Umeås grönstruktur
Kapitlen om grönstruktur och naturresurser är exempel på hur en sektorsfråga behandlas i en översiktsplan.
Målsättningen med Umeås grönstrukturplan är att:
•
Älven ska vara ett naturligt stråk för människoroch djur.
•
Det ska finnas sammanhängande stråk mellanolika friluftsområden.
•
Bevara stora grönområden i stadsranden ochsom kilar i stadsbygden.
•
Det skall vara nära till upplevelserika ochomväxlande parker.
•
Satsa på barnens gröna utemiljö.•
Genom planteringar längs gatorna förstärkaUmeås karaktär som Björkarnas stad.
•
Grönstrukturen skall utgöra en kommunaltek-nisk resurs som yta för snö, dagvatten och omhändertagande av komposterat avfall. I grönstrukturplanen står bl.a.: ”Stora grönområden i stadsranden och som kilar in i stadsbebyggelsen har störst betydelse för den biologiska mångfalden och för umebornas möjligheter att röra sig i skog och mark, sommar som vinter. De gröna ytorna kan lösa många kommunaltekniska problem som t.ex. brist på ytor för snöupplag och omhändertagande av dagvatten och av komposterbart avfall. Ett fullska- ligt test bör utföras längs Tvärån. Det bör dessutom kombineras med åtgärder för att göra detta stråk mer omväxlande och attraktivt att vistas i.”
I en beskrivning av dagsläget förs grönstrukturens betydelse för de ekologiska, sociala och kulturella värdena fram. Angående de ekologiska värdena sägs följande:
”Grönstrukturens ekologiska aspekter är betingade av hela systemet av växter, djur, mark, klimat och mänsklig påverkan. De har betydelse inte bara för många djurs och växters möjlighet att leva, utan också för vår tekniska försörjning. Vi utnyttjar mark och vattendrag som mottagare för avfall av olika slag, grönstrukturen kan ta hand om dagvatten så att det inte belastar reningsverk eller förorenar vat- tendragen och den kan ta emot komposterat avfall Figur 7. Vy från Umeå, hamnen. Foto: Eric Nordlund.
31
från hushåll och trädgårdar. Den har också stor betydelse som luftrenare och som klimatreglerare genom att dämpa vind, ge skugga och utjämna tem- peraturskillnader.”
I översiktsplanen anser man att bl.a. följande finns att göra:
Parkerna ska utvecklas på något av följande sätt:
•
De kan göras mer omväxlande genom anläg-gande av buskage, dungar, torrängar och betes- marker. Våtmarker bör anläggas för att biolo- giskt berika miljöerna. Vissa områden i natur- parker kan lämnas till fri utveckling.
•
De kan bli mer omväxlande genom att anläggavackra planteringar, blommor, vattenytor och sittplatser. Vårdade ”miniparker” anläggs främst i de områden som saknar en sådan centralpunkt.
•
De kulturhistoriskt värdefulla parkerna skallvårdas så att dess värden bevaras. Eftersom parker är levande, krävs kontinuerlig skötsel. Dessutom strävar man efter att utveckla de gröna stråken och att i bebyggelseplaneringen bevaka bevarandet av gröna kilar. Man anser det också angeläget att utveckla parkerna och barnens ute- miljö, samt att satsa på trädplanteringar längs gator- na. I planen anges även områdesvisa mål för den gröna strukturen, t.ex. att anlägga nya parker i området Ålidhem och de norra delarna av centrum. Översiktsplanens konsekvenser för grönstrukturen och konflikter med konkurrerande intressen be- döms på följande sätt: Förslagen innebär begräns- ningar för framtida byggande. Tidigare har man pe- kat på vikten av att i det fortsatta byggandet beva- ra gröna stråk och stora, gröna områden. Dessa in- tressen kan komma i konflikt med tankar på bebyg- gelse. Bevarandeintressena bör beaktas i planering- en av dessa områden. För att få en långsiktig, god lösning måste en sammanvägning av olika intressen ske. Samtidigt innebär vissa av förslagen också för- delar för de tekniska omhändertagandet av avfall som dagvatten och komposterbart avfall. Förslagen kan även innebära konsekvenser för t.ex. snöröj- ningen. Denna bör utvecklas så att en snösträng sparas för skidspår i planskilda passager av gator.
Källa: Umeå Översiktsplan 1998, Umeå kommun
Speciellt städerna med omkring 100 000 invånare utgör ofta gränsfall för att de på ett tillfredsställan- de sätt ska erbjuda goda kommunikationsmöjlighe- ter åt kollektivtrafikresenärer respektive fotgänga- re och cyklister. Medan man i den lilla orten klarar många av vardagsresorna till fots och med cykel, krävs en högre standard och kapacitet i kollektiv- trafiknätet respektive gång- och cykelvägnätet för att bibehålla och höja andelen resenärer med dessa färdmedel i den lite större orten. Å andra sidan väl- jer många i den lilla orten att ta bilen trots att förut- sättningarna är gynnsamma för ett miljövänligt resande. Framkomligheten och tillgången till par- kering är ofta bra i de små orterna/städerna, vilket kan stimulera bilåkandet.
I den mindre orten har man dock ofta ett väl sam- manhållet trafiksystem med överblickbara gatunät och korta resor med gång- och cykeltrafik. I utkan- ten av många medelstora städer finns klara tenden- ser till en upplösning av stadsbygden med stora tra- fikleder, splittrad och utspridd bebyggelse i stark kontrast till en klart avgränsad stadskärna.
Situationen ter sig likartad med den som ovan beskrivits för den ”storstadsnära pendlarorten” Burlöv. Underlaget är också ofta för litet eller splitt- rat på många åtskilda bebyggelseenklaver i städer- nas utkant för att möjliggöra turtät kollektivtrafik. Det finns också liksom i de mindre orterna en stark tradition att alltid ta bilen eftersom det i regel är mest bekvämt och går snabbast. Det finns därför ett stort behov av att utveckla kollektivtrafiks- system och gång- och cykelvägstrukturer som är anpassade till den medelstora ortens förutsättning- ar. Här finns kanske en högre potential att öka andelen kollektivtrafikresenärer, fotgängare och cyklister än i storstäderna, där denna andel redan är förhållandevis hög.
Lästips:
Den måttfulla staden. 1995. Boverket. Boverket rapport 1995:7. ISBN 91-7147-201-0.
Friberg & Rådberg, 1996. Svenska stadstyper: historik, exempel, klassificering. Trita-ARK. Forskningsrapport 1996:13. ISBN 91- 7170-699-2.
Översiktsplanering för hållbar utveckling – exempel från 5 kom- muner. 2000. Boverket och Naturvårdsverket (SAMS). ISBN Boverket 91-7147-620-2, Naturvårdsverket 91-620-5094-X.