Jag utgår ifrån att varje text har en särskild strategi för att förmedla sitt tema, och att, som Agrell skriver, ”all literature is pragmatically situ-ated and permesitu-ated with addressivity – the central quality of an utte-rance being directed to someone; and so are literary genres”.25 Dramat som genre vänder sig mycket direkt till publiken och Richard Estreen beskriver det uppförda dramat som ”en typ av […] träffning med so-cial innebörd”. Det är därför ”inte enbart en konstnärligt utformad uppvisning av ett spel”, utan har även en politisk funktion.26 I Revolt kan man identifiera olika appeller till olika adressater. En appell riktas till arbetarna, och kanske särskilt de föga organiserade lantarbetarna, för att visa hur viktig solidariteten är. I förhållande till dessa adres-sater är det viktigt att noggrant framställa den centrala intrigen och att använda starka symboler. En annan adressat är arbetarrörelsen, i vilken man vid denna tid mycket diskuterade hur den politiska kam-pen skulle genomföras. Medan socialdemokraterna följde en strategi av skötsamhet27 och strävade efter samhällets förändring genom reformer kritiserades denna strategi av ungsocialisterna som krävde revolution.28
Dessa båda adressater – arbetare och arbetarrörelse – stod och står i relation till varandra. Revolt är alltså också ett bidrag till strategidis-kussionen som fördes i arbetarrörelsen och arbetarna emellan. Fastän Leon Larsson bröt med ungsocialisterna kort innan han skrev Revolt ger dramat uttryck för ett egensinnigt beteende och nödvändigheten av revolution.29 Just därför kritiserades det. Så riktade pressen – och även socialdemokratiska tidningar – kritik mot ”ohyggligheter”, varmed de syftade på uppmaningar i dramat om att använda stenar, dolkar och eld i den politiska kampen.30
I Revolt är det lantarbetaren Anders och drängen Johan som använ-der en våldsam retorik: ”men finns det ingen annan rätt för oss, så få vi väl sätta kniven på strupen och strejka.”31 Dramat rymmer flera direkta uppmaningar att använda kniv eller stenar.32 Anders och Johans upp-trädande kan karaktäriseras som egensinnigt och dramat visar att sköt-samheten används av borgerligheten för att kontrollera arbetarna. Det är nämligen genom skötsamhetens argument som förvaltaren lyckas att
övertyga Petter att svika de andra och bli strejkbrytare: ”Petter, sköt dig, så kan du få behålla din plats till döddagar.”33 Detta löfte knyts samtidigt till ett hot om vad som ska hända om Petter inte sköter sig: ”du sköter dig dåligt nu för tiden, […] så jag nästan tänker köra dig från gården endera dagen.”34
Intrigens uppbyggnad påminner om den bibliska berättelsen om människans förvisning ur paradiset. Som Agrell visar använder den ti-diga arbetarprosan ofta religiösa berättelser som var bekanta för arbe-tarklassen.35 Så liknar förvaltarens roll ormens i paradiset. Han frestar stataren Petter genom att lova honom ett eget torp och en vit ko. Här begagnas en stark symbolik då ljuset och den vita färgen egentligen representerar det goda.36 I kontrast till denna symbolik står torpet och den vita kon för fördärvet. Revolt reverserar ljusets och mörkrets sym-bolik, vilket är viktigt i samband med den kulturella konstruktionen av arbetarklassen som farlig, fördärvad och smutsig:37 i Revolt beskrivs så den positivt laddade rollfiguren agitatorn som svettig och dammig.38
Genom reverseringen av svart/vit-symboliken sätts ett frågetecken för rådande definitioner av skötsamhet och egensinne. Att kallas för och bli definierade som egensinniga kunde för arbetarna leda till en mycket reell fara, och det är i detta sammanhang relevant att aktualisera Ju-dith Butlers påpekande att varje subjekt konstitueras av benämningar: ”Being called a name is […] one of the conditions by which a subject is constituted in language.”39 Varje benämning sker vidare inom ramen för samhälleliga maktförhållanden. När Beverly Skeggs anknyter till Butler med sin teori om respektabilitet visar hon hur just benämningar av arbetarklassen som smutsig, farlig och lat används för att beröva den benämnda makt och auktoritet.40
Med torpet försöker Petter att komma ifrån den ekonomiska avhäng-ighet och den samhälleliga omyndavhäng-ighet som tematiseras genom förval-tarens hot att arbetarna på godset snart kommer att ersättas om det blir strejk.41 Och om förvaltaren är ormen i paradiset så kan man betrakta greven som Gud – vilket förstärks av den symboliska instängdhet han och hans arbetare lever i på godset. Petters dröm om torpet kan förstås som önskan att bli fri ifrån grevens makt att bestämma över honom och ifrån sin status som statare som leder just till att greven har denna makt. Detta blir tydligt när greven konstaterar att han inte längre kan bestämma över Petter: ”Petter har jag inget att bestämma över, han är lagstadd torpare.”42 Och Petter själv ger uttryck för kravet på individu-ell frihet när han gör klart att ”[d]et gör jag, som jag vill”.43
Men Revolt visar samtidigt att det inte hjälper om en enskild person försöker att förändra sin position, eftersom samhällets struktur och dess maktförhållanden förblir desamma. Därför är solidariteten viktigt,
vilket dramat illustrerar i intrigens gång i andra och tredje akten. Det är nämligen klart från början att Petters förräderi kommer att leda till hans fördärv: han blir varnad av Tok-Anna. Hon är kanske den mest stereotypa rollfiguren i dramat, men just här har stereotypen en viktig funktion. Tok-Anna är den vise dåren, en figur som funnits sedan med-eltiden och som ofta används av Shakespeare som en figur som öppet säger sanningen.44 Tok-Anna kommenterar denna sin roll själv: ”Hä, av galningar och dårar hör man alltid sanningen.”45 När Petter först upp-träder upproriskt, varnar hon honom att inte skrika så högt eftersom någon då kan höra det. Och när Petter svarar att de ändå snart nog ska få se och höra vad arbetarna vill, förutsäger hon: ”Det ska’ de nog få höra, men inte av dig, inte.”46 Publiken har bara sett Petter som den som modigt talar högt för rätten att strejka. Genom Tok-Annas repliker, som riktas blott till Petter och inte till de andra – blir publiken upp-märksammad på honom och på det faktum att det är skillnad mellan att tala när ingen hör och när auktoriteten hör vad man säger. Det hela formerar sig till en kommentar om arbetarnas ängslan att bli upptäckta som bråkiga, och denna ängslighets effekter.47 Utan att Tok-Anna har hört hur förvaltaren har talat till Petter vet denna visa dåre att han kommer att ta torpet som betalning för sveket mot de andra arbetarna och förutsäger att ”med det torpet följer ingen glädje”.48
Handlingen är alltså förutsägbar. Förutsägbarheten är dock av strate-gisk betydelse, eftersom den riktar uppmärksamheten mot dramats centrala tema, som utgörs av arbetarklassens solidaritet och dess poli-tiska former: föreningsfrihet och kollektivavtal.49 För att skapa denna förutsägbarhet är handlingens enhet central: varje scen följer logiskt efter och ur den förra scenen och är ett resultat av det som hände för-ut.50 Man kan därför fastslå att användningen av den slutna dramatiska formen – den som enligt Szondi blev omodern eller till och med omöjlig vid artonhundratalets slut – är medveten och syftar till att illustrera det centrala tema som diskuteras i Revolt: solidaritetens nödvändighet.
Hur solidariteten kan fungera visas i andra akten som utspelar sig tre veckor senare. Angående tidens enhet kan man alltså konstatera att händelseförloppet berättas kronologiskt men att det finns en viss tidrymd som dramat går förbi. Enligt Klotz definition av den slutna formen upprätthålls enheten om handlingen som inte presenteras direkt i dramat äger rum mellan två akter och om konsekvenserna av denna tidsperiod blir tydliga i den följande akten.51 Detta gäller för Revolt, där strejkens början visserligen inte direkt återges, men ligger mellan akt ett och två, med den sistnämnda fokuserande på konsekvenserna: strejken pågår och folket hungrar. Då första akten slutar med att Petter och hans hustru Brita bestämmer sig för att ta torpet och inte strejka
sätter dramat osolidariskt beteende och hunger i samband med varan-dra. Petters och Britas beslut leder, efter dramats strukturella logik, till nöd för de andra arbetarna, som dock ändå förblir solidariska. Andra akten börjar melodramatiskt med en mor och hennes svältande barn, vilket har retorisk betydelse. De svältande barnens moder förklarar att hon hellre skulle dö tillsammans med sina barn än att göra som Petter.52
Det var ju en arbetarpublik som Revolt riktades till och man kan lätt föreställa sig vilken effekt moderns replik kunde ha haft i ett sådant sammanhang: om en mor beslutar sig att hellre låta sina barn dö än att svika strejken så har ingen annan rätt att gå den bekväma vägen. Dessutom upplöses arbetarnas instängdhet i andra akten när folk från andra gårdar och från bruket kommer till undsättning och rumsliga gränser bryts ner. Det är med stöd från andra som arbetarna lyckas att förstärka sin position gentemot greven. Också Anders övervinner den rumsliga och därmed politiska isoleringen när han besöker de andra gårdarna. Denna rörlighet utgör en motsats till grevens orörlighet. I andra akten verkar greven nästan instängd i sitt slott där han kan bara vänta på vad som händer utanför och reagera men inte agera.
Tredje akten slutför handlingen. Egentligen händer här inte mycket, eftersom den politiska konflikten ju är löst. Men för solidaritetstemat är sista akten viktig genom att visa hur Petters beslut att vara osolida-risk leder till hans fördärv. Petter och Brita blir utkastade ur arbetarnas gemenskap och ekonomiskt har de det inte heller bra, eftersom de inte kan leva av torpet och den vita kon. Deras osolidariska beteende leder till en konflikt dem emellan och till sist slår Petter ihjäl Brita.
Vad gäller Britas död skulle man kunna kritisera arbetarna som stänger ute Petter och Brita från gemenskapen på grund av osolidariskt beteende. Det är emellertid Petter som har sista repliken, förtydligande att det inte är arbetarnas uppförande, utan hans beslut att vara osolida-risk som var fördärvets orsak. ”Förbannelse över det här torpet!”53 blir en uppmaning till publiken att inte göra samma fel som han och visar att det behövs större samhälleliga, politiska och ekonomiska föränd-ringar som bara kan genomföras om alla arbetar tillsammans.