Revolt utspelas uteslutande på ett och samma gods; det finns scen-växlingar och figurerna befinner sig på olika platser men alla rum är lokaliserade inom godsets gränser. Detta är viktigt för dramats tema: skördestrejken. Lantarbetarna var i realiteten sämre organiserade än industriarbetarna i städerna,10 och den rumsliga instängningen symbo-liserar deras politiska isolering. Att Revolt bibehåller den – enligt Klotz och Szondi – slutna formen angående rummets enhet är alltså centralt för dess tema. Det är bara enskilda rollfigurer som rör sig fritt utanför godsets gränser: agitatorn som går ”till de andra gårdarna också” och två journalister som inte ”äro […] härifrån trakten”.11 Samma
symbo-lik av inskränkthet kontra rörlighet används också senare i 1930-talets arbetarlitteratur, där arbetarbarnets rörlighet kontrasteras mot den rumsliga isolering i vilken vuxna arbetare befinner sig.12
I Larssons drama är det dock inte bara lantarbetarna som inte över-skrider godsets gränser, utan också greven och förvaltaren. Samma sak gäller för länsmannen, poliserna och prästen, som alla verkar vara ett bihang till greven. Med denna rumsliga isolering, som förtydligas med hjälp av att dramats struktur upprätthåller rummets enhet, framställer Revolt ett ekonomiskt och politiskt system där ingen av parterna är fri. Detta är viktigt för just grevens och förvaltarens roller.
Om greven heter det att han är ”lite tokig”. Arbetarna konstaterar att ”tockna […] sitta i riksda’n och idioter styra land och rike”.13 Gre-vens uppträdande, repliker och relation till andra rollfigurer bekräftar den bedömningen. När drängen Johan slår förvaltaren för att hjälpa en sjuk kvinna, som blivit piskad av förvaltaren, och greven hämtar länsmannen, är det en ung dam i grevens följe som står för det sunda, mänskliga förståndet med sin fråga: ”Skall du inte först taga reda på vem som är den skyldige?” Grevens svar – att ”det behövs inte, fol-ket har alltid orätt” –14 ger inte bara uttryck för hans tyranniska sätt utan också för hans dumhet. Publiken vet hur det har gått till och att förvaltaren är angriparen. Att det är en ung dam som yttrar sitt tvi-vel om rättfärdigheten är viktigt i relation till det faktum att kvinnor i realiteten inte heller hade någon röst i den politiska sfären. Greven är dessutom en passiv figur som söker hjälp hos de två journalisterna och hos förvaltaren och har svårt för att bestämma sig. Denna passivitet förstärks i andra akten där han ber journalisterna och sina manliga gäster om råd om hur han ska göra under strejken.15
Medan greven är passiv gestaltas förvaltaren som en aktiv figur som ofta är den som driver handlingen framåt. Förvaltaren har alltså en central roll och är inte blott grevens hantlangare. Han positionerar sig mellan greven och arbetarna, vilket kommer till tydligt uttryck i det att han talar om greven som ”packet på slottet” samtidigt som han kallar även arbetarna för ”pack”.16 Just genom sin avsaknad av grupptillhörig-het driver förvaltaren fram den centrala intrigen. Till skillnad från Alfred Kämpes Konflikt (1908) rymmer temat nämligen inte bara konflikten mellan arbetarklassen och kapitalägaren, utan också en problematisering av osolidariskt beteende arbetarna emellan. Detta visas genom förval-tarens försök att splittra arbetarna och intrigen blir på så vis, som i det klassiska dramat, central för handlingen, vilket i sin tur innebär att hand-lingens enhet följs. Handlingen är i själva verket det viktigaste i Revolt.
När Szondi analyserar Gerhart Hauptmanns Die Weber (1892) iden ti-fierar han ett centralt problem för det sociala dramat: dess tema –
fram-ställningen av politisk-ekonomiska förhållanden – har ingen handling. Därför använder Die Weber den episka formen. Szondi menar dock att Die Weber inte slutför den episka tematikens logik eftersom pjäsen inte helt ger upp den dramatiska formen.17 Javed Malick hänvisar dock till en annan distinktion än den mellan den öppna och slutna formen eller den dramatiska/dialogiska och den episka formen: en dramatisk struk-tur som fokuserar på handlingen gentemot en strukstruk-tur som fokuserar på rollfigurerna.18 I sin undersökning av John Ardens dramatik visar han att denna anknyter till äldre populära dramatiska former där handling-en står i chandling-entrum.19 Enligt Malick är det borgerliga drama som uppstod från och med artonhundratalet, och som kom att dominera den kritiska och vetenskapliga föreställningen om hur ett drama skall se ut, mer in-tresserat av rollfigurernas inre än av handlingen.20 Liksom Ardens dra-matik använder Revolt emellertid individer bara som företrädare för en särskild grupp av befolkningen och intresserar sig inte för deras inre.21
Forskningen anmärker gärna kritiskt att rollfigurerna i Revolt är förenklade, klichéartade och stereotypa.22 Revolt skildrar dock inte figurerna som personer utan fokuserar på relationer. Den centrala te-matiken rör relationen mellan arbetarna och mellan arbete och kapital. Denna relationsfokusering kan knytas till Szondis resonemang om att det klassiska dramat är dialogiskt därför att det uteslutande består i en återgivning av människornas sammanhang med varandra. Han använ-der i detta sammanhang begreppet ”zwischenmenschlicher Bezug”,23
vilket kan översättas med ”mellanmänsklig relation”. Det kan därmed förefalla vara en logisk konsekvens att Revolt – som fokuserar på rela-tioner – använder denna form. Med mellanmänskliga relarela-tioner menar dock Szondi något annat än det som står på spel hos Larsson; han syf-tar på personliga och känslomässiga sammanhang och menar dessutom att det inte är möjligt för det slutna dramat att relatera till historien.24
Kanske är det på grundval av denna reducering av det mellanmänskliga till det rent personliga – och därmed exkluderande det politiska, eko-nomiska, kulturella, samhälleliga och historiska – som Szondi gör gäl-lande att det sociala dramat bara är möjligt som episkt drama och att framställningen av politisk-ekonomiska förhållanden inte har någon handling. Om man däremot förstår det mellanmänskliga som någon-ting som påverkas av andra än bara personliga faktorer, så kan dessa politiska och ekonomiska sammanhang bygga en handling.
Prövar man tanken att rollfigurerna i Revolt hade varit mer indi-viduellt-psykologiskt karaktäriserade så skulle de samhälleliga och ekonomiska relationerna tveklöst ha blivit mindre tydliga. Dramat pre-senterar nämligen en invecklad ekonomisk och politisk struktur, där konflikten inbegriper tre parter. Det är inte bara fråga om kapital ägarna
och arbetarklassen – med förvaltaren finns dessutom de som varken hörde till den ena eller andra gruppen representerade, som de personer som ofta kom från arbetarklassen, men ställde sig osoli dariska till den. Inte minst på detta sätt bygger Revolt en intrig som gör det möjligt för dramat att, till trots av Szondis anmärkningar, handlingsmässigt fram-ställa politisk-ekonomiska förhållanden.