Spridningskapacitet Lång lövträdskontinuitet Fungerande nätverk av våtmarker
(vedlevande insekter) (groddjur)
mycket hög Biotoper med ädellövträd: Våtmarker och småvatten:
Skog- och halvöppna gräsmarker, solitära Fuktig gräsmark, ädellövskog, övrig lövskog,
ädellövträd blandskog
hög Äldre barr-, bland- och lövskog Gles bebyggelse med träd/buskbestånd,
(ej ädellövskog), våtmarker äldre barrskog, frisk gräsmark med träd-/busk- bestånd
mediär–låg Öriga biotoper: Gles bebyggelse utan/med enstaka busk-/träd-
Ung barr-/blandskog, halvöppen gräsmark bestånd, hällmarstallskog, ung barr-/blandskog, utan ädellövträd, öppen gräs-/hällmark, hällmark, frisk gräsmark (intensiv skötsel), åker/vall/odlingslott, öppet vatten torr gräsmark, åker/vall, odlingslott mycket låg–obefintlig Bebyggd- och hårdgjordmark: Tätbebyggelse (inklusive trafikerad väg),
Tät bebyggelse, gles bebyggelse utan/med övrig vegetationsfri mark, hygge, vattenom- enstaka busk-/trädbestånd (klasserna råde >150 m från strand
inkluderar trafikområde)
Figur 29. Grov uppskattning av de biotopbaserade planindikatorernas spridningskapa- citet för valda organismgrupper med högt indikatorvärde. Källa: Planera med miljömål! Fallstudie Stockholm, biologisk mångfald i fysisk planering
78
Figur 30. Den landskapsekologiska zonen kring Stockholms delar av Nationalstadsparken. Källa: Planera med miljö- mål! Fallstudie Stockholm, biologisk mångfald i fysisk pla- nering
Figur 31. Fallstudieområdet utgör en del av ett regionalt grönstråk som sträcker sig in mot stadens centrum. Utbredningen av ekologiskt särskilt värdefulla biotoper är främst koncentrerad till områdena Ulriksdal, Norra Djurgården och Södra Djurgården. Källa: Planera med mil- jömål! Fallstudie Stockholm, biologisk mångfald i fysisk pla- nering
79
Figur 33. Utbredning av biotoper med ädel- lövträd överensstäm- mer väl med tidigare ekbackar, ängs- och betesmarker. (Historiskt kartöver- lägg 1690, Ylva Otzén.) Källa: Planera med miljö- mål! Fallstudie Stockholm, biologisk mångfald i fysisk pla- nering
Figur 32. Biotoper med ädellövträd (mycket hög spridningskapacitet) förekom- mer även inom bebyggelseområdena mel- lan norra och Södra Djurgården. Källa: Planera med miljömål! Fallstudie Stockholm, biologisk mångfald i fysisk planering
na och i dess omgivande spridnings- och buffertzo- ner. Arealen biotoper med ädellövträd och kvalite- ten på biotoperna runt omkring dem är i detta per- spektiv viktigare än fysiskt sammanhängande kor- ridorer.
Den landskapsekologiska zonen kring National- stadsparkens kärnområden har identifierats och dess omgivande spridningszoner, buffertzoner och barriärer avgränsats. Detta har varit möjligt genom att visuellt analysera mönster i biotopkartan och ta stöd av historiskt kartmaterial. Biotopkartans indel- ning visar att ekologiskt viktiga biotoper även före- kommer i bebyggelseområden och att de på vissa håll utgör den sista kvarvarande länken mellan två
kärnområden. Biotoperna är rester av ett tidigare sammanhängande jordbruks- och skogslandskap, vilket visas genom koppling till markanvändningen 1690.
Landskapsfragment orsakade av vägtrafik
När det gäller biologisk mångfald i våta och fuktiga miljöer redovisas dels förekomst och omfattning av våtmarker och småvatten i området, dels förekoms- ten av fungerande nätverk av sådana miljöer. Starkt trafikerade vägar utgör en viktig påverkansfaktor. Här används vägar med mer än 2 000 fordon/dygn, vilka utgör mer eller mindre absoluta barriärer. Vägarna delar in landskapet i fragment som kan betraktas som isolerade öar i stadsbygden.
80
Figur 34. Starkt trafikerade vägar delar in landskapet i fragment som mer eller mindre kan betraktas som isolerade öar i stadsbygden. Landskapsfragment med nätverk av våtmarker, småvatten och goda spridningsbiotoper finns på Norra djurgården och Södra Djurgården samt i Brunnsvikenområdet. Källa: Planera med miljömål! Fallstudie Stockholm, biologisk mångfald i fysisk planering
81
Förutsättningarna för biologisk mångfald knuten till våta och fuktiga miljöer återspeglas i fördel- ningen av biotoper i respektive landskapsfragment. På detta sätt och med stöd av groddjurens utbred- ning och räckvidd har tre landskapsfragment av särskild ekologisk betydelse identifierats i Natio- nalstadsparken, nämligen Norra Djurgården, Södra Djurgården och Brunnsvikenområdet. I dessa finns biotoper (både land- och vattenmiljöer) med myck- et stor betydelse. En ändrad mark- och vattenan- vändning kan antas negativt påverka groddjuren och därmed den biologiska mångfald de represen- terar.
Författarnas slutsatser
Med en detaljerad heltäckande biotopkarta under- lättas arbetet med att översätta globala och natio- nella miljömål till kommunal nivå. Biotopkartan, i form av en databas, gör det lätt att välja ut och grup- pera informationen på ett sätt som är anpassat för varje enskild planeringssituation. Målen har kon- kretiserats till anspråk på åtgärder för varje delom- råde. De lokala miljömålen måste baseras på kun- skap om biotopers fördelning i staden som helhet och relateras till den historiska markanvändningen. I de fall kommunens kärnområden omges av en landskapsekologisk zon med spridnings- och buf- fertzoner behöver även dessa omfattas av konkreta miljömål för planeringen. Dessa inkluderar ofta bebyggelseområden.
Plan- och fältindikatorer
Om planindikatorer enligt SAMS-projektets upp- läggning ska bli ett bra verktyg för den fysiska pla- neringen måste de baseras på preciserade miljömål. Planindikatorerna måste även kunna användas som fältindikatorer för uppföljning av genomförda beslut. Detta är en förutsättning för att uppfölj- ningen ska vara meningsfull och indikatorerna fun- gera målstyrande i den fysiska planeringen. Plan- och fältindikatorerna behöver vidare kunna omsät- tas till juridiskt bindande bestämmelser i detaljpla- nering och beslut enligt miljöbalken.
Fallstudien visar att miljömål avseende biologisk mångfald kan infogas i den fysiska planeringen med hjälp av indikatorer baserade på biotoper och landskapsekologiska zoner. För att kunna beskriva effekterna av planerade förändringar och genomför- da åtgärder i den fysiska planeringen är enstaka indikatorer och mått inga tillförlitliga verktyg. Man
behöver istället fler väl valda och rumsligt definie- rade indikatorer som tillsammans ger stöd för pla- neringen och för tolkningen av den ekologiska betydelsen av olika förändringar.
Kommentar: Nationalstadsparken är av unikt
intresse och studien ett pionjärarbete som inte kun- nat genomföras annat än som ett forskningsprojekt vid ett universitet. Metoden torde dock, när den nu är utvecklad, kunna tillämpas i andra kommuner eller regioner med GIS-kunnande, biologisk kom- petens och engagemang nog att avsätta tillräckliga resurser. Studien berör inte några regionala aspek- ter, men dessa bör tillföras, i det aktuella fallet inte minst för att Nationalstadsparken sträcker sig utan- för kommungränsen.
Indikatorerna har applicerats på två scenarier. Dessa beskrivs i del 3 i denna bok.
Biologisk mångfald i bebyggd miljö har inte bara naturvetenskapliga aspekter utan även sociala, estetiska, kulturella och pedagogiska. Alexander Ståhles metodstudie Sociotop som redskap i grönom- rådesplanering, utförd på uppdrag av SAMS och Stockholms Stadsbyggnadskontor, behandlar olika upplevelsevärden med tillämpning i samma områ- de som fallstudien behandlar.