Under 1980- och 1990-talen kan urskiljas hur ett nyvaknat intresse för ekono- miska samarbetsfrågor kopplade till sociala mål tar sig uttryck i valet av organi- sationsform genom bildandet av små lokala ekonomiska föreningar.95 Ett sätt att
betrakta detta är i termer av val av organisationsform. I stället för att individuellt lösa uppgifterna eller köpa dessa tjänster på marknaden går man samman och bildar en organisation och producerar sin egen efterfrågan. Ett val som då exem- pelvis kan kopplas till transaktionskostnader (se Coase och Williamson i avsnitt 3.2.2) eller skalfördelar.
Exempel på sådana organisationer återfinns ofta inom områden som barn- och äldreomsorg, hantverk eller lokal utveckling.96 Sedan början av 1990-talet har
sådana verksamheter i ökande omfattning börjat betecknas som exempel på s.k. social ekonomi. Det finns dock ett flertal uttryck som används i detta och snar- lika sammanhang, exempelvis tredje sektorn,97 ideell sektor, kooperation och det
civila samhället. I anglosaxisk litteratur märks framförallt beteckningarna Non-
profit sector (NPS) och Nonprofit organizations (NPO), men även Third sector är
vanligt. Även om fältet, med några enstaka undantag, fortfarande är relativt
94 Se exempelvis bidrag i kapitel 3 av Bolton och Dahmén. Bolton RE, [2002], ”Place Surplus,
Exit, Voice and Loyalty”; Dahmén E, [1950], Svensk industriell företagarverksamhet. Kausalanalys av den industriella utvecklingen 1919-1939.
95 Mårtensson B, [1985], Bykooperativ i Bredsjö och Huså, sid: 5. Ett annat namn på dessa
verksamheter är nykooperativ, se även figur 3 i avsnitt 2.4.3. Se även: Nilsson J, [1986], Den kooperativa verksamhetsformen.
96 Westlund H & Westerdahl S, [1996], Den sociala ekonomins bidrag till lokal sysselsättning,
sid: 6.
97 Tanken är då att de tre ekonomiska sektorerna i ett samhälle består av den privata-, den
obearbetat av svenska ekonomer finns det internationellt ett flertal vetenskapliga tidskrifter med denna inriktning.98 Det är särskilt under det anglosaxiska ”non-
profit”-begreppet vi återfinner publikationer av nationalekonomer; förutom pion- jären Weisbrod även exempelvis Hansmann och Rose-Ackerman m.fl.99 Jag har
dock, som rubriken visar, i detta arbete valt att använda begreppet social eko- nomi.
Trots en viss oskärpa i definitionsfrågan kan den sociala ekonomin i korthet sägas handla om ekonomiska verksamheter där inflytandet inte är kopplat till storleken på ägandet, vilket normalt är fallet i aktiebolag. Här gäller istället prin- cipen en medlem – en röst. Vidare är målen snarare sociala än vinstmaxime- rande. Några tänkbara anledningar till genomslaget för detta, i grunden franska, begrepp diskuteras längre fram i avsnittet.
Kloka kameler går till källorna, sägs det. Innan vi ger oss i kast med en begreppsdiskussion kan därför en kort historisk tillbakablick vara befogad.
2.4.1 Tillbakablick: Från Rochdale och Gide till EU och jobbskapande
Social ekonomi är egentligen en försvenskning av franskans term, économie
sociale.100 I Frankrike finns termen omnämnd i skrift redan i början av 1800-
talet.101 En tidig koppling till nationalekonomin ges av den franske national-
ekonomen Charles Gide vilken redan 1931 grundar det internationella institutet för kooperativa studier.102
Kooperationen i sig dyker upp i Storbritannien i brytningen mellan 1700- och 1800-talet. 1844 räknas som begynnelseåret för den ”moderna” kooperationen i och med bildandet av den engelska konsumentkooperationen Rochdale Society of
Equitable Pioneers.103 Föreningen hade huvudsakligen som syfte att förse sina
medlemmar med billiga konsumtionsvaror, men erbjöd också viss utbildning. Från Storbritannien spreds sedan den kooperativa rörelsen, främst den konsu- mentkooperativa, över Europa. Särskilt starkt fotfäste fick rörelsen i Norden och Storbritannien.104
98 Exempelvis Review of Social Economy, Annals of Public and Cooperative Economics,
Voluntas: International Journal of Voluntary and Nonprofit Organizations, Third Sector Review, Nonprofit and Voluntary Sector Quarterly m.fl.
99 Exempelvis Weisbrod BA, [1988], The Nonprofit Economy; Weisbrod BA, [1998], To Profit
or Not to Profit? The Commercial Transformation of the Nonprofit Sector; Hansmann H, [1987], ”Economic Theories of Nonprofit Organization”; Hansmann H, [1996], The Owner- ship of Enterprise; Rose-Ackerman S, [1996], ”Altruism, Nonprofits, and Economic Theory”.
100 Olsson J, [1994], Den sociala ekonomin, sid: 30.
101 Exempelvis ger Charles Dunoyer redan 1830 ut Nouveau traité d’économie sociale, se: De-
fourny J & Monzón C, [1992], Économie sociale/The Third Sector, sid: 29.
102 Defourny J & Monzón C, [1992], Économie sociale/The Third Sector; Ahnlund M, [1983],
Charles Gide 1847-1932, Kooperatör och nationalekonom, sid: 45.
103 von Koch GH, [1974], ”Om arbetarnas konsumtionsföreningar i England”. 104 Nationalencyklopedin, [1993], band 11, sid: 301-302.
1800-talet och det tidiga 1900-talets Sverige såg en hel del kooperativa verk- samheter med varierande framgång dyka upp inom skilda sektorer. Som exempel kan nämnas bostäder, försäkringar, lantbruk, mejeri, skogsbruk, banker m.m.105
Många av de kooperativ som tidigt startades har antagit en betydande storlek och styrka. Bland dessa etablerade och välkända organisationer kan, förutom KF, nämnas OK, Folksam, LRF, Fonus, HSB, Riksbyggen m.fl.106 Den lokala kopp-
lingen och småskaligheten hos dessa minskade dock över tid. Kooperativa sär- drag synes svårare att behålla när verksamheten blir storskalig.
Officiell term i EU
Från 1960-talet uppträder ett nyvaknat intresse i Frankrike för de kooperativa idéerna och 1981 förs uttrycket in i fransk lagstiftning. Social ekonomi användes då som en samlande term för företag och organisationer med ekonomisk verk- samhet och samhällelig funktion.107 Det ökande franska intresset för social
ekonomi spred sig i Europa och utmynnade 1989 i att begreppet blev en officiell term inom den Europeiska gemenskapen. Detta år skapades även en speciell enhet för den sociala ekonomin inom EU-kommissionens generaldirektorat XXIII.108 EU:s beslut medförde att uttrycket började användas i ett flertal
sammanhang gentemot medlemsländerna, vilka därigenom också uppmanades utarbeta egna nationsspecifika definitioner på den sociala ekonomin och de uttryck den tar sig. I och med Sveriges ansökan om EU-medlemskapet 1991 innebar detta för Sveriges vidkommande arbetsgrupper och rapporter på departe- mentsnivå under slutet av 1990-talet.109
EU har även betraktat den sociala ekonomin ur ett sysselsättningsskapande perspektiv och vid sysselsättningstoppmötet i Luxemburg 1997 antog stats- och regeringscheferna riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik. Där framgår att de möjligheter som den sociala ekonomin erbjuder att skapa syssel- sättning ska utnyttjas.110 I de svenska nationella handlingsplanerna för syssel-
sättning 1998 och 1999, som bygger på ovannämnda riktlinjer, inkluderas även möjligheterna att skapa sysselsättning inom den sociala ekonomin.111
105 SOU 1979:62, Kooperationen i Sverige.
106 Nationalencyklopedin, [1993], band 11, sid: 301-302.
107 Philippe K, [1997], Contribution of Social Economy..., sid: 8.
108 Ds 1998:48, Social ekonomi i EU-landet Sverige: tradition och förnyelse i samma be-
grepp.sid: 5. (Direktoratets ansvarsområden är: Företagspolitik, handel, turism och närings- drivande föreningar).
109 Kulturdepartementet, [1999], Social ekonomi: en tredje sektor för välfärd, demokrati och
tillväxt?, sid: 37.
110 Europeiska kommissionen, [2000], Riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik för
år 2000….
2.4.2 Konsumenter av egen produktion
Även om begreppet social ekonomi i sig är nytt för svenska förhållanden har motsvarande slag av verksamhet dock en lång tradition. Det handlar egentligen om människor som går samman för att lösa gemensamma problem, d.v.s. till- fredsställa behov, som de inte alls eller svårligen kan hantera på individuell nivå. Sådana ekonomiska samarbeten har förekommit inom en mängd olika områden exempelvis bostäder, tvättstugor, mejerier, eldistribution, banker m.m.112
I sådana sammanslutningar ligger fokus mer att på ett ekonomiskt effektivt sätt tillfredsställa de gemensamma behoven än på att uppnå en ekonomisk mätbar vinst. Självklart finns ett behov av att verksamheten genererar ett överskott till framtida investeringar m.m., men vinsten betraktas av dessa organisationer inte som ett mål i sig utan snarare som ett verktyg i arbetet att uppfylla andra sociala mål såsom att kunna erbjuda barnomsorg, bidra till lokal utveckling, stödja ”svaga” grupper in på arbetsmarknaden, utöva verksamhet inom idrott, kultur, m.m. En vanlig företagsform för detta är ekonomisk förening, även om andra associationsformer också förekommer. Ekonomisk förening påminner om aktiebolaget, med den viktiga skillnaden att inflytandet kopplas till medlem- skapet oberoende av insatsstorleken eller antalet andelar.113
Företag som säger sig sträva efter andra mål än enbart ekonomiska kan vid första anblicken verka besynnerliga för en ekonom i den nationalekonomiska huvudfåran. Det bör dock påpekas att det även finns andra teorier rörande ett företags målsättning än sådana som är baserade på det neoklassiska antagandet om vinstmaximering. Som exempel kan nämnas bidrag av Baumol, Williamson och Marris.114 Dessa tre koncentrerar sig på det faktum att ägare och företags-
ledning ofta är skiljda åt, vilket lämnar vägen öppen för vad ledningen vill med företaget snarare än ägarnas intentioner. Inom vissa gränser kan därför led- ningens status, förmåner och omsorg om sina egna arbeten vara högre priori- terade än ägarnas förmodade önskan om vinstmaximering (jämför ”principal- agent” diskussionen). Detta kan exempelvis resultera i en strävan efter att maxi- mera omsättningen snarare än vinsten eller att företaget avstår från (riskfyllda) projekt som kan äventyra ledningens egna arbeten.
Även om ett sådant resonemang i vissa fall kan äga sin giltighet även inom social ekonomi finns här även ett annat karaktärsdrag vilket gör situationen än mer komplex. Det är nämligen inte ovanligt att de båda kategorierna producenter och konsumenter sammanfaller. Ägarna till en verksamhet kan alltså även vara dess kunder, d.v.s. de personer som använder sig av produktionens varor eller
112 Lundström C, [1998], ”Det ekonomiska samarbetets historia”.
113 För ytterligare information om ekonomiska föreningar se exempelvis Lundén B, [2002],
Ekonomiska föreningar: ekonomi, skatt och deklarationer.
114 Baumol WJ, [1958], ”On the Theory of Oligopoly”; Marris R, [1964], The Economic Theory
of Managerial Capitalism; Williamson OE, [1964], The Economics of Discretionary Beha- vior: Managerial Objectives in a Theory of the Firm.
tjänster. Under sådana förhållanden är det inte orimligt att den ekonomiska vinsten prioriteras lägre än kvaliteten och/eller prisnivån på verksamhetens tjänster (eller varor). I ett föräldrakooperativt daghem är det exempelvis intuitivt inte svårt att tänka sig att ägarna, föräldrarna, försöker eftersträva kvalitet eller kvantitet i sina barns omsorgsmiljö istället för att inrikta sig på ekonomisk mätbar vinning. Är det kvalitet som prioriteras väljer de kanske att ha en högre personaltäthet än normalt. Är det kvantitet som prioriteras strävar de måhända efter låga avgifter i syfte att fler föräldrar skall kunna utnyttja barnomsorgen. En vinst behövs givetvis för att verksamheten skall fungera och ge utrymme för nödvändiga investeringar, men är inte det primära för dessa organisationer. En annan diskussion är givetvis om en verksamhet som försöker maximera andra saker än vinst istället förlorar i effektivitet.
Föga förvånande finns det en omfattande diskussion om definitioner och vilka verksamheter som skall inkluderas respektive exkluderas i paraplybegreppet ”social ekonomi”. Operationaliseringar i form av juridisk företagsform, verksam- hetens praktiska innehåll m.fl. har prövats, dock utan att någon konsensus har uppstått. Nästa avsnitt redovisar, översiktligt, några sådana positioneringsförsök och definitionsdiskussioner, medan en mer teoretisk diskussion uppskjuts till avsnitt 3.5.
2.4.3 Begreppet
Den sociala ekonomin är svår att exakt beskriva, vilket gör att det finns många olika försök till definitioner och avgränsningar. Vissa av dem använder även det anglosaxiska begreppet ”Non-profit sector” i sin diskussion. Trots vissa olikheter dem emellan används de ofta som synonyma.115
Låt oss börja överblicken med utgångspunkt i de ekonomiska sektorerna enligt
figur 2.
Offentlig sektor Tredje sektor Privat sektor
Figur 2: Tre ekonomiska sektorer.
115 För en diskussion om skillnader och olikheter mellan begreppen, se exv. Defourny J, [2001],
”Introduction: from third sector to social enterprise”. Men, för att citera Defourny: ”Let us stress however that these differences only apply strictly from a theoretical point of view; they might be much less significant when investigated by empirical research.” (sid: 9).
Ett sätt att betrakta ekonomin är tänka sig den uppdelad i tre sektorer; den offentliga, den privata samt den tredje. Den sistnämnda kan då uppfattas som en samlingsterm för de verksamheter som vare sig kan härröras till den privata eller den offentliga sektorn, en negativ definition således. Den tredje sektorn anses även något överlappande de andra två för att markera att det förekommer verk- samheter i ”gränslandet”, exempelvis ideell verksamhet med viss styrning och finansiering av staten eller kopplingar till den privata sektorn genom sponsor- avtal eller affärsdrivande verksamheter. Självklart måste figuren betraktas som schematisk och dynamisk snarare än skarpt avgränsad och statisk. Diskussioner om såväl avgränsningar som aktiviteter som ”vandrar” mellan sektorer är van- liga.116
Låt oss i nästa steg fokusera på den sociala ekonomin. Det internationella forskningsprojektet ”The John Hopkins Comparative Nonprofit Sector Project” genomför sedan 1990 en komparativ studie av ”Nonprofit sector”, inledningsvis i tretton länder och nu utvidgat till över fyrtio.117 Kopplat till detta projekt har
även svenska studier utförts och publicerats. Wijkström och Lundström presen- terar i en av dessa publikationer en grafisk illustration på ett ”strukturellt” per- spektiv av den sociala ekonomin i Sverige, med utgångspunkt i EU:s CMAF- perspektiv (se figur 3 nedan).
Figur 3: Ett strukturellt perspektiv på den svenska sociala ekonomin. Källa: Wijkström F & Lundström T, [2002], Den ideella sektorn, sid: 99.
116 För en mer ingående diskussion se exempelvis Olsson J, [1994], Den sociala ekonomin eller
Westlund H, (red.), [2001], Social ekonomi i Sverige.
117 De första tretton länder som ingick i studien var utvalda så att de representerade olika
religiösa och historiska traditioner, olika delar av världen samt olika nivåer av ekonomisk utveckling. I gruppen avancerade industrinationer fanns USA, Storbritannien, Frankrike, Tyskland, Italien, Sverige och Japan. Fem utvecklingsländer var Brasilien, Ghana, Egypten, Thailand och Indien. Slutligen ingick ett land från Östeuropa, Ungern. För en mer ingående beskrivning se http://www.jhu.edu/~cnp/ John Hopkins University, Institute for Policy Studies, Center for Civil Society, Comparative Nonprofit Sector Project (2005-01-26).