Vad är ett litet företag - en diskussion av företagsstorlek

Vid försök att gruppera företag är utgångspunkten vanligtvis den att en viss karaktärsegenskap får utgöra kiassificeringsgrund. Det kanske vanligaste exemplet på detta är den branschklassificering som kommer till uttryck i offentlig statistik. Under framför allt 1960-talets senare del började begreppen småföretag, mindre företag m fl att tilldra sig särskild uppmärksamhet, och som en småföretagandets apostel i Sverige kom Dick Ramström att framstå, vilket ledde till att forskningsverksamheten i Umeå bl a koncentrerades till detta område.2)

Vad menas då med små företag, alternativt mindre och medelstora företag? Lindström anför följande för att belysa frågeställningen:

"Om vi sedan går till prefixet 'små' i småföretagstermen, skall med en gång sägas att någon vedertagen och generell avgränsning av vilka företagsenheter som skall ses som 'små' respektive 'stora' inte existerar. Visserligen gäller att enheter med fler än ca 200-300 anställda sällan får epitetet 'små', men under denna storlek flyter gränsdragningarna." (Lindström 1975, s 21)

Betydelsefullt är att poängtera att diskussioner och gränsdragningar i samband med mindre företag nästan uteslutande baseras på industriföretag. De mest använda gränsdragningarna mellan vad som är att betrakta som litet respektive stort företag är således branschrelaterat.^) Om detta skriver Lindström vidare:

"Det är självfallet också så att vad som i en industribransch är ett litet företag (t ex massa-och pappersindustrin) i en annan bransch (t ex trävaruindustrin, för att hålla oss till skogsnäringen) kan vara mycket stort. Än mer utpräglat blir detta om vi går över till en annan näringsgrensindelning. Ett konsultföretag med 50 an­ ställda är t ex stort i gruppen 'uppdragsverksamhet' men naturligt­ vis ganska litet i industrisammanhang." (Lindström 1975, s 21) Den naturligaste och vanligaste utgångspunkten för storleksklassificering av organisationer har varit och är någon storhet som är knuten till företagets till­ gångar. Det kan röra sig om företagets personella, finansiella eller reala till­ gångar. Det ojämförligt vanligaste har varit att utgå från storheten antalet

anställda.^) Av övriga mått som fått utgöra indelningsgrund för storlek kan nämnas de som är relaterade till företagets utbytesprocess, dvs in- och utflöde. Exempel på sådana grunder för storleksklassificering är omsättning per tidsen­ het och förädlingsvärde.

Vid en jämförelse av relationen mellan olika använda storleksmått som antalet anställda, omsättning och förädlingsvärde har det visat sig att dessa i stort ger likartade klassindelningar av företagen,

"De starka sambanden mellan storleksmåtten tyder på att den ständigt återkommande problematiken kring valet av storleksmått kan vara överdriven. Om det antages att här studerade variabler gemensamt uttrycker företagsstorlek, har vi fått belägg för att

vilket som helst av dessa ( speciellt om man bortser från förvalt­

ningspersonalens storlek) kan användas som storleksmått med god

överensstämmelse mellan 'verklig storlek1 och uppmätt storlek."

(Byström, Johannisson och Lindström 1971, s 11)

Antalet anställda dominerar således som indelningsgrund för klassificering av företagsstorlek och det främsta skälet härtill är att detta mått, i motsats till de monetärt baserade, är opåverkat av prisförändringar och inflation. Inte heller berörs det av kapacitetsförändringar som sker, dvs med given teknologi och samma antal personer kan produktiviteten/kapacitetsutnyttjandet fluk­ tuera. Sammantaget gör användandet av antalet anställda att möjligheten till jämförelser över tiden underlättas.^)

Dock finns vissa problem vid användningen av sysselsättningsmåttet vid stor­ leksindelning av företag. Ett sådant rör behandlingen av deltidsanställd personal samt säsongmässigt stora variationer i fråga om antalet anställda. Detta kan dock lösas genom viktningar eller genomsnittsberäkningar på årsbasis. Ett annat problem som alltmer börjar skönjas är variationer av sysselsatta mellan likar­ tade företag beroende på skillnader i teknologitillämpning. Variationer i dator­ användning, i utbyggnad av produktionssystem med industrirobotar m m, kan leda till att storleksmåttet antalet anställda i vissa situationer inte är tillfyllest vid jämförelser mellan företag och vid studier med en longitudinell ansats. Den

idag accelererande utvecklingen inom teknologiområdet gör det nödvändigt att alltmer sätta storleksindelningar av företag i centrum.

Att utifrån speciella egenskaper i företag hitta naturliga indelningsgrunder för vad som kan vara ett stort respektive litet företag är svårt. Ofta blir även be­ skrivningar av vad som kännetecknar t ex småföretag mångdimensionella och oprecisa. Värdet med dessa försök till karaktäriseringar ligger i klarläggandet av förhållandet att dessa, mindre företag, inte är en enhetlig företeelse.

"Any attempt to answer the question, what is small business en­ terprise, with precision and exactitude is an exercise in futility. There is no standard definition that could possibly include the diversity and variety of small firms." (Schöllhammer och Kuriloff 1979, s 178)

Studeras litteraturen inom området små företag är det svårt att hitta några egentliga alternativ till de kantitativt inriktade måtten. Alternativa synsätt finns antydda, men ett mer utvecklat och lättanvändbart klassningsschema saknas. En uppdelning mellan stora och små företag gör Tosi där en stor organi­ sation kännetecknas enligt följande:

"Large size is an implicit characteristic. In general, organizations treated in theory are of such a size that within them it is extre­ mely difficult, if not impossible, to maintain close interpersonal relationships with a large number of members, relative to the total membership." (Tosi 1975, s 2)

Författaren pekar alltså här på dimensionen "nära relationer mellan medarbe­ tarna" och låter detta diskriminera vad som är stort respektive litet. Det är i och för sig lätt att se skillnaden mellan ytterligheterna av företagskategorierna - litet och stort - men dessvärre kan denna typ av "mått" inte tjäna som en kontinuerlig indelningsfaktor. Detta förhållande kan sägas gälla för alla försök där storleksaspekten på företag sökt fångas in med hjälp av egenskaper, beteen­ den och livsbetingelser, dvs mer funktionellt inriktade aspekter av företags-karaktären.

Ett tänkbart alternativ till att uppnå en kvalitetsmässig uppdelning av företag är att söka extrahera denna ur företagets allmänna kompetens. Denna kan teo­ retiskt "mätas" i termer av om företaget självt innehåller funktioner/resurser för att påverka och utföra utvecklingsarbete inom såväl organisation som pro­ duktområden, dvs administrationens utvecklingsnivå, marknadsföring i vid be­ märkelse, produktionsteknisk förändringskapacitet och besluts- och ledningsar­ betets organisering. Organisationen kan i detta avseende betecknas som hel­ täckande eller stympad, dvs någon eller några funktioner ligger utanför det egentliga företaget. Inte minst i planeringssammanhang kan denna indelning vara en framkomlig väg, eftersom den indikerar möjligheten att själv förfoga över och ta fram erforderligt material samt av egen kraft dirigera planerings­ processen inifrån.

Sannolikt är det möjligt att åstadkomma en indelningsgrund utifrån dessa aspek­ ter, men att invändingsfritt klara ut de vidhängande problemen är svårt. Att klyva företagsbeståndet i dels sådana som är "kompletta", dels sådana som i något avseende är "stympade" torde vara genomförbart men om en vidare klass­ indelning eftersträvas ställs man inför svåra vägningsval om vilka funktioner eller resurser som skall ges större betydelse framför andra.

Uppenbart är att denna dimension är betydelsefull, kanske inte som klassifice­ ringsvariabel, utan mer som analysvariabel. Erfarenhetsmässigt är det i normal­ fallet så att med ökad tillväxt (mätt i antal anställda) ökar också företagets tillgängliga resurser, mätt i kompetens och kunnande. Därför kan, inom ramen för en storleksmässig indelning utifrån antalet anställda, även den ovan nämnda aspekten behandlas.

På motsvarande sätt kan resonemang föras kring förhållandet marknadsdomi­ nans. Som tidigare framgått kan ett sysselsättningsmässigt litet företag inom sin "nisch" eller bransch vara stort. Men beroende av om begreppen "stor" res­ pektive "liten" används är det viktigt att relatera detta till en specifik situation eller aspekt som man vill belysa. Att oreflekterat använda ett visst klassifice­ ringsschema kan vara tvivelaktigt och ge upphov till missförstånd. Exempelvis kan, när vi säger att en människa är stor, antingen avses en yttre fysisk mätbar

egenskap som längd/vikt eller människans kunskapsmässiga alternativt karisma-tiska egenskaper. Vilket som åsyftas framgår ofta klart genom det samman­ hang i vilket uttalandet fälls. Värderingar och "mått" är här situationsrelatera-de.

Av det ovan sagda förstås vikten av att, när olika storleksmått på företag eller organisationer används, det klargörs vad som åsyftas och i vilken situation det gäller. Det får inte bli så att de enskilda företagens exklusiva karaktär reduce­ ras och avpersonifieras genom att icke rättvisande klassificeringar används. I analysens form kan dessa personligheter få framtona. Annars kan de bakom­ liggande "sanningarna" enbart bli små undanskymda reservationer.

I denna studie har vi, trots de invändningar som kan resas mot detta, använt "antalet anställda" som huvudindelningsgrund i vårt ställningstagande till vad som är mindre och medelstora företag. Emellertid kommer våra analyser att ge en bredare bild av företagen än vad bara storleken i sig utvisar. Samtidigt måste man vara medveten om att även praktiska restriktioner råder eftersom det i befintlig industristatistik finns ytterligt begränsade möjligheter att den vägen åstadkomma en klassning utöver den traditionella som bygger på produk­ tionsfaktorerna arbete och kapital.

De av oss använda begreppen, små, medelstora och stora företag, bygger på den etablerade konventionen vilket följande exempel saxat ur Prop 1977/78:40 ger uttryck för.

"En i de flesta sammanhang vedertagen storleksgradering innebär att med småföretag avses företag med färre än 200 anställda. Inom denna grupp finns mindre företag (färre än 50 anställda) och

medelstora företag (50-200 anställda)." (Prop 1977/78:40, bilaga 1,

s 4)

I den fortsatta framställningen kommer vi att med små företag, småföretag, •avse företagskategorin med färre än 200 anställda, dvs mindre och medelstora