berät-tade min far. (Hj. Söderberg, Via, Vintrosa, f. i NY. 1870. Uppt. 1948.)
71. Karl XII lär ha haft onda aningar om att han skulle dö. Han visste med sig, att han hade fiender. Var morgon räknade han knapparna i sin rock, och en morgon fattades det en knapp. Han gick då till en soldat och föreslog honom, att de skulle byta kläder och roller. Han sa till soldaten :
"Lever du, så har du bröd till döddagar, och dör du, så får du en kunga-begravning". Soldaten gick med på förslaget. Sen blev soldaten skjuten.
Den som sköt hade använt den stulna knappen som kula. Kungaringningen skulle sen vara ett helt år efter kungens död. Efter ett halvår sa drottning Ulrika: "Nu kan ni sluta med kungaringningen. Det har ringt länge nog för en simpel soldat. Det var inte min bror som stupade". (Lantbr. Karl Johansson, Lekändan, HI, f. 1876, som hört sin far och farfar [född 1791]
berätta denna sägen i Tiveds socken. Uppt. 1946.)
72. Min far, som var soldat, brukade berätta, att han i sin ungdom hört, att Karl XII blivit skjuten med ed knapp ur hans rock. "Nu stupar jag, för jag har förlorat en knapp i rocken", lär kungen ha sagt. (Murare A. P.
Hiding, Rastorp, HI, f. 1857. Uppt. 1932 av G .E-n.)
73. Carl XIV Johan reste en gång med kungsskjuts från Örebro till Norge. Vid Göksvalla i Knista gjordes uppehåll för hästbyte. Där hade länsmannen i Edsbergs härad J. Hoff, som bodde på Holmtorp i Hidinge, mött upp med bönder, som skulle skjutsa. När kungen steg ur sin vagn, tittade han på Hoff. Sen gick han fram till honom och tog honom i hand, och när de språkat en stund på franska, tog de varann i famn. Bönderna stod där häpna och såg på. De undrade, vad de hade för en länsman, som kungen tog i famn. Efteråt fick de höra, att kungen och Hoff en gång i tiden varit soldater och vapenbröder i Frankrike. (Distriktsveterinär
J.
Eke-lund, Fjugesta, f. 1866. Uppt. 1944.)74. När Carl XIV Johan reste till Norge, brukade han ibland övernatta på Svartå herrgård. En gammal soldat, soin hette Sköld och som varit med i fälttåget i Tyskland 1813, bodde i närheten av Svartå. När han fick höra, att kungen skulle fara förbi, tog han på sig sin gamla uniform och ställde sig på vägkanten. Då kungen fick se den gamle soldaten, lät han vagnen stanna och frågade, om de hade träffats förr. "Ja, Ers Majestät", svarade Sköld, "i slaget vid Leipzig". Då befallde kungen en av sina kammarherrar att ge Sköld en summa pengar och sa: "Det här är en av mina gamla kamrater".
Om Karl XV berättas, att han vid en resa till Norge gjorde uppehåll i Fågelåsen i Nysund. En hel massa barn var samlade för att se kungen. När
Mitt p,l vilda skogen två km öster om ölsboda ligger "Ryttargraven". En rösa a1•
smets ten, upplagd som ett kors, markerar platsen. Här stupade en gång "en hög herre" i strid mot danska_ma, berättar sägnen.
Foto: Förf.
den kungliga vagnen hade stannat, sprang de omkring och ropade: "Var är kungen, var är kungen"? Plötsligt trädde en lång och stilig herre fram och sa till barnen: "Kom hit så får ni se! Här är kungen"! (Hj. Söder-berg, Vintrosa, f. 1870 i NY. Uppt. 1945.)
Krig
75. De gamle i Munkabäck brukade berätta, att det en gång för mycket länge sen varit ett krig i Agrena här i Skarshult mellan svenskar och dans-kar. Danskarna kom från Västergötland över Tiven. De gick Munkastigen1 från Bodarna ner till Agrena. Bakom magasinsbyggnaden vid Agrena gård och invid ån, som kommer från Bodarnesjön, finns en kulle, som de kallar Ktmgstttvan, och den sa de gamle var en krigaregrav. (F. arrend. August Karlsson, Myrhult, SK, f. 1873 i Munkabäck. Uppt. 1944.)
76. I min barndom hörde jag gamla gubbar tala om, att på den tiden Kristian Tyrann och danskarna drog genom Närke och härjade och brände tog Kvistbroborna och flydde till Borganjö skansar2 här väster för Vek-hyttan. (Skogvakt. G. Karlsson, Skogaholm, KV, f. 1873. Uppt. 1944.)
77. På Ryttargravsåsen i Nysund [omkr. 2 km öster om ölsboda] har det stått ett slag. En hög herre ~ några säger en ryttare ~ stupade då och blev begraven på åsen. över "ryttargraven" satte man upp ett träkors, som underhölls av ägarna till Svartå bruk. Det stod kvar, fastän undan för
1 ) Jfr 27, 66.
2 ) Se 184 ff.
37 undan förnyat, till omkring 1860. Man la då på graven stenar, som bildar ett kors. En del av dem som stred sägs ha kommit österifrån och tagit sig över Koppartjärnsmossen [som ligger ett par km sydöst om Ryttargravs-åsen
J
på en kavelbro, lagd av kraftiga stockar. Den revs upp någon gång på mitten av 1800-talet. Stockarna kolades i två milor. I striden på Ryttar-gravsåsen var en överste med, som hette Botvid. Han band sin häst vid en tall, som sen fick heta Boteve tall. Tallen fälldes med tiden, och stubben fick namnet Boteve stubbe. Det var mot danskarna striden stod på Ryttar-gravsåsen. (Flera äldre personer i KV. Uppt. 1948.)78. Mellan Björnlund och Sirsjön [i Nysund] i det s. k. Ulvekärret har förr stått ett träkors, som skulle vara ett minne av ett här långt till-baka i tiden utkämpat slag. Det berättas även, att en drabbning i för länge sedan svunnen tid skulle ha ägt rum vid Bäckvall, mitt emot prästgården, samt vid Printsemd, där en prins skulle ha stupat. - (Nysunds socken, Örebro 1939, sid. 132. Uppg. av kyrkoh. K. Broholm. NY.)
79. Det finns '"skansar" på östra stranden av Sirsjön [i Nysund]. Det berättas att svenskarna där en gång i tiden försvarat sig mot danskarna.
Danskarna kom nerifrån Atorp. Först stod det ett stort slag på Björke-backarna. Svenskarna fick ge sig och drog sig ner mot Sirsjön, där de för-svarade sig, så länge de kunde. Danskarna tog sig sen fram över Medskog och drog förbi, där Svartå herrgård nu ligger. Vid Medskog ska det ha funnits krigaregravar. (Äldre personer i Svartå. Uppt. 1948.)
80. Distriktsveterinär
J.
Ekelund, Fjugesta, har hört lantbr. August Hans-son i Sörby, ED, f. 1852, berätta följande: För mycket länge sen - när vet ingen - kom en trupp krigare till Edsberg och slog läger på Grev-{1Je11. De var småväxta och mörka, och man trodde därför, att de var ut-länningar. Av bönderna i Edsberg ville de ha säd till sina hästar. Men bön-derna ville visst inte lämna ifrån sig någon säd. De mente, att de inte hade mer, än de behövde för utsäde. Det var tidigt på våren, och snön låg ännu kvar. För att inte krigarna skulle komma åt deras säd, sådde de ut den på åkrarna ovanpå snön. En del trodde, att säden nu var som bortkastad, men den sjönk ner med snön och grodde, och det blev allt skörd det året också.- Krigarna dröjde kvar i Edsberg framåt våren. En gång skulle en av dem straffas för någon förseelse. Under avstraffningen slog några av de andra på trummor. Sen har det varit ett ordstäv i Edsberg: "Det är inte roligt, när trumman går på Grevåsen'". (Uppt. 1944.)
81. Det hände på 1600-talet, att en trupp ryttare en vinter låg inkvar-terad vid Kvarntorp i Hidinge. De höll till i en bryggstuga. Vid Kvarntorp finns ett gammalt bord, som de fick använda. Det finns märken i
bords-Risbålet vid Storsjögång-an, det sista i Edsbergs härad.
Foto: E. Lindström
skivan efter sabelhugg. Ryttarna byggde där ett stall, som de hade sina hästar i. Det stod kvar tills för något år sen. (Flera äldre i HI. Uppt.
193 7) .3