Rättsliga och empiriska studier
6.3. Rätten till personlig assistans
Enligt 7 § LSS framgår att de persongrupper som anges i 1 § har rätt till insatser i form av särskilt stöd och service enligt 9 §, om de behöver sådan hjälp i sin livsfö- ring och om deras behov inte tillgodoses på annat sätt. Insatsen personlig assistans är således beskriven som en rättighet om behovet finns och behovet faktiskt inte är tillgodosett. (9 § p. 2 LSS avser insatsen personlig assistans.) Förutsättningen för att erhålla förmånen är alltså att rekvisiten i 1 § är uppfyllda, det vill säga att individen tillhör personkretsen för LSS och att behovet inte är tillgodosett.
Personlig assistans eller ekonomiskt stöd till kostnader för sådan assistans, av- ser enligt lagens förarbeten ett personligt utformat stöd som ska ge den funktions- hindrade möjlighet att leva som andra (kunna studera, delta i fritidsverksamhet, få möjlighet till eget boende mm).210 I propositionen anförs att personlig assistans avser individuellt anpassade hjälpinsatser åt den som på grund av funktionshinder behöver praktisk hjälp i vardagen.211 I 9 a § LSS framgår att med personlig assistans avses ett personligt utformat stöd, som ges av ett begränsat antal personer åt den som på grund av stora och varaktiga funktionshinder behöver hjälp med sin personliga hy-
210 Prop. 1992/93:159 s. 174. 211 Prop. 1992/93:159 s. 13.
gien, måltider, att klä av och på sig, kommunicera med andra eller annan hjälp som förutsätter ingående kunskaper om den funktionshindrade (grundläggande behov). Den enskilde ska ha ett stort inflytande på vem som anställs som assistent. I bostäder med fast personal beviljas inte personlig assistans, men de boende ska ha ett infly- tande över vem som hjälper dem i bostaden. Behov av personlig assistans kan dock föreligga till aktiviteter utanför gruppbostaden. Den som har behov av personlig as- sistans för sina grundläggande behov har även rätt till insats enligt 9 § p. 2 för andra personliga behov om behoven inte tillgodoses på annat sätt.212 Det krävs emellertid en individuell prövning för att konstatera om den enskilde behöver hjälp med sina grundläggande behov och därmed har rätt till insatsen personlig assistans.
Personer som fyllt 65 år har rätt till personlig assistans endast om insatsen bevil- jats före 65-årsdagen, eller att ansökan kommer in till kommunen senast dagen före 65-årsdagen och därefter blir beviljad (9 b §).
Kommunerna beslutar om rätten till personlig assistans till enskilda enligt LSS för assistansbehov upp till 20 timmar per vecka. Försäkringskassan beslutar om rätt till assistansersättning om den enskilde har behov av personlig assistans i genomsnitt mer än 20 timmar i veckan för sådana grundläggande behov som avses i 9 a § LSS. Högsta förvaltningsdomstolen har prövat frågan om rätten till personlig assis- tans i ett mål, som avser en psykiskt funktionshindrad person.213 Det var ostridigt i målet att personen tillhörde personkretsen för LSS eftersom han hade ett varaktigt psykiskt funktionshinder, som ansågs stort och förorsakade betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och därmed ett omfattande behov av stöd eller service. Den hjälp som personen behövde var dock inte enligt Högsta förvaltningsdomstolen att betrakta som grundläggande behov. Utredningen i målet visade att det handlade om aktiveringshjälp och därmed hjälp av annat slag än vad som avses i 9 a § LSS med hänvisning till förarbetena till denna lag.214 Personens behov av hjälp skulle därför inte beviljas med personlig assistans utan med andra insatser enligt LSS eller social tjänstlagen, till exempel genom ledsagare eller annan stödperson. Högsta för- valtningsdomstolen hänvisade i målet till lagens förarbeten men begärde också ytt- rande från Riksförsäkringsverket och Socialstyrelsen. Riksförsäkringsverket anförde bland annat att insatser i form av personlig assistans inte kan ges för träning, tillsyn, så kallad påpuffning och psykiatrisk vård. Socialstyrelsen konstaterade med stöd av lagens förarbeten att även psykiskt störda personer kan ingå i lagens personkrets och ha rätt till personlig assistans om rekvisiten i LSS är uppfyllda. Assistansen ska vara förbehållen krävande eller i olika avseende komplicerade situationer, i regel av mycket personlig karaktär. Hjälp med motivation eller att bli aktiverad ger inte rätt till personlig assistans enligt Socialstyrelsen. Högsta förvaltningsdomstolen avslog överklagandet eftersom den enskilde i detta fall själv kunde tillgodose sina grundläg- gande behov.
212 9 a § LSS. 213 RÅ 1997 ref. 28.
I ett annat mål som har vissa likheter med ovanstående avgörande, kom Högsta förvaltningsdomstolen till en annan slutsats.215 Målet gällde en kvinna med ett psy- kiskt funktionshinder och frågan var om hon hade behov av personlig assistans för sina grundläggande behov mer än 20 timmar per vecka. Utredningen i målet visade att kvinnan hade behov av praktisk hjälp i den dagliga livsföringen för sina grundläg- gande behov i den mening som avses i 9 a § LSS första stycket. Den hjälp kvinnan behövde var inte av karaktären motivations- och aktiveringsinsatser utan istället aktiv tillsyn och hjälp för att hon skulle kunna klara grundläggande behov. För dessa än- damål behövde hon assistans av en person som hade ingående kunskaper om hennes funktionshinder. Med hänvisning till lagen LSS, lagens förarbeten216 och praxis217 fann domstolen att kvinnan hade rätt till personlig assistans mer än 20 timmar per vecka. Högsta förvaltningsdomstolen visade också i detta mål hur lagen kan tolkas med stöd av relevanta rättskällor. Fallet är även intressant ur en materiell synvinkel eftersom begreppet ”grundläggande behov” i 9 a § behandlades. Som ovan nämnts, kan de grundläggande behoven – som ska tillgodoses med personlig assistans – ut- göra behov av aktiv tillsyn och hjälp som förutsätter ingående kunskaper om den funktionshindrade.218
215 RÅ 2000 ref. 97. 216 Prop. 1995/96:146 s. 13.
217 RÅ 1997 ref. 28 och RÅ 1997 ref. 23.
218 9 a §, ”Med personlig assistans enligt 9 § 2 avses personligt utformat stöd som ges av ett begränsat antal personer åt den som på grund av stora och varaktiga funktionshinder behöver hjälp med sin personliga hygien, måltider, att klä av och på sig, att kommunicera med andra eller annan hjälp som förutsätter ingående kunskaper om den funktionshindrade (grundläggande behov).”