En av utgångspunkterna för planeringen för hållbar utveckling i Stockholms stad är bebyggelsestruktu- ren som är resultatet av århundraden av människors ansträngningar att bygga och planera för en av värl- dens vackraste städer. På flera områden har Stockholm även kommit en bra bit på väg mot en resurshushållande stad i internationell jämförelse. Några exempel:
•
Andelen resande med kollektiva transport-medel är högre än på många håll. Under hög- trafiktid görs t ex ca 70 % av arbetsresorna till innerstaden med kollektiva färdmedel.
•
Fjärrvärmesystemet ger möjligheter tilleffektiv förbränning med höggradig rening.
•
Avloppsreningssystemet har höggradig reningoch återvinning av spillvärme.
•
Den sammanhängande grönstrukturen gerkvaliteter både för den biologiska mångfal- den och för människors välbefinnande. Än idag finns stora delar av det ursprungliga natur- och kulturlandskapet kvar med höga natur- och kulturvärden och en mångfald växter och djur.
•
Innerstadens täta blandade bebyggelsekan möta förändringar i näringslivet, nya livsstilar mm och är attraktiv för många.
•
Stora delar av ytterstaden är uppbyggdsom stadsdelar kring tunnelbanestation och centrum, vilket gör bilberoendet lågt. En viktig uppgift för översiktsplaneringen är att utveckla en långsiktig beredskap för den tillväxt och de förändringar som kan förväntas. Hur skall staden klara de utbyggnads- och förändringsbe- hov som uppkommer och även på lång sikt erbjuda en god livsmiljö? Stockholm kan med förlov sägas vara redan ”fullbyggd”, dvs marken är avsatt för bebyggelse, för vägar, för grönområ- den m m, och inom stadens gränser återstår inte längre någon omfattande jungfrulig mark för exlpoatering. Förändringen framöver kommer därför att i huvudsak ske inom redan etablerad markanvändning.
40
Figur 13. Visioner över en stad - perspektivillustration av förtätning av bostäder, arbetsplatser och service i stadsut- vecklingsområdet Lövholmen - Liljeholmen -Årstadal. Till vänster på kajen invid Årstabron (järnvägsbron) illustre- ras nya bostäder på gammal industrimark där tidigare en stor anläggning för Vin & Sprit var belägen. Till höger förtätning kring Liljeholmstorget som är sydvästra Stockholms största knutpunkt för kollektivtrafik med tun- nelbana, bussterminal och den nya snabbspårvägen (Källa: Liljeholmen. Program för ett stadsutvecklingsom- råde maj 2000).
•
Återanvänd redan exploaterad mark•
Bevara och utveckla grönstrukturen ochStockholms karaktär
•
Utveckla det s k halvcentrala bandet och görom de äldre industriområdena till stad med ny blandad och varierad stadsbebyggelse
•
Utveckla attraktiva knutpunkter i ytterstadenmed kvalificerad verksamhet
•
Bygg i goda kollektivtrafiklägen•
Komplettera för lokala behovMerparten av de områden som på sikt kan förändras mot en blandad och varierad stadsbebyggelse finns i det s k halvcentrala bandet. Översiktsplanen pekar ut tolv s k stadsutvecklingsområden som utgör Stockholms främsta utbyggnadsresurs framöver och som även utgör en resurs från regionalt perspektiv. Men även i City och mer perifera lägen finns områ- den med förändringspotential (se figur 15 ). Med avstamp från målen om hållbar utveckling har
stadsbyggnadsstrategin i Stockholms nya över- siktsplan, Översiktsplan 99, som antogs av kom- munfullmäktige den 4 oktober 1999, formulerats efter huvudprincipen ”bygg staden inåt”. Strategin sammanfattas i sex punkter:
41
Figur 14. Den nya tvärbanans hållplats i Årstadal. Det är en s k snabbspårväg som sammanbinder i en första etapp Alvik – Liljeholmen – Gullmarsplan med förläng- ning österut mot Hammarby sjöstad. I en senare etapp planeras en fortsättning väster- ut/norrut mot Bromma, Sundbyberg och Solna. På lång sikt diskuteras möjligheterna till en spårvägsring runt Stockholm. (Källa: Liljeholmen. Program för ett stadsutveck- lingsområde. maj 2000).
Figur 15. De s k tolv stadsutvecklingsområdena i Stockholms översiktsplan, Öp 99.
Miljöbedömningar i fysisk planering på områdesnivå
Under det senaste decenniet har kommunen, främst beroende på en svag byggkonjunktur, bara bedrivit områdesplanering i begränsad omfattning. När den nya översiktsplanens intentioner ska genomföras ökar behovet av ett arbete med områ- desplanering främst för de s.k. strategiska utveck- lingsområdena i den nya översiktsplanen.
Ett exempel som belysts i Stockholms fallstudie är västra Kungsholmen. Förändringstrycket är mycket stort och genom ett intensifierat nyttjande av gam- mal industrimark och andra förtätningar beräknas ca 2 000 bostäder och 10 000 arbetsplatser kunna tillkomma. Lindhagensgatan, idag en konventio- nell motorled, förvandlas till en allé med hus på ömse sidor. Allén dras ända ner till Ulvsundasjön. Den tanken fanns med i stadens generalplan ”Lindhagensplanen” från 1866 men förverkligades inte. Flera telekom- och IT-företag etableras i området vilket har gett det smeknamnet ”Silicon Alley”.
42
43
Denna typ av förändringar aktualiserar också beho- vet av att göra miljöbedömningar på områdesnivån. Fördelarna med att arbeta på denna nivå är:
•
Man får överblick och det är lätt att se sam-band, vilket underlättar en analys av förutsätt- ningar och problem (t.ex. biologisk mångfald och trafik).
•
Hanterbar geografisk avgränsning.•
Fortfarande goda möjligheter att påverkatidigt i planprocessen.
•
Möjligheter att skapa en länk mellan kommun-omfattande översiktsplanering och detaljpla- nering.
Det borde var lättare att hitta former för miljöbe- dömning i de ganska homogena stadsutvecklings- områdena. Dessa står inför en genomgripande omvandling från rena arbetsområden till blandade områden med bostäder, arbetsplatser och service. I övriga delar av staden sker det kontinuerligt en mängd mindre och osammanhängande förändring- ar, vilket försvårar en samlad miljöbedömning. Ett problem är att en avgränsning av ett utveck- lingsområde kanske inte är den mest relevanta indelningsgrunden i miljöarbetet. Olika frågor kan tarva olika avgränsningar. Områden i miljösamman- hang kan t.ex. vara tillrinningsområde, störnings- zon, spridningskorridor eller förorenat område, vilka ofta skiljer sig från det aktuella föränd- ringsområdets naturliga avgränsning. I del 3 finns mer att läsa om förslag till indikatorer som är rele- vanta för stadsutvecklingsområden, processer för SMB på områdesnivå liksom arbetsmetoder för integrerad detaljplane- och MKB-process.
Källa: Planera med miljömål! Fallstudie Stockholm, miljöbedömningar i fysisk planering
Lästips:
Andersson, M, 1998. Stockholms årsringar – en inblick i stadens framväxt. Stockholmia förlag. Monografier utgivna av Stockholms stad;131. ISBN 91-7031-068-8.
Miljövårdsprogram 2000 för Stockholms län. Länsstyrelsen, Landstinget och Kommunförbundet i Stockholms län 1999. Planera med miljömål! Fallstudie Stockholm, miljöbedömningar i fysisk planering. 2000. Boverket och Naturvårdsverket (SAMS). ISBN Boverket 91-7147-631-8, Naturvårdsverket 91-620-5105-9. Regionplan 2000, samrådsförslag. Regionplane- och trafikkontoret i Stockholms län 2000.
Stockholms byggnadsordning: ett förhållningssätt till stadens karaktärsdrag. Stockholm: Stadsbyggnadskontoret 1997.