Kort om metodologi och axiom

Ett sätt att närma sig det avslutande spörsmålet från föregående avsnitt är att inleda med en kortfattad vetenskapsteoretisk diskussion. En betydelsefull och grundläggande skiljelinje mellan olika metodologiska skolor föreligger redan vad gäller vetenskapens mål. Vad som förväntas av en ekonomisk teori, hur den skall prövas, hur viktig verklighetsförankring, prediktionsförmåga, verifierbarhet m.m. bedöms vara blir i sammanhanget betydelsefulla frågor.

Det finns ett antal olika metodologiska skolor att luta sig mot; såsom logisk positivism, instrumentalism, a priorism, realism och kanske även i viss mån den retoriska ansatsen.201 _{Huruvida nedtoningen av företag och entreprenörskap skall}

betraktas som anmärkningsvärd eller inte beror i mycket hög grad på vilken av dessa skolor, d.v.s. uttryckta eller underförstådda antaganden, som respektive forskare ansluter sig till.

En jämförelse mellan instrumentalism och realism är belysande. Instrumen- talister hävdar bland annat att förmåga till förutsägelser och möjligheter att påverka ekonomin är målet, huruvida respektive teoris grundantaganden är realistiska eller ej är mer eller mindre oväsentligt.202 _{Realister å andra sidan lyfter}

även fram målsättningen att förklara och förstå på vilket sätt ekonomin funge- rar.203 _{En av de mest kända instrumentalisterna, Milton Friedman, argumenterar i}

en uppmärksammad bok från 1953 för det fruktbara i användandet av hypoteser med ”orealistiska” antaganden:

”… in general, the more significant the theory, the more unrealistic the assumptions […]. To be important, therefore, a hypothesis must be descrip- tively false in its assumptions […]”.204

Friedman menar att de viktigaste kraven på en teori är dess förmåga att på ett så exakt och tillförlitligt sätt som möjligt förutsäga, prediktera, empiriska händelser. Han är relativt ointresserad om teorins antaganden är sanna eller falska och menar att antaganden i ekonomiska teorier skall betraktas ”as if”, som om, de vore sanna och alltså inte som avsedda att ge en beskrivning av verkligheten. Teorierna blir enbart predikteringsinstrument, verktyg som kan förutse händelser och processer. Detta skulle exempelvis kunna uttolkas som ett ointresse för enskilda företags och entreprenörers kontext och handlingsutrymme, eller för deras överväganden, drivkrafter och beslutsprocesser. Det är fullt tillräckligt att anta att de agerar ”som om” de vore förutsägbara vinstmaximeringsenheter.

Anhängare av ”kritisk realism” har en helt annan uppfattning, där betoningen ligger på verklighetsnära ”truthfulness” snarare än prediktionens ”usefulness”.205

201 _{Fox G, [1997], Reason and Reality in the Methodologies of Economics.} 202 _Ibid.

203 _{Hausmann DM, [1994], The Philosophy of Economics.} 204 _{Friedman M, [1953], Essays in Positive Economics, sid: 14.}

Teorier skall ses som verklighetstrogna avspeglingar av verkliga fenomen och objekt. Lawson hävdar exempelvis att den huvudsakliga angelägenheten för vetenskapen inte är prediktionen av händelser utan identifieringen av de struk- turer, mekanismer och tendenser som existerar på en underliggande nivå.206 _Med

en sådan metodologisk grundsyn finns uppenbarligen större anledning att intres- sera sig för entreprenörens roll när det gäller att förklara mekanismerna bakom nyföretagande och tillväxt än vad som gäller för instrumentalisten. Metodo- logiska olikheter kan således ses som en förklaringsfaktor (bland flera) bakom olikheterna mellan ekonomer i frågan om deras intresse för entreprenörer och enskilda företag. Jag ser själv syftet med forskningen som att utöka vår förståelse av verkligheten och därmed även de processer som leder fram till ekonomiska beslut och ageranden (se även metoddiskussionen i avsnitt 4.2).

Låt oss lämna metodologin och istället betrakta själva teoriapparaten. De neo- klassiska grundläggande axiomen om rationalitet, optimering och jämvikt innebär att utrymmet för analyser om entreprenörer och aktiva självständiga före- tag och deras villkor och beteenden blir mycket begränsat. Under antagandet om perfekt konkurrens existerar i jämvikt inget vinstutrymme för innovativa entre- prenörer samtidigt som det enskilda företaget antas inte kunna påverka priserna på sina produkter.207 _{Företaget är pristagare och utanför jämvikt har teorin inget}

att säga. Även om antaganden om imperfekt konkurrens i viss mån ökar det enskilda företagets handlingsutrymme medför ändå rationalitets- och optime- ringsantaganden ett så förutsägbart beteende att entreprenöriella handlingar utesluts. Det ofta nyttjade antagandet om fullständigt informerade aktörer minskar även det möjligheten till innovationer och nyskapande, i synnerhet till- sammans med antagandet om standardiserade varor. Även om det inträffar exogena störningar (oljekriser, naturkatastrofer, krig m.m.) och enstaka endogena ”irrationella” beteenden kommer ekonomin av ”egen kraft”, som driven av en naturlag, att sträva mot en jämvikt. Något teoretiskt utrymme för alerta entre- prenörers och självständiga innovativa företagares möjligheter att åstadkomma förändringar och nydaningar finns inte ”as assumption”. Det ökade användandet av matematik och formella modellbyggen har ingen plats för ”initiative, cha- risma, stubborness and the struggle with new ideas and uncertainty” som Wennekers och Thurik uttrycker det.208

Dessa modeller fungerar givetvis väl utifrån sina grundantaganden och har givit många, mycket värdefulla, bidrag till vår ackumulerade ekonomiska kunskap. Samtidigt är det angeläget att bära i minnet att dessa antaganden avviker starkt från verkligheten, en svaghet om det är förståelse för processer och bakomliggande orsaker som eftersträvas, men väsentligt mindre betydelsefullt

206 _{Lawson T, [1995], ”A Realist Perspective on Contemporary ‘Economic Theory’”.} 207 _{Se exempelvis Kirchhoff BA, [1991], ”Entrepreneurship’s Contribution to Economics”.} 208 _{Wennekers S & Thurik R, [1999], ”Linking Entrepreneurship and Economic Growth”, sid:}

om det är en aggregerad prediktion som åstundas. Hébert och Link uttrycker saken på följande sätt:

”Ultimately the fate of the entrepreneurship within the corpus of economic theory depends on the kind of choice economists make. We may sacrifice realism on the one hand to gain precision, or we may give up precision on the other hand to gain realism.”209

Självklart ger det ovanstående en mycket förenklad bild som utelämnar många nyanser och utvidgningar, men trots allt är det min uppfattning att den kan bidra till förståelsen av det hitintills relativt ljumma intresset hos ekonomer i den neo- klassiska skolans huvudfåra för aktiva, kreativa, ekonomiska agenter och deras drivkrafter, samt deras betydelse för ekonomiska omvandlingsprocesser.

Med denna inledning i ryggraden övergår vi till en närmare diskussion om aktörerna, företaget respektive entreprenören.

3.2 Företaget