Konsultation specialisttandläkare, åtgärd 115 och 116

Avsnittet om konsultation specialisttandläkare är särskilt avstämt med Försäkringskassan och Socialstyrelsen.

Åtgärderna 115 och 116 för konsultation är avsedda för tillfällen när en specialist besvarar en specifik frågeställning från en annan tandläkare eller tandhygienist. Vid konsultation har tandläkaren/tandhygienisten som konsulterar specialisten undersökt patienten, tagit fram nödvändiga underlag som till exempel anamnes- och

statusuppgifter, röntgenbilder och modeller. Specialisten kan utifrån det aktuella underlaget göra en bedömning utan att träffa patienten, men kan även göra en klinisk bedömning vid ett konsultationsbesök.

Frågeställningen kan vara formulerad i en remiss som sänds till specialisten. Den kan också vara ställd i journalen hos tandläkaren/tandhygienisten som ställer frågan till en specialist som kommer på konsultationsbesök. Specialisten som fått frågeställningen ska alltid journalföra sitt svar, antingen i egen journal samt i remissvar alternativt i den frågeställande tandläkarens journal, men då med sin egen inloggning. Detta är att jämställa med ett remissförfarande. Kravet att en journalanteckning ska signeras av den som ansvarar för uppgiften finns i 3 kap. 10 § patientdatalagen (2008:355).

Denna handbok kommer att uppdateras. Information om uppdateringar kommer att finnas på Tandvårds- och läkemedelsförmånsverkets hemsida www.tlv.se

Version 10.0 Publiceringsdatum 2018-12-14

Det som skiljer de två konsultationsåtgärderna 115 och 116 åt är tidsåtgången för konsultationen, där åtgärd 116 tar 60 minuter eller mer i anspråk.

Om en specialisttandläkare istället själv undersöker en patient som remitterats till denne tillämpar specialisten åtgärder för undersökning och diagnostik, exempelvis åtgärd 103, 107 eller 108.

Dokumentation i enlighet med patientdatalagen (2008:355) och Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2016:40) om journalföring och behandling av personuppgifter i hälso- och sjukvården ska alltid ske vid tandvårdsbehandling. Se vidare avsnitt Dokumentation i patientjournal.

Handbokens exempel belyser en specifik situation och är inte behandlingsförslag. Det kan finnas andra behandlingsalternativ för samma patientfall. Exemplen illustrerar hur ersättningsregler och åtgärder kan tillämpas vid en klinisk situation.

Exempel, konsultation utförd av specialist vid visning på patientens hemmaklinik, remiss skriven i förväg, åtgärd 115, 116

En specialisttandläkare i oral protetik gör konsultationsbesök på en klinik och ser på patienter tillsammans med tandläkarna. Kliniken har ett annat journalsystem och specialisten kan inte föra journalanteckningar i detta. Därför har remisser med frågeställning och underlag för de aktuella patienterna skickats i förväg för att specialisten ska kunna förbereda sig. Efter besöket skickar specialisten remissvar till tandläkarna som remitterat, och rapporterar inom tillstånd 1302, Behov av omfattande undersökning eller utredning, åtgärd 116 för de frågeställningar som tagit mer än 60 minuter i anspråk och åtgärd 115 för de konsultationer som tagit kortare tid.

Exempel, konsultation utförd av specialist tillsammans med ordinarie tandläkare, journalförd frågeställning, åtgärd 115 En specialist i bettfysiologi gör konsultationsbesök vid en klinik. Tandläkaren har journalfört frågeställningarna och patienten har fått tid för konsultation den aktuella dagen när specialisten kommer på besök. Detta är att jämställa med ett

remissförfarande.

Specialisten tittar på de aktuella patienterna tillsammans med tandläkaren. Specialisten loggar själv in i journalsystemet och journalför sina iakttagelser i patientens journal på kliniken, vilket är att jämställa med ett remissvar. Specialisttandläkaren rapporterar åtgärd 115 inom tillstånd 1301, Behov av mindre omfattande undersökning, för respektive patientkonsultation vid kliniken.

Exempel, konsultationsåtgärd, 115 eller 116 är inte ersättningsberättigande vid förfrågan från kollega

Vid en större klinik, där det finns både allmäntandvård och specialisttandvård, ombeds en specialist att komma och ge ett mindre behandlingsråd för en patient som är under behandling hos en allmäntandläkare. Efter att ha tittat på den aktuella tanden ger specialisten rekommendationer till tandläkaren. Allmäntandläkaren noterar specialistens rekommendationer i journalen.

Konsultationsåtgärd för specialist är inte ersättningsberättigande eftersom en

journalförd frågeställning saknas och för att specialisttandläkaren inte journalfört sina iakttagelser och rekommendationer.

Denna handbok kommer att uppdateras. Information om uppdateringar kommer att finnas på Tandvårds- och läkemedelsförmånsverkets hemsida www.tlv.se

Version 10.0 Publiceringsdatum 2018-12-14

Exempel, undersökning av remitterad patient utförd i samband med konsultationsbesök, åtgärd 108

En patient har remitterats till en specialisttandläkare för undersökning och bedömning av parodontit. Eftersom patienten har lång resväg utför specialisten undersökningen i samband med ett konsultationsbesök vid patientens ordinarie klinik.

Specialisten noterar skälen för undersökning och panoramaröntgen i journalen, gör en klinisk undersökning med fullständigt fickstatus, utför en

panoramaröntgen-undersökning och tar fram en behandlingsplanering. Specialisten skriver in undersökningsfynden och en journalanteckning med egen inloggning.

Behandlingsplanen kompletteras efter patientbesöket och hela utredningen tar mer än 60 minuter.

Specialisttandläkaren rapporterar åtgärd 124, Panoramaröntgenundersökning och 108, Utredning inklusive undersökning...inom tillstånd 1302, Behov av omfattande

undersökning eller utredning. Konsultationsåtgärder användes inte eftersom specialisten själv utförde undersökningen vid konsultationsbesöket.

Exempel, konsultation specialisttandvård, åtgärd 115

En patient har besvär med upprepade inflammationer vid sin visdomstand 38.

Patientens tandläkare bedömer att 38 bör opereras bort. Tandläkaren tar två intraorala röntgenbilder av 38, samt en panoramaröntgen, för att det ska bli möjligt att

lägesbestämma tanden. På röntgenbilderna syns att rotanatomin är komplicerad och att rötterna ligger i nära anslutning till mandibularkanalen. För röntgenbilderna

rapporterar tandläkaren åtgärd 121 och 124 inom tillstånd 1301. Åtgärd 121 tillämpas när en eller fler röntgenbilder tas av samma tandposition.

Tandläkaren skickar en remiss med patientens röntgenbilder till en specialisttandläkare i oral radiologi för att få hjälp med lägesbestämning av 38. Specialisttandläkaren träffar inte patienten utan gör lägesbestämningen och skriver ett utlåtande baserat på de medsända röntgenbilderna. Specialisttandläkaren rapporterar åtgärd 115 inom tillstånd 1301, Behov av mindre omfattande undersökning.

Exempel, konsultation specialisttandvård, omfattande, åtgärd 116 En patient har svårigheter att tugga på grund av komplicerade bettförhållanden med flera tandluckor. För att återställa en bra bettfunktion krävs en omfattande

bettrehabilitering.

Tandläkaren tar ett helstatus samt avtryck för studiemodeller. Tandläkaren skickar en remiss med anamnes, statusuppgifter, röntgenbilder och studiemodeller till en specialist i oral protetik med önskemål om terapiplanering.

Specialisten gör en terapiplanering och tar fram flera olika behandlingsförslag utifrån de underlag som tandläkaren skickat. Specialisttandläkaren skickar remissvar till

tandläkaren och rapporterar åtgärd 116 inom tillstånd 1302, Behov av omfattande undersökning eller utredning, för konsultationen.

Denna handbok kommer att uppdateras. Information om uppdateringar kommer att finnas på Tandvårds- och läkemedelsförmånsverkets hemsida www.tlv.se

Version 10.0 Publiceringsdatum 2018-12-14