rier som söker fånga det specifika med storstäderna och deras dragningskraft på människor och företag. Stora regioner – mätt i befolkning – har enligt många forskare flera ekonomiska fördelar, jämfört med mindre. De ger hushållen valmöjligheter när det gäller jobb och konsumtion. De ger också före- tagen bättre tillgång till specialiserad arbetskraft och större hemmamarknader, vilket gör att företa- gen kan specialisera sig mer, dra nytta av skalförde- lar i produktionen och sätta lägre priser. Å andra sidan kräver större regioner att mer mark tas i anspråk, och eftersom tillgången på mark är begränsad betyder det högre priser på bostäder och lokaler. Därtill ger större regioner längre restider. Större mångfald i stora regioner har med andra ord ett pris.
Storstädernas dragningskraft får negativ betydelse för glesbygden och avfolkningsbygderna. Där med- för den minskade befolkningen att hus står tomma och rivs: huspriserna sjunker. Både den kommersi- ella och den samhälleliga servicen minskar och lokaler töms, vilket innebär ett resursslöseri. Många människor trivs med att bo i glesbygden, men ”tvingas” ibland iväg av utbildnings- eller arbetsmarknadsskäl.
De tre storstäderna Stockholm, Göteborg och Malmö har även i ett historiskt perspektiv spelat en stor roll för landets utveckling inte minst som importhamnar för kultur, idéer och värderingar från Europa och andra delar av världen. De har också betytt mycket för import av ny teknologi och varit spridningsorter för denna till resten av landet. Dessa städer har också fungerat som portar mot omvärlden – en roll som sannolikt kommer att för- stärkas.
En markant expansion av storstäderna skedde under 50- och 60-talen. Under 70-talet avmattades expansionen och befolkningstillväxten skedde främst i de medelstora orterna. Befolkningstill-
växten och höjd boendestandard har sedan 1950 gjort att bebyggelsen spritts över allt större ytor. Denna spridning har skett parallellt med en sprid- ning av arbetsplatser och service.
Den mest framträdande tendensen i 1990-talets befolkningsutveckling är de tre storstadsregioner- nas tillväxt, se figur 10. Stockholmsregionen hade en årlig tillväxt på drygt 1 % under perioden 1990–98 och tillväxttakten har därefter ökat. Även Malmö- och Göteborgsregionerna har haft en stark tillväxt, om än något svagare än Stockholms. Lästips:
Drivkrafter för flerkärniga regioner – underlag för regionplan 2000. Regionplane- och trafikkontoret, Stockholms läns landsting. Promemoria 2000:6.
Hållbara strukturer. Regionplane- och trafikkontoret, Stockholms läns landsting. Promemoria 1999:15.
Sverige 2009 – förslag till vision. Boverket 1994. Boverket Rapport 1994:14. ISBN 91 7147-150-2.
Westlund, H & Pichler, W. 2000. En ny grön våg? Glesbygds- tillväxt under storstadsexpansionens 90-tal. Working paper/ Institutet för regionalforskning.
36
Storstockholm Stormalmö Storgöteborg 1990 1996 1997 1998 1 370 178 1 461 585 1 478 036 1 495 940 659 671 699 042 703 697 708 449 475 224 506 254 510 085 514 639Figur 10. Folkmängd och befolkningsförändring i storstads- områdena 1990-98 (Efter Westlund & Pichler, 2000).
37
Malmö
Våra tre storstäder har olika karaktär. Malmö ligger på en slätt och har liksom de flesta städer uppkom- mit som handelsplats, där närheten till vattnet med dess utskeppningsmöjligheter varit viktig. Men lika viktig har närheten till produktionslandskapet varit. Relationen stad-land med stadens industrier och landets jordbruk är ett tydligt historiskt spår i Malmös stadskropp. Malmö saknar de landskapliga gränser som t.ex. Stockholm har. Gränserna är inte landskapets utan människans, exempelvis järnvä- gen och ringleden. Den entydiga och koncentrera- de stenstadsgräns som vi kan se i exempelvis Stockholm finns inte i Malmö. Malmös stadskant är flikig, upplöst och i ständig förändring.
Scenarier i Malmö
För att visa de möjligheter till framtida utveckling som en stad av Malmös karaktär har skisserades i ett parallellt uppdrag kring Brostaden (FFNS Arkitekter 1998) tre scenarier för stadens expansion (se figur 11):
Scenario 1: Tät-samla-kompakt
Scenario 2 : Fingrar
Scenario 3: Kärnor-sprida
Slutsatsen är att en vision för Brostaden och Malmö i sin helhet behöver ta intryck från alla tre scenari- erna. Det fortsatta planeringsarbetet för Brostaden föreslås som ett växelspel mellan en analys av olika scenarier. Visionen ska spegla en samlad viljeinrikt- ning där de bästa delarna i olika scenarier tas tillva- ra. Detta grundas på en översiktlig värdering av scenarierna utifrån sociala, ekonomiska och ekolo- giska utgångspunkter.
Materialet har i vissa delar tillämpats i översiktspla- nen för Malmö stad.
Lästips:
Öp 2000. Översiktsplan för Malmö 2000.
Figur 11. Tre scenarier för Malmös framtida utveckling. Källa: FFNS Arkitekter 1998
Göteborg
Storstaden har ju ofta varit förebilden för den mindre staden – med känt resultat i form av stor- skalighet och historielöshet. Intressant är då att Göteborg har utvecklats som de små stadsdelarnas stad. Göteborgs utbyggnadsplaner under olika epo- ker har bildat ett koncentriskt mönster runt stadskärnan. Under alla skeden kom impulser till stadsplanering och arkitektur utifrån och anpassa- des till lokala traditioner. Fram till omkring 1920 låg den planerade utbyggnaden främst i dalgångar- nas plana markpartier. Därefter utnyttjades både berg och dalar allt längre från centrum.
Det annorlunda utbyggnadsmönstret beror på att små industrisamhällen vuxit upp längs älven. Dessa utbyggnader avvek från det koncentriska mönstret och skapade små tillväxtkärnor för arbetarbostads- kvarter runt om i staden. De omslöts senare av den fortsatta utbyggnaden. Göteborgs utbyggnads-
mönster ser alltså inte ut som ett träds årsringar utan är mer sammansatt. I det tidiga kulturlandska- pet med bosättningar för bönder och fiskare ut- vecklades naturliga bebyggelsekärnor och stråk. Dessa vidareutvecklades i den äldre stadsbebyg- gelsen som sedan byggdes på med nya.
Stadens topografi har inte medgivit tunnelbana som kollektivtrafiksystem. Då tunnelbanan ut- vecklades fanns inte teknik, till rimlig kostnad, för tunnlar som växlade mellan berg och lösa lerlager. Det spårvägssystem som då byggdes är fortfarande Göteborgs huvudsakliga kollektivtrafik. Systemet har även byggts ut till de storskaliga förortsområde- na, med spår som tillåter högre hastigheter än i innerstadstrafiken. Spårvagnarna ger stadslivet en särskild karaktär och är liksom tunnelbanan sårbar, men på annat sätt.
Detta tema har behandlats i skriftserien Stadsbygget. Den visar hur staden traditionellt är uppbyggd, så att den bör utvecklas på samma sätt.
38
Figur 12. Karakteristiska drag i Göteborg. Källa: Göteborg. De små stadsdelarnas stad
39
Skriften Göteborg. De små stadsdelarnas stad avslu- tas med 15 teser. Slutorden är ”bygg vidare på Det Göteborgska – så att vi känner och förstår. Göteborg förstås!” Göteborg visar att det går att tänka måttfullt även i större städer och hur man kan stimulera diskussionen om staden.
Målen för den ekonomiskt, ekologiskt och socialt hållbara staden behöver ytterligare preciseras. Hur en sådan stad kan se ut har byggnadsnämnden for- mulerat i en vision:
Ett livskraftigt Göteborg
Göteborg är den stora staden med den mänskliga skalan – de små stadsdelarnas stad. Det stora Göteborg är ett livskraftigt regioncentrum, som för- enar konkurrenskraft med omsorg om miljön. Blandstaden Göteborg har kompletta stadsdelar med en attraktiv stadsmiljö, bostadsförsörjning för social balans, närhet till arbete, kultur och rekrea- tion och goda kommunikationer.
Transport-, industri-, och handelsstaden Göteborg skapar ekonomisk utveckling för alla i ekologisk balans.
Utbildnings-, evenemangs- och turiststaden Göte- borg är attraktiv för studerande, besökare och göte- borgare. Göteborg utvecklas av näringsliv, högsko- lor och offentlig förvaltning i samverkan.
Det lilla Göteborg har stadsdelar med identitet, där medborgarna genom att delta i samhällslivet aktivt påverkar sin egen och stadsdelens framtid.
Hus och stadsrum har god arkitektur som förenar stadens historia med moderna stadsbyggnadsbe- hov. Boende och verksamma lever ett gott liv i soci- al gemenskap i en trygg och bärkraftig miljö. Även denna vision väver samman dagens och fram- tidens funktionella, bebyggelsemässiga och sociala samband. Översiktsplanens syfte är att ge förutsätt- ningar för att nå visionen.
Resonemanget om ”stora och lilla Göteborg” är en viktig utgångspunkt i planen. Samrådsmaterialet innehöll en delrapport om detta. ”Det stora Göteborg” är mer en funktion än ett fysiskt begrepp. Det stora Göteborg är motorn och kärnan i en västsvensk region. Det är Göteborg sett ur kommunstyrelsens perspektiv. ”Det lilla Göte- borg” är ”Vardagsgöteborg” där man rör sig hem- mavid. Det är Göteborg sett ur den enskilda män- niskans perspektiv där han eller hon bor och verkar. Till viss del kan det vara Göteborg ur stadsdels- nämndens perspektiv.
Oftast kan dessa perspektiv förenas. Men inte all- tid. Det stora Göteborg ställer ibland krav på de enskilda stadsdelarna. Det kan röra sig om delar där regional trafik passerar eller stadsdelar där storska- lig strukturomvandlingar sker.
I de lokala programmen redovisas kraven från stora Göteborg på respektive stadsdelsnämndsområde. Översiktsplanen försöker göra en avvägning mellan de olika kraven, där det lokala ibland får stå tillba- ka för Göteborgs gemensamma bästa. Man ska inte glömma att det lilla Göteborg också kan ställa krav på det stora. Områden med social utsatthet kan behöva resurstillskott. Kvaliteter i de lokala förhål- landena kan också medföra att övergripande önske- mål får vika.
Källa: ÖP 99. Översiktsplan för Göteborg
Lästips:
Göteborg. De små stadsdelarnas stad. Göteborgs stadsbygg- nadskontor 1993. ISBN 91-971397-6-9.