Intervju med Sten Göransson, Gatukontoret Malmö stad, projektledare för Rosengårdsstråket. Intervjun genomfördes i mars 2014.
I den kommunala verksamheten är hållbar stadsutveckling en fråga som många gånger kräver både extern finansiering och samarbete mellan olika för- valtningar. Rosengårdsstråket kan ses som ett exempel på hur tankar och idéer om hållbar stadsutveckling omvandlats från projektförslag till ansökning om finansiering och slutligen till genomförda projekt. Planering och implemen- tering av tankarna om stråk inom Fokus Rosengård vidareutvecklades till konkreta projekt genom Gatukontoret i Malmö. Rosengårdsstråket illustrerar de komplexa och ibland motstridiga frågor som hållbar stadsutveckling in- begriper. Förutom att stråket syftade till att omfatta samtliga tre delmål om ekonomisk, miljömässig och social hållbarhet fanns det också högt ställda mål vad gäller deltagande från både boende och den privata sektorn.
Från Gatukontorets sida är Rosengårdsstråket idag närmast ett avslutat projekt. För att samtala om Rosengårdsstråkets utveckling från idé till genom- förande, intervjuade vi Sten Göransson. Som Gatukontorets projektledare för Rosengårdsstråket har Sten Göransson god kännedom om stråket och vilka förändringar som skett under projektets gång; vad finansieringen täckte, vilka hållbarhetsmål som kunde uppnås och hur samarbetet mellan aktörer fungerat. Under samtalets gång funderade vi över följande frågor; hur uppkom idén om stråket, vilka förebilder och inspirationskällor fanns? I vilken utsträckning har projektet förändrats från idé till genomförande? Vad hände med hållbarhets- målen? Vilka aktörer har medverkat och återkopplat till projektet? Hur ser framtiden ut för stråk som planeringsbegrepp?
Berätta om hur projektet Rosengårdsstråket började!
Rosengårdsstråket är ju en del av Fokus Rosengård som är ett större över- gripande projekt som initierades av Miljöförvaltningen, men utvecklades förvaltningsövergripande tillsammans Stadsbyggnadskontoret, Fastighets- kontoret och Gatukontoret. Miljöförvaltningen frågade oss på Gatukontoret vad vi skulle kunna bidra med i form av konkreta projekt. Det ledde till att Gatukontoret började prata om det här gång- och cykelstråket och att det fanns saker man kunde göra längs med det. Vi skrev ihop några tankar om det och dåvarande biträdande avdelningschef Patrik Widerberg tog ledning för att få fram ett underlag för projektet Fokus Rosengård. Det blev en ansökan till Delegationen för Hållbara Städer och EU’s strukturfond.
För att ta arbetet vidare behövdes en projektledare och det var då jag kom in. Mitt arbete i Rosengårdsstråket startade med att vi tog fram ett program, där vi började med att göra en inventering av stråket. Utgångspunkten vi arbetade från var att göra stråket mer attraktivt genom att förbättra själva cykelstråket för cyklande och gående. Men också att förstärka olika mötesplatser. På det sättet ville vi göra stråket mer tillgängligt och attraktivt.
Fanns det något tidigare arbete att bygga vidare på, eller hur utvecklades era tankar kring projektet?
Det handlade delvis om tankar som vi på Gatukontoret hade från början. Det har också gjorts en del förarbeten som vi byggde vidare på. Bland annat har Gehls Arkitektkontor tagit fram ett arbete som handlar om stråk och hur man kan förstärka mellanrummen mellan husen och få in fler aktiviteter. Det fanns förstås redan pågående processer på Stadsbyggnadskontoret som vi var in- volverad i även från Gatukontorets sida, inte minst förarbetena för Station Rosengård (Tyréns Arkitektbyrå). Parallellt togs också planprogrammet för Herrgården fram.
Om man ser lite mer generellt på det här med stråk och hur det har kommit fram i planeringen i Malmö går det ju egentligen ännu längre tillbaka i tiden. Agoraprojektet var mycket viktigt och det har inspirerat oss en hel del. Det är ju nästan 10 år sen det gjordes. Det var precis när jag började arbeta här som man var på väg att avsluta det. Agora var ett EU finansierat forskningsprojekt (2003-2005) som genomfördes i samarbete mellan Malmö stad, Lunds Teknis- ka Högskola, i samarbete med arkitektur- och designskolor i London, Utrecht och Barcelona. De tankar som utvecklades där har funnits med i bakgrunden.
I ansökan till Delegationen för Hållbara Städer beskrivs stråket mellan Ro- sengård och Västra Hamnen som en geografisk och socio-kulturell länk, ett stråk som motverkar segregation och bidrar med nya mötesplatser och akti- viteter. Blev det som ni hade tänkt er? Har ni arbetat med hela sträckningen från öst till väst?
Den största skillnaden är att vi har fått begränsa oss på olika sätt; ekonomiskt och tidsmässigt. Vi har ju egentligen bara tittat på sträckan Triangeln till Ro- sengård. Från början hade vi tänkt att stråket skulle sträckas sig förbi Rosen- gård, mot Almåsa. Men om vi ser på vad vi faktiskt gjort, blev det sträckan från Kontinentalbanan till Rosengårds Centrum. Det är där insatserna är gjorda.
Har det aldrig varit relevant för från kommunens sida att hålla isär de olika projekten, till exempel beroende av vilka finansiärerna är?
Nej, vi har hållit ihop det och vi fick en pott pengar. Inom den budgeten fick vi urskilja vissa saker som vi skulle kunna inrikta oss på. Då blev det så att vi valde ut tre platser som vi så småningom gjorde något på. Det var Örta- gårdstorget, som kallades Bokaltorget från början. Sen var det aktivitetsytan, som nu heter Rosens Röda Matta. Däremellan är det Yalla trappan, där vi gjorde några insatser. Utöver det så är det generella förbättringar för själva cyklandet på vägen från Triangeln till Rosengård. Dessa insatser har handlat om belysning och tydliga markeringar för cykelvägen. Ni kanske har sett de här rosa krumelurerna och stängerna som finns längs vägen? Det fanns ju fler idéer och framförallt en vilja att arbeta med hela stråket, men vi hade inte pengar för det.
Malmö har under flera år investerat i infrastrukturprojekt som Citytunneln och Öresundsbron. Om vi placerar in de här lokala stråken i en större skala, är de också kopplade till andra former av infrastrukturnätverk?
Det är av just den anledning man pratar om ringleden, det vill säga att vi vill skapa en koppling mellan olika transportformer. Det blir också ännu mer aktuellt nu när vi planerar för en spårbunden trafik, att man förstärker stråken. I detta sammanhang blir projektet Amiralsstaden, som är Amiralgatans stråk viktigt. De olika stråken knyts och länkas samman. Amiralsstaden blir en fort- sättning på så sätt till Rosengårdsstråket, även om vi egentligen pratade om Amiralsstaden innan Rosengårdsstråket kom på tal.
Vi vill försöka hitta nya och alternativa vägar för människor att ta sig mellan olika områden i staden och i Rosengård. Vi har velat knyta Rosengård närmare Centrum. Det har varit en ambition att stråket ska kunna stärka och uppmuntra
cyklandet, ur ett hållbarhetsperspektiv. Det har även skett en ökning i antalet cyklande på stråket.
I ansökan till Delegationen för Hållbara Städer, nämns integrationen som en viktig aspekt, det vill säga att väva ihop alla tre aspekter av hållbarhet. Är det något ni har arbetat vidare med?
I själva stråket har vi fokuserat på de sociala aspekterna. Det kom att bli mer fokus på social hållbarhet. Då i meningen att knyta ihop. Att få människor att använda de här ytorna.
Inledningsvis var det stort fokus på hållbarhet ur energisynpunkt. Detta har det blivit ganska lite av på Rosengårdsstråket. Men ser man till helheten i Fokus Rosengård, så kan jag ju se att även de andra bitarna finns med. På en del ställen, inte minst i bostadsområdena, har man arbetat med frågor och utveckling kring energihushållning. Där tycker jag nog att man har kommit längre och jobbat mycket mer aktivt med de bitarna.
När vi då pratar om hållbarhetsmålen, hur tycker du att ni har hanterat den ekonomiska aspekten av hållbar stadsutveckling?
Vi hade inte fokus på ekonomi i den bemärkelsen att göra själva de fysiska investeringarna så billiga som möjligt. De ekonomiska aspekterna av hållbar stadsutveckling fanns med hela tiden. Det vill säga att de fysiska insatserna som gjorts tillsammans med andra insatser bidrar till utveckling av ekonomin i området.
Kan den ekonomiska aspekten handla om att stärka den lokala ekonomin, något som Bokalerna kanske har bidragit till?
Ja, det tror jag är möjligt. När områdena runt Bokalerna, kring RoCent (Ro- sengårds centrum) eller kring Kontinentalbanan blir mer attraktiva skapar det också mer intresse hos andra aktörer att etablera sig här. Det attraherar nya näringar, det tror jag absolut. Där blir inte minst det planerade Culture Cas- bah-projektet viktigt för att fortsätta den här utvecklingen i Rosengård.
Samverkan mellan boende, förvaltningar och privata aktörer var en viktig ur- sprungstanke i projektet. Hur har ni samarbetat under projektets gång? Vilka prioriteringar har gjorts och vilka hinder har ni stött på?
Valet av de tre platserna längs stråket var ett resultat av dialog med boende i Rosengård och Rosengårdsfolk, vilket gjorde att vi valde att fokusera på de här
mötesplatserna. Vi blev tvungna att välja att koncentrera oss på några få platser, då vi inte hade rådighet över marken på alla ställen. Det visade sig, när vi bör- jade titta närmare på det, att Malmö stad ägde väldigt lite mark kring stråket.
Vilka är de markägare som ni kom i kontakt med?
Malmös kommunala bostadsbolag (MKB) är den största markägaren. Men Sofielunds industriområde vid parken Enskifteshagen ägs av bolaget Briggen. Vi vet inte vad som ska hända på den ytan, förutom att det kommer att byggas om. Det kan ju ta tid innan det realiseras. Där hade vi kanske annars varit intresserade av att göra något mera. Ett annat möjligt område för förändringar hade varit området kring den planerade Rosengårdsstationen, längs Kontin- tentalbanan. De planerna var mycket i fokus ett tag. Men eftersom stationspla- nerna skjuts på framtiden, vet vi inte vad som händer där. En annan svårighet var att vi inte kunde gå in och bygga på platser som redan ingick i pågående planprocesser som inte var i samma fas som vårt projekt.
Efter de förändringar som har skett längs stråket har ni fått någon respons från människor som bor i området? Får ni några kommentarer?
Ja, både på aktivitetsytan och torget har vi fått mycket bra respons. Men det gäller ju att människor är ute och använder de här platserna. Just nu försöker vi, åtminstone till nästa år, ta fram program och aktiviteter som gör att det hän- der saker. Vi måste ”programmera” saker och visa på aktiviteter så de boende kan se hur Rosens Röda Matta kan användas. Vi försöker också få saker och ting att hända på Örtagårdstorget. Men jag tror att man behöver skapa någon form av grupp som tar ett ansvar för hur man kan aktivera den här platsen. I alla fall ett tag, tills det kommer igång av sig självt.
Vi har tidigare erfarenhet från odlingsytan i Enskifteshagen som ju var en bra mötesplats. Men nu står vi ju i valet och kvalet om vi ska lägga ner eller bygga ut. Precis nu har vi fått kontakt med en förening som är intresserad att driva det vidare. Ofta hör man ju mest om det negativa, men vi har också fått många positiva reaktioner på odlingsprojektet. Många vill verkligen ha kvar den här platsen. Föreningen Mykorrhiza som drev odlingsytan har upplösts och de vill inte längre driva den. Sen kom det in andra grupper som inte hade samma tänk. Det blev ganska lite odling och rätt mycket en mötesplats och träffpunkt, som ibland upplevdes lite stökig av omgivningen. De spelade mu- sik på nätterna och människor som bor i området klagade.
Det finns även odlingslotter i Herrgården som startats upp av Odla i sta’n på kvartersmark på uppdrag av Miljöförvaltningen. Det är några platser som har fungerat mycket bra av de dryga 20 platserna som finns utmed hela stråket.
Hur ser ni på den fortsatta samverkan längs stråket, vilka är de kommande utmaningarna?
Det jag tror är nästa steg för att utveckla tankarna kring stråk, är hur vi för-
valtar stråk snarare än hur vi planerar och organiserar stråk. I samband med
arbetet med Rosengårdsstråket har vi försökt hitta de aktörer som på något sätt kan bidra med att förvalta marken. Vi har bjudit in aktörer där för att träffas och prata om hur vi ska sköta förvaltningen. Det finns behov av att planera aktiviteter som förvaltar stråket som ett levande stadsrum. Jag tror att det finns mycket att göra på detta område, framförallt förvaltning och skötsel.
Det är MKB, andra fastighetsägare och Malmö stad som äger området. Men organisationerna är ju inte uppbyggda på det viset att vi samverkar kring förvaltning. I framtiden kommer nya krav ställas på former för samverkan och förvaltning då vi nu har omorganiserat förvaltningarna i stadsområden istället för de tidigare mindre stadsdelarna. Människor måste hitta varandra igen och skapa nya konstellationer.
Tycker du att arbetet med Rosengårdsstråket har förändrat hur ni arbetar inom organisationen, mellan förvaltningarna? Arbetar ni närmare varandra nu?
Både ja och nej. Det har skett förändringar i hur vi arbetar med planeringen, men det skulle också behöva spilla över lite mer på förvaltningssidan. Inom detta fält har vi fortfarande samma gamla struktur kvar och det tror jag behö- ver förändras. Stråken kan vara ett sätt att utveckla det.
Du berättade tidigare att stråk-tänkandet går tillbaka till Agoraprojektet i början av 2000-talet, men tycker du att det generellt är mer fokus på stråk som stadsbyggnadselement idag? Kommer ni fortsätta att arbeta med stråk som en slags grundläggande planeringsstruktur?
Ja, det tycker jag. Vi hade en diskussion om det idag på förmiddagen här på kontoret i samband med ett annat projekt som heter Levande Malmö, tillsam- mans med Stadsbyggnadskontoret. Även här pratar vi om stråk på det sättet att vi vill koncentrera aktiviteter för att skapa folkrörelse och folkliv och då kommer stråktanken upp. Stråktanken kommer även upp när man pratar om urban akupunktur, att göra akupunkturinsatser på det sättet att man skapar punktvisa attraktioner. Idén med Culture Cashbah är ju ett sådant tänk. Ett annat exempel är Agoraprojektet som nog lett till att vi arbetar vidare med till exempel Malmös äldsta stråk som går från Centralen och österut (Östra Förstadsgatan). Längs detta stråk har man investerat i köpcentret Caroli och i förändringar kring Drottningtorget. Vi tänker både i stråk och noder. Jag tror
det här sättet att formulera det också kommer från forskningen och nätverk- stänkandet, som bland annat Manuel Castells lanserade.
Men jag hör också andra tala om stråk. Citysamverkan och de företagarna som är med där tänker även de i termer av stråk och goda affärslägen i sin analys av city. Man pratar om affärslägen: A- och B-lägen. Implicit i detta finns ju mycket stråktänkande också. För Citysamverkan är det ju gågatan mellan Triangeln och Centralstationen som de har fokuserat på som ett mycket viktigt affärsstråk. Där kostar det mer att lokalisera sig. När man pratar A-, B- och C-lägen så har de ju affärsmässiga utgångspunkter.
Vad tror du kommer att hända med Rosengårdsstråket framöver?
Om byggandet av Rosengårdsstationen skjuts på framtiden kan det ju ställa till en del problem. Det tar längre tid och processen blir stillastående. Men under tiden får vi hoppas att Culture Casbah kommer att bidra till föränd- ringsprocesser. Dessutom kommer det ju att hända en hel del med Sofielunds industriområde. Det finns en del förändringar inom en snar framtid. I bästa fall kommer man att börja bygga Culture Cashbah 2016 och då är det framförallt korsningen mellan Bennets väg och Västra Kattarpsvägen som kommer att beröras i Rosengård. Culture Casbah är ett ganska stort projekt som omfattar flera fastigheter. Det består av en central byggnad, som man faktiskt har tonat ner nu en del jämfört med utgångspunkten, då den ett tag nästan var tänkt som ett nytt Turning Torso (skratt). Nu har man istället mer fokus på förtätning, så man kommer att gå in på gårdarna och göra tillägg till byggnaderna där. Här tänker de även bygga vidare på Bokaltankarna.
Är stråk-begreppet och allt tal om stråk i stadsutvecklingen alltid positivt, eller ser du några problem med att använda stråk i så många olika sammanhang?
En sak jag har funderat på är ifall man enbart tänker i stråk-termer, så kan man få problem med sträckningar och de fysiska sammankopplingar som går på tvärs eller på tvären mot de planerade stråken. Den situationen har vi i Rosengård, där ett grönstråk – ett parkområde – mellan två bostadsområden utgör ett hinder. Här är det väldigt svårt att ta sig från ett bostadsområde till ett annat. Ett sådant stort grönområde blir ju nästan som en barriär. I det fallet är det ena området ett stort villaområde och det andra är ett stort höghusområde. Det finns inga kopplingar mellan. Det har funnits funderingar på att dra en bilväg genom grönområdet, men då hamnar det i konflikt med att man vill ha större sammanhängande grönstråk, som ska vara bilfritt.
Avslutningsvis, historien om stråk, är det något som kommer att leva vidare hos er?
Jag tror definitivt att tänket om stråk kommer att leva vidare. Det är inte helt okomplicerat, men vi släpper det inte. Det kommer ju upp nu igen när vi job- bar med Grönplanen, där vi också tänker vidare i stråktankar. Det handlar ju också om att koppla ihop gröna parker. Då gör vi det i form av stråk, även om det finns konfliktpunkter mellan olika typer av stråk.
Referenser:
AGORA – Cities for People (2006) Malmö stad och Lunds kommun i samar-
bete med Lunds universitet.
Gehl Architects (2007) Strategi för uterummen i Rosengård, förbindelser
till Malmö och identitet i Öresundsregionen, MKB (Malmös kommunala
bostadsbolag).
Malmö stad (2012) Planprogram Herrgården, Stadsbyggnadskontoret, Malmö stad.
Malmö stad (2008) Rosengård! Strategier för hållbarutveckling i en stads- del, Dialog PM. 2008:1, Stadsbyggnadskontoret, Malmö stad.
Cultural Casbah, MKB fastigheter, http://www.mkbfastighet.se/templates/ Article.aspx?id=302676.