Om uppgiftsanpassningen rör sig om att göra något annat eller på ett annorlunda sätt för att reducera lärandegapet och nå nästa utvecklingsnivå, handlar krav- och målanpassning om att göra mindre av samma sak. Det är här, med andra ord, mer en fråga om reducerad kvantitet än förändring av form eller innehåll. Specialpedagogiska insatser av den här sorten kan sammanfattas med att ’man kräver mindre’ av vissa elever, och detta ska förstås i förhållande till normen, dvs. klassen i övrigt. Exempel som ges kan vara krav på kortare texter i skriv- eller läsläxa (än det vanliga), färre ord vid engelska glosförhör (än det vanliga) och möjlighet att själv välja de ord man vill ha i läxa. Som vanligt vid undantag
från normen gäller för läraren att pedagogiskt motivera det hela för en ibland frågvis omgivning, vilket inte alltid ses vara alldeles enkelt.
Andra exempel av annorlunda krav, kvantitativt sett, är när någon delvis eller helt slipper ifrån att göra de nationella proven i svenska, matematik eller engelska. En klasslärare förklarar t.ex. undantaget från att låta en elev göra det nationella matematikprovet i åk. 5 med att ’det är ingen idé att utsätta honom för det’. Som hon kände sin elevs kapacitet (och var väl förtrogen med provets innehåll) förutsåg hon, som hon menade, det ofrånkomliga misslyckandet i att låta honom genomföra provet. I de nationella proven har läraren dessutom endast små möjligheter att reducera detta avstånd, då de centrala direktiven till ansvarig lärare är tämligen strikta.
Ibland kan också de bästa intentioner och föresatser om anpassning leda en aning fel. En klasslärare berättar om hur hennes kolleger, med hennes goda minne, i samband med sin egen frånvaro hade slopat några av klassens veckorutiner, allt i avsikt att underlätta för den tillfälliga vikarien och därmed för klassens samtliga elever. I samband med denna vikariesituation – som i sig sågs vara problematisk i en klass med flera särskoleinskrivna elever och där så många som upp till hälften av eleverna var föremål för specialpedagogiska åtgärder – valde man att helt enkelt stryka en del av veckans planerade läxor för hela klassen men med särskilt hänsyn till vissa elever. Att sedan de goda intentionerna kom på skam, åtminstone i vissa avseenden och då i synnerhet i de fall för vilka den speciella insatsen var särskilt ämnad, var sannolikt svårt att riktigt kunna förutse. Dock tycks situationen som sådan skapat möjligheter till fortsatt lärande för berörd personal, då situationen visade sig vara än mer komplex än man dittills hade trott.
R: Så att en hel del saker kan hon (vikarien) ju ändå ta över – men allt kan hon inte riktigt. Nu gjorde dom så förra veckan för att underlätta för sig själva, Maria och Anna (klasslärarens kolleger), med stöd av mig, för det tänkte vi att det var bäst: dom strök vissa av läxorna. För dom kände att det blir stökigt, och vi vet ännu inte riktigt vad det ska vara. Så vi stryker läxorna.
I: Ja, just det.
R: Katastrof – hemma i tre familjer. I: Jaså??
R: Ja, där man vet om att när man kommer hem från skolan, så tar man upp läxpapperet. Och när man har gjort läxpapperet, så äter man mellanmål. Och när man har ätit mellanmål, så tittar man på teve.
I: Ja.
Figur 4.
I: Barnen uppfattar det som felaktigt, eller föräldrarna misstrodde dem, eller?
R: Nej, barnen. Det blev inte den strukturen och den ordningen. Saker följde inte på varandra – det behöver man ju lära sig för livet, även om man är autistisk.
I: Ja.
R: Att ibland blir det inte som man har tänkt sig. I: Nej, just det.
R: Men det blir väldigt jobbigt. Och blir en situation jobbig, ja då kan det ge ringar på vattnet, till exempel jag kan ju inte bada än för jag har ju inte gjort det jag skulle göra innan badet. Alltså det kan bli mycket som blir lite stökigt av det.
I: Samtidigt som det kanske är bra att träna på det ibland?
R: Jättebra – att träna på det ibland, och ibland så känner vi ju det här också: ’Hallå, vi skulle behöva vara borta mera.’ (klasslärare, åk 2-3, Norrskolan, mina parenteser)
För att söka stöd i sina anpassningar kring elevers situationella skolsvårigheter vänder sig många pedagoger från och till också utanför den vanligtvis lilla krets av några få lärare, som man dagligen samarbetar med. Till exempel kan kommuners eller kommundelars centrala team konsulteras för råd och specialpedagogisk handledning. En klasslärare beskriver, hur han vid en sådan konsultation och handledning rekommenderades till att släppa på en del av ambitionerna kring en specifik elev. Allt för att eleven inte skulle hamna i återkommande affekt eller sluta sig inom sig själv, när kraven på lärande blev för stora.
R: … Men vi gick och fick handledning, eller det kom en central resursperson, som började… och där blev det väl i princip sagt att vi skulle ägna oss åt saker och ting, som fungerade. Alltså, släpp på – ambitionerna, och ägna er åt det som fungerar. Och det var egentligen rent reproduktiva uppgifter som fungerade. (klasslärare, åk 2, Österskolan)
Överbryggning
Om gapet anses vara för stort, och steget för långt mellan det nuvarande och det önskvärda, finns två alternativa sätt: antingen försöka minska avståndet (som beskrivits under
föregående rubrik), eller söka bygga en bro eller brygga över. Metaforiskt uttryckt menas här ett slags tillfällig eller mera bestående byggnadsställning, för att söka brygga över avståndet mellan de kunskaper, färdigheter, förståelser man idag förfogar över och det som är önskvärt att förstå och utveckla.
Överbryggning är därför något annat än de strategier jag har samlat under rubriken avståndsreducering (se tidigare avsnitt). Om avståndsreducering handlar om att minska avståndet mellan det nuvarande och det önskvärda, så att steget inte blir för långt att ta, handlar överbryggning om att tillfälligt eller mera varak-tigt söka brygga över det gap som inte utan vidare går, eller ens kanske är möjligt, att avståndsmässigt reducera. Vidare kan sägas, att om avståndsredu-cering är vanligast i det direkta uppgifts- och kunskapsorienterade klassrums-arbetet, är termen överbryggning mer relationsinriktad till sin karaktär och berör i huvudsak social utveckling kring elevers samspelssvårigheter i skolan. I det följande ges en redogörelse för ett antal sådana överbryggande åtgärder.