildandet av ny myndighet.
Om man tittar på integrationsverkets uppgift så har den tre huvuduppgifter. Den första är att främja den etniska och kulturella mångfalden. Den andra är att följa och utvärdera samhällets utveckling och den tredje att stödja kommunernas utveckling i introduktionsfrågår för de nyanlända flyktingar. Verket har tre avdelningar som har anknyttning till de tre uppsatta målen. Det finns tanken inom verket att myndigheten ska mer fokusera sig på behovet av utvärdering och att skärpa upp program och åtgärder för de ny anlända . Den försöker ta någon slags av helhetsgrepp om hela processen. Det nya rollen är att vara koordinator för de olika aktörer som finns i integrations processen. Den verkar för att myndigheter,
organisationer och andra grupper koordinerar sina aktiviteter.
När det gäller programmet för de ny anlända är det kommunerna som är operativa. Myndigheten har ett stort samarbete med olika berörda organisationer. Detta är någonting speciellt för det främjande avdelningen säger man på integrations kontor i Malmö.
Myndigheten tittar på hur fungerar de andra myndigheter utifrån mångfalds perspektivet. Dvs. att utgångspunkten är det mångkulturella samhället. Folk som bor i det här landet har olika etniska och kulturella bakgrund. Myndigheten har att serva befolkningen som finns här utan att göra någon skillnad på etniska svenskar och invandrare. Det långa perspektivet är inte bara att se på invandrare utan hur det går med segregationen som en helhets fenomen. Om man tittar på fattigdomen i det största allmänhet vilket resulterar sig i marginalisering, utslagning, bostadssegregation det är en sak för sig anser Lars Ivan. Ulla Fischer gör ett gemförelse mellan det gamla och det nya integrationspolitiken och konstaterar att synsättet är helt annorlunda. Den invandrarpolitiken var mer grupp orienterad. Nu är det individen i fokus. Man pratade innan mer om särart åtgärder nu talar man om generella åtgärder. Man pratade innan om invandrare som målgrupp nu lyfter man fram hela samhället som målgrupp. Det är ett ömsesidigt samhälls process. Vi berörs alla av det.
Verkets idé är att påverka samhällets alla faktorer för att åstadkomma lika förutsättningar för alla oavsett etnisk eller kulturell bakgrund. De nyanlända invandrare ska få bra start. Det är
det enda säråtgärden som egentligen finns kvar under introduktions perioden. Man anser att när invandrare anländer som ny måste han få lite extra introduktion för att snabbare komma in i samhället. När vi ser på segregationen i samhället fortsätter Lars Ivan vår uppgift är inte att se på hur många invandrare som är segregerade utan vi tittar på fenomenet som sådan. Vi tittar på alla som är segregerade utan att göra någon skillnad på invandrare eller svenskar.
Ulla påpekar till det att de tittar också på insatserna i de särskild utsatta bostadsområdena. Det är så kallade Blommans pengar som är fördelade. Men det har man aldrig gjort någon
nationell utvärdering utav de här pengar. Malmö har gjort sin utvärdering och andra stora städer sina. Integrationsverket ska försöka få lite mer överblick i detta.
Om vi tittar på prop. 97/08:16 så ser man att det står att introduktionen bör vara 2 år, men den kan förlängas. Men det som är viktig, det är att kvaliteten i introduktionen ska vara så bra som möjligt. Det ska vara bättre och effektivare både för den enskilde och för samhället. Hur mycket lyckas man i det beror på hur mycket är man redo att investera i. Det är bra med inskolning i skolan, på dagis tycker jag säger Lars Ivan. Det är också bra att finnas förberedelse klasser, det hjälper integrationen.
Alla som kommer hit har inte samma kvalité. Det är fel att sätta alla i samma klass när man läser ett språk, utan man ska ha nivå grupperingar. Lars Ivan är för en sådan planering där man kan kombinera språkundervisningen och samhällsinformationen med arbetslivet. Kontakterna med svenskar och att kunna bygga nätverk under tiden kan vara bra för
individens framtid. Han är en anhängare till ”nätverkstänkande”. Vi betraktar språket som en integrationsfråga och inte som en skolfråga. Vi följer det väldigt noga hur det fungerar. Vi kollar på praktik platser som anordnas åt invandrare. Det är klart om det kommer en stor grupp flyktingar som bosnierna för några år, då gäller att hitta på saker naturligtvis. Praktiken bör kopplas till individen som person. Individualiseringen betyder väldigt mycket. Det är inte så att det betyder egoism. Integrationsprocessen är enormt dynamisk verksamhet anser Lars Ivan. Det ändras hela tiden. Konsten att lyckas är att bygga nätverk. Personer som jobbar inom föreningslivet och speciellt tro samfundet är ganska viktiga. De tar till sig budskap och kan föra över budskapen som kan förstås eller formuleras. Det finns många goda krafter ute i samhället menar man på integrationsverkets avdelning. Med hjälp av de kan man förmedla kontakt mellan olika grupper. Det finns ambitioner att verka tillsammans, att de tar sitt ansvar i samhället. De vill stödja föreningar och organisationer som har goda idéer. Vidare talar de om kampanjers betydelse. Den vänder kampanjen istället uppifrån att börja nerifrån. Ett exempel är Kamratstödet i Kristiansstad. På flera ställen bildades arbetsgrupper för kontaktnät så kallade ARK.
Vårt mål på integrationsprocessen är säger Lars Ivan att de som kommer hit blir subjekt i sin egen integrations process och inte objekt för andras godtycke.
Självmotivationen är ganska viktig ansåg man vid intervju tillfället. Detta gäller både vid återvändningen och vid beslutet att stanna för alltid. Tanken att återvända är öppen men det är friviligheten som ska avgöra. Integrationsprocessen är en förutsättning att man ska lyckas med något. Det är massa av frågor som är kopplade med återvandringen som en del av
integrationsprocessen. Det gäller frågan om resebidrag, situationen där nere. Sedan kommer frågan var har jag min nätverk, mina närmaste. Finns de här eller där neroch hur kan vi lösa detta. Det finns många kopplingar mellan återvandringsfrågor och integrationsfrågor. Vi har ansträngningar till att låta utbilda folk till ett yrke som de har nytta av både om de återvänder eller om de stannar i Sverige. Så långt har vi lyckats bra och det går bra tycker man på
Integrationsverket. De ser möjligheten att man ska kunna praktisera i sitt gamla hemland samt att undersöka möjligheten för att återvända. Men det är fortfarande lite besvärligt med
reglerna som finns. Då kopplar man SIDA som jobbar utomlands och då bli ett projekt koppling mellan den enskilde, kommunen AF, SIDA och Regeringen.
Vi stödjer föreningar och organisationer och i samband med det har vi haft kontakt med de säger Ulla. Exempelvis stimulerar vi integrationsprocessen för somalier. Vi hade i Malmö ett träff med 30 representanter för somalier från Malmö, Landskrona och Eslöv. Syftet var att somalier skulle beskriva sin situation, vad de tycker är viktig och att höra vilka hinder fins för deras integration. Det med somalier är ett process. Det är det svåraste gruppen som har svårt att integrera sig i samhället.
Lars Ivan talar om ”diversity” och utveckling, då diversity inte bara face utan diversity fay and day, att motverka till mångfaldsplaner. Och det kopplar man till kunskap och mångfalds orienterade företag. Detta med etnisk mångfald och diversity är det ganska viktig anser man. Staten har för syfte att inom10 år vara föredöme för mångfald samhället. Jag vet säger Ulla att alla myndigheter fått en enkät om Malmös mångfald vilken ska skickas till regeringen. Det finns företag som är intresserade sig av mångfald. Det nämn bland andra Telia och ABB. Företagen säger att de måste ha personal med olika internationella kompetenser. Detta är bra , men lite extra intressant är det med de små och medelstora företag som vill gå ut och etablera sig internationellt.
Staten är inte särskild bra med mångfalden anser man på integrationsverket när det gäller rekrytering av personal. Men det finns ganska mycket som talar om förändringar i positiv riktning. De privata företagen är mer mångfaldsorienterad än staten. Men vad jag anser säger Lars Ivan är att det lönar sig med diversity. Vi ska satsa på att toppa kompetensen. Förutom
det individuella ska man få etnisk dynamism i detta. Man borde hitta verktyg för att tillvara de kompetens som finns idag. Men det finns också dimensioner av det sociala strategin,
exempelvis utbildning. Det finns för höga förhoppningar på invandrare som är akademisk utbildade. Men det teknologiska utvecklingen gör att de har svårt att matcha efter behovet som finns i landet. Det är så att det är tragisk att man inte kan ta tillvara kompetensen hos invandrare. Man borde underlättas för dessa personer att komma in i arbetslivet. Ett sätt att göra det är att ändras reglerna inom högskola väsendet. Det är olika beroende vilken status man har. Ska man komma som gäst studerande då kan man gå in direkt på universitet, men om man kommer som flykting då hamnar man i det kommunala SFI. Och då undrar vi varför det? Detta är typisk strukturell problem som är alldeles onödigt.